mars 2006

I trädgården den 22 mars klockan 17:31.
Nästan snöstorm! (Som alls inte syns på bilden.)
När man ska ha regn i filmer, häller man tydligen mjölk på skådespelarna. Detta får mig att tro att snöflingor borde synas mer än så här.

Ni ser att jag är glad, va? Jag gillar när det blir oljeransonering och snöstorm och undantagstillstånd och allmän kraftsamling mot … något. Och paniksnö i slutet av mars, ger mig livsandarna åter. Om jag nu skulle ha tappat dem någonstans på vägen.

Nu vrålar Bästisgrannen från köket att pyttipannan är färdig! (Nej, de har inte flyttat in, vi bara över lite inför vad som komma skall.)

{ 9 kommentarer }

Oj, vad många inlägg jag skriver idag. Kan det ha att göra med att jag har en obehaglig deadline att hålla och hellre frostar av frysen, putsar fönstren, klipper tånaglarna och bloggar?

Jo, i mitt förra liv (1988–1998) jobbade jag ju på Nationalencyklopedin. De ger varje år bort 250 000 kr var till fem olika mottagare för

”(—) strålande insatser på kunskapsspridningens alla områden (—) för att de har inspirerat andra att ta till sig kunskap”.

Men har detta tidigare nämnts i bloggvärlden? Jag citerar igen:

” (—) pristagarna är en mix av kända och okända personer, grupper och organisationer (—) [och] vi hoppas att på så sätt sprida positiva motbilder mot allt det negativa som vi normalt matas med från medierna.”

Nämen jahoo! Det är ju det jag har sagt hela tiden: bort med negativismen!

Och det coolaste av allt: alla – alla – ALLA får nominera någon! Gör det nu på momangen meddetsamma bums omedelbart … och vill du läsa mer om priset gör du det här: www.kunskapspriset.se.

(Jag ska banne mig nominera min dotters lärarinna!)

{ 5 kommentarer }

Bloggywood har ett fantastiskt filmklipp: Peter Jackson tackar Empire för ett pris, och visar även hur det gick till när King Kong togs till New York. Äntligen förstod jag!

{ 1 kommentar }

Jag skulle vilja rekommendera Sentensers funderingar om vad man får och inte får skriva om. (Kommentera gärna på hennes blogg!) Hon har tre exempel på situationer, som jag listar här nedan. (Nu måste ni alla tänka er att ni är i en situation där ni lätt som en plätt kan bli publicerade utan besvärliga refuseringar – ni är kanske redan etablerade, kända och lästa sedan tidigare. Trevlig fantasi, eller hur?)

1. Du får reda på en fascinerande, men hemlig berättelse, och utan att fråga om lov publicerar du den. Du döper förstås om karaktärer och platser så att ingen ska kunna räkna ut vem det handlar om. Huvudpersonen känner dock (förstås) igen allt, och blir ledsen.

2. Du får reda på en fascinerande, men hemlig berättelse, och får tillåtelse att skriva om den så länge ingen kan räkna ut vem det handlar om. Detta låter sig inte göras eftersom alla – när de ser att det är du som är författare – förstår vem huvudpersonen är. Vad göra?

3. En annan skribent berättar en osannolikt fascinerande historia. Du vill publicera den, men vet inte om berättaren redan har gjort det eller planerar att göra det.

Jag har en fjärde variant:

4. Du är arg på din barndom; din farmors faster var galen och elak. Mycket spännande och fascinerande samt osannolikt hände, och nu vill du skriva om det. Men farmors fasters närmaste släktingar som är i livet skulle bli ledsna om du gjorde det – även om du ändrade fakta och maskerade platser och personer. Är detta dilemma ännu känsligare när det handlar om släktingar?

Kom gärna med fler exempel på kniviga situationer!

{ 7 kommentarer }

– Men! Äter du … äter du boken?

