Dagens text om hur enormt och brutalt jätte-jet-laggad jag är lägger upp sig själv i multipla versioner … men finns inte i verkligheten. Trots att jag inte har gjort något, finns det nu två identiska texter. Men. Jag kan inte ta bort en text som inte finns i min inläggslista. Där finns
”Jätte, jätte laggad!”
ju endast en gång. Jag är förvirrad, men anar att jag och mina fingrar har något med i spelet.
Bonusbild!
Inte bara jag är förvirrad. När jag kom hem, låg min enda långklänning (uppsydd 1988 för hiskeliga 2 800 kr och full med sneda vinklar och volanger) på lit de parade i källaren. Ihjälslagen av två borrmaskiner, ett par hörselkåpor, några skruvmejslar och andra verktyg.
{ 5 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Men din fina klänning – du har väl räddat den till någon dotter?
Just nu är det bara en jätte jätte laggad. Med kommentarer.
Ja, jag har räddat klänningen nu — jag räddar ju till och med gamla jeans från 1977 till barnen.
Nämen ja, nu är dubbletten borta. Jag fattar ingeningenting. (Inte helt ovanligt dessa dagar.)
du är ganska skönt onyanserat nostalisk. o hade det inte varit du så hade man kanske trott att det var omedvetet.
Men hur kan man göra så med en sån fin klänning?
Blev det något nytt? Kuddar kanske? Eller fodral tiil borrmaskinen med rosa hjärtan på som snickaren måste ta med sig till jobbet?
Monica H — jag ställer mig samma fråga. Huuuuuuuuur?
(Utredningen om vem som är den skyldige har fördröjts av brist på fingeravtryckstolkare.)