Nu visar jag upp word verification-tröjan för världen bara för att få applåder och hurrarop. ©Lotten Bergman borde jag förmodligen trycka fast någonstans så att jag sedan kan stämma skjortan av den som gör något finare av mitt koncept.
Det är alltså så att det bidde fel precis hela tiden när jag kreerade i lördags. Jag hade för svag värme, så maaiiui och offfmuf och szxlafz samt johiniy sjönk inte in i tyget utan lade sig som små tejpbitar ovanpå. Dessutom lyckades jag sedan höja värmen så mycket att hela höger bröst blev brundaskigt (syns inte på bilden). Vissa bokstavskombinationer kom upp-och-ner, och när Olle – liggandes, rensandes i en rabatt – såg tröjan, ställde han sig upp och pekade med ett jordigt finger på werfulq och sade:
– Den är uppåner.
Och numera även jordig.
Word verification är ett nödvändigt ont, och då är det bara att se det som något positivt. Titta på bokstavsblandningen och lyft blicken från datorn, titta ut genom fönstret och associera vilt.
– Aha, qnokkerj, det påminner mig om en klasskompis som hette Pekkari. Sanning och kånka. Det var tider det!
Eftersom jag vet att det i bloggvärlden finns galggalningar, presenterar jag en bonusbild.
Wonderfull! och som obotlig efterapare så tänker jag förstås omedelbart producera en galgbild till min blogg! + en Falstaff Fakir-vers… ”Roger over” (vad kommer Roger ifrån då??)
Fräckt! Vilken tur att bloggosfären e så halkig så att man lätt halkar in lite här och där..
”ztcba”…hrm, låter som den där korven i reklamen…
Zeugma är fel. Alla stilfigurer är fel. Innan vi uppkallar denna efter mig som vore den en stjärna, får den mystiska utbytes-stilfiguren ses som ett svart hål.
Återkommer i ärendet.
”johiniy” – den missade jag.
Inte så mycket räkade som råkade.
Hrmpf
När jag var ung var det en bekant som hittepåsjöng:
Faderittan tittan plask
har du sett min stora… kåk
Och det tyckte jag var buskul! Även om jag oftast ”räkade” få till det fel så det blev kuk. Nåja.
Word ver: buggve!
Jag funderade också på zeugma, men jag tror faktiskt inte det stämmer riktigt. Det kändaste exemplet är väl ”Det första änkeåret tillbringade hon i förtvivlan, och det andra i Åmål”. (Falstaff, fakir, kanske inte helt rätt citerat.)
Poängen är alltså att samma ord (i det här fallet tillbringa) används i både abstrakt och konkret betydelse i samma mening.
Galgsnattare och dito samlare! Stilistik- och ordnördar! Tröjbeundrare! Fortbildningshungrande! Stillla er! Nu kommer … inte särskilt mycket information.
Metonymisk katakrestravesti har jag just döpt det stilistiska greppet till eftersom alla mina finfina böcker(Cassirer, Åkermalm, Westman, Wessén) äro utlånade.
Jag tror att denna är min favoritstilistikfigur. (Som jag alltså inte har ett ritkigt namn på!) Utanför Carl & Karin Larsson hem i Sundborn står ”Välkommen, kära du, till Carl Larsson och hans fru”.
Utanför vår dörr har jag naturligtvis satt upp ”Välkommen, kära du, till Lotten Bergman och hennes man.”
Vänta nu. Är det zeugma jag far efter?
pernilla: Var rädd om dina galgar!! Jag älskar mina, har samlat i större delen av mitt liv utan att ens veta om det.
Det är en strålande affärsidé. Vi galgsamlare är många, men många har i åratal smugit med sin passion. Du känner säkert flera galgsamlare själv fast du inte vet om det. Fler och fler galgsamlare kommer ut ur garderoben (sen går de in igen, eftersom det är där galgarna hänger).
Helena! Jag, som lider av total avsaknad av affärssinne, kanske ska lägga upp mitt blivande fotogalleri med galgar på någon käck auktionssajt? Då kan den som tycker att grovsoporna inte är rätt plats för ”årgångsgalgar” lägga bud 😉
Sentenser: katakres tror jag det heter. Men jag är inte säker.