Treåringen sitter och tittar på tv samtidigt som han har denna bok i munnen:
(Granska övre kanten.) Utan att släppa blicken från tv:n, säger han nästan automatiskt:

– Jaaa. Jag älskar böcker.

{ 9 kommentarer }

Förutsättningarna:

1. Min man fick ett ryck och samlade ihop lite julskröfs som halkat mellan stolarna. En tomteluva, några sedan femton år oskickade julkort, en pumla (vad kallas de annars, julkulorna?) och en ohyggligt ful liten tomtetant som sitter på en stol med en grötslev i handen.

2. Elvaåringen fick besök av sina kompisar.

3. Åttaåringen hittade en fungerande studslera utan grus, gräs, matrester och hårstrån i.

Resultaten:

1. Treåringen satte på sig tomteluvan och gick omkring och delade ut julkort till alla i huset. Särskilt elvaåringens kompisar var tacksamma för berättelsen om hur tomten sitter på ett moln och slänger ner snö. Sedan tog det slut:

– Pschhaaoooo! Sen dör vi! Pschiooong! Uääähh! (donk)

2. Jag – den goda modern – var jättepinsam eftersom jag tog bilder på elvaåringens kompisars stövlar. Har man inte foträta graningekängor när man är elva år längre?

3. Åttaåringen fick polisongerna avklippta.

{ 13 kommentarer }

Nej, inte fusk. Men lite crashing the party? Kulturbloggen utmanar (eller peppar) några andra bloggare att skriva om något av fyra i förväg bestämda ämnen. Jag är inte med på listan, men … eh, hrm. Äsch, jag svarar kort på alla fyra ändå!

1. Den bästa bok jag läst
De är nog fyra: Äventyrens ö, Jättehemligt, Hundra år av ensamhet och Birdman. Jag läser och läser och egentligen är fortfarande ingen läsupplevelse större än Äventyrens ö. Tag lärdom, vuxna Lotten: låten barnen läsa vad helst de vill. (Jag försöker prångla på dem Lisa Tetzner-serien och Tordyveln flyger i skymningen samt Det blåser på månen, men de vill bara läsa kusinerna Olsson och Kamratposten.)

2. Om man tog bort ordet ”men” i det svenska språket …
… skulle användningen av ”fast”, ”däremot”, ”emellertid ” och ”dock” öka markant. Samt ”skador”.

3. Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då?
Rapandet (som jag anser ska stavas rappandet på svenska) dominerar inte idag, men är förvånansvärt stort. Rapp-livsstilen påverkar förstås lyssnarna. Men rapp-lyssnarna kommer även de att växa upp och ingå i företagsstyrelser och ha fallskärm och skaffa barnvagnar med lufttryck i däcken och vilja flytta till radhus.

Anses 70- och 80-talens musikstil verkligen ha påverkat generationen? undrar jag nu. Oavsett vilken musikstil man fastnar för i ungdomen, sitter den som ett kletigt vällingpulver under strumpan resten av livet och man rycker till när man hör den bekanta melodin, släpper blicken från tv-spelet (90-talet) eller datorn (00-talet) eller teletransportören (10-talet) … Man njuter och tänker på den första kyssen, första stage-dajvandet, första borren som kan borra ett fyrkantigt hål. Och minns. Känner. Får lite ångest. Men är jag verkligen påverkad av en musikstil? Nej, men vem är väl jag … jag som anser att Äventyrens ö är den bästa bok jag har läst … och som gärna nynnar på ”Michelangelo” (Björn Skifs 1975).

4. Om jag var Gud för en dag …
Det är så lätt att raljera. Om jag var Gud för en dag skulle jag bli förvånad. Haha. Om jag var Gud för en dag skulle jag se till att jobba hårdare. Hihi. Om jag var Gud för en dag skulle jag göra dygnen längre. Hoho. Men på riktigt, om jag var Gud för en dag, skulle jag faktiskt precis som Sven Melander vill att jag ska säga, ha sett till att det blev fred på jorden. Jag förstår mig inte på nödvändigheten av lidandet. Jag vill bara att alla ska må bra.

