Hoppa till innehåll

Gravstenarnas poesi

Jag har förstått att jag denna dag borde skriva om döden. Om begravningar och om brinnande ljus på kyrkogårdar. Eller … ja! Om berömda texter på gravstenar.

Sveriges mest fyndiga är förstås Fritiof Nilsson Piratens:

Här under är askan av en man som hade vanan
att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.

På engelska finns det fler – men de är ofta fantastiskt högtravande och … vad är det för ord jag söker? Överdrivna? Extremt sorgliga? Patetiska? Äh, jag vet inte. Här är i alla fall ett exempel, den för mig inte alls bekante filmskaparen Jesse L. Laskys gravstenstext:

 

Beloved Son of California
who in 1913
headed the company that produced
the first feature length motion picture made in Hollywood.
His greatness never lacked simplicity.
Carry the song along the passage
you, the soul of all there is
in glory forevermore.

Forevermooore. Ok, men så finns det de som – precis som Fritiof – för säkerhets skull hittar på egna innan de trillar av pinn, t.ex. Emily Dickinson:

 

Called Back

Hm. Trilla av pinn. Dö. Gå bort, hemkallas, gå ur tiden och ta ner skylten. Nu börjar jag förstås fundera på vad jag själv vill ha skrivet på min gravsten. Kanske så här?

Jag ville sitta på en pinne
i ert goda minne
… men jag har ju trillat av pinn

 

Där kan man sedan fortsätta med fler nödrim som ”välkommen hit in” eller ”ett sånt jädra svinn”. Eller så skriver jag bara att golgatavandringen på legobitar äntligen är över.

Fast när jag nu på min vandring snubblar över Benjamin Franklins geniala gravsten, inser jag att jag nog bör överlåta skaldandet till någon annan. Njut:

The Body of
B. Franklin, Printer
Like the Cover of an old Book
Its Contents turn out
And Stript of its Lettering & Guilding
Lies here. Food for Worms
For, it will as he believed
appear once more
In a new and more elegant Edition
corrected and improved
By the Author

Jag vet! Jag ska nog ha en text med jätteroliga korrekturtecken som ingen förstår! (Mitt öde: jag tror att jag är fantastiskt fyndig och lustig och möts bara av oförstående blickar.)

Två snarlika, svårtolkade och analyseringsperfekta gravstenar har Helan och Halvan fått.

Helan (Oliver Hardy, död 1957):

A genius of comedy
His talent brought joy and
Laughter to all the world.


Halvan (Stan Laurel, död 1965):

A master of comedy
His genius in the art of humor
Brought gladness
To the world he loved.

Satt Halvans släktingar och jämförde med Helans text och vred den ett extra varv eller kom grabbarna överens innan de dog?

– Men om du är ett geni, då vill jag vara mästare och ha en rad mer än du, annars börjar jag gråta!

Nej, jag ska anlita ett proffs – som Isaac Newton gjorde när han hyrde in Alexander Pope:

Nature and Nature’s laws lay hid in night:
God said, ’Let Newton be!’ and all was light.


Edgar Allan Poe var så himla smart att han redan fyra år innan han somnade in för alltid skrev något som skulle kunna passa bra när han slutligen gav upp andan. (Ja, nu har jag synonymlexikonet uppslaget.)

Quoth the Raven,
”Nevermore.”

Fast jag har ju förhoppningsvis några år på mig att hitta djupingpoetiska nödrim och dubbeltydiga sentenser. Eller så blir det bara:

Lotten, kom tillbaka!
Jag kan inte hitta mina glasögon!
Share
Publicerat iBloggen

40 kommentarer

  1. Den sista var inte så dum – fast i mitt fall bleve det inte glasögon (dom har han ständigt på näsan) utan det bleve så otroligt många föremål att han inte skulle ha råd med den stenen.
    (Visst är det synd att konditionalis börjar bli omodernt – det är så vackert!)

  2. Jag vill att det ska stå

    ”Vad var det jag sa!”

    på min gravsten. Men familjen säger:

    ”Det kan du glömma.”

    (kwyqt, tyckte wv)

  3. Bloggblad:

    ”Här vilar en konditionalisälskande dam. Vore hon bara inte död, skulle hon hålla med.”

    Anna:

    ”Vad var det jag sa? sa jag och dog. Men vad jag sa, har jag glömt.”

