Nu kommer alla att tröttna på mig. Jag kommer att berätta om min helg i dåtiden (fast ändå 19–21 maj 2006) tills folk svimmar, somnar, flyttar hemifrån och åldras i förtid.
Detta var vad jag såg när jag vaknade på lördagsmorgonen. Ser ni vad det är?
(Sträckte jag mig omedelbart efter kameran och tänkte ”aaah, detta ska jag blogga om”? Ja.)
Jag har aldrig lyckats vinna fördelar pga. att jag känner rätt personer (nej, hur skulle det gå till, jag känner ju bara fel personer), jag har aldrig lyckats gå före i vårdkön (fast jag har försökt: ”jag är faktiskt elitidrottare!” funkade inte alls) och någon gräddfil har jag inte sett till – inte ens bussfilen har jag vågat mig in i.
Men nu har jag lärt känna några som har försänkningar i dåtiden. Och när man har släktband till denna dåtid – släktband som heter Carl och Karin Larsson – får man bjuda in bloggkompisar som man egentligen inte känner och låta dem sova i de gamla äkta sängarna på Sundborn, sitta till bords i matsalen (se nedan) och klappa väggarna och pussa golven samt gråta av lycka.
Detta var stort. Jag har alltså sovit två nätter i Carl Larssons (väldigt hårda) säng. Olle sov i Karin Larssons (mjukare) säng och barnen valsade på vanligt känt bergmanskt manér runt i huset och sov i sängar där till exempel Selma Lagerlöf sov med Sophie Elkan. Ingen kissade på sig.
Men redan 1901 infekterade genitivapostroferna Sveriges rike.
Orangeluvan undrade (med fog) hur det gick med Melodifestivaltittandet borti dåtiden. Joodå. Man kunde koppla in en tv ”ute i vedboden”. Så det gjorde vi.
Halleluja!
Jag trodde att ni hade varit på något ställe där nutiden helt kopplades bort. No tv, no mobil, no nothing typ. Men det var tydligen en light-version, kanske skönare på det sättet. Oroande upplysning om apostrofgenitiven. Hela min världsbild skakas om. Var det inte bättre ens för hundra år sedan? Berätta gärna mer!
Ajaj, Ulla, om du ber mig berätta mer blir jag som en karikatyr av Bette Midlers rollfigur i ”Ruthless People” och så får ni sätta tvångströja och munkavle på mig.
Mer bilder, mer text, vi vill se mer!
Berätta! Olle kan stå beredd med tvångströjan och munkavlen! Vill han också berätta? Då får Bästisgrannen och Skotten rycka in om det blir för mycket. Jag älskar 1800-talet!
Alltså, (få se om jag minns fröken Lottens läxa), jag älskar 1800-talet!
Mera Mera! Bara 5 mil hemifrån! Tänka sig!
vfovy
Jag är GRYMT avundsjuk! Ååh…
Jag har också varit på Sundborn. Dock inte sovit över just där, det fanns ett hotell i hyfsad närhet som hette … Tällberg? Kan det stämma? Det var tio år sen inser jag (och känner mig plötsligt som mina föräldrar som var så hopplösa när de räknade i fem- och tioårsperspektiv när jag var barn och allt hängde på timmar och minuter och dagar).
Jag har inte varit i närheten av en uppkopplad burk på flera dagar och missade därmed ojulkalendern, trist. Hade kanske kunnat klura ut rätt person, det var inte så länge sen jag läste en brevbiografi om syskonen Brontë. De flesta dog i tbc utom en som mådde så hiskeligt illa när hon väntade barn att hon faktiskt svalt ihjäl. Hemskt.
Via Ullas vackert tillverkade länk, hittar jag en lista som kan funka som bloggvirke i fem år framåt.
Ingrid: Tällberg ligger närmare Leksand och i närheten av en cool utomhusscen som heter Dalhalla och ligger i ett gammalt stenbrott. (Å, vad jag låter berest.)
