Det finns två tillfällen när jag är obegriplig. Jag tycker själv att jag är hur tydlig som helst, men alla bara stirrar och undrar.
Den första:
Tänk er en besvärlig situation, eller kanske bara en väldigt rörig situation. Jag ger då upp ett snudd på förtvivlat, tyskt rop på hjälp:
– Hiiiiilfeeee!
Den andra:
Ett väldigt kraschande hörs. Det kan vara tre kastruller som landar på tre rostfria skålar i ett oljefat. Då säger jag med emfas – fast nästan utan volym – när tystnaden har lagt sig:
– Maaar… kera …
Ni förstår? Inte? Men asså dagens ungdom, det var bättre förr, yada yada.
Förklaring nummer ett:
Våren 1975 ockuperade plötsligt ett gäng ur Röda armé-fraktionen (RAF) Västtysklands ambassad i Stockholm. Väl där krävde de att vissa medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan skulle släppas ut ur ett västtyskt fängelse, men det hela gick åt pepparn. Nära midnatt exploderade (av misstag, trodde man senare) en bomb inne i ambassaden, som började brinna. På tv-bilderna fick vi se eldhav, poliser, panik, brandkår – och genom allt hördes ett tyskt rop på hjälp:
– Hiiiiilfeeee! Hiilfe! Hiiilfe! Hiiilfe!
Förklaring nummer två:
När man gör lumpen har man förstås skjutövningar. (Jag har inte gjort lumpen, men min pappa har berättat.) Alla skjuter på en given signal, vilket skapar ett s.k. herrans oväsen. När alla har slutat panga, beordrar en mild röst med ett ord kontroll av hur pass väl pojkarna sköt på sina pricktavlor :
– Maaaarkeeera.
Av R Skriverier har jag lärt mig ett nytt uttryck som ingen begriper:
vilket antyder att något är alldeles fantastiskt förträffligt. Lär mig mer! (I mars bad jag om något liknande.)
Uppdatering.
Jag vet att man nu ska bloggdiskutera de nytillsatta ministrarna, men jag har inte tid. Istället serverar jag en helt sann historia från alldeles nyss.
Jag balanserade på en stege för att plocka ner 15 äpplen till kvällens äppelpaj (som Bästisgrannen ska tillaga), och märkte att stegen började tippa åt sidan. Inte glida, som de ju annars brukar göra, stegarna. Jag kände mig som Charlie Chaplin eller Helan eller Halvan eller lite som Harold Lloyd, fastän jag på tyska ropade :
– Hiiiilfe …
Lite lamt var det, jag visste att ingen skulle komma till min undsättning. Så föll jag då. På en brun plasttunna, som tappade balansen och föll på tre cyklar. Krasch boohom, knaster knak. Och:
– Maaaarkera.
Jo vad bra, jag behöver berika mitt ordföråd, så nu måste jag också tänka till.
I vår familj är ”när blåbären kommer” ett ganska populärt uttryck.
Från början betydde det en tid man längtade efter. Se här ”när blåbären kommer” har lite bytt betydelse och betecknar nu ”inom en snar framtid” och kan i nästan alla situationer bytas ut lika för lika.
Tex När är det mat? När blåbären kommer. Eller; När ska vi sova? När blåbären kommer.
Ologiskt? Förvisso, men i vår familj fullt begripligt.
Jamen det är ju det som är så coolt: man använder ett uttryck internt och alla förstår. Plötsligt har uttrycket förökat sig, flyttat hemifrån och hamnat hemma hos någon annan. Som också förstår!
Ett annat uttryck som jag ibland på släkttillställningar tar till när jag försöker lätta upp stämningen är det felsnubbliga: ”pissa på tallfället”.
Nästan ingen brukar tycka att det är roligt, alla bara fastnar på det olämpliga i att plötsligt säga ”pissa” så att både den yngre och den äldre generationen hör.
Min farmor ör de obegripliga men fantastiska uttryckens småländska drottning.
Av henne har jag lärt mig klassiker som:
”Här går det unnan med den billige leverkorven” och ”Di dummaste bönnerna får di störste potäterna”
Leverkorvsuttrycket hörde jag helt otippat i en postkö (på den tiden de fanns) i Malmö av en okänd kvinna som låg mitt emellan mig och farmor i ålder. Jag ångrar än idag att jag inte frågade henne var hon lärt sig det.
Min pappa är expert på sådan där bevingade ord. Han gör egna hela tiden. Vi har flera som familjen svänger sig med.
