Om man räknar bort barnvaktande som gav islandsvantar i veckolön och sommarjobb i skift på bageri samt säsongsinhopp som frimärkesklistrare på Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, fick jag min första riktiga månadslön 1984. (Det var bara 30 ord i den meningen. Andas nu.) Detta var på hösten efter gymnasiet när jag i ett halvår jobbade som sjukvårdsbiträde på Danderyds sjukhus.
De 5 700 kronorna var förstås en förmögenhet och lite till. (Enligt Kungl. Myntkabinettet motsvarar det 11 300 kronor idag.) Eftersom jag bodde med Bästisgrannen och Majtgudrun i ett litet kollektiv på Skånegatan 66, delade vi på hyran och maten och faktiskt även delar av garderoben … vilket gjorde att jag alltid hade en himla massa pengar. (Alltid = i sex månader, sedan började jag plugga och tog studielån och hade … ännu mer pengar.)
När min farbror (se gårdagens inlägg) efter fem års militärtjänst (1940–45) utbildade sig till folkskollärare, gick han på en särskilt förmånlig tvåårig utbildning eftersom det då i Sverige var fullt av män och pojkar som kunde kriga, men inte hade någon yrkesutbildning. År 1947 fick han sin allra första månadslön, och av den gav han hela 50 kronor till sin lille lillebror (min pappa) som bara var tio år gammal. (De 50 kronorna motsvarar drygt 800 kronor idag.) Pappa köpte då för 35 kronor en rostfri kaffepanna till sin mamma.
Detta gick i arv. När min kusin (farbroderns äldste son) fick sin allra första lön, köpte han ett par svarta skinnstövlar med kilklack till sin lilla lillasyster. Stövlarna finns förstås kvar – i släkten är det inte bara jag som fyller källare och vindsförråd. Det här är en trevlig tradition som jag ska se till att föra vidare: för sin första lön ska man göra något som gläder någon annan. Men jag vill inte ha en rostfri kaffepanna.
På min begravning om 50 år kommer 
ingen att berätta vad jag gjorde för min allra första lön. (Jag köpte en grå blus med axelvaddar på JC.) Vad min farbror gjorde 1947 satte inte bara spår i min pappas minne utan även i andras: ett av telegrammen till begravningen igår kom från hans allra första elever – dem han undervisade i Pålsträsk för 60 år sedan.
Hejdå, farbror Sten.
Han hette Sten Stenson alltså? Jag är mycket förtjust i såna namn!
Alla minns vi för olika saker. Du kommer att minnas för vad som gör dig unik. Du behöver inte oroa dig för att du ska bli bortglömd.
Stenson verkar bekant.. Läst den i Populär kommunikation eller? *kilar*
Jessika: Min frisyr! Hurra!
Översättarhelena: Jahapp, han och hans far hette Sten Stenson och vi gillade alla Nils Poppe.
Anne-Maj: Ja, det är min pappa du har läst där.
För (delar av) min första lön köpte jag ett lyxigt metspö till pappa och två fina skålar till mamma. Det var vad de ville ha och ja, de lever ett liv uppdelat i klassiska könsroller.
Pappa i sin tur köpte en spinnrulle model lyx till farfar och glas till farmmor för sin första lön. Kan vi ana en tradition? 🙂
Blir mesig och tårögd…
Om jag trodde på himmelriket och sånt så skulle jag tro att det är där han sitter nu, herr Sten Stenson.
Ute i friska luften, med fiskespö och tar det lugnt vid en finfin sjö.
Inte så dumt!
Pålsträsk? Är det inte därifrån Marklundskan kommer?
Majtgudrun? En Majt och en Gudrun, eller?
Undrar vad jag gjorde för min första lön…?
Ingen riktig koll faktiskt.
Men en hejare på att köpa presenter är jag och har alltid varit.
Som 14-åring brände jag alla mina födelsedagspengar på julklappar till familj och kompisar.
Minns att jag i efterhand tyckte det var lite jobbigt.
De där pengarna skulle ju ha räckt till så mycket.
Men det är saligare att giva än att taga!
Sten Stenson…
Hm för oss skåningar med närhet till Eslöv ger det ju vissa – i detta sammanhang blasfemiska – associationer…
Båthuspernilla: jag är en klassisk könsroll hela jag. En glad sådan, faktiskt. Men fiska måste jag börja göra! Har någon någonsin träffat en deprimerad fritidsfiskare som har gått in i väggen?
