mars 2007

Eftersom jag sitter och skriver om värmeteknik slog jag upp artikel 190 i TNCs lilla gråa: ”Beteckningar och benämningar för enheter”.

• Dagens temperatur i Mesta skrivs 7,6 °C. Notera att det ska vara mellanslag mellan mätetalet och den lilla grader-ringen.
• Om jag nu tar fram gradskivan och mäter vinkeln på pärmens hörn så skrivs resultatet 90°. Inget mellanslag där, alltså.

/Olle B.

{ 0 kommentarer }

Tydligen är det en liten storm i Ola Salos armhåla. Tydligen kan man på riktigt vara upprörd över att karln har hår växande där. Tydligen kan man söka och finna tusentals bloggare som inte gillar Olas orakade armhåla. Eller om det kanske bara är irriterande att han de facto visar upp håret när han står på scen med The Ark. Uppdatering: Stationsvakt skrev också om detta häromdagen!

Här har jag en mycket bestämd uppfattning: låt männen slippa raka sig, de har tillräckliga bekymmer med haka och överläpp och hinner dessutom dammsuga åt mig mycket oftare om de slipper oroa sig över hår som tar över kroppar som när inlandsisen invaderade jorden.

Jag känner ingen som inte har hår som gror i armhålan. Men jag känner många som tar bort de små ekorrarna. Och sedan 1983 gör jag det också. (Fick skäll och en rakhyvel när jag gick i high school i USA.)

Julia Roberts för ett par år sedan.

Den mest berömda kvinnliga armhålan sitter kanske på Sophia Loren. På otaliga foton från 1950-talet poserar hon i den ena vackra klänningen efter den andra. Uppvisandes håriga armhålor. Då var det inte särskilt konstigt – modet föreskrev inte noppning, plockning, ryckning och ansning. På 50-talet var de ju mer irriterade över bröstens rundade former och försökte struta till dem.

Numera är hår-bilderna på den undersköna Sophia Loren så många att jag misstänker att de har photoshopbehårats fram – tidigare har jag bara sett en enda hårig bild av henne.

På friidrotts-VM i Helsingfors 1983, vann tjeckiskan Jarmila Kratochvilova 400-metersloppet för kvinnor.
Det här med rakning och bikinimode inom idrott hade inte helt slagit igenom än, och vi som tittade var inte nämnvärt bekymrade över armhålorna. I ”Aktuellt 1983” (varifrån jag har tagit bilden) står det inte ett ord om dopningsmisstankar utan bara att Kratochvilova slog världsrekord (47,99 s) och var outstanding. (Sven Nylander kom fyra i häck. Tänka sig. )

Men tänk om modet om tio år har bestämt att vi ska ha så lång hals som möjligt och man i Hollywood

• opererar in titanpinnar i nacken
• tar bort nyckelben för att få flaskhals
• sover med halsställning.

Då kommer vi att säga att det var bättre förr, när vi bara behövde raka oss överallt för att passa in. Barnen kommer att säga ”vaddå raka?” och jag kommer att blogga om lena ben och liljevita armhålor.

{ 33 kommentarer }

Produkten ifråga är blond, blåögd och 172 cm, men passar lätt in i alla sammanhang ändå. Med ett enkelt handgrepp kan du få produkten att rabbla intressanta fakta, sprängfyllda med roligheter som genererar kunskap. Snubbel, trill, spill och andra hoppsan-moment fås helt utan extra avgift. Med en enkel kopp te i därför Med lite te stjälpt i därför avsedd hålighet skapas turboeffekt.

Operativsystemet är stabilt och kraschsäkert och produkten behöver endast startas om efter fyra glas vin. (Ja, 3,5 går däremot bra.) Produktens intellekt är intakt, crispigt och crunchigt på ett innovativt sätt. I pipeline ligger ständigt nya tankar som lätt kan implementeras för önskad effekt.

Produkt: Lotten-paketet.
Innehåll: Sex timmars föreläsning var som helst i Sverige.
Tema: Moderna skrivregler, dråpliga exempel, svar på frågor, tips på skrivteknik. Och skratt.
Kontakt: Mejla.

_______________
Upp till bevis, det är så många som säger att jag bloggar ”i onödan” och att jag istället borde skriva någonstans där jag får betalt för’t. Om jag nu får några föreläsningsjobb av er, kan jag fnysa, sätta näsan i vädret och redovisa bloggrelaterade inkomster.
_______________
Förresten: kom gärna med fler exempel på modeord och floskler! Pipeline och implementering börja kännas lite omoderna, eller hur?
_______________
Uppdatering: En ny föreläsning bokad! (Men oj, vad uppdragsgivaren inte visste att jag hade en blogg. Alltså har denna annons inte gett något resultat än. Vad är egentligen detta för skruttigt medium?)

{ 26 kommentarer }

Jag är i staden jag i olika omgångar har bott i … i *räkna räkna* sammanlagt 20 år.

Det är Lund. När jag nu kommer hit och Hemtex bor i Folk & Rocks lokaler och Domus inte ens har ingången kvar, blir jag lite vilsen. Men trivs. Jag trivs i Lund. I Lund sitter inte bara uteliggare på gatorna utan även soldyrkande studenter. Här finns ugglor i träden och statyer i marknivå och öl i trapporna samt spyor på toan inne på Akademiska Föreningen. (Ber om ursäkt, men den har jag förstås fotograferat.)

Här träffar jag folk jag trivs med. Men de pratar om Adam Smith. (=Jag måste läsa på.) Sedan dricker vi vin och äter kladdkaka och talar om fyraåringar. (=Jag buddar mig med livserfarenheter.) Så diskuterar vi bloggar medan jag försöker hålla sms-kontakt med Studiomannen, som i exakt samma sekund befinner sig i Lund. (=Jag känner mig splittrad.)

Men så kommer vi in på ett samtalsämne som engagerar alla. Och jag menar alla. Det är inte Melodifestivalen och det är sannerligen inte bloggfenomenet eller pi eller byxorna instoppade i höga stövlar och verkligen inte elitserien i hockey utan bara … dammsugare.

Dammsugare.

Sug på den, va! Eller sjung lite som Linda Bengtzing eller … associera helt enkelt som jag till alla livets dammsugare. Maken till känsligt ämne får man leta efter. Man vill ha en som funkar, men man haaataaaar den. Alternativt den som dammsuger.

– Min pojkvän bara ställde ut alla dammsugarpåsar på balkongen för att kunna kolla vad som låg i dem en annan dag!
– Min systerdotter snodde vår nya supersugande, extremtysta hyperdammsugare och ersatte den med en gammal Volta som nästan påminde om fika!
– Jag dammsuger alltid med en nylonstrumpa trädd över dammsugarmunstycket.
– Jag och min polare Steffen köpte en ny dammsugare på Tradera varje gång påsen blev full.

Tre saker var vi alla till slut överens om:

• Dyra dammsugare är bättre än billiga.
• Den som dammsuger ska lära sig att rum sällan är runda.
• Dammsugarpåsens innehåll är ibland av intresse.

(Ordet dammsugare kan bytas ut mot annat, valfritt begrepp.)

{ 26 kommentarer }

Om vi nu ska tro på att summan av lasterna är konstant, har Hemingway förmodligen rätt när han säger:

”Jag har alltid hyst djupt misstroende mot folk som varken röker eller dricker. De har förmodligen ett par fruktansvärda, dolda laster.”

Därför är det synd att jag inte röker, eftersom det ju är en sådan enorm synd. Som rökare har man inte plats över till särskilt många andra synder. Nu kan jag ljuga, äta chips, skälla på elaka busschaufförer, strunta i cykelhjälm, roffa åt mig den skönaste kudden och ändå ha plats över till att skamlöst och bittert gå med håven samt vältra mig i tv-soffan trots att jag borde … knyppla?

När det gäller rökningen, har jag i Rowells-katalogen från 1968/69 hittat ”mode för män”. (Se även förklädesmodet.)

Det här motsvarar enligt bildtexten alla modekrav. ”Se bara på kragen! Mjuk, välskuren och snitsig. Och vilka färger! Toppen alltså!” Men jag undrar vad fotografen sa till dem.

– Håll upp ciggen, Allan! Koncentrera dig! Akta askan, du får inte tappa askan! Du Nisse, kan du titta snett diiitåt, tänk att du är rädd för ciggen eller nåt.

Här har vi en ”underbart mjuk och behaglig herrskjorta i bomullsflanell och manchetter med mellanlägg samt bröstficka med asymmetrisk knäppning”. (Ja, texten påminner om salig Ingrid Schrewelius. Hon bodde i Lund. Dit är jag på väg i detta nu.)

Uppdatering: Översättarhelena berättar i kommentarerna: ”Boussac var tydligen en fransk textilmagnat som bland annat finansierade starten av huset Dior.” Wow.

Men vad sade fotografen till pipmannen då?

– Pipan, Allan! Pipan! The selling point! Titta åt vänster båda två, nej höger, nej vänster, nej, jag menar hög… vänst…

Själv har jag bara tjuvrökt ett fåtal gånger. Sista gången som 12-åring i en snögrotta med Bästisgrannen och tre klasskompisar. (Man ska inte tjuvröka i snögrottor. Eller så ska man det för att bli avskräckt för all framtid.) Nästan allt kan avslutas och knytas ihop med ett citat. Så får det bli. Hjalmar Bergman:

”Man må säga vad man vill om ett syndigt leverne – men det är allmänbildande.”

{ 32 kommentarer }

… och nu snackar vi alltså inte en fjuttig miljon eller två, utan miljarder. Om jag var så snuskigt rik skulle jag ju förstås vara tvungen att inreda ett kontor där jag skulle sitta och ta hand om alla mina pengar. Förmodligen är det ett heltidsjobb att ta hand om ohemult stora mängder pengar. Någon som vet? Har vi några miljardärer bland läsarna? I så fall skulle jag vilja passa på att önska mig …

(Censur. Jag har jättetrista önskningar.)

Jag läste senaste Berglin, som handlar om just detta, och började fantisera om mitt miljardärkontor. Jag skulle … jag skulle … jag sku… Heltäckningsmatta! Hm.

Patetiskt. Jag har miljarder kronor och det enda jag kommer på, är att jag vill ha en heltäckningsmatta. Efter en timmes funderande, kom jag på att jag inte ville ha

• glasprydnader i glada färger
• intressanta oljemålningar
• rökfärgat glasbord
• färgmatchade pärmar
• snabbtelefon
• panoramafönster
• lamellgardiner
• besöksstol.

Däremot vill jag ha en säng! Och ett fullt kylskåp. Ah, ett kontor som är ett sovrumskök! Ett matbord, vitlökar i taket, en tv och en motionscykel samt några hantlar vill jag också ha. Detta innebär att om jag hade en miljard kronor, skulle jag ha det … nästan som jag har det idag.

Uppdatering:
Här sitter Selma Lagerlöf och skriver. Ergonomin … musarmen … ryggskottet … arbetsljuset … Tekoppen, var är tekoppen?

Tänk om man skulle ta alla bloggare och författare och tvinga dem att sitta på stora osnurriga stolar och för höga arbetsbord och sedan få dem att skriva sina alster för hand. Vilken workshop!

Eller en annan happening: ”Blogg på kommando”. I ett kontorslandskap. (Förlåt, nu kommer jag helt bort från miljardärämnet här.)

Så här sätter vi 100 bloggare under, säg, fyra timmar. Det är inte en tävling, det är en happening. Idén är min! Jag vill ha provision på … öh. Eh. Hm. Nähe, ”Blogg på kommando” genererar ju inte heller några pengar. Liksom alla mina andra briljanta idéer.

{ 36 kommentarer }

Jag läste nyss Icas text om grannar. Hu. Jag tänkte att jag sku…

Då kommer Sjuåringen och berättar att hon hade arton strumpor på sig – nio på vardera foten. Fyraåringen tillverkar snabbt ett Bugsy Malone-vapen av en toarulle och ber om grädde. Jag försöker läsa tidningen, där det också står om grannar. ”Spritfest” är i sådana nyheter ett vanligt ord. När blivande (den i morgon fyllande) Femtonåringen plötsligt får fram jättestora studsmattan i trädgården, sätter jag mig att läsa sportsidorna. Mhm, hockeyall…

– Lyssna Lotten, om 27-åringen som mördade en 8-åring: ”bakgrunden till hans psykiska besvär startade redan i tidig ålder då 27-åringen påverkades negativt av en del händelser” läser min djefla man.

Hu. Jag tänker på Icas grannar igen. De grannar som jag minns mest är i tur och ordning en folkilsken, rullstolsburen kvinna på bottenvåningen på Magistratsvägen, en promiskuös och högljudd kvinna på Skånegatan, en blomvattnartoka med balkong ovanför vår på Järnåkravägen och en pedant i Väggarp. Och en blottare som …

– Mamma, jag har nackspärr, säger Tolvåringen med fyra halsdukar virade runt sig från midjan upp till öronen.

Vi pysslar lite och tar fram en värmedyna. Jag masserar och sneglar på tidningen igen, Chippen ska spela mo…

– Våldsvågen i Irak! säger min djefla man och drar efter andan för att läsa högt igen.
– Jag älskar solen, jag älskar våren, jag älskar vädret och livet! avbryter den nyvakne, filosofiske Nioåringen.

Vi tittar upp och ler mot honom. Så tittar jag min djefla man i ögonen, och vi ler sådär så att ögonen tåras. Så vänder jag blicken mot tidningen igen. ”Mittbacken Charlotte Rohlin avgjo..”.

{ 13 kommentarer }