Hoppa till innehåll

Jag är en glad basketspelare

Igår på träningen var vi 16 tjejer. Det är många – så många att man tänker ”äsch, nu måste vi ha många avbytare och får inte spela så mycket”. (Detta kallas egoism.)

Med jämna mellanrum måste jag faktiskt skriva lite om basket. Lay up, screen, hook, uppe på high, bredda spelet, snabba pass, break, ner på base, reverse. Sexton spelare samlas sent en onsdagskväll! Det är ju helt fantastiskt!

Såja. Min basket funkar som gladpiller. Man kan jämföra det med ett sjusärdeles lyckat genomfört schackparti, en perfekt saltomortal eller en färdigstickad tröja. (Alla tre exemplen är tagna från verkligheter långt ifrån min egen verklighet. Jag lärde mig inte att spela schack som liten, är inte särskilt vig och stickade fyra tröjor 1982–83 och ingen sedan dess.)

När vi tränar är det flax, fladder och flams från början till slut – mitt i explosiva ruscher, pass som går perfekt från ena planhalvan till den andra, klockrena trepoängare och brutala blockar. Vi kör så det ryker och svetten stänker, och hela tiden med breda leenden. Laget består av tjejer och kärringar (födda 1960–85) och vi har egentligen bara basketen gemensamt. I pauserna kan det låta så här – spridda repliker i ett surrande sammelsurium:

– Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Jag har inte ätit sedan lunch.
– Här, ta en banan. Inga protester, öppna munnen.
– Min bästa kompis har plötsligt drabbats av svår diabetes.
– Men min mamma också! Hör här …
– Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Kolla här vad ditt knäskydd gjorde!
– Men du blöder ju! Vad coolt! Kom ska jag …
– Jag har bestämt mig för att bli lärare.
– Öh, ni fyra som är lärare, kom och applådera!
– Hallå! Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Och i mitt sår! Kom! Ska vi spela eller ska vi spela?

Och så sätter det igång igen. Jag gillar att spela försvar på dem som är störst, knuffigast och brötigast under korgen. Ibland påminner det lite om handbollsbrottning. Andra tycker bäst om att springa runt, runt och irra omkr… nej, det är visst jag som gör så också. Åter andra tycker bäst om att vråla och skri… ja, nej, det där är också jag. (Springa snabbt, hoppa högt, skjuta snyggt och tänka ut snillrika anfallssystem överlåter jag åt de andra.)

livselixir [lif`s-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: livs–elix-ir-et
• ngt som ger livskraft och livslust: att lura myndigheterna var för honom ett ~
HIST.: sedan 1835; jfr ty. Lebenselixier med samma bet.

Men NE! Vilket dumt och negativt exempel! Att lura myndigheterna! Kom igen, kommentatörer och kommentatöser: vad är er ”basket”?

Uppdatering:
Hej Nationalencyklopedin.
Här kommer ur kommentarerna ett fåtal förslag på livselixir som man kan ha som exempel istället för det som står idag:

Att höra ens egna sånger sjungas av andra, att komma på den perfekta kombinationen av ord, bild och lite humor, att laga invecklad mat till musik, att ligga sked, att mysa mops, att sniffa bäbis, skogspromenader, att simma långt i kallt vatten, att springa, bad, barnen, basketspel, bloggning, dans, ett paket böcker, familjen, fiske vid en norrländsk älv en sen sommarkväll, fotografering, hästar och ridning, hemma-uppvisning i dans, kallsim, konserter, körsång, läsning, långa promenader alldeles ensam längs havet, legobygge, maken och pussar på honom, mellansvensk tallskog med finskuren topografi och en bra kartasamt lätta fötter och doften av ett lätt regn, promenad med kamera, scrapbooking, stickning, tonåringar, träningsvärk, tv-spel och slutligen vindrickning med galna grannar.

Share
Publicerat iBloggen

31 kommentarer

  1. Jag blir väldigt glad av vin också, förresten.

    (Nu går jag in i grottekvarnen, föreläser — och tänker på ett annat livselixir: bloggen.)

  2. Emi

    Enkelt: att bada! Gärna äventyrsbad med vågor och rutschbanor (gah, stavning?) och annat som min dotter kommer att vilja sjunka genom jorden för att jag ger mig på, men till vardags duger en fyrtifemminuters simtur i Tyresö simhall eller ett skvätt-hopp-och-plaskbad i badkaret med lilltjejen.

  3. Min ”basket” är… att fotografera, blogga och scrapbooking.
    Lugna avslappnande aktiviteter.
    Innan Bill o Bull var det aerobics som frigjorde lagom mängder endorfiner. Nu har jag Bill o Bull som sysselsätter mig…

    Sen kan ju barnen ibland göra mig hyfsad lycklig….

  4. Men fy vilket dåligt exempel de hade hittat på!

    För mig är det självklart dansen. Fyra timmar i sträck någon/några gånger i veckan. Känslan jag får när jag glider in i en främmande (eller halvbekant) mans armar, när vi börjar dansa och allt stämmer. När allt omkring oss försvinner och vi svävar fram över dansgolvet.

    För mig finns inget bättre!

  5. Mitt livselixir är att lura myndigheterna. Ni anar inte vilken upprymd känsla det ger. Tänk er att parkera fel i tre dagar utan att det upptäcks. Eller att sopsortera det färgade glaset i containern för ofärgat glas.

  6. cruella

    Min basket är att simma längre än de flesta i kallare vatten än de flesta skulle acceptera som badtemperatur, dvs inte mycket över 16 grader. Jag blir säkert en senig vinterbadare om 20 år.

    översättarhelena: ofärgat i den färgade behållaren lyckades jag med förra helgen. Jag måste vara lite skadad för jag blev inte ett dugg upprymd utan bara lite ledsen över att jag ställt till det på något sätt, oklart för vem.