Nämen Dalhalla ligger ju utanför Rättvik! Som iofs inte ligger så långt från Leksand 🙂
(Helt ovidkommande: jag och Kristina ska till Dalhalla i sommar och se det isländska bandet Sigur Rós. Var väldigt, väldigt avundsjuka 😉 )
(bokud – låter faktiskt lite isländskt om man verkligen, verkligen vill… eller som bokus med en slintning på tangentbordet)
VAAA ???
Jag KRÄKS av avundsjuka!!!!
ÅÅÅÅÅÅ!!!!
Jag reagerade direkt när jag såg första bilden med de där speciella hyllorna – det är så himla lustigt, för egentligen tycke jag själva Sundborn var lite i överkant ifråga om puttinuttig gullighet (då hade jag rest runt i veckor i Dalarna och kollat in allt och bott bla på Tällberg och vaer till slut lite lite trött på allt det likartade) men just de där speciella hyllorna strax undert taket….jag har försökt härma dme härhemma men med ett närmast humoristiskt resultat!
Men jag måste ändå säga att jag är OERHÖRT impregnerad av dina kontakter Lotten!!
Håller helt och fullt med alla som är tokavundsjuka. Dock anser jag att hela familjen var väldigt värda att få åka… Men ändå! Jag höll på att prata till mig en helg på ett känt rekreationsställe (bubbeldrickrelaterat), men det gick nog i stöpet. Min endaste tröst i detta läge är att jag faktiskt hade semester förra veckan i paradiset..
Men nej, ni ska inte vara avundsjuka! I NE definieras det så här:
avundsjuka, (varaktig) känsla av avund.
Medan avund låter ännu värre:
avund, känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån.
När jag nu började frossa i avundsjukerelaterade ord, hittade jag en massa citat här.
Å ena sidan:
”Avund och vrede förkortar livet, och bekymmer gör en gammal i förtid.”
Å andra sidan:
”Avund är ett gift. Men i likhet med ett antal andra gifter kan den också ha en stimulerande effekt.”
Alltså, nog för att jag vet att ni har en drös med barn, men har dom genomgått delning?! Det är ju hur många som helst på bilden!
Goblin: De främmande tre var värdfamiljens barn, tillika Carl Larssons barnbarns barnbarn. De tre plus våra fem blev — tadaaaa — åtta, till antalet precis som Karin och Carl Larssons barn.
Vad tur att vi har Stina som rättar till, jag som var borta!
Ursäkta mig alltså men kan man valsa runt i Sundborn och sova i sängar och äta glass med små barn i Sundborn. Ursäkta mig. Är det bara jag som skulle bli grymt nervös av att…tja att lilleman råkar knuffa ned en av Karin Larssons koppar i golvet, att barnen med kladdiga fingrar ställer in de Fina Röda Stolarna med Karin Larson-broderade dynor
vid Matbordet.
Och tänk om någon efter ett krus i salongen tar sig till att redigera genitivtapeten.
Fia: tack för ett nytt ord: Genitivtapeten!
Dessutom har du helt rätt: vi for efter barnen lika mycket som om de hade klättrat uppför klipporna i Dover. Om något skulle ha gått sönder eller ens bara fått ett litet tumavtryck, hade jag mått som min word verification just nu: poyuuulh.
Jag glömde ju: alla textilier på Sundborn är exakta kopior av originalen som nog ligger inlåsta i kassaskåp någonstans. Originalporslinet står inlåst, men … jag sov verkligen i SÄNGEN. Den riktiga sängen.
*nynnar*
… säng säng säng, sova-sova-sova …
ÅH!!!
Jag vill OCKSÅ!
Sundborn är helt underbart. För några år sedan hade jag ett freelance uppdrag i Sundborns by. Det gjorde mig hög bara att vara så nära Carl Larssongården.