Om ni också vill svara på en eller flera av frågorna på er blogg: tala gärna om det i kommentarerna. Ni som inte har en blogg kan ju reflektera här!

{ 28 kommentarer }

1. Andreas Johnson
– Han! Killen! Cool kille!

2. Björn Kjellman
–Han är grön! Pelle Svanslös! (*) Fåglar! Han kastade pinnen och fångade! Han kastade hatten! Var är den? Fjärilen tog den!

3. Linda Bengtzing
– Swoarrt! (= svart) Hon grååååter. Nu har hon shorts! Precis som jag!

4. The Poodles
– Bomber! Wow! Det här! Hon är den coolaste! Wow! Yeah! Det brinner överallt, jag såg det!

5. Magnus Carlsson
– Det är en kille. Jag har en ostbåge.

6. Rednex
– Mamma? Tokig musik! (dansar och headbangar och skrattar)

7. Carola
– Superman! Som Superman! En Superman!

8. Magnus Bäcklund
– Nej, det brinner. Oj, förlåt att jag rapade.

9. Kikki Danielsson
– Moa har en sån pyjamas.

10. BWO
– Den där lilla farbrorn var där förut.

(*) Barnen har tittat på Pelle Svanslös-julkalendern en miljard gånger – med Björn Kjellman i huvudrollen. Fantastisk iakttagelseförmåga.

{ 20 kommentarer }

Japp, idag fyller han 50, Stenmark.
Fyller år gör även till exempel Mats Pekkari, som gick i min klass i grundskolan. Min hjärna är fullproppad av sådana här onödiga kunskaper. Häromdagen såg jag i Scrubs hur Dr Cox blev arg för att han var tvungen att stoppa in ny, larvig information, varpå minnet av när USA vann hockeyn i OS 1980 swoooosch, försvann ut genom ena örat.

När jag gick i högstadiet samlade jag tidningsurklipp i pärmar. Jag begriper mig inte på mig själv som tonåring! Pärmarna är fulla av:

”Snart är det dags – det svenska fotbollslandslaget spelar i morgon mot Brasilien. Ronnie Hellström sliter hårt för att kunna hålla nollan.”
”Den 192 cm långe värmlänningen Ralf Edström vet inte om han ska spela i kedjan.”
”Ronnie Peterson skrev nytt kontrakt!”
”Annette Tånnander deppar inte trots att hon var chanslös på 1,83 cm.”
”Tommy Sandlin är nöjd med 2-2 mot Finland.”
”McEnroe är den nye tenniskungen.”

Borg, Stenmark och Frank Andersson i all ära – men varför har jag klippt ut hockeytabeller och en lista på skadeläget i det argentiska fotbollslandslaget? Och detta?
Här tänkte de att man skulle fylla i … och nej, det gjorde jag inte. Oftast var vi ju i skolan – ni vet det där som alla numera berättar om, när alla lektioner avbröts och en tv rullades in. Men det var verkligen så. Min bästis hade likadana kläder som Ingemar och hennes mamma stickade en Stenmarksmössa.
Lill-Babs pussar Stenmark, Stenmark som ju verkligen gillar sådana här jippon.
Men det här var kul – Tecknar-Anders ritade och skrev. Jag klippte ut allt han gjorde. Ibland fick kåsören Gits åka med till OS och skriva. Det var roligare på sportsidorna förr, det fanns faktiskt artiklar att läsa även för dem som inte brydde sig om själva tävlingsmomenten. Kanske var det det som gjorde att jag blev en idrottsnörd; jag läste, skrattade och lärde mig – och blev fast i sportträsket. Och måste därför göra plats i huvudet och slänga ut till exempel allt lokalsinne genom ena örat.
(Alla urklipp är från NorrbottensKuriren, DN och SvD 1979 och 1980.)

{ 9 kommentarer }