Nästan alla längtar till fredagen och helgen.
”Fredagsmys” innebär i staden där jag bor oftast pizza, chips och ostbågar, slötittande på tv eller en hyrd dvd. Inte alls fel, helt ok. Men jag vill inte ha mysigt. Nej, jag vill ha roligt – jag vill ha fredagskul. Inte mysa. Japp, jag lägger in en liten protest här. Jag myser inte på fredagar, jag lagar mat till i runda slängar 15 personer, förlänger bordet in absurdum och har roligt. Nu ska ni också ha lite kul. God efterrätt ska ni också göra.
Fredagskulskurs
1.
Mat.
Spaghetti och köttfärssås. Eller lasagne. Eller paella. Eller något annat som är roligt att göra. I min värld är det nämligen inte kul att servera gåsleverpaté, murkelsås, dilldoppad dinkeldessert, groddgulasch eller roquefortmousse i endivblad eftersom jag efter ett glas matlagningsvin inte kan koncentrera mig utan måste gå per autopilot och humpa kryddor med grävskopa.
2.
Rytmikövningar.
Nej, jag har verkligen ingen aning om hur, för detta har jag bara fantiserat om. Alla gäster ställer upp på rad och får göra rytmikövningar för matsmältningens skull. Efterrätten är nämligen mastig. (Detta är inte att förväxla med sällskapslekar, som är en styggelse på midsommarkalas.)
3.
Servettvikning.
Nej, jag vet verkligen inte. Återigen en fantasi. Men när allas serviet – nej, det stavas utan i numera – servetter är köttfärssåskladdiga och borttappade under bordet och allmänt begagnade, beordrar man gästerna att vika en solfjäder (men man kan hänvisa till hur det ser ut när Musse, Kalle och Långben campar på julafton) eller en båt (som ser ut som en Stegosaurus) eller en … fallos? (Skåda ljuset!)
4.
Efterrätt.
Det är nu du inhystar beröm och grundar det alls inte överdrivna ryktet om dig som dessertkompetent. Ur Annas kokbok (men lite omgjort).
Äppelsmofs för 15 personer
riv 500 g mandelmassa i rivjärn (stora hålen)
blanda den med
2,5 dl socker och
1,5 tsk kanel och
2,5 dl vetemjöl och
2,5 msk pressad citron och
3 ägg och blanda nu hela klabbet med
250 g flytande (eller smält, men inte varmt) smör
Skala och storklyfta ca 16-18 äpplen och lägg dem på ett smörat ugnsfat.
Ringla smofssmeten över.
Grädda i 175–200 °C i 25–30 minuter.
Grädde, glass eller vaniljsås passar till, men behövs egentligen inte.
(Glöm inte att ha raaaaaptävling efter detta. Eftersom musiken rap dumt nog också stavas rap och inte rapp och man kan ha sådana tävlingar också, måste burp-rapen nog stavas raaaaap. )
5.
Nattorientering.
Reflexbrickor hänger i alla träd i alla skogsdungar och i grannarnas trädgårdar. (Ni som bor i storstäder får helt enkelt flytta ut på landet.) Alla som vill vara med får ficklampor på huvudet, reflexvästar och varma kläder. (Ni tror mig kanske inte, men detta har med enorm succé genomförts av min djefla man flera gånger. Jag? Nej, jag satt hemma med ett glas vin och my… nej, hade kul.)
Uppdat.
Vän av ordning (Danstanten – som genast borde komma hit och hålla i rytmiken) påpekar i kommentarerna att det är smidigare att ha pannlampa på huvudet, inte ficklampa. Ok. Men det är ju så roligt med alla fasttejpade, fastknutna och fastklämda små ficklampor!
Oj hur ska man hinna med allt på en fredagskväll?
jag fnissar åt rytmikövningar. Alla har musik i skolan, men dom finns inte i dövskolan. Det heter rytmik på schemat och när jag gick ut grundskolan fick jag tvåa i betyget. jag hatade dessa fjantiga lektioner. Vi fick sitta på lådor och känna vibrationer med rumpan, man kunde passa på att släppa lite för det märktes inte skillnad på musiken och det! Vi skulle klappa med händerna och sånt där. bläh!
Anne-Maj: Jag håller takten som en låghalt kamel. Pom-pom-tjoff, sa musikmajjen Sune och jag försökte med pooooom-pompetipom. Tjoff.
Ficklampor på huvudet? Det är kanske smidigare med pannlampor *fnissar* I övrigt var det fina tips!!
Vinet och maten helt OK men jag är skitdålig på att ha roligt, det vill säga jag har alltid hemskt roligt när jag väl tvingats till det av någon med bättre ork – men ALDRIG att jag ser fram emot det och står först i ledet med pannlampan på…
Fredagskuligt mys innebär ikväll, för mig, spaghetti carbonara med ett glas rött, därefter popcorn till Let’s Dance (aouuu!!) för barnen medan jag JOBBAR MED EN ÖVERSÄTTNING i köket.
Jag har missat något viktigt när det gäller fredagskompetens.
Well, well, well, Lotten. Pappas kycklingövning i Malmö i april kommer i sanning att te sig som en exotisk tilldragelse för den som är van vid fredagsmys à la Bergman!
😉
Jag som alltid gör som du säger Lotten lovar att följa åtminstone punkt 1 (det blir lasagne ikväll), punkt 3 (faktiskt brukar jag nästan alltid vika den där lilla servettbåten på mittenbilden), samt punkt fyra (nya desserter är alltid välkommna).
Återkommer om det blev något fredagsroligt.
Nattorientering med reflexkontroller och ficklampor — det är såna lekar jag växt upp med! Skoj! Min skogstokiga (hon är alltså tokförtjust i skogen) mamma initierade ofta sådant. Både hemma på sommarön och på lägerskola på Vässarö… Undrar om det är därför jag är så omörkrädd?
Mys? På en fredag? Det kan man ju göra på tisdagar som ändå är ganska värdelösa. På fredagar ska man träna sig i partyform och sen ja… ha kul. Eller äta kräftor. Fast det är ju kul. Servettvikningen låter farlig när de är kladdiga, och det hörs att ni inte har en hund som käkar upp allt som hamnat under bordet. Vikning nummer tre tycker jag dessutom ser farligt mycket ut som en dildo.
Rap- och raaaptävling är skojsigt. Jag är dock sämre på att raaapa, men en hejare på at rapa.
Och servera inte lasange! Men paella lät gott. Mandelmassa? Hm, det föråt jag mig på när jag byggde en tio centimeter hög snögubbe av och sedan åt upp.
Deadline.
Dreglar hejvilt över receptet. Det ska inte byrglas kan jag garantera.
”Dreglar hej vilt” — Pumans dotter har gått i min formuleringsskola! Bravo!
Sluta människa. Följ din deadline istället.
Vi äter fredagsmiddag tillsammans med ett gäng andra familjer, f.d. dagsiföräldrar och närboende och vi gör det VARJE fredag! Nu är vi uppe i fem familjer (samtliga bor i ganska små innerstadslägenheter, det blir ganska byrgligt). En win-win-win-win-loosesituation där win står för de förträffliga middagar man serveras med rikligt med vin därtill och loose står för den hektiska fredag det är ens egen tur att krafsa fram en måltid till 20 personer (en skara där det döljer sig diverse allergier och aversioner samt en och annan vegetarian).
Pernilla ”Undrar om det är därför jag är så omörkrädd?”
Hurra! Du bekräftar mina teorier om barnuppfostran.
Om något av mina barn blir tävlingsorienterare blir jag naturligtvis glad eftersom jag får sällskap i skogen. Men jag tänker verkligen inte tvinga någon att hålla på om de inte tycker det är kul.
Vad jag däremot vill att de ska ha med sig från sin uppväxt är att
* skogen är en trygg plats, inte en farlig plats
* mörkret är detsamma som dagen, fast med lite sämre sikt.
Ingrid! Det roligaste med ert matlag glömde du ju berätta, nämligen att minst en av familjerna var tillfälligt inbjudna gäster en gång och sedan bara ansåg sig inkluderade för all framtid:-) Vad härligt att kunna ullstrumpa sig fram i tillvaron på det viset!
Den där sista posen ”accenter i crescendo” är precis den jag brukar anta när jag utbrister
Ack ve O smärta!. Nästa gång folk tycker jag är teatralisk ska jag skylla på matsmältningen.
Jomenvisst är det så som Cruella skriver, men ullstrumpsfamiljen är såå välkommen. Om man ses så ofta under samma förutsättningar i samma konstellation, år ut och år in, kan även den trevligaste fredagsmiddag ibland bli som et trött gammalt äktenskap. Ullstrumporna är jättetrevliga och uppiggande och bjuder dessutom på surströmmingsparty på skärgårdsö. Och nu blir det ju bara en gigantisk middagsbjudning var femte vecka mot tidigare var fjärde.
Ja, en surströmmingsfest i skärgården får sägas ursäkta det mesta!
jlbtyv – biltjyv
Det roligaste är ju att så många svenskar menar något helt annat när de säger att de ska mysa. Hur ska man veta?
”Vill ni komma hem till oss på lite fredagsmys?” ”Nej fy, vi är inte såna!”?
Och här fick vi låna oss ett bord för att få plats åtta plus en bebis. Nej, vi är inga femtongästersmiddagspersoner (oh, vilket ord). Fast reflexorientering är roligt, det fick vi alltid göra när vi åkte bort med fritids. Vill man kan man göra skattjakt med rebusar så också. Utan reflexvästar då, så man kan smyga ifrån det andra laget och vinna den stora godisvinsten (det här var innan socker blev giftigt).
Apropos reflexer skall jag berätta när jag, vid 43 års ålder, sprang min första nattorientering.
Jag fick noggranna instruktioner och gav mig försiktigt iväg, utrustad med karta, kompass och DEN Tidens nattlampa (vi talar om 1978!)
Jag trodde jag skulle leta upp en skärm, liksom på dagen.
GLAD blev jag när jag kom fram: INGEN hade förstått att informera mig om att nattkontroller LYSER!
Sedan var det ju lätt som en plätt.
Men Gud. Jag som brukar bli hungrig hos Ögonblick i norr och ställa mig och laga mat mitt i natten – nu kan jag inte leva utan smofs.
Måste gå ut och köpa rulltårta.
Och glass.
jag bara undrar, var får du allt ifrån? men det är skoj att läsa medan man efter en sjukt jobbig jobbvecka smuttar rötjut o M Y S E R
(=
Å äppelsmojset var uuunderbart gott..
*snodde det från tvillingmammans sida*
Den gör jag igen..
/Cian
Se där, jag har fått folk att äta gott!
Men … har någon gjort rytmikövningar? Man får gärna göra som Salt och utbrista i ett Ack, ve ooh smärta! Det känns förlösande, jag lovar!
Jag har för övrigt en ny liten ”utmaning” i min blogg – välkommen!!
JAG gjorde rytmikövningar! Mellan klockan 16:30 och 17:30. Borta på Forever. Du vet, det passet då du stod på öronen. Jag besitter lite träningsvärk i höger rumpa efter allt detta snurrande och hoppande. Därefter skulle jag äta kräftor, som visade sig smaka skit. Jag fick med andra ord slänga dem och satte mig fredagen i ära och skrev min rapport i ren protest. Gruff.
Rytmikövningarna (är det det som är fredagsmys eller?) får vänta tills jag har moffsat i mig en stor portion av det där som orsakade dregel-attacken och det hjälper föga att dra in magen, ångerfull vänder och vrider på mig för att få byxlinningen ovanför knäna. Jo, jag vet att det finns velour och gummisnodd…