Jag har under en längre tid knorrat över att arbetsfördelningen i hushållet väldigt mycket går ut på att jag ger order, de andra glömmer, jag ger order, de andra glömmer och sedan gör jag rubbet själv. Muttrande. (Fast om jag har musik i öronen hör jag inte mitt eget muttrande, och då känns allt mycket bättre.)
Ett tag hade vi listor på vad som skulle göras av de olika personerna, och när någon hade varit duktig blev det en guldstjärna i marginalen. Tyvärr slutade detta försök med att vissa fick en miljon stjärnor, medan andra inte fick några alls. (Och de var inte det minsta ledsna för det.) Vi provade en ny variant:
- Treåringen ansvarade för att plocka upp alla sina egna saker.
- Sexåringen ansvarade för att gå ut med soporna.
- Nioåringen ansvarade för att duka.
- Tolvåringen ansvarade för att sortera tvätt.
- Fjortonåringen ansvarade för att tömma och sätta in i diskmaskinen.
- Olle ansvarade för att hänga tvätt.
- Jag ansvarade över dem och allt annat.
Inte bra.
Men för fem veckor sedan gjorde jag en enkel lista över saker som behöver göras med jämna mellanrum. Det är stort och smått och långtråkigt och snabbt om vartannat i en enda röra. Att vattna går ju fort, medan att städa köket efter maten tar lång tid. Strunt samma – det måste göras.
När man har gjort något, sätter man sin signatur i rutan. Efter en vecka ser man en himla massa L.
L L L L L L L L L L L!
Bra – jag möts av beröm och hurrarop. Listan ligger framme i köket och alla gäster ooo:ar och aaaa:ar. Efter två veckor ser man några fler O:n än förra veckan. Efter tre veckor ser man att jag inte längre gör 99 % utan att även barnens namn dyker upp allt oftare. Efter fyra veckor inser jag att detta kommer att hålla!
Nu undrar jag om ni har andra fungerande eller ickefungerande system. Mycket handlar det ju om hur olika personligheter ska samsas. Några är bra på att storröja, riva hus och klippa ner buskar samt hiva in smutstvätt i garderober … med baktanken att det som inte syns, finns inte. (Jag.) Andra frossar i sorteringslådor, etiketter, bokstavsordning och fack … fast inte idag, i morgon är en mycket bättre sorteringsdag. (Olle.)
Uppdatering 2023:
Klicka här så ser du underligt nog schemat som pdf: stadschema_lotten
Jag ska prova! Jag ska göra en sådan lista! Tack!
Jag har ett förslag. Gör din lista till pdf så att man kan ladda ner den.
Jag ska också prova. Fatta hur många städscheman vi har haft!
Och hur många gånger vi har bråkat om att det ligger saker överallt när vi får gäster om fyra timmar. Jag vill röja undan, kära hustrun börjar rensa garderober och sätta upp nya hyllor. Så att ”allting ska få plats”.
Häpen!
Du menar att det faktiskt finns ett system som eventuellt fungerar?! Du milde tid!
Hemma hos oss skulle det bara vara ccccccccccccccccc på hela listan.
För själv bor jag ihop med en struts. Han stoppar huvudet i sanden och sen när han tittar upp igen så har det på något magiskt sätt blivit dammsuget, tvättat, diskmaskinsurplockat osv.
Och som någon typ av Status Quo kontrar han alltid med att han minsann tvättar bilen och det gör inte jag, vilket då betyder att hans tvättande av bilen två gånger per år kan liksatällas med att jag dammsuger ca 98 gånger per år.
Jag har börjat träna mina barn så att de inte ska bli som sin far. Du vet allt det där om att börja böja i tid och så.
Just nu tycker de faktiskt om att duka bordet och dammsuga… men det lär väl gå över.
Usch nu lät han som en slashas till masgris, vilket han inte är..
han är bara lite senare i steget än vad jag är när det gäller göromål i hemmet…
Själv YTSTÄDAR jag väldigt ofta.
Så det är snyggt på ytan.
Tvillingmamman: Ytstädare is my middle name.
En gång när jag slafsade omkring hemma med vår förste nyfödde, ringde BVC och sa att de hade fått ett återbud och gick de bra att de kom på hembesök om fem minuter?
