Sir David kommer upp på scenen för att ta emot sitt pris och möts av en jublande publik. Han ser inte ut att vara en dag över 62, men är 81 år. ”Please tell us a story” säger moderatorn.
– Well, säger han. Om gorillor kanske?
– Ja!
– Ok.
Det var en programserie som skulle handla om hur vi människor har utvecklats från apstadiet. Jag blev placerad i en västafrikansk djungel, där vi krypande på alla fyra spårade upp ett gäng (i alla fall på ytan) vänligt sinnade gorillor. Jag frågade regissören vad han ville att jag skulle göra med dem.
”Prata med dem. Lär dem tumgreppet, vetja!” (The importance of the opposable thumb.)
Jag förklarade att det nog skulle bli svårt, men regissören övertygade mig om att det skulle bli bra tv, så jag lydde. Sakta närmade jag mig – helt ensam – gorillorna medan regissören, ljudkillen och kameramannen väntade på tryggt avstånd. Väl framme stannade jag till vid två små gorillabarn. Och satt tyst. Plötsligt kände jag en enorm gorillahand på mitt huvud, och reste mig upp. Där stod en gigantisk gorillamamma. Precis när jag skulle förklara att jag inte ville dem något illa, men att jag hade ett trick häääär med min tumme, böjde sig den stora honan fram och stoppade sitt pekfinger i min mun. Och tittade på mig. De två små gorillabarnen började då knyta upp mina skor.
Ett förfärligt brak hördes, och fram ur lövverket kom den största gorillahanne jag någonsin sett. Han tittade på mina skor och på min mun, och förmodligen även på sina släktingar. Jag tittade tillbaka och skulle precis säga något i stil med ”det är inte som du tror”, när alla fyra plötsligt bara bestämde sig för att jag var ointressant och tråkig.
Vips, var jag ensam igen. Jag kröp, gick och småsprang fram till regissören och frågade andäktigt om han tyckte om det han hade sett.
”Ptja, alltså, jag tror att vi nog fick med några sekunder på film.”
”Men va, va, vad, varför inte hela alltihop, jag stod ju där i minst fem minuter!”
”Jomen vi väntade ju på att du skulle börja prata om tumgreppet!”
Rungande applåder!
Kunskapsdagen avslutades med att en man på scenen tackade oss för vårt deltagande och levererade sedan följande djupsinnighet:
– Jag är sjukligt intresserad av allt kring kunskap! [---] Det viktigaste är att skapa en vision för kunskapssamhället!
{ 14 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Ge mig en miljon
så ska de få en vision.
Jag står här på bron
och ger en oration
om passion
för information.
En vision för…
Pfth. Vilken gallimatias!
Den länken bidde inge bra. Den härna då? Struntprat?
Jag har lärt mig något! Gallimatias kan stavas på två sätt! Förutom det sätt som jag trodde, kan man även drämma till med ett t till: gallimattias.
(Men det ju tokigt ut.)
Där ser man.
Ballimathia är tydligen latin för ”obscena visor”.
Nu vill jag anordna fest med sånghäfte!
Vilken underbar gorillahistoria! och vilket brittiskt sätt att berätta den på!
Galimathias musicum – se där ännu en stavning.
Mozart är upphovsmannen. Och på italienska har man visst varianten med såväl h som dubbla t och l.
Gallimatthias musicum
en man på scenen tackade oss för vårt deltagande…
Är det av finkänslighet som inte NAMNET på denne djupsinnige man publiceras…
Ja, Den Blyga, det händer stundom att jag som en vanlig människa tar på mig min finkänslighetskostym och vandrar runt på stadens gator och torg och gnisslar tänder.
Vad mkt skumma kommentarer, jag tänkte säga att det sista faktiskt var ganska klokt men det känns liksom (!) out of line.
jag gillar den här bloggen men ibland känner jag mig helt lost. typ. (!)
Inte då, Alvas pappa. Du är inte alls lost — våra tankar och infall bara spretar åt alla håll. Det är som en diskussion efter tre öl eller utan nattsömn i tre dygn. Helt normalt.
(Förutom då min djefla man, honom förstår endast ett fåtal människor.)
Men va? Du har en annons på Google, kommer upp i marginalen när man slår på ”kåserier”! Häftigt! Jag klickade och hamnade här. Hur gör man sånt?
gorillabarnen knöt upp hans skosnören. tänk det visst ejag inte att gorillabarn gör…
AB: Jag köpte en annons. Liksom. Jag mejlar! (=Jag minns inte hur jag bar mig åt.)