Hoppa till innehåll

Råd om mjölkstockning och pruttsko

Jag läste om en bloggtjej som drabbades av mjölkstockning när hon ammade. Jag blev då tvungen att stanna upp och skriva ett mjölkstockningsmejl eftersom jag är så sprickfull med råd att jag håller på att få nämnda stockning i rådgivningstarmen.

Sedan kom jag på att jag skulle kunna starta en mjölkstockningsblogg med amningsinlägg (pun intended). Men eftersom fyraåringen snart fyller fem, var det ju ett tag sedan här ammades … alltså skulle inläggsfantasin nog tryta. Men mina råd till bloggtjejen delar jag med mig här som en mästrande, med hela handen pekande amma.

När det gäller våra barn hade jag ständiga mjölkstockningar med barn 1 och 2, men inte alls med 3, 4 eller 5. Hade mjölkgångarna vant sig och breddats som nylonstrumpor plägar göra? Nope – jag hade lärt mig vad som orsakade skiten.

Stress, kyla och blåst är döden i mjölkgrytan, jomenvisst, det sa alla när jag beklagade mig. Det gjorde att jag packade in mig i ylle och fleece in absurdum. Resultat: jag klämde brösten så att både de och mjölkgångarna blev tillplattade och (tadaa) mjölken stockade sig. Dessutom fick jag rådet att ”binda upp” brösten: att på stenåldersvis linda dem med lindor tätt intill kroppen. Fler stockningar. Knölig fetvadd under tajta ylletröjor gav ännu ett tjogtal stockningar. Jag var en enda vandrande stockning, iklädd dunväst i juni.

Jag blåste loss mjölkstockningarna med fön, jag grät och vrålade, jag satt i badkaret och masserade med skållhett duschvatten och jag investerade i värmedynor. Det enda rådet jag inte fick, var det rätta:

Let it all hang loose.

När jag skippade amningsbh:n – hur obehagligt det än kändes – och hade ett linne eller en sladdrig gammal tehuva som bh istället, slapp jag mjölkstockningarna.

En annan sak som funkade som trolleri var akupunktur som de gav mig på MVC. (Ni ser framför er mjölkstinna bröst – fulla med nålar? Nej, nej.) Jag fick en nål i ena armvecket och en nål i andra armvecket och splutt, sprutade femton strålar som fontäner från vardera bröstet. Eftersom jag är en vetenskapligt lagd människa som varken tror på troll, spöken, astrologi eller läkande stenar i viktiga färger, blev jag alldeles chockad. Akupunktur? Funkar? Va?

Mjölkstockningar sätter sig tyvärr som skygglappar på intelligensen också. Stockarna påverkade (även utan feber) min hjärnfunktion påtagligt. När brösten lever eget liv blir man helt enkelt en person med samma fixering vid bröst som ett spädbarn eller en tonårskille.

– Lotten, hur stav…
– Kan inte!
– Vill du ha något att äta?
– Vet inte!
– Vad säger du om att sk…
– Hur ska jag veta det? Jag har mjölkstockning!

Är man som jag en mjökstockningsmaskin måste man också se upp med en annan variant: bröstkörtel- eller bröstgångsinflammation. Då blir det inte lika hårda knölar, men förfärlig smärta och röda fläckar där det gör ont. Bakterierna kommer in via (sorry alla känsliga läsare) sår på bröstvårtan. Då är det penicillin som gäller! (Jag låg i akutens väntrum med frossa, skyhög feber och tremånadersbebis i tre timmar en gång och försökte få alla att förstå att det inte var en simpel mjölkstockning jag roade mig med.)

Pfuh. Nu ska jag leta upp någon annan som behöver råd. Aha!

– Hallå, hallå skoakuten, jag har en par snygga Birkenstocksandaler som pruttar när man går med dem! Det blir ett baksug mellan foten och skon och jag känner mig som min gammelfarmor!
– Lätt. Tag självhäftande möbeltassar. Go crazy!

Är möbeltassarna egentligen självhäftande, det är väl ändå klistret på tassarna som häftar?
Share
Publicerat iBloggen

28 kommentarer

  1. cruella

    Akupressurtofflor? Zonterapi? Fy för bröstinflammation säger jag bara! Särskilt om man har livmoderinflammation samtidigt. Vill jag tillägga. Och bebisen bara är 6 dagar gammal och det är 20 grader kallt ute.

    Du inser att den här kommentatorsspalten kommer att ta formen av Monty Python at the Hollywood Bowl va?

  2. Jeanette

    Självhäftande tassar. Varför Själv? Det är ju inte möbeltassarna själva som häftar sig fast det är ju jag som trycker dit dom??

  3. Här har jag inga hemska historier att komma med. Fast jag trodde förstås att jag fått mjölkstockning så där tre-fyra dagar efter förlossningen. Då stod jag på midsommarafton i köket och blåste på brösten med hårfönen. Dollybröst, stenhårda och knutiga, jag vågade inte ens peta på dem av rädsla för att de skulle spricka. Men mjölkstockning var det alltså inte utan bara vanlig mjölkproduktion som kommit igång på allvar.

  4. *räcker upp en hand* Jag kommer säkert behöva massa råd. Någon mjölkstockning har jag inte i och för sig (men vaddå, bebis kommer ju inte ut förrän om sådär två månader) men skoproblemet hade jag i alla fall! Nu kanske jag kan våga använda dem på jobbet utan att folk tror att jag går runt och (inte-så-smyg-)fiser

  5. eller så tittar folk på ens fossingar och härleder problemed med eller utan möbeltassar. Jag har en himla massa sandaler i olika utföranden, däribland två par samtidigt inköpta och mycket häftiga birkenstock; ett par för hemmabruk och ett för jobbet. Sedan blev jag varslad från jobbet så nu har jag två nya par birkenstock hemma. Har tippat över jämnvikten. Och jag har alldeles för mycket tofflor och får få vanliga skor.

    Och det där med akupunktur, jag trodde inte heller på det men det fungerar verkligen. Det kan inte vara inte för inte som kineserna har utövat det i ett par tusen år.

  6. Nä bilden av nålar i mjölkstinna bröst får ju snabbt konsekvensen att det inte sprutar bara där det ska …

    Nu är det sisådär femton år sen jag ammade, men fasen, idag tyckte jag att det drog i dem på ett oroväckande sätt. Kan ju knappast vara att de inte lägger sig tillrätta förrän nu efter tuttklämmeriet i måndags?
    Tänkte jag på bäbisar eller vad hände? Vet inte.

    Möbeltasstricket ska jag vidarebefordra till en kompis som lät om skorna vid fel tillfälle.

  7. Ökenråttan

    Jaha, här kommer nu tips om hur man avstyr pruttande birkenstock – för sent. Jag hade ett par i Öknen. De pruttade intermittent och det var det värsta; om det hade låtit vid varje steg skulle vