1) En bok som förändrade ditt liv?
Näe. Nu har jag tänkt i tre dagar. Men näe. Fast den allra senaste boken – ”Angela’s Ashes” (’Ängeln på sjunde trappsteget’) av Frank McCourt kommer att förändra mina barns liv. Om lille Frank överlevde trots sin barndom, så kan mina barn banne mig överleva en dag utan ost om osten är slut. Till exempel. Jag har aldrig varit en curlingförälder, men efter att ha läst ”Angela’s Ashes” är jag bestämt en … skridskoförälder. (OBS, nytt ord.) Jag snör på barnen stadiga, nyvässade skridskor under ett par år, reser dem upp, puttar på och ger dem fart och hoppas att jag har gett dem kraft att svänga och hålla rätt kurs.
2) En bok du har läst mer än en gång?
Ja, alla barn- och ungdomsböckerna. ”Anne på Grönkulla”, allt av Enid Blyton, ”Den vita stenen”, ”Kastrullresan”, ni vet. Men som vuxen, nej. Fast jag är övertygad om att t.ex. ”Strändernas svall” och ”Hundra år av ensamhet” håller för ett par tusen omläsningar.
3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
En tom. Med blanka sidor och inga bokstäver. Fast då krävs det ju att jag skulle få ha med mig en penna också så att jag kunde skriva dagbok i den. Det här handlar inte om att jag sedan skulle sitta och med stort nöje läsa mitt alster utan om att jag mår bra när jag skriver. Kan ju inte sitta där på en öde ö utan ens Captain Sparrow och en flaska med rom och må dåligt i min ensamhet. (Om det här är ett ogiltigt svar, kan jag ändra mig och svara SAOB. Om det också är ett ogiltigt svar eftersom den är uppdelad i en miljon band, svarar jag SAOL. Ja, så mycket tycker jag om SAOL.)
4) En bok som fick dig att skratta?
Min egen. (Nämen så patetiskt, skrattar hon åt sig själv? Jahapp.)
Den senaste boken som fick mig att skratta var ”En smörgåsätares bekännelser” av Torsten Ehrenmark. Jag saknar verkligen sådana texter som han, Kar de Mumma och Gits skrev. Är det bara jag som gör det? Eller finns dessa finurliga skribenter, fast jag kanske inte ser dem?
5) En bok som fick dig att gråta?
Nämen åååh. Jag gråter av ilska och frustration, inte av sorgliga böcker. Man kan kalla det okänslighet – men kanske beror det bara på att jag inte väljer att läsa gråtböcker? Gråter jag på bio? Nej, jag går numera bara på pang-tjoff-bloood-och krasch-filmer. Gråter jag framför tv:n? Ja, men i smyg eftersom jag skäms åt att bli så totalmanipulerad av producenterna bakom ”Extreme Home Makeover”. Vänta. Jag tror att jag grät lite när jag läste ”Anne på Grönkulla”, jahadå! (Hurra, jag har fortfarande svarat på alla frågor!)
6) En bok du önskar hade skrivits?
Shakespeares memoarer.
7) En bok som inte borde ha skrivits?
Pass. Jag sitter här hemma med ungefär 1,5 meter böcker som verkligen ingen borde ha gett ut. De som skrev dem kan få skriva bäst de vill, men att de gavs ut är enligt mig helt onödigt. Det handlar inte om innehållet, där har jag hög tröskel. Det handlar om det svenska språket – där är jag hård som ett äggskal när man trycker på det från alla håll. (Men man kan fortfarande peta hål på skalet med en nål, förstås.)
8) En bok du just nu läser?
”Notes From a Small Island” av Bill Bryson. (Det går trögt.)
9) En bok du tänkt läsa?
I skåpet ovanför min säng står de på väntelista sedan ett halvår:
”A Confederacy of Dunces” av John Kennedy Toole
”Labyrinth” av Randall Sullivan
”Kitchen Confidential” av Anthony Bourdain
”How Do You Want Me?” av Ruby Wax
Oj, ser nu att alla är på engelska. Är det månne därför jag aldrig kommer till skott?
10) Skicka vidare till fem personer!
Nejnejnej … fast nu kom jag på … ah. Vänta.
Jag ska nu ge igen! Gissa hur stolt jag kommer att vara när jag går till historien som varande den som hittade på detta!
Alla har vi släkt, och det är kul att läsa om släkter. Jag svarar bara kort på frågorna själv, fastän jag egentligen vill skriva låååångt. Man skulle ju kunna göra det till ett inlägg per dag under en vecka, med bilder och allt, ah such a relief när blogginspirationen har sinat. Kom igen nu, alla!
1. Min mamma …
kan prata en vansinnig massa språk men inte kommentera i en blogg.
2. Min mormor …
födde min mamma utom äktenskapet och var nästan hela tiden arg på mig.
3. Min morfar …
var tydligen i sin stora mustasch godheten personifierad, men dog innan jag föddes eftersom han föddes redan 1878.
4. Min pappa …
kan vifta på öronen och har vunnit SM i pingis.
5. Min farmor …
födde min pappa när hon var 42 år och var aldrig någonsin arg på mig.
6. Min farfar …
såg ut som Clark Gable och var längst på kompaniet.
7. Jag …
har aldrig velat sluta med basketen.
Kopiera de sju punkterna och utmana varandra! (Berätta gärna här i kommentarerna när ni har skrivit.)
På böcker som du har tänkt läsa saknar jag den bra boken om Karl XII som du lånat av mig för ett halvår sedan. Eller du kanske redan läst den? =)
Idag åker Lillebror till Uppsala och provspelar. Sånt vill jag också göra.
Oj. Ja, vad var det jag sade?
(När jag lånar böcker av VBK-Kicki, hamnar de på konstiga ställen, blir dammiga och olyckliga och flera år senare får hon tillbaka dem. Och ibland har jag inte ens läst dem. Stackars Karl XII.)
Jag har läst alla svar på frågorna hos andra. Men inte antagit utmaningen. Ingen har utnanat mig personligen än så länge. Men av din blev jag nästan inspirerad. Jag skriver nästan, för jag velar ännu.
ppuqt??
Heja Anne-Maj! Först skriver du om böckerna, sedan skriver du snabbt något om släkten!
Hurra!
Stoppa Confederacy… underst i nån gammal dammig pappkartong som du aldrig nånsin tittar i (lång tid lär väl förflyta nu när allting är bortkastat?) och ta Kitchen Confidential först. Sen kan du läsa A Cook’s Tour av samme författare: en skildring av det bästa sättet att resa, nämligen med måltiderna som mål. Snålvattnet slaskar på boksidorna när man läser, i synnerhet när Bourdain är i Vietnam.
(Att just jag blev så fascinerad av denna bok beror antagligen också på att jag inte gillar strapatsresor själv, men gärna läser om andras äventyrligheter.)
apropå Ehrenmark m. fl.
Jag läser dina inlägg med samma behållning som dessa storheter. Du är alldeles lysande rolig och har liksom dina förebilder förmågan att överraska med de där orden som formligen tvinga fram ett leende eller skratt. Egentligen borde du ju ta betalt eftersom jag läser varje dag. Det kommer väl liksom med nedladdning av musik. Alla som vill läsa får betala en krona om dagen. Blir det tusen som läser så är det en liten å i alla fall. Jag skulle gladeligen bli en prenumerant. Kanske är det någon liten idé. Vi kanske skulle utveckla tanken och hitta ett par till som nästan har din förmåga. Alla behöver ju inte vara roliga. Så gör vi ett avgiftsbelagt bloggmagasin. Jag har en riktigt rolig idé hur man löser prenumerationsavgiften. How about that.
Javisst, Source, show me the money!
*trallar* … ja ska bli riiiik, trallallaalaaaa …
Clark Gable var en stilig karl.
När andra sucktade efter Morten Harket, Simon Le bon och Bon Jovi, smäcktade jag efter Clark…
Även om jag inte är proffsbloggare antar jag din släktutmaning. Finns på min blogg.
Det finns några små steg mellan idé och pengar. Inget du har upptäckt tidigare? Du kanske bara har hittat olja….och ja…då är det så…pengar direkt…och en ful pump på tomten. Men ska jag tolka dig som att ….no thanks….jag har pengar så att jag storknar och nya affärsmöjligheter är inte min grej?….eller?
Böcker är intressanta men människor är ännu intressantare. Till och med när det är fråga om släktingar faktiskt! Fast nu kan jag ju inte blogga för nu är jag ju på jobbet.
Min älskade mormor skulle jag annars kunna skriva mycket om. Hon dog nästan av blodförgiftning vid fem års ålder, men blev bara halvdöv och låghalt. Nästa vecka fyller hon 91. Jag tänker alltid på henne när jag äter smultron, samtidigt är det hennes fel att jag inte gillar fruktyoghurt.
Men som sagt, det hinner jag inte gå in på just nu.
(wv: sugyk)
Tvillingmamman: Proffsbloggare? Näe. Jag delar inte in bloggvärlden så. Proffsschmoffs liksom. Men … ah.
Om nu Source ska göra mig rik, så ska jag börja kalla mig proffsbloggare, för det måste man ju vara när man får betalt för att blogga? Och neeeeeeej, Source, jag var inte ironisk i mitt svar. Jag tycker att ironi sällan funkar i text, man måste vara riktigt skicklig för att ironi ska gå fram utan tvivel.
hakke — visst kan du väl blogga om släkten när du inte sitter på jobbet?
Proffsskrivare är du. Om det är tidning, radio, TV, blogg eller annat media kan ju kvitta lika. Tänkte bara att det var dags att sjösätta en lite modernare variant på att ladda ner läsning…nu när det finns för bilder, musik och filmer. Är du beredd att ta en diskussion mano a mano?
Molle: Jag ska göra precis som du föreslår!
(Tycker mycket om att få order när det gäller läsval!)
Tvillingmamman och jag har tydligen samma mormor och morfar.
Viktig fråga: går barnen av idag omkring och är rädda för den äldre generationen?
Ja, sammanträffandet slog mig också…
Jag undrar också.
Inventerar snabbt familjen för att identifiera ev läskiga personer.
Vi har en plastfarfar som även jag som vuxen kan uppfatta som…barsk. Undrar hur han framstår för en som är 3,5år?
Wow! Tack för dina svar! Pip-Larssons ja! Underbara böcker. Och likaså såna där gamla herrar kåsörer, saknar dem jag med. Håller definitivt med source om att du håller extremt hög klass du med.
Släkt, håhåjaja. Min är nog inte så värst spännande men vad vet man innan man har funderat. Och det gör jag.
Mano a mano? Si si, mejlo mio per favor!
lotten@bergman.com för seriositeter och
roligt@lotten.se för trams
(Sedan hamnar allt visserligen ändå i en enda mejlröra som en annan köttfärssås. Det är verkligen ingen ordning på allting.)
”Viktig fråga: går barnen av idag omkring och är rädda för den äldre generationen?”
Först en definitionsfråga:
NÄR tillhör man ”den äldre generationen”?
Ja, jag hör väl hit/dit;
Jag menar att man inte ska schablonisera:
gamla läskiga
unga snälla.
Min åsikt/insikt är att mänskligheten är sig lik generation efter g. ,kvinnor som män, hela färgskalan:
Det finns snälla/stygga, dumma/kloka, vackra/fula etc i alla grupper.
Sedan varierar ju livserfarenheterna.
De som tillhörde generationer före mig hade helt andra LIVSVILLKOR, det var en en hård värld att ta sig fram i – inget AMS med aktivitetskurser inte!
Barnaskaror på 12 i 2-3 rum och kök var inte ovanligt,barn dog i difteri och scharlakansfeber, tuberkulosen härjade.
Det lockade ju fram helt andra attityder…
Apropos Strändernas svall (som jag för övrigt KÄMPAR med, jag har i sommar kommit till sidan 142/439) tycker jag inte den är ES bästa.
Hans nådes tid är en av mina största läsupplevelser däremot!
(Jag har den i en förstaupplaga – skall nog blogga om den en dag!)
ur Google ” Olofs dilemma var till stor del även Eyvind Johnsons. På grund av faderns sinnesslöhet, som Eyvind Johnson först som medelålders förstod var stendammslunga, växte han upp som fosterbarn hos sin moster och hennes man.”
Eftersom jag inte längre bloggar så skriver jag min släktversion här. (försökte va positiv, men äh- det är ju bara ljug i så fall)
1. Min mamma …
är en sjukt komplicerad typ, men när hon vill kan hon charma vem som helst.
2. Min mormor …
blev fanatiskt religiös efter en bilolycka som nästan tog hennes liv. Men snäll var hon, mot oss barnbarn.
3. Min morfar …
har jag aldrig träffat. Han hängde sig i 40-årsåldern, samtidigt som sin älskarinna. Det blev förstås en jätteskandal i den lilla byn.
4. Min pappa …
har långkalsonger fram till midsommar.
5. Min farmor …
är 96 år, helt klar i huvudet och styr fortfarande alla sina sju barn med järnhand. De 20 barnbarnen har hon stenkoll på, men barnbarnsbarnen har hon börjat tappa räkningen på.
6. Min farfar …
dog när jag var 1 år, men var tydligen världens snällaste.
7. Jag …
är beroende av cola och mörk choklad. Och är ruskigt intuitiv.
Den Blyga: Jag var luddig i definitionen — med ”den äldre generationen” menade jag far- och morföräldrar, som man rimligen borde ha en nära kontakt med. Den ypperliga bloggerskan Vredens Barn har en sådan relation till sin gamle morfar. Jag var fruktansvärt rädd för min elaka mormor … som andra släktingar idag säger inte alls var elak utan både vacker, klok och snäll.
(Mina egna barn är helt orädda för ”den äldre generationen” … ja, de saknar rent av respekt för den. Vilket ju kanske är ett tecken på att det har gått för långt åt andra hållet.)
Alter Ego: Tack. Det var väl det jag anade — det blir intressant när man berättar om sin släkt. Plötsligt dyker det upp självmord, skandaler, hemliga barn, oförrätter … och änglar och legender.
Ja nu har även jag bidragit till bokbloggandet.
…så då, R, har du ju bara släktavslöjandena kvar?
Boring-boring. Inga självmord…inga skandaler….någon enstaka udding:
1. Min mamma …
Kvinna på nittio år. Egensinnig men väldigt snäll. Fick frågan från läkaren när hon var 87 om hur det var med hälsan….”så länge jag kan göra mina 20 armhävningar om dagen så ska jag inte klaga” svarade hon.
2. Min mormor …
Dog i hjärnhinneinflammation när min mamma var väldigt liten. Vilket skapade ett litet slaveri där de 8 systrarna fick sköta huset.
3. Min morfar …
Var en mycket nära person till mig…och mitt dagis när jag var liten. Han var en ytterst excentrisk man. Han bodde i en stor villa på Tågaborg i Helsingborg…men i ett område som bebygdes med stora hus. Men han vägrade sälja så där gick jag som barn bland de gamla fruktträden och såg på jättehöga husfasader på bägge sidor om villaträdgården. Lär ha varit en av de första bilägarna i Helsingborg och tjänade en hel massa pengar på att smuggla cykeldäck under första och andra världskriget. Sägs det.
4. Min pappa …
Dog för tidigt i cancer. Var revisor och motsvarade nog det yrket i hela sitt liv. Inte mycket plats för barn där inte.
5-6. Min farmor …och farfar
dog i TBC när min pappa var liten. Han fick bo hos sin mormor som var gift med en brygeridirektör i Skåne. En avundsvärd plats måste jag säga….men trots allt trist utan föräldrarna.
7. Jag …… letar efter mig själv. Någon som har hittat mig kan meddela sig på bästa sätt.
När jag i forntiden (2001?) läste engelska var Angela’s Ashes obligatorisk litteratur. Efter det hade jag en period när jag, så gott jag hann för det där en-skönlitterär-bok-i-veckan-och-analysera-den-ska-man-också-göra-schemat, slukade irländsk litteratur. Av någon anledning gillade jag The Woman who Walked into Doors av Roddy Doyle också. Helt på eget bevåg struntar jag alltså i att svara på frågorna och lämnar bara ett boktips. Hah!
pust, efter (för mig) världens längsta bloggeri tyade jag bara skriva det där om släkten. Läser f.ö din blogg med förtjusning var dag. Men vad hände med kåseriandet i Sydsvenskan??
Erikapik: Kåserandet i Sydsvenskan tog abrupt slut utan förvarning förra hösten. ”Besparingsskäl”, you know. Nu sparar de 1 000 kronor i veckan.
Men för mig blev det efter den initiala chocken (”vaaaaaaarföööööööör????”) bara positivt — jag satte igång Lottens Julkalender med hemlisbloggandet och sparkade igång denna blogg och har så roligt, så roligt.
Dock är jag konfunderad över att nästan alla dagstidningar väljer bort kåserierna. Folk vill faktiskt läsa ROLIGA texter. Den tidning som efterlyser (och hittar) nya Ehrenmarkare, Bangare, Gitsare och Kar de Mummisar kommer att få nya prenumeranter. Tror jag.
Eftersom jag är blogoman (eller ska det vara bloggoman?) i avsaknad av egen blog kommer mitt låååånga(?) svar här.
Min mamma: Jobbade som gympalärare och fick in mig i basketträsket. Numera är hon totalengagerad rektor till yrket. Vill göra allt för alla i sådan omfattning att hon riskerar att slita ut sig. Skämmer bort pappa dygnet runt.
Min mormor: Dansade till kl 3 på ett bröllop ett år innan hon dog. En glad, men bestämd, krutkärring som adopterades av omvärlden som allas mormor. Min moderådgivare i ungdomen (mamma levde livet i träningsoveraller) och hundarnas dagmatte. Lulebo med ”karriär” i stadshuset som kontorist som flyttade till Stockholm och blev represetationsvärdinna åt morfar. Dog år 2000 elva dagar före sin 90-årsdag.
Min morfar: Flyttade från Luleå för att studera vid KTH. Blev VD för ett företag, skilde sig från mormor vid ca 67, gifte sig med sin sekreterare (som var ca 60) och försvann till stor del ur mitt liv. Han gjorde dock det goda att 1956 köpa det sommarställe som jag ser som mitt centrum i tillvaron. Dog 1986 i sviterna av 65års rökande.
Min pappa: Kan inte förneka att han är min pappa. Vi är läskigt lika (kroppsform, kroppsspråk, humör osv). Pappar är starkt troende i det-kan-jag-fixa-själv-sekten som nog aldrig reklamerat en felaktig vara. Misslyckas lagningen köper han nytt. Lillebror som skämts bort först av sina äldre syskon och sen av min mamma sen de blev tillsammans för 44 år sedan, vid 15 års ålder. Försöker bli bortskämd av mig, något som inte lyckas, men leder till gräl.
Min farmor:: Finsk seggumma som gick bort i somras, 96,5år gammal. På slutet stensur för att hon överlevde år 2000. Uppfostrade 6 barn, som alla lyckats på sitt sätt. Berättade spännande historier om sin uppväxt i finska Österbotten. Den i familjen som pratade med Gud så att han såg till oss andra. Bullmamma. Fick första barnet två månader efter sitt bröllop (ooooh vilken skandal!!!)
Min farfar: Född någonstans i Norrbottens inland. Fosterbarn hos farmors kusiner, där farmor bodde när hon kommit till Sverige. Fiskargubbe som tillverkade egna drag och fiskade närhelst tillfälle gavs. Spelade rävspelet och berättade fiskarhistorier. Sexbarnsfar som även sedan demensen slagit till kunde rabbla alla barnens födelsedata inkl längd och vikt. Avled knappt 95 år gammal år 2000.
Jag: Född på Lidingö, uppvuxen i Danderyd med sommarställe i Saltsjöbaden. Flyttade till Luleå från Stockholm för att studera vid LTU. Hann med ett par år i norra Uppland och Karlstad också. Ingenjör som inte nådde ända fram till civil-examen, men bra och glad ändå. Singel (blä), oarbetslös (bra), ohemlös (bra), otystlåten och full i f-n. 😉 Drabbas av svår nostalgia när jag tänker tillbaka på åren som aktiv i basketsverige.
Kommer att få ta hand om mina åldrande föräldrar tills jag är pensionär själv och ett tag till om de brås på sina föräldrar och om de börjar åldras någon gång i framtiden :-).
Släkten? *kilar i huvudet* Släkten läser min blogg och..! Då törs jag inte skriva något..
Ugnyex?
Tack, Pernilla! Kul att det bara blev politik av det hela!
Anne-Maj: kan du inte skriva i kod? Så här:
tycker om blommor = är spritt galen
läser kokböcker = dricker som en svamp
samlar på grodor = sitter i fängelse
..osv? För nu låter det ju som om din släkt är jättespännande när man inte ens får läsa om den!
Jag måste bara … nu läste jag dina svar igen, Pernilla … åh. Alla dessa människor som försvinner i sin ungdom.
Hur mycket jag än gillar att läsa böcker tycks jag aldrig finna något nöje i att skriva om det. Men här kom ju till slut en utmaning helt i min smak! Det dröjde bara ett tag innan jag hann skriva något, och så har jag väl inte så värst mycket att komma med, men det spelar ingen roll. Det var ju roligt. Du borde starta minst varannan sådan här utmaning i fortsättningen, Lotten!
Inga böcker kommenteras väl nu kanske… Men, Karl XII har jag också en dammig sak med, Frans G Bengtsson tjocka lunta i det fallet. Saken med honom är att den aldrig har blivit läst av mig, stackars Karl den 12e, och alla andra namn han nu har fått genom alla århundranden. Men, nån kanske kommer att läsa den boken när den går vidare till andra jaktmarker???
Men, ett försök på bloggen med ett litet inlägg i släktfrågorna är utlagt… försök till kortinlägg där i bloggen, och försök till kort inlägg här också, ;).
Men arton ton med bananer vad svårt det är att leva upp till sina små levnadsregler, ;).
http://sjoebacka.hotserv.dk – där hittas den under bloggens lilla länk… 😉
Inga böcker kommenteras väl nu kanske… Men, Karl XII har jag också en dammig sak med, Frans G Bengtsson tjocka lunta i det fallet. Saken med honom är att den aldrig har blivit läst av mig, stackars Karl den 12e, och alla andra namn han nu har fått genom alla århundranden. Men, nån kanske kommer att läsa den boken när den går vidare till andra jaktmarker???
Men, ett försök på bloggen med ett litet inlägg i släktfrågorna är utlagt… försök till kortinlägg där i bloggen, och försök till kort inlägg här också, ;).
Men arton ton med bananer vad svårt det är att leva upp till sina små levnadsregler, ;).
http://sjoebacka.hotserv.dk – där hittas den under bloggens lilla länk… 😉
I brist på egen blogg, här kommer det…
Min mamma
Hårt, hårt arbetande fyrtiotalist. Kreativ och driven, ständigt på gott humör. Känner alla, känd av alla. En förebild jag upptäckt på senare år. Sin mors dotter. Har smak. Genuint god. Passar min far perfekt.
Min pappa
Ger sig alltid i kast med saker för honom omöjliga eller näst intill omöjliga att klara av. Alltid först ett nej, alltid sedan ett ja. Alltid ett stöd. Genuint god även han men utan smak. Allas bästa chef någonsin. Alltid nya projekt. Passar min mor perfekt.
Min mormor
Bull- och kakmormor. Den snällaste människan på jorden. När jag var liten var det alltid jag och henne. Alltid där, men försvann något på slutet in i demensen. Gick bort 2004, 86 år.
Min morfar
Jag har sett oss på kort när han håller mig ganska nyfödd. Gick bort straxt där efter i sviterna av femtio års rökande 1980, 66 år. Jag har egentligen ingen aning om vem min morfar var men minnet av honom ger fortfarande min mor tårar.
Min farmor
Hemmafrugenerationen. Förnäm dam som kanske inte gav min farfar det stöd han borde haft i sina idéer. Inte alls så varm som min mormor, men utvecklades som person (!) under se sista åren och blev en god samtalspartner. Gick bort 2004 efter ett långt och naturligt åldrande med hjärnan i behåll tills sista dagen. Blev 95 år.
Min farfar
Minns honom som den gamle mannen som sa ”va sa du?” när man hälsade på honom. Stark och frisk i sin ungdom. Uppfinningsrik, händig, noggrann och hårt arbetande. Omnämndes som ”en bra karl”. Gick bort när jag gick på lågstadiet, 1988, 84 år.
Jag
Behärskat kreativ. Trevlig. Tjugosex. Ensambarn. Ensamstående. Vänsterhänt. Första generationens akademiker. Snart färdigutbildad. Ekonom på papperet, ingenjör i hjärtat och på grund av det något förvirrad. Passionerad husbyggare.
Carl: Vilken trevlig beskrivning av släkten!
Av en slump hamnade jag på din blog vid en sökning på nätet. Intressant och mycket ovanligt uppslag – utmaningen om släkten. Bokutmaningar däremot är det gott om bland bloggare.
Karin Irene — efter att ha sneglat på din blogg ser jag direkt: du är ju som klippt och skuren att blogga om din släkt!
Nu har även jag svarat på frågorna! Men eftersom jag lider av paranoja kanske de inte ligger ute så länge. Skynda att läsa! 😉
Böckerna har jag klarat av för länge sen – nu har jag fixat släkten.
Hmmm…
…detta blir en egen post när jag vaknar. Nu är det ju dessvärre 3 timmar sedan jag lagt mig. Lite tidigt att kliva upp. Jag nöjer mig med att berätta att min morfar reparerade ånglok och var kolare och var en hjälte. Min syster har kastat en trätoffla i skallen på mig och min …just det. Lugna dig nu, Peter!
Sov på saken, Peter!
Lotten: ja, och tidningen Norra Västerbotten sparade in 2000:- per månad .., fyra kåsörer som alternerade. En av dem var jag.
Det bästa som har hänt. Jag har aldrig känt mig friare!
Men jag håller med dig.
Och Torsten E. är min husgud.
Eller var.
Nej, han är ännu.
Sommarstryparen.
Jag har nu antagit din utmaning. En kul grej för en som har släktforskning som hobby.
Sent omsider antog även jag din släktutmaning.
bättre sent än aldrig?
http://annas.blogsome.com/2006/09/01/forfaders-mem/
(wv = ashgtzah = rysk nysning)
[…] här familje-memet från Lotten har tagit mig evigheter att göra klart – det var så himla svårt! Eller snarare – jag […]
[…] hittadepå detta förra sommaren eftersom jag inte bara är intresserad av min egen dåtid, mina gamla släktingar […]
[…] Själv tycker jag nu att fler ska svara på ”de sju” . (Kolla här vilka som svarade förra gången.) Kopiera och fyll […]