  7. Cruella: Det var ett skämt! Kunde inte hålla mig när jag såg exemplet. Jag är i själva verket mycket ordentlig och kör inte för fort och går knappt mot röd gubbe ens. Men det är ju inte direkt ett livselixir.

  8. Min basket är inte lika fysisk. När jag inte ägnar mig åt myndiga lurigheter handlar det mer om att komma på den perfekta kombinationen av ord, bild och lite humor. Ibland tänker jag att det skulle vara enklare att planetera blommor… (Jodå, jag gillar fysisk aktivitet också men en kronisk ledsjukdom sätter sina käppar i mina motoriska hjul.)

    Min pappa hittade på flera egna sagovärldar när vi var små (ska skriva mer om det någon gång). Ett av uppläggen gick ut på att besegra drakar genom att lura dem att äta snällpiller. Jag inser plötsligt att det hade gått lika bra att lura dem att spela basket!

    De där fyra tröjorna vill jag se på bild.

  9. Min basket varierar. En bra basket är att gå långa promenader alldeles ensam längs havet. Möter jag någon så tänker jag ”Vad gör han/hon här?!”. Som om jag levde på en öde ö – men det gör jag definitivt inte.
    En annan basket är när min fyraåring har hemma-uppvisning i dans för mig. Med allvarlig min gör han de värsta hopp och utsvävningar så att jag håller på att förgås av skratt. Men det är mycket viktigt att inte skratta, för det gör man inte på dansuppvisning – har sonen berättat. Sedan dansar han och jag och tvååriga lillasyster och jag mår så bra att jag får tårar i ögonen.
    Annars gillar jag även att läsa andras bloggar och skriva lite själv. Att blogga är totalt icke-målinriktat för mig – och bättre än teve.

  10. Många basket är det…

    Stickning, körsång, läsa Lotten (och andra), stallet med ridningen… Och nu senast, att springa och röra på mig mer än på många, många år. Det är helhäftigt med träningsvärk. Mycket värre är det med blåsor på och under fötterna…

  11. Kan du tänka dig den pratglada och högljudda Studiomannen knäpp tyst?

    Bra början. Tänk dig sedan samme man iklädd oömma kläder, beväpnad med ett fiskespö vid en norrländsk älv en sen sommarkväll.

    Japp.

  12. Eftersom jag redan på tidigt stadium hade fullt utvecklad motvilja mot bollar, har jag utvecklat andra basketar…
    Härligast är nog… få se… jo, när mina sånger sjungs. Att höra en hel ungfylld aula dåna… det är basket in one (eller hur man översätter hole in one som jag inte heller skulle kunna fixa…)
    Att åka och hämta ett helt paket böcker, som jag strax ska göra, är inte heller fy skam.

  13. cruella

    Åh, cecilia n, hur kunde jag glömma körsången! Antagligen för att jag har varit lite sur och less på den ett bra tag och därför vant mig av med att tänka på den som basket. Men de två senaste gångerna har det varit helt spralligt och otroligt härligt! Och om ett par veckor ser det ut som om jag kan kombinera mina två favoritbasketar – körläger i Saltsjö-Boo, dvs både sång och kallsim!

  14. Ökenråttan

    Min basket är att laga invecklad mat till musik som jag aldrig annars får lyssna på: Willy DeVille, Carlos Vives och Dogs d’Amour med Tyla (min tecknare som också är rockmusiker). Vi har högtalare i köket, inställda på lite högre volym än i övriga rum, så att musiken inte drunknar i matlagningslarmet. (”Som om dom där tre skulle drunkna i vad buller det än må vara” fnyser familjen.) – Schack lärde mig min snälle morfar att spela. Tyvärr var han så snäll att han lät mig vinna; det är ju enkelt i schack. Jag gick alltså ut i livet med vanföreställningen att jag var en hejare på schack. Denna villfarelse, liksom en hel del andra, togs snabbt ur mig. Livet är hårt, mina vänner.

  15. Sen finns det ju en basket som jag tror många håller med om, men bara Celia och tvillingmamman har antytt den: familjen.

    Att få se på maken och pussa honom och få tänka att han vill leva med mig!
    Det är basket långtöver höga a i spetsstickning!
    (Sen kan man ju göra andra saker med en make också, men det får ni fundera ut själva.)

    Och att se på tonåringarna och veta att nu gäller det att passa på innan de bosätter sig miltals iväg…

  16. Om jag ska vara lite allvarlig och inte bara -min vana trogen – fåna mig så är min basket att gå på konserter. Jag har inte hört någon livemusik på ett tag nu, så jag känner mig lite orolig i kropp och själ.

  17. – Ligga sked
    – Mysa mops (hund)
    – Sniffa bäbis
    – Skogspromenader
    – DANSA (pardans: långsamt och snabbt i skön samstämmighet)

    PS. Du har åkt upp på min länklista nu. 🙂

  18. Ica

    träningskommentarer är alltid roliga. kanske ska skriva ett blogginlägg om det. hum.

    öl, husvaktning och barnmålning, ja, datum för det måste vi skaffa. eller skulle jag öla barnen? minns lite dåligt.

  19. Å. Bloggade om nåt liknande för länge sen.

    I olika perioder:

    * fotboll
    * sex
    * teater

    Där teatern var det som var mitt bästa knark och min roligaste basket när jag återupptog den förrförra hösten på Lilla Teatern i Lund. Jag var HÖG på scen. Det finns nästan inget som klår det… eller jo, typ fotboll när man är vältänad (ehm, när var jag det senast…? 1982?) eller sex när allt stämmer och man är väldigt… upplagd (så att säga) för det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.