Jag kissade på mig i en snödriva när jag var ungefär åtta år; snön blev alldeles gul.

Det blev dock varken kissat eller tandborstat för där inne på väggen satt den absolut största spindel jag har sett i hela mitt liv, ett fullständigt groteskt monster, större än min handflata och emd enormt långa ben. Min spindelfobi gjorde inte alls saken bättre.

Jag rusade ut och var dum nog att inte heller våga gå in i skogen… utan fick lägga mig ändå. Väl i säng drömde jag alldeles för livliga och trovärdiga drömmar om att jag satt på en toalett… och vaknade så klart plaskvåt och iskall.

Lagom roligt att gå till dem som hade hand om linneförrådet och hitta på nån bra bortförklaring om varför jag redan behövde byta lakan…

Nästa gång jag fastnar eller blir sinkad eller inte har någon vän *snyhyyft* ska jag säga till med lite mer marginal så att vi verkligen hinner ses.

(Detta skrivs inne i ett trådlös-löst tåg, som står stilla på en station, vars trådlösa vågor når ända in till min plats. Coolt.)

Djefla mannen: *Har ingen koll* Var det den kissmannen som satt och stickade så rart på reklamen som kom med morgontidningen häromdagen?

WV – xhelrqzj. En fd fridsstörare och hellraiser med konsonantkomplex?

(Fast enligt min pappa drömmer man alltid mardrömmar efter vitt vin.)

Anna: De två killarna som jag inte var kär i låg i varsin sovsäck med mig utan sovsäck emellan. Jag tror att resonemanget gick ”jag ligger mellan de största i klassen för att de är ju störst och då alstrar de ju procentuellt sett mest värme”.

Vet ni att alla, alla, ALLA tåg som lämnar Centralen är sena idag? Utom det tåg som jag nyss missade med en minut, för det gick på sekunden. Trappan borta vi McD-hörnet är kall, jättekall. UVI, here I come.