AB: Du är med andra ord lika lättrörd som smält smör?
Du har nog rätt, Marianne. Men Pålsträsk och Lajsa? Jo, så kan det nog vara. (Jag skrev fel först, trodde att det var Pålträsk.)
Majtgudrun hette Marit, men vi kallade henne Gud under en tid. Så blev det Majtgudrun. Egentligen hette hon Marit Rosander. Hm. Måste nog börja Fejsbooka i alla fall …
Fick du betalt för ditt barnvaktsjobb??
Ja, Ica, till skillnad från din insats igår när du fick betala för att vara med alla barnen, fick jag 1977 ett par vantar för en veckas hårt barnvaktande. I dagens vantvärde motsvarar det två par vantar.
Lilla My: Du kan bli min kompis. Jag vill ha många presenter. Hela tiden.
Cool! Vantar! Det kan man aldrig få för många av.
Äsch, Marklund är uppvuxen i Pålmark.
Kul för henne, kanske.
Hej. Ber om ursäkt, men jag har ett svar på ett svar på ett mycket gammalt inlägg om något kunskapstjofräs. Jag hade helt glömt bort det, men hittade det igen när jag letade efter citatet om kineserna. I alla fall: Den ska vara konsekvent (alltså ha någorlunda jämförbara kategorier, inte ”en kändis” versus ”intelligent”. De olika alternativen ska vara just olika, allmänbildad och intelligent är ju rätt lika. Ett diagram där något mäts först i jämna intervaller, men intervallerna sen blir längre/kortare eller försvinner i förtid blir väldigt svårtolkat, så ett digram som mäter i procent bör inte sluta på 70% eller något annat än 100& om man inte har väldigt goda skäl OCH tydligt visar att man gör detta. Det ska också vara få färger, konsekvens mellan olika bilder, tydlig och sparsmakad text och… ja, om du känner att något saknas kan jag fundera lite till! Se där vad som händer om jag får uppmuntran…
Min mamma köpte för sin första lön en radiogrammofon för 250 kronor. En ganska stor summa penga 1958. Tio skivor kunde man ladda (bland annat min favorit http://pingulou.bloggspace.se/4018/Stupid-Cupid/).
När jag själv började tjäna pengar tog jag körkort och åkte till Ibiza.
Hm. Jag kan inte minnas vad jag gjorde med min första lön, men jag misstänker att delar av den spenderades på något elektriskt musikinstrument eller tillhörande anordning.
Din utläggning får mig dock att tänka på min morfar, som med spade och skottkärra grävde ut för grunden till sin brors hus i början av 40-talet. Han fick 50 kronor och en flaska brännvin, och jag tror att de båda var rätt nöjda med affären…
Sanna: Jag har helt förträngt citatet om kineserna. (Jag minns mycket, men fel.)
Stupid Cupid känner jag heller inte igen. Och inte har jag grävt ur en husgrund.
Men brännvin har jag druckit med sovjetiska landslaget i hockey!
Glömde igår afton att du ju måste lova att leta efter Gud på Facebook.
Nu minns jag: (Tack cruella för associationen!) – När jag fick min första lön som läkare 1958 – l. verkligen var VÄLavlönade, relativt sett på den tiden – köpte jag mig en KROKODILväska!
Marianne — jag försökte, men när jag skulle registrera mig och logga in, sa Facebook att min mejladress var påhittad.
Jag måste HITTA PÅ en ny mejladress för att få leta efter Gud.
Den Blyga: finns krokodilväskan kvar?
Jag köpte en stereo med CD med min första lön, och en skiva med Europe. Jag hade jobbat med parkarbete i tre veckor (14 år gammal) och med en sjujävla gräsallergi. Uppmuntras inte. 1 514 kr fick jag.
Jajust, det handlade om PP-presentationer och den ultimata formen på deras layout.
Vad fint du skrev om farfar! Jag blir också tårögd, men den lättrörda släktgenen tycker jag är en av de bästa!
Nämen hej Britta! (Mitt kusinbarn!) Fast den där lättrörda släktgenen hoppade ju över mig.
Men den lättrörda genen kanske kommer tillbaka igen via dina barn? Den är ju väldigt stark hos oss som har den, det är lite allt eller inget där…
[…] året dog min Farbror Sten. Hans syster hette helt logiskt Faster Ulla – och från och med igår finns bara min pappa kvar i […]