Pernilla! Detta är sorgligt! Bäst du inte avslöjar var du jobbar förresten. Galgsnattare kan dyka upp där man minst anar det.
Men hallå hallå, vad heter stilistikgreppet?
Jag försöker fortbilda mej! : )
wjwrvtd
Jag inser med allt större tydlighet att jag begått helgerån när jag slängt ut ett gäng klassiska galgar med tryck. Jag vill på detta sätt be om ursäkt och lovar att inte slänga fler utan att först dokumentera dem hjälp av kameran. Var bilderna sen hamnar är en senare fråga. 🙂
(Donerade dock en från NK-herrkonfektion och en från SES (svensk-engelska) till kolleger som klagade på galgarna i kapprummet.)
Tackar mjukost! Jag får nog också ta och publicera lite galgbilder.
Helena: Galgbilden var till din ära. Sedan var det ju ytterligare en poäng i att Den Blyga blev glad!
Vilken bonusbild! Hurra vad fin den galgen var! Från Larssons i Hälsingborg och allt.
(Men tröjan var inte heller dum såklart.)
well – I am literarly beaten down! Jag som trodde att jag hade att göra med en enkel flicka???
Sentenser: Varje gång jag hittar en word verification som jag gillar, sparar jag på den. Är väl uppe i 300 osorterade nu. Dom jag satte på tröjan var alla associeringsbara …
Nu: gdtplr = guds tupplur förstås.
Hälsningar från Margot Kidder
Hur har urvalet gjorts?
Är det din egen word verification eller vid besök hos andra som du samlat på dej dessa mystiska besvärjelser?
ydfkkkpj
– en klanhälsning…!
Ja! Det är du som är gift med Stålmannen, ja! 🙂
Tröjan är skitsnygg. Och det coolaste med den är ju att en del av det är uppåner. Det var ju meeeneingen, eller hur?! 😉
Fast jag HATAR word verif. Brukar bojkotta att skriva hos dem som har det faktiskt. Fast det har ju inte du märkt. Än. Hmm.
Häftig tröja! FUnderat på att producera såna? ”fulmy” är mitt bidrag. Den minns jag bäst av alla. Skrattade åt kommentaren om professor Balthar. Jag har min bild av Olle i snickarbyxor och spade. Bilden till artikeln ”Krydda din trädgård” något i stilen. Måste leta reda på tidningen!
uumnk
Petra — det där är ju stilistik: man inleder en mening med något som alla är helt bombis på hur den ska sluta … och schwåpp! Så har man överraskat läsaren med en vändning som var oväntad. Nu gäller det bara: vad heter detta stilistik-grepp?
Lina: det finns (nu snörper jag hybrisialt med munnen) några fler av kåserierna som förekommer i undervisningen i den svenska skolan.
Detta , till exempel.
Stolt som en tupp? Vem? Jag? Mhmpff!
instämmer i allt men med det lilla förbehållet att det heter väl Ära vare Gud i höjden – denna har jag gjort i slöjden??
kramisar
hej lotten! jag tänkte bara informera dig om att en av dina kåserier förekommer i universitetsundervisningssammanhang, närmare bestämt inom textanalys vid lunds universitet. det var väl fint! vi håller på med lix nu, som var på tapeten under julkalendertiden (det var tider, det), men din text fick tyvärr inte vara med där.
(det ironiska var nu att blogger inte riktigt fungerade och när jag skulle skicka min lilla kommentar fanns det bara ett rött kryss vid word verification. haha!)
Galgen känner jag igen! Den kommer från Olles morföräldrahem! Förkrigskvalitet.
Inte bara blyg, nu även GLAD åt Ert sinne för pietet.
De e´ inte bare å köpe och köpe.
schysst tänkt…
qvhur
vilket jag tolkar som eller hur….lite fritt…
Jag håller med, Ingrid! Jag fnissar också fortfarande.
Läs och titta.
Tröjan är jääääättesnyyyggg, kul grej. apyufjg
För en stund sen läste jag Anna Toss kommentar till en bild på Olle från bloggölen. Och jag fnissar fortfarande.