Ljuvligt uppvaknande kl. 06:43.
– TYYYYYYST, annars väcker ni mamma!
Ljuvligt uppvaknande kl. 06:51.
– Psst. Haru sett min iPod?
Ljuvligt uppvaknande kl. 07:13.
– Jag tror att jag behöver flätor idag. Oj, sover du fortfarande?
Ljuvligt uppvaknande kl. 07:40.
– Hejdå mamma, krya på dig!
Ljuvligt uppvaknande kl. 07:57.
– Vill du sova mer?
Ljuvligt uppvaknande kl. 08:15.
– Vill du ha te?
Ärligt talat ville jag bara sova. Den vrickade foten har fått sällskap en förkylning som är uppskrapad från rännstenen i Londons slummigaste områden runt 1870. Jag skulle behöva en reparation som bilarna fick av bilmeckarn och ett reningsbad som kakelugnen fick av sotarn.
Jag känner mig i skelettet som bromssköldarna som Silverbilen ratade ser ut. (Jag ser däremot ut som de spruckna däcken på Röda faran.)
Sotarens verktyg skulle jag vilja att han körde upp i näsan på mig för att rensa rent.Alf Henrikson:
Knoparen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.
Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på.
Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock
där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock.
När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och jing,
han får skräckling till kläm, han får fleder och puff och tjabis med spisliga ting.
Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk
och blir då lika fejlös om noben som du, fast du inte begriper hans språk.
{ 25 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Ahh lider med dig…
Min förkylning som jag haft sen förra tisdagen börjar ge med sig nu iaf.
Mvh
/
Beckis
Så det är en enveckashistoria jag har att se fram emot, Beckis?
(Nämen så bra: på torsdag ska jag läsa in texter på radion. Får väl fylla på med några aaahkntscho-kåserier? Bara för att det är så roligt att se ljudmätaren gå i botten och lysa lika rött som snoken min.)
Språket kallades ”knoparmoj”
C:s pappa
C:s pappa:
Udall pilar knoparmojet tjabans!
Kan ju dela med mig av min käre fars förkylningsteori: En förkylning kommer i tre dagar, varar i tre dagar och går över i tre dagar.
Det fina med det är att en tredjedel är över innan man ens märker något!
Krya på dig!
Ah. Knoparmoj är kul.
Detta utdöende språk sägs vara rätt nära besläktat med romani, och var det jag intresserade mig mest för under min period som knoparnas (sotarlärling, alltså). I övrigt var det ett kul, fritt och trivsamt jobb men tyvärr patetiskt lågavlönat.
Förkylningarna dyker alltid upp så här års när barnen återsamlas, utbyter virus och baciller, för att sedan ta med sig nya spännande organismer med sig hem till intet ont anande föräldrar.
Vi hemarbetare torde dessutom vara extra känsliga, då vi inte exponeras på samma vis för bakteriefloran. Hoppas du kryar på dig, säg till om jag ska skicka ett paket insmugglad engelsk dundermedicin!
När jag nu läser min kommentar ser jag att den är behäftad med ett olyckligt syftningsfel. En nas är en lärling och en knopare är en sotare. En knoparnas är en sotarlärling, och det var det jag var. Knopar-nas.
Varandes fd sekreterare på sotarfirma och lillasyster till skorstensfejjare kan jag bara säga att det inte hjälper med en rens i snoken… Men det river gott!
Ska genast kopiera dikten och ge till min kära storebror som samlar sotarsaker och pratar knoparmoj.
Förkylningsteori från fd svärmor: För att bli frisk måste du smitta minst fem personer. Borde inte vara så svårt för dig med huset fullt av ungar.
Fröken Direktör! Kan du fråga vad andra sotarmojen nerifrån på bilden heter?
Det är en fyrkantig luddmoj som man använder till platta kanaler och jag har glömt namnet … ”Morfars mustasch”? Nej.
(Jag var en synnerligen irriterande kund som hela tiden gick en meter efter sotaren och knoparnasen [tack för den roliga syftningen, Stellan!] och tog bilder på allt och ställde frågor så att alla fick skrika för att höras över sotardammsugarens sus.)
Nu ska jag gå och hosta de fem närmaste grannarna i ansiktet. Då är jag väl frisk imorrn? Fast inte om det där med att vara sjuk i tre dagar stämmer.
Är man förresten sjukskriven när man är hemma och är sjuk, tror ni?
(Stellan vet svaret om ”man” = egenföretagare.)