  4. Emma

    Men i framtiden kommer vi ju att ha gravstenar med inbyggd skärm som visar en ”best of-film” ur ens liv! Vi byggde såna till Visuellt Forum faktiskt. Förresten måste jag bara säga apropå gårdagens föreläsning, att det var du själv som föreslog vad du skulle prata om, och du var jättebra – så det så!

  5. Just nu har jag faktiskt ingen aning om var mina glasögon är.

    För övrigt passar en av mina favoritböcker ypperligt denna dag: Spoon River Anthology av Edgar Lee Masters (1868–1950).

    ”Each poem is an epitaph of a dead citizen, delivered by the dead themselves.”

  6. Ökenråttan

    O.A.;s egenkomponerade gravstenstext tycker jag är suveränast:
    Här vilar sig O.A.

    O.A. var en bisarr skämttecknare vid förra sekelskiftet ungefär.

  7. Javistja! OA hade jag glömt! Oskar Andersson, alltså ”Mannen som gör hvad som faller honom in”.

    Redaktören:
    Varför signerar du inte dina teckningar?
    Konstnären:
    Det behövs inte. Jag känner igen dem ändå.

  8. Ökenråttan

    När barnen var små tillbringade vi flera somrar i närheten av den idylliska lilla lantkyrkogård där bl.a. deras farfar är begravd. Det var en lagom promenad att gå dit när man inte hade nåt annat för sig, man kunde gå balansgång på den låga stenmuren runt kyrkogården, vattna farfars grav och begrunda gravar där det låg barn begravda. Kort sagt, det var på alla sätt ett ställe som barn kunde få ut mycket av.

    Regniga dagar tillbringade barnen inomhus med att med liv voch lust rita förslag till sina egna gravstenar. Särskilt minns jag en sten som den då hästtokiga dottern ritade: En klassisk, enkel sten med en liten ponny som kikade fram runt hörnet.

  9. Ökenrådisen

    Och den här då:
    Här vilar en annan

    Vems var den? Nils Ferlin? Fast han fick visst inte ha den texten?
    Lille Maken vet vem det var men han har glömt mobilen hemma idag så jag kan inte ringa honom och fråga.

  10. /ingrid

    Den roligaste inskriptionen jag stött på var inte på en gravsten utan på en annan sten där min kusin mödosamt skrivit en födelsedagshälsning till vår morfar: ”Gratis på fölsedan hora hora hora.” Hon var ungefär fem, han sextio år äldre. Så det var ett tag sen men jag skrattar fortfarande.

  11. Vän av ordning is back:
    Först skriver Du:

    Sveriges mest fyndiga är förstås Fritiof Nilsson Piratens:

    Här under är askan av en man som hade vanan
    att skjuta allt till morgondagen.
    Dock bättrades han på sitt yttersta
    och dog verkligen den 31 jan. 1972.

    Sedan kommer:
    Ok, men så finns det de som för säkerhets skull hittar på egna innan de trillar av pinn, t.ex. Emily Dickinson. —
    MEN det gäller ju även Fritjof!
    Kyrkorådet i Kivik vägrade sterbhuset texten, men kyrkoherden i Ravlunda var storsint nog att ta emot aska(?) och sten!

    Förresten.
    När jag någorlunda vilat upp mig kommer novemberlovet att skildras noggrannare på min blogg – då kommer avslutningen på Krematoriets i Helsingborg kyrkogård att redovisas;
    Mina föräldrar har en grav där.
    Mina två barnlösa mostrar lät sig däremot ”strös” – de ville inte att släkten skulle behöva springa till, eller ha utgifter för en grav.

    Den gamle och jag tycker det är efterföljansvärt – nu med internet och blogger kan man ju bygga sig ett monument av ord i stället för i sten – och så slipper Ni ha besvär med texten på gravvården!

  12. Ok, den Blyga, jag ska redigera så att det blir bättre!

    Ingrid: Faktum är att första gången jag hörde dig berätta hurra-hurra-hurra-historien (i skrift), förstod jag inte vad det var som var kul … förrän efter ett par minuter. Nu, däremot, är jag på vippen att ropa h*ra när vi hurrar här hemma.

    (Jag skrattar också fortfarande..)