Han är förövrigt en obotlig ”wisserbesser” och jag tar honom som en stor auktoritet och ALLT han säger är sanning, typ min egen Wikipedia.
Han har under hela min uppväxt slagit i mig att BMW står för BADER MAINHOF WAGEN. Så det har jag gått omkring och sagt i evigheter och TROTT att det var sant. (Jo jag är en chokladdryck på flaska) Pappa tjöt av skatt när han förstod att jag faktiskt gått omkring och TROTT på honom.
Ör är ett alldeles nytt verb som jag har hittat på…..
Betydelsen är valfri!
Wv är znykqt och jag vet väl inte riktigt om jag håller med.
Jag kom på en till som faktiskt dessutom börjar sprida sig på mitt jobb. Det började hemma med att ungarna var ”som grodor utan ben” —
dvs helt hopplösa.
Numer på jobbet kan en situation vara som en benlös groda.
Det är vår motsvarighet till att göra en pudel skulle man kunna säga– benlösa grodor.
”Bader Meinhof Wagen” – usch så fult, att lura små barn. Så hölls det på i min familj också. Min morfar drack alltid Ramlösa till maten. På flaskan finns som bekant en bild på den perukprydd man. Jag frågade vem det var och då sa morfar ”Herr Ramlösa”. När jag lärde mig läsa såg jag dels att mannen var Jöns Jakob Dybelius och även att vattnet i flaskan var ”naturligt radioaktivt” vilket förmodades vara hälsosamt. Denna text är numera borttagen.
Ja, jag är född på 1800-talet, om det är nån som undrar.
Jag försökte återinföra dansen ”Do the JAS” (= kuta omkring på dansgolvet med armarna sträckta ut åt sidorna, börja vingla och ramla sedan samtidigt som man ropar ”jävlar jävlar jävlar”) men ajdå var det 17 år sedan? Det ingick inte i ynglingarnas begreppsvärld.
Därmed finns det en risk att folk ser ut som fågelholkar i ansiktet även efter att du förklarat varför du säger hilfe!
Den som söker han letar!
Tiila: Hur går leverkorven undan? Egentligen?
Tvillingmor: Ska inte din pappa börja blogga?
Ökenrå… förlåt, fornlämnigsmadamen: Vi ser dig framför oss, som en av Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Jag tror att du är gredelin.
Ack o ve, Studiomannen, dessutom skedde original-JAS-dansen på min födelsedag. Jag fantiserar ibland om att vara med i en frågesport (direktsänd, i tv) där utslagsfrågan som ska ge mig miljoner tusen kronor är:
– När kraschade JAS så att filmaren skrek jävlar jävlar?
Då ska jag först av alla trycka på knappen och skrika
– Den 2 februari 1989!
Näe Lotten, JAS-planet trillade ner på Långholmen en varm dag (vår? sensommar?) i början på 90-talet. Så trycker du på knappen och säger 1989 har du pissat på den billiga leverkorven.
Fornlämningen: Är det bara texten om radioaktivitet som är borttagen? Om vattnet var naturligt radioaktivt på den tiden så borde det väl fortfarande vara det, strängt taget? Det kommer väl från samma källa?
Här säger vi, så PK det bara går, ”när ryssen kommer”. T ex kan jag, som nästan har lika mycket hamster i generna som Lotten, försvara mig ned att ”men den kan vara bra att ha när ryssen kommer!”, när min sambo tittar oförstående på datorn från -99 eller fiskelinan som trasslade ihop sig i somras. Samma sak gäller trasmattor som vintervädrats till ispansar eller muffins som bränts till stenkol. Uttrycket fungerar också omvänt – fejkmockastövlar med fuskpälskant är t ex inget att lita på när ryssen kommer.
mmm. M-E-D. Att skriva med en 6-månaders boaormsbebis i famnen är inte att rekommendera. Speciellt inte när ryssen kommer
Ingrid: JASplanen trillade ju ner som flugor i parti och minut under några år. När det snurrade runt runt (=dansade) och filmaren skrek jävlar jävlar var det den 2 februari 1989.
När det under Vattenfestivalen trillade ner på Långholmen utana att skada någon, var det däremot 1993.
Emi: Jag säger också ”när ryssen kommer”!
Men … jag övergår allt oftare till att säga ”om jag behöver något att blogga om”.