Jag är MEDsjuk. Har aldrig gillat odret avundsjuk – missunnar inte dig men jag vill med…
HAH! Nu kan jag tala om vad Djup och Bred Bildning är. Det är att redan på första fotot kunna se att det var i CL:s hus du sov. Håller du inte med? Jag är rätt mallig nuu, faktiskt. – Jag orkar intee ta bort det där extrra u:et. Jag får inte göra annatt nuförtiden.. Bokstäverna dubbleras eelller trippleras hela tiden, alldeles oberoende av miig. Kan någon tala om vad deet beror ppå, mmåånne? SÅ IRRITERANDE: Se barra – nuu blev det kolon i stället för ppunkt. Man blirr galen.
(Word verification har jag undraat över tidigare. Är den tilll för att de som är alldeles för berusade ska hållas boortta?)
Bokhyllorr har vi oocckså avhanndlat fförrr.. Äldste Sonen har gjort ett exakt liikandat arrangemang som CL, med en rad hyllor runttom uppe vid taket i den Lilla Lyaa som han bebor. Hans går dock mer i spansk.meexikansk stil med svarta smidesjärnskonssoler.. Olé.
Lena B: vilket ytterst uppiggande tangentbord du har! Hur i hela friden lyckades du få in word verification?
Uppiggandee? Ja, det var ju ttrevvligt att nån tycker det. Jag finner det NEDSLÅENDE jag. Det värsta är att pitangenterena inte funkar; de beter sig som om Ctrl var nere hela tiden. Dett är den inte, det är bbaarraa jjaagg som är nere. Så när jag försöker fllytta markören nåmmstans då blir omgivningen på det sttälllet makerad. Här kommer mann hem från en välförtjännt, stimulerandee, uppiggande och avkoppplande (allt är möjligt när man billuffar från Milano till Barcelona och tillbaka!) semesster och när mman ska sätta sig och Författa, innsppiirerad som 17,, då inträäffar dettta.
Även jag har f.ö. vederearits nåden att besöka LLilla Hyttnä (”Sundborn” i folkmun, men det är själva orten det) på tid utan tturister. HHur fårr de pplatss förrresten? Kåken är ju pytteliten.
En gammalsytudentkompis till mig var kyrkoherde där så vi kom på högmässaa, med en drös barn, egna och andras.. Det var gudomligt i ordets alla bemärkelser. En stråkktrio spelade ljuvllig musikk, de blå takvalven var stjärnbeströdda (CL:s verkk ,såklart) och natttvardsvinet urgott (portvin). Sen blevv det kÖRkkaffe i prsätgården _ jag kan inte gå tillblaka och ändra för då markerass allt; som jag berräättade tdiidigare _ understruket i ställelt får tatnkstrekc _ nu sspårar allt ur _ jkag blir soom en berusad embryo vAR VAR JAG? Jo, kkyrkkaffet var Nescaf´och höpekakor för rprästen var anyskild och inte huslig. Ajö!
Jag har bara varit där som vanlig simpel turist – och blev också helt paff över att det var så trångt.
När skrev han det hemska ’:et? Jag kan inte läsa ut årtalet under. Och när var det stavningsreformen kom? Var han en friskrivare eller anglifierad? Intressant fråga.
Hård säng är jag inte avis på – men resten… 🙂
Bloggblad: MCMI blir 1901. Och stavningsreformen kom till allas förskräckelse 1906.
(Men var är alla stavningsreformsjubileer?)
Särskivning och felaktiga fnuttar har de gödslat texter med länge, slarvpellarna. Undrar hur länge vi på våra höga hästar orkar fortsätta kampen …
[…] mig – en för dem helt okänd människa – på stående fot in till Sundborn och så fick jag sova i Carl Larssons säng. Tänk om jag hade varit en mördande psykopat! En graffittitoka! En […]
[…] 14:52. Avfärd med den djefla mannen och alla fem barnen mot Falun. Vi sitter i detta nu på tåget med fem uppslagna datorer och äter bruna bananer. Vi ska göra om resan till dåtiden. […]
[…] vurmar som bekant för Carl och Karin Larsson. Det här är en vanlig bild av Carl, med Brita på axlarna. När man […]