  13. Jag försöker få fram vem som hittade på ”Här vilar en annan”.
    Någon föreslog Mark Twain.
    jag sökte, fann inte detta men en massa andra roliga citat. vad sägs om detta?:
    ”I was sorry to have my name mentioned as one of the great authors, because they have a sad habit of dying off. Chaucer is dead, Spencer is dead, so is Milton, so is Shakespeare, and I’m not feeling so well myself.”

  14. /ingrid

    Lotten: ojdå, hade jag horat tidigare, det hade jag alldeles glömt. Och i skrift dessutom, hade snarare trott att jag drog historien i en trång bil nån gång i Landskronatrakten där vi ju ofta befann oss förr i tiden.

  15. Jag får erkänna att jag till och med har besökt Fritiof Nilsson Piratens lilla gravsten, bara för att se att det stämde. Vilket det gjorde.

    Tur att du själv hade så bra idé till din inskription Lotten. Jag skulle aldrig kunna med att skriva en nekrolog, än mindre en gravstenstext, över någon som ännu är i livet. Vad morbidt det skulle kännas. Så här till exempel skulle jag aldrig kunna skriva:

    Ingen ann på denna jorden
    var så stor och klok i orden
    nu har döden orden brutit
    färdigt har nu jorden njutit
    vinsten på den hära Lotten
    nu har någon annan fått den

  16. Iiiiiiih, hakke! Jag har fått en egen steninskription! Nu får jag väl se till att dö också! (Horahora, höll jag nu på vanligt klumpigt sätt på att utbrista.)

    Kantorn (med bloggen, hurra hurra!) — den där var ju toppen! Fast i mitt fall tror jag att jag var bäst före 1989. (Var snygg i axelvaddar.)

    Den blyga: Jag har också letat, och funnit en förmodligen felaktig hänvsining till Twain. Någon annan?

    Ingrid: Ja, kanske hörde jag historien först, där i bilen vid Landskronas kullar. Där jag satt och tog upp all plats med mina axelvaddar.

  17. Klantråttan

    Den blyga: Hur skulle Mark Twain ha kunnat skriva ”Här vilar en annan”. På vilket sätt skulle det kunna vara kul på engelska? (Nu trampar jag väl på ömma tår och i klaveret här också…)

  18. Råtta!
    Är klantråttan.. ökenråttan… etc samma individ?
    Om så är fallet har vi en stolpe gemensam!
    Metaforiskt that is…
    Vid vårt ärvda torp i Småland, som nu efter Gudrun ligger blottat för världen, har det sedan 1961 funnits ström.
    Det var några bysnillen i granngårn, 1 km bort genom snårskog och moras, som kopplade upp oss på sin matarledning.

    Numera går Eons isolerade 100kgvoltsledning 10 m från huset, men icke sa´Nicke – vi är fortfarande med vår lilla tråd kopplade till den bortre stolpen. Där finns ett omkopplingsskåp där en eller två av faserna går vid ganska blygsamma snöstormar…

    Eftersom vi varken har kreatur eller i övrigt är nyttiga blir vi väldigt nedprioriterade i krissituationer.
    ( Bysnillena är sedan länge döda och därför är det ingen annan som är kopplade till denna stolpe ” in the wilderness”.

    För övrigt känner varken Lotten eller jag oss träffade av ditt påpekande om en annan, vi har ju TYDLIGT informerat om att vi misstror hänvisningen.

    Men den som söker han finner – MT (alias SC) sade en massa annat roligt!

  19. Ökenråttan

    Min lilla stolpe står inte ens in the wilderness; då hade den ju verkat något mera naturlig. Till höger om stolpen, utanför bild, har USA:s sändebud sitt sjangdåbla hus och de brukar inte välja att bo i slummen… Detta är alltså i princip ett tjusigt villaområde, vilket inte hindrar att elstolparna ser ut som de gör eller att vår granne mittemot har 14 får i en fålla innanför sin trädgårdsmur. (Jo, det är samma Råtta hela tiden.)

  20. Ökenråttan

    Albert Engström? (Lille M. mindes inte alls vem som var ”en annan”. ”Det är väl O.A.?” försökte han, men dennes inskription har vi ju redan utrett.)

  21. Flera källor skriver att OA (som både sköt sig och skar sig i handlederna när han var blott 29 år) ville att det på hans gravsten skulle stå ”Här vilar sig Oscar Andersson” — men att det inte blev godkänt.