Ett ord jag hört min far använda hela min uppväxt är prokét. Inte förrän i 25-årsåldern, när jag själv använt det i otaliga sammanhang, fick jag, av en lika kiknande far som Tvillingmammans, veta att han som gymnasist uppfann ordet för att kunna tala om fenomenet som ännu är officiellt namnlöst:
Person (oftast filmperson, allra oftast tecknad katt eller K. Anka) hajar kraftigt till över något han/hon såg eller hörde FÖR EN STUND SEDAN. Ett känt exempel är då Kalle Anka i julaftonsdjungeln GANSKA LÄNGE accepterar att han tydligen är gift med och blir ivägpussad till jobbet av arapappaparia-fågeln. Glatt traskande (och nynnande?) stelnar han plötsligt till som av en elektrisk stöt när synintrycket slutligen nått hjärnan – PROKÈT!!!
Prokét är ju en väldigt vanlig filmföreteelse. Man ser det tyvärr sällan i verkligheten.
När pappa berättade, förstod jag plötsligt varför inga kompisar nånsin instämt alla de gånger jag i tv-soffan snabbt ropat ”Nu blir det prokét!”, för att visa att jag var den första att se vad som skulle komma…
JAS-planet som ramlade ner på Långholmen gjorde det i mitt telefonöra. Jag befann mig i Dublin, rystandes min först- och nyfödde, min långe lillebror som alltid närt en svaghet för flygmaskiner var på, just det, Långholmen för att betitta underverket och bestämde sig för att fördriva väntan med att ringa ett mobilsamtal till storasyster. När det började hända saker fortsatte han liksom bara prata, fast inte TILL MIG, mig glömde han bort, utan som en slags live commentary rakt ut i etern. Med endast en lyssnare ett stort antal mil därifrån. Mycket absurt.
Just det, Helena, huvet på spiken som vanligt! TEXTEN försvann, men…
Lovely! Prokét på er grefvar och baroner! När man på Långholmen skådar ett JAS-plan i fjärran och ser det dala, vänder sig bort för att istället tala med sin syster, den nyförlösta Cruella, i telefonen och plötsligt stelnar till när man inser att JAS-plan inte ska dala: prokét!
Eller när man dricker en Ramlösa och samtidigt läser att den innehåller radioaktiva ämnen men fortsätter att dricka eftersom det inte går in i medvetandet och sedan – doink: prokét mitt i klunken!
Lotten!
Jag är just nu i slutet av ”Bloggvägen” på min bloggpromenad. Jag vinkar från trottaren.
Och Ramlösa uttalas [rammlö:sa]. (Viktig information för er som läser bloggkommentarer högt.)
Vink, vink, Quid Vis, har du promenerat hela dagen?
Lotten, brukar du beställa [rammlö:sa] på restaurang? Jag framhärdade länge med att göra det, eftersom jag också är en sån där som vet hur saker och ting ligger till egentligen och dessutom har bott i Skåne, men jag har faktiskt slutat med det. Serveringspersonalen tittade så konstigt på mig. Om de ens förstod vad jag sa.
Jag vet inte alls hur leverkorven går undan. Jag har alltid antagit att den var så god att den gick åt som det berömda smöret, men vid närmare eftertanke låter inte leverkorv något vidare……
tack sötnos för din kommentar – visst du har helt rätt – man läser men det är inte alltid man kan åstadkomma nån vitter kommentar – som nu tex…denna kommentar var ju egentligen helt meningslös!
Men så vacker?
Visst, Översättarhelena, klart jag gör! Jag är dessutom så fräck i mun att jag i ämnet citerar Sten Broman om det skulle behövas.
Från Vässtyska ambassaden till Sten Broman på bara en dag!
VäsTtyska.
(Detta är ett bra trick om man [lider av att man] har få kommentarer en dag. Man stavar lite fel några gånger och kommenterar varje gång att man har stavat fel.)
Ey! Jag skrev ju precis ett mail med rubriken yada yada. Mycket användbart uttryck. Och markera? Det skriker man ju halsen hes av på fotbollsplanen. Eller när man vill skydda nära vänner från slagsmål. Eller, jag vet inte.
Lotten – jag har idag bloggat om (i en kommentar för all del) om att jag förstås säger Rammlösa. Kan höra Sten:
”Det heter Rammlösa och inte Ramlösa! Säger du sam-lag?”
Fast jag bloggade först! Pilutta!
Ja i bland blir det långpromenader när jag känner mig lite ensam.