Javisst, svarade jag och YTSTÄDADE så effektivt att vi ett halvår efteråt fortfarande lyckades hitta t.ex. en hårborste i en skokartong med filmisar.
WV börjar dagen snyggt med att tappa ett T:
bhbys
Sedan några år har vi var sin menyvecka. (4 personer, barnen nu 15 och 17 år.) Det blir mycket pasta en viss vecka och mycket ”frysrensning” av olika obskyra påsar en annan vecka. Utför något av barna en hel middag själv får de 20 kr. Hjälper vi till blir det 0 kr.
Tvätten ”sorterar sig” i olika korgar beroende på tvättråd. På korgarna står det utförliga instruktioner om vilka moment som ingår för att få kläderna från korgen till nytvättade.
Någon som saknar nåt tvättat? Nå, så läs på lappen då och gör vad det står!
I övrigt händer inte mycket.
Tycker Lottens lista som pdf låter som en bra grej.
wv: cyhqouh konstig stavning av ordstammen psyko-?
PDF! PDF! PDF!
Jag är en skitbra ytstädare MEN när det ska storstädas börjar jag som aequinoxias hustru (fast mindre handgripligt) – yla om att vi har för lite förvaaaaaaaaaring och sen deppa ihop varpå M får göra resten.
Men vad hände med såna viktigheter som:
o Plocka upp treåringens saker
o Gå ut med soporna
o Duka
eller började de göra sig själva?
För att inte tala om att planera veckans mat och skriva inköpslista (korv, blodpudding, korv, köttfärs, fiskpinnar, pannkakor, korv) eller betala räkningar (och korv).
Eller läsa tidningen, titta på sporten på tv, blogga, gå och köpa godis samt göra fina grattiskort och posta dem. (Och köpa mer godis. Eller korv.)
wv: okarpe = det som inträffar när man inte fångar dagen?
Tjusigt schema!
Men vad är ett frivilligt rum och hur går det till att städa ett sådant? Slänger rummet med dörren för att signalera att det frivillgt ställer upp på att städas?
(Jag vet att jag är en så’n där messerschmidter 🙂 )
Ja, hakke — vissa saker prioriterades bort, liksom. Men om man vill, kan man ju skriva upp sådant längst ner. Jag, t.ex., skrev nyss in ”plockade upp fem kilo ruttna äpplen från gräsmattan”.
Pernilla: Det frivilliga rummet tar ett steg framåt och ryter att det anmäler sig till tjänstgöring. Sedan lägger det sig tillrätta och väntar på manikyr.
Jag läste hos Visionary Soul om ett närliggande problem. Hur gör man för att lösa problem som är för stora att tugga i sig. För mig är det nämligen så att jag inte lyckas med att hitta motivation hos mina killar att göra generella insatser. Däremot kan jag skapa kampanjer som fungerar. Jag gör en plan för en lördag och alla är med. Men om jag hittar på en princip att vi ska följa ett schema varje vecka så skiter det sig. Jag tror därför på den kortsiktiga metoden att göra saker en gång tillsammans. Och sedan upprepa det. Mina barn verkar klara det…men inte perspektivet att hålla rent för evigt
Coolt med rum som ryter! Ett så häftigt hus vill jag också bo i! 😉
På vårt schema skulle vi behöva ha en separat rad för att plocka upp legobitar.
Ett jobb som är värt minst lika mycket kred som att tömma kattlådan.
De (legobitarna) migrerar ut ur pojkarnas rum i en förvånansvärd hastighet. Betydligt fortare än jag kan lokalisera dem och återbörda dem.
Och så skulle vi nog beöha en rad om sand, för sand för jag en ojämn kamp emot. Som att sopa i Sahara ungf.
Source… helt rätt, korta kampanjer tenderar, att i vår familj, fungera bättre än långsiktiga förändringsprogram.
Arbetsfördelning? Här arbetar lille maken utom hemmet – nio timmars arbetsdag – och jag arbetar hemma. Samt gör ALLT hushållsarbete. Min belöning är att jag blir oumbärlig. När jag reste hem till Sverige på bokmässa förra året ringde lille m. och frågade desperat: Var står kastrullerna?? (I ugnen; det är gasugn och jag vet inte hur man använder den.)
Kanonbra schema!
Har precis skrivit ut en reviderad version till vårt hushåll.