    Däremot är det idag många som skriver att det är just det de vill att det ska stå på deras gravsten när de … behöver en sådan.

  22. Men så roligt! År 1868 gav Carl-Henrik Rydberg ut Ännu en million anekdoter där det under rubriken ”Engelska gravskrifter” står:

    Den berömde resanden Kohl meddelar i sina ”Engelska skizzer” följande komiska grafskrifter:
    1)
    ”Här hvilar William Smith; och hvad som är något rart, han blef född, uppfostrad och hängd i denna samma kommun.”
    2)
    ”Här hvilar de dödliga lemningarna af Betty Bowden, som gerna hade lefvat längre, men hon kunde icke. Sorger och bekymmer bragte henne på förfall, tills hennes dåliga ben förde henne hädan.”
    3)
    ”O grymma död, hur kunde du vara så ovärdig, att först taga honom och lemna mig qvar, du skulle ha tagit oss båda, om öfverhufvud någondera, hvilket skulle ha varit mycket angenämare för den öfverlefvande.”
    4)
    ”Här hvila bror och syster, brodren ligger begrafven här, systern i Shromshire.”

    Det skulle man ju kunna ha efter hakkes rim: ”Hon hade gärna levt längre, men kunde inte.”

  23. Några inte riktigt verifierade (har inte hittat de engelska originalen):

    ”Det här går alldeles över mitt huvud”.
    /Robert Benchley

    ”På det hela taget skulle jag hellre vilja vara i Philadelphia”.
    /W C Fields

    ”Förlåt att jag inte reser på mig”.
    /Ernest Hemingway

    Nej, den där sista borde vi väl i alla fall ha hört talas om?

  24. Det påstås att det, på samma kyrkogård som Simon Spies ligger, finns en hel del kul saker, bland annat just den jag läste som inlägg här ”Vad var det jag sa”.
    Simon själv har ju som bekant ”Här ligger Simon Spies och biter i gräset”.

  25. Här är min favorit: Det är Mike Tysons tränare och mentor Gus D'Amatos gravskrift. Det var han som räddade Tyson från gatorna och det var efter hans död som Tyson's karriär snabbt gick utför.

    A boy comes to me with a spark of interest,
    I feed that spark and it becomes a flame,
    I feed the flame and it becomes a fire,
    I fed the fire and it becomes a roaring blaze.

  26. Vad kul att du trillar in här i ett jättegammalt inlägg, Torkel!

    Och tack för ditt gravstensbidrag — jag kommer definitivt att få användning av det när jag föreläser inför idrottsledare om fyra veckor!

  27. Jan Lagerman

    Jag trodde länge att det var OA på vars gravsten vid Ekerö kyrka det skulle stå ”Här vilar (sig) en annan alt. Här vilar sig OA”.
    Vid ett besök vid hans grav blir man dock besviken.
    Där finns ingen sådan inskription.
    Det fyndiga uttrycket verkar dessvärre vara en sk skröna.

  28. […] snart fem år sedan skrev jag om gravstenarnas poesi i jakten  på min egen fyndiga gravtext. Kanske såg jag livet gå mot sitt slut, kanske hade jag […]

  29. Göran Grip

    Det är lite oklart på vems gravsten det _inte_ står ”Här vilar en annan”. Men vad som är helt klart är att det på Hjalmar Gullbergs gravsten _inte_ står: ”Han kunde vifta med öronen.”

    Däremot tillskrivs den här dikten honom:

    Envar gör hans talang hur den må skifta
    till vad han är. Det borde läsas på
    hans gravsten. Sätt på min: ”Han kunde vifta
    med öronen.” Jag kunde göra så.

    Oemotståndligt drog jag, främst i salen,
    till mig hans blick om talaren blev lång.
    En yngre präst kom av sig och blev galen
    som såg mig sätta öronen igång.

    Ord hörde jag. De flesta har i gommen
    sin kraft. När jag blir ropad ur min grav
    är det mitt hopp att ställas inför domen
    med en talang som man har nytta av.

  30. Göran Grip

    Och förresten skrev du aldrig vad som _inte_ står på Fritiof Nilsson Piratens gravsten, nämligen hans namn. Det har jag sett med egna ögon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.