Men så KLART man ska säga ”Rammlösa”! Lite off från det ursprungliga ämnet men ändå … Tack för länken till citatet av Sten Broman, det ska jag minnas! Jag minns för övrigt mycket väl Stens ficklösa (nytt ord?) kostym, eller var det frack? Kontrapunkt minns jag i alla fall. (Ja, jag är jämngammal med Lotten, om nu det är nån vägledning.)
Ny på denna lista över folk som kommenterar Lottens blogg är jag dessutom. Jag är en Lotten-blogg-addict och följer med spänning varje nytt inlägg. Min signatur får nog Lotten att gissa min identitet! 😉
Iiiih! Hiiilfe! (Ni som har sett ”Benny & Joon” ska tänka på scenen där Johnny Depp för första gången träffar Julianne Moore.)
”Lotten-blogg-addict”
Lady? Stalker?
Maaarkera!
Åh. Nu kommer jag inte att kunna sova. Jag kan inte gissa! Dessutom minns jag alls inte Kontrapunkt, vilket måste göra mig väldigt ung. Eller väldigt senil.
Ica: Ey! är också ett väldigt ungdomligt och användbart uttryck. Dock faller den äldre generationen ifrån av ointresse när man skriver yada yada och ey samt scary. För att inte tala om ”Heeere’s Johnny!”.
Ey! Vaddå faller bort? Oh…scaaary. Det är ju inte vad man vill, eller så får äldre generationen lära sig, eller får man börja särskriva, eller yadayada(jadajada om man skriver till en svensk), skitsamma eftersom heeeeeres Jonny!
Heeere´s Johnny fick den äldre generationen inte att falla bort, fastmera nyfiken!
Här är vad jag fann:
”The Shining” är en av Stanley Kubricks bästa filmer. I och med denna satte detta geni återigen ribban för hur filmmakeri av högsta klass bör ser ut.
Jack Nicholson gör i denna film, även han, en av sina bästa prestationer någonsin. Med ruskigt felfritt karaktärsarbete levererar Nicholson karaktären Jack Torrance som ingen lär glömma som har sett filmen. Klassiska repliken ”Here’s Johnny”, för att bara nämna en, ger mig fortfarande kalla kårar av välbehag!….”
eller?
Jag kan ännu inte räknas till den äldre generationen men visst kom väl ”Heere’s Johnny” från Tonight show med Johnny Carson från början?
Tittade för övrigt på Emil idag med mina barn och pappa Anton hade ett underbart uttryck: ”Nej inte kommer jag att glömma det, jag är inte galen på DET sättet”
Lotten!
Du ska inte behöva ligga sömnlös över Lady Stalker (varför envisas bloggkommenterarprogrammet med att enbart använda gemener?. Jag ger dig lite ledtrådar så kanske du minns mig: språkpolis, pryo på Dramaten och ”big house in a town nearby”. Klarnade det? Beträffande ”stalker” så kolla ett av mina mejl till dig … Lade till Lady för att du inte skulle bli alldeles vettskrämd och tro dig vara förföljd av en manlig sådan ;-)! Hur som helst är det jättekul att börja kommentera din blogg, som jag läser varje dag i egenskap av Lotten-blogg-addict!
Tillägg: Min kännedom om Kontrapunkt får jag skylla på min faders stora musikintresse och förmåga att härma programledaren …
Snart kommer ingen komma ihåg yada yada heller, Det torde väl vara tio år sedan det avsnittet sändes nu
Hilfe är ju ett lysande ord! Jag brukar också använda det, men det har inget med Västtyska ambassaden att göra. Däremot med en tysk kompis. Tack vare – eller på grund av – henne så tycker jag också att ”scheisse” är ett bra ord att ta till.
Ja, hurra, scheisse, verdammt och Gott im Himmel glömde jag ju — dem tar jag till närhelst kraftuttryck behövs eftersom nioårige svordomspolisen annars avkräver mig en krona. En till:
– Aber doch!
Patrik: Jag har hittat det: 1997!
Zum Donnerwetter är också ett bra, tyskt kraftuttryck.
Aber doch, Gott im Himmel använder jag också emellanåt.
[…] Nu måste jag citera mig själv för (herrejösses Amalia vart tog tiden vägen?) för åtta år sedan: […]
[…] 2006 skrev jag om ”Hilfe” och ”Markeeera” och våren 2006 skrev jag om ”att vara i tvättkorgen”, då jag av R […]