Idag roar jag mig på följande vis:
07:10 Bispgården – 09:30 Sundsvall C, Länstrafiken, Länstrafik, buss 30
11:20 Sundsvall C – 13:15 Söderhamn stn, SJ, buss 6575
13:28 Söderhamn stn – 15:00 Uppsala C, SJ, Snabbtåg, SJ 3000, tåg 575
15:10 Uppsala C – 16:25 Västerås C, UL, Länstrafik, buss 773
16:35 Västerås C – 17:07 Eskilstuna C, SJ, Regional, tåg 2147
18:00 basketmatch i Bollhuset
Det värsta är att jag inte har någon biljett. Den kommer ju som sms till telefonen och jag har ingen täckning förrän en mil norr om Sundsvall. ”Här kan man bara ha Telia!” säger jämtlänningarna glatt till mig, där jag står som ett fån med ett komplett oanvändbart Telenor-abonnemang.
Men nu till gårdagsrapporten!
Nu får ni gissa vad detta är. Ledtråd: thai.
Det var en gång en kommun som inte hette nåt med väderstreck eller köping utan bara Ragunda, icke att förväxla med Uganda. I Ragunda brusade till den 7 juni 1796 ett av Sveriges mäktigaste vattenfall på en plats som nu kallas Döda fallet. (Mer om denna ytterst märkliga historia en annan gång.)
Här finns också ett spökhus som man får sova i, en stor, vit plastboll (3 meter i diameter) som man stoppar in turister i och puttar nerför en backe, vandringsleder, en 100 meter lång hängbro från 1914, Skyttmon med gamla träpalats och så förstås Köttsjön.
Men det är inte slut i och med detta. Ragunda kommuns politiker måste vara bland de driftigaste och modigaste eftersom de verkar veta vad som slår.
Igår var jag på … vid … äh, kolla:
Den thailändske kungen Chulalongkorn kom 1897, inbjuden av Oscar II, på besök för att kolla in träindustrier längs Indalsälven. En dag åkte han med häst och vagn förbi den lilla byn Utanede, som därefter kallade just den vägen för Chulalongkorns väg. Detta fick en thailändsk danstrupp reda på – så när de besökte Sverige 1992, åkte de till just denna väg för att stoppa väggrus i fickorna och fotografera varandra på den lilla, smala, oansenliga vägen.
När de kom hem till Thailand igen, spreds ryktet om den lilla grusvägen med favoritkungens namn. Pengar samlades in i både Sverige och Asien och kommunen tillfrågades:
– Vill ni ha ett minnesmärke över vår kung på just denna plats?
– Eh, ja, jo, kanske det. Är det nåt religiöst?
– Nejnej. Vi vill hedra kung Chulalongkorn bara.
– Ja, jo … det låter ju bra.
– Vill ni ha en stor eller en liten paviljong?
– Ja, nä, jag tror att den lilla räcker.
Oj, så liten är den, där den står utslängd i den jämtländska naturen.
Takdetalj. (Visst ser det ut som en tecknad filmfigur? Men vilken?)
På insidan står Chulalongkorn staty (minst 2,5 meter lång är han även om han ser mindre ut här på bilden) och thailändska besökare smyckar honom och rummet varje år.
I bakgrunden ses Oscar II, Cholalongkorn själv och den nuvarande kungen i Thailand: Bhumibol. (Som en gummiboll kommer jag … trallala.)
Väggarna är målade i chockrosa eftersom kungen föddes på ”den rosa veckodagen”.
Allt är inte väldigt vackert.
En dag levererades två levande elefanter till Ragunda. De skulle ströva vid paviljongen, sades det. Miljöförvaltningen vid kommunkontoret skakade på huvudet och sa att nej, det tycker vi inte är riktigt okej. Så de byttes till dessa istället.
De två riktiga elefanterna lever och frodas dock på Kolmården.
Men hörni, borde inte alla kommuner våga friskt som Ragunda? (Inga kommunala slagsmål i båset nu!)
Gruppen som jag föreläste inför igår, slog runt med ostbricka i kvällningen efter paviljongbesöket. Personalen på konferensanläggningen ställde fram brickor med ätbart, men om man ville ha vin till, fick man gå till mangårdsbyggnaden och köpa det.
Plötsligt gick ett vinlämmeltåg mellan husen. En stig trampades upp, stämningen under promenaderna var uppsluppen, de gående fnittrade – och alla köpte de varsin liten miniflaska!
– Men varför gör inte ni som vanligt folk och köper en helpava som ni delar? sa jag där jag stod med mina lilla flaska.
– Ja, jo, näe … vi tänkte nog int’ på de.
Vilken fest!
För övrigt har jag sett en finfin, jämtländsk uppfinning som kostade ungefär 2 kr. (Uppdatering: Emedan den är uppfunnen av en klyktattare, kan man inte påstå att det är en jämtländsk uppfinning, har jag nu fått veta av nyss nämnda klyktattare själv. Å ja ba: KLYKTATTARE! Så underbart! Slut på uppdatering.)
– Hallå, hallå, varför hänger det trådar i din fläkt?
– För att det var den absolut enda mobilhållaren som funkade i den här bilen.
Och apropå billiga ting. Köp hus i Jämtland, hörni. Kolla så vackert!
Dock var inte just detta till salu.
Fotnot
Köttsjön är en liten by i kommunen. Enligt en sägen ska en björn en vinterdag ha skrämt ut elva älgar på sjön strax intill byn. När isen brast och alla djuren – inklusive björnen – drunknade, uppkallades byn efter det proteinrika vattnet.
{ 16 comments }