Knoparmojsandet får mig att tänka på sång 27 i Aniara av Harry Martinson:
”Kom vagga lojd och fancie, lockar Daisie
go dorm i vansie och ro gain i dondel
min dejd är gander, jag är vlam och gondel
och vept i taris, gland i deld och yondel.”
Klart du är sjukskriven. Du har ju skrivit att du är sjuk, räcker inte det?
Fast jag förstår såklart vad du menar, och då är svaret säkerligen nej. Jag har inte varit sjukskriven på åratal. Fast sjuk har jag varit, förstås. Och egen företagare.
Morfars mustasch är säkert ett bra namn på knoparmojen. Eller knoparmojängen, kanske vi ska kalla den för säkerhets skull.
Själv minns jag inte riktigt vad just den prylen hette. Jag har glömt det mesta, men
här finns en liten ordlista.
Krya på dig! Kan du inte hosta lite kollektivt i bloggen så får vi 1 styck bacill var, det står vi väl ut med och så blir du bra?
Jag visste också att det var knoparmoj och oj vad glad jag blev (vad det retade mig) att Stellan vet mycket mer!
Wv låter rätt Aniaraaktigt: Azunc. (Nej, nu ser jag: Flzunc. Inte alls lika tjusigt)
Rolig länk om sotarspråket! Sjutton ord kunde jag, så de måste ha vandrat ut i vanlig slang med åren.
Min sambo säger att det heter tub-borste. Jag försökte dra ur honom ett roligare namn men det var vad de kallade det för när han jobbade som sotare. Han undrar också om sotaren bara hade en sudd, det behövs ju tre! Kanske ville sotaren inte visa hela utrustningen;-)
Och var är raffeln?!?!
Ur min bokhylla drar jag fram ett skinnband ur en kassett – det luktar gott och det heter »Skorstensfejaryrket i Sverige«. Boken kom ut 1997 vid Sveriges skortensfejaremästaress riksförbunds hundraårsjubileum. Efter bilder på många farbröder av olika åldrar kommer jag till kapitlet »Arbetsutrustning och yrkesteknisk utrustning« och ett snabbt genombläddrande får mig att tro att det skulle kunna vara en raffel du saknar namn på. För det är säkert inte en »gammalmodig stigstånka av granris». Raffeln är det du söker. Tror jag.
Raffel behöver man oftast inte till en kakelugn, Mjölgumpa. Det är ju en skrapa, den används mest till pannor och kaminer där eldstadens väggar är av gjutjärn.
Och nu kommer Bloggerbludders försök till ordverifiering på knoparmoj: sudwzr.
Det började bra, i alla fall.
atjo, vaknade i morse av att jag nös och snörvlade. När jag tänker efter har det nog smygit på i tre dagar. Smittar det genom bloggarna? Är det något nytt muterat humant datorvirus?
Men här är i alla fall dagens förkylningssanning:
Efter att ha bloggat om sin sjuka mår man lite bättre. *host*
När det gäller det mustaschliknande sotarverktyget, användes det inte på vår kakelugn. Jag har fler bilder, får väl redovisa dem endera dagen.
Men namnet på den mystiska borsten? Vi måste ju komma på det — jag har för mig att han inte sa raffel utan något som jag förstod. Som ”syrrans stigbygel” eller ”tramptrumpet”.
Hemma hos oss har vi inte bara ett nyinskolat förskolebarn, som tar med sig diverse intressanta mikroorganismer hem (nu senast streptokocker), utan också en förskollärare, som tar med sig mikroorgannismer från 80 andra barn hem. Det går åt en del handsprit här.
Men, Lotten, vi har också en bra sak: en Näs-Frida. Lite skonsammare än sotarborstar, även om jag aldrig har testat den på en vuxennäsa.
Ffinns det sökta möjligen med här:
viska eller virra
stigstånka
stålkrejs, krejs (stålviska)
långrotting
piprotting
uppstötare
stångraffel
ålskinn och ålskinnsremmar
stålborste med järnstång
tubborste
Se där, nattugglorna är uppe och letar sotarord!
Men nej, tyvärr, inget av de där orden känns rätt. Fast vem är väl jag att ”känna” sotarord?
Kanske kan jag ringa sotarn i morgon?
Näs-Frida! Må den som uppfann den ha gjort sig en välförtjänt hacka!
marianne: Din far har ingen teori utan en empiri som står sig även i vetenskapens ljus.
OM nämligen sjukdomen inte följer detta förlopp, så ÄR det ingen förkylning(=viros),utan sannolikt har en bakteriell infektion tillstött…