Julkalendern 19 december 2006

Gårdagens vinnare – Kristina – hade bara läst en enda bok av gårdagens hemlisbloggare. Men det räckte för ett outplånligt intryck!

Nu tar vi nästa. Ledsen om jag förvirrar er idag, för … det gör jag nog. Jag känner mig själv lite förvirrad.

Det kan alltså vara – och är det oftast men faktiskt inte alltid – en författare. Död eller levande. Duktig eller ganska tafflig. Svensk eller inte. Er uppgift är att lista ut vem ”hemlisbloggaren” är och sedan gissa i kommentatorsbåset. (Kolla här hur man gör om ni tvekar.) Ibland ska man koncentrera sig på formen, ibland på handlingen och ibland faktiskt blott och enbart på det annorlunda språket. Eller allt samtidigt. Ibland finns det tydliga ledtrådar, ibland osynliga. Ibland är det hela bara väldigt annorlunda. Ibland vet man inte riktigt om det är författaren eller en av karaktärerna som är hemlisbloggaren.

Jag är nu en eländig gubbe på åttiotre år, som har varit skribent i nästan hela mitt lif. Hvad har tilldragit sig under dessa hårda år? Jag har åtnjutit ära och berömmelse, efter min mors död ingick jag giftermål och sedan drabbades jag av stor sorg. Dock efterlämnar jag i alla fall några barn.

Hvad många inte veta, är att jag äfven tecknar godt, att jag anser att den läckraste biten af oxen är chateaubrianden (lätt stekt och vanligen med pålagdt persiljesmör) samt att jag har bekämpat straff som består i lifvets förlust.

Min framtid låg klar och utstakad för mig, då en händelse inträffade, som med ens kullkastade alla beräkningar. Sedan han (jag nämner honom icke vid namn) hade tagit makten, emigrerade jag, hvilket främjade min skapande kraft. Hvarje århundrade har till sin uppgift att bekämpa det onda.

Nu, till åren kommen, kan man inte längre kalla mig en obotlig romantiker, jag är mer af en realist. Jag går mot döden, hvart jag än går.

Vet ni att Den Stora Stavningsreformen i tysthet firar 100 år just i år?

__________
Facit.