Eftersom somliga i hushållet tror att de gör väldigt mycket mer hemma än somliga andra kan det vara bra att få svart på vitt hur det egentligen förhåller sig.
Att min 4,5-åring kan få sätta ett E här och där kan ju också underlätta lite.
Gasugn: man skruvar på kranen, tänder en tändsticka, blundar och sticker in näven i ugnens mörker. WOOOOOFFF! Och sen finns det väl någon gasmarkör som talar om hur varmt det tänker bli.
Oumbärlig verkar jobbigt att vara, själv arbetar jag på att rationalisera bort mig själv och tycker jag lyckas rätt så bra. Ingen klagar än. De kanske inte märker någon skillnad?
Eftersom jag bor själv består det mesta i mitt system att jag ivrigt skäller på mig själv, ignorerar Flitigalisa och gör alltihop på en gång en vecka senare.
MEN. Om det hade fallit sig så att min bästa vän fått jobb i Stockholm kanske det hade fallit sig så att han valt att bo i min stad och möjligtvis med mig, och då hade vi haft följande lysande schema:
Kristina lagar mat eftersom hon tycker att det är jätteroligt och Johan är så mager att han måste äta väl och regelbundet.
Johan diskar eftersom han tycker att det är helt okej medan Kristina helst vill ligga och jäsa i några timmar.
Köket hade alltså varit harmonins högborg. Resten har jag ingen aning om.
Lena B har ömsat skinn och blivit en Ökenråtta! Nu är det nära … snart börjar du blogga …
(Alla som vill ha hjälp med att starta en blogg: mejla mig så viftar jag lite med mitt trollspö.)
Cruella: Vilken kran? Vilken tändsticka? Här finns inga tändstickor! Vilken markör? Här finns ingenting…!
Mitt ensamhushåll gör genast ett eget schema! Allting listas i en jämn och fin kolumn. Många punkter blir det. Överst skriver jag namnet på den det berör, även kallad ”nån annan”.
WV: hsjlp = hushållshjälp!
Vi har ju inte riktigt lika många knoddar som du har Lotten, och den enda vi har är inte i ålder att sättas i städning än (med det kommer ;).
Vi hade det lite gruffigt med det där förut. Min fru är, liksom du verkar, snabb och effektiv när hon städar. Jag är raka motsatsen, långsam och relativt ineffektiv. Jag duttar omkring lite här och lite där och sakta men säkert städar man hela huset. Vi insåg att det inte funkade för när jag hade hunnit dammsuga hallen hade hon redan gjort resten, ungefär.
Så vi införde städveckor. Ena veckan städar hon rubbet – hela huset, och jag har en städfri vecka. Nästa är det tvärt om, jag städar allt och hon får göra något roligare.
Det fungerar iallafall kanonbra för oss. Och det är jätteskönt att ha en städfri vecka, utan det minsta dåliga samvete för att man inte hjälper till.
JAAAAAA!! Vi ölar på bokmässan!! nejnejnej, ingen öl i mjölken… nej, ingen mjölk i ölen. så ölen går alldeles utmärkt att intaga. Både öl och böcker i en och samma situation. Kan ju inte bli bättre!
Sorteringslådor, fack och etiketter. Den älskade dottern fick ett sorteringsfack med åtta små lådor att förvara alla sina SMÅ saker i. ’Och så skriver du på lådorna vad det är i dom’ sa jag hurtigt. Och dottern satte sig och plitade: Diverse Diverse Diverse Diverse Diverse Diverse Diverse Diverse
Så här gör vi (i teorin iallafall)
Korrigerad länk: https://annatoss.se/2006/09/09/till-era-stationer/
Jag minns den ljuva tiden…
När våra barn 3 pojkar var i 10-14årsåldern och vi föräldrar arbetade MER än fulltid försökte vi med ett likande schema. Dvs vi hade en almanacka (fick på den tiden plenty från läkemedelsfirmor) i vilken var och en skulle skriva NÄR man utfört en hushållsinsats t.ex städat sitt rum eller lagat kvällsmat.
Efter en trevande positiv början – övergick skildringen till att informera de frånvarande föräldrarna vad bröderna INTE gjort.
Jag har boken kvar…
Ökenråttan & Cruella: Gasugnsproblematiken kommer att få sin lösning i morgon tisdag — min syster sitter just nu och skriver om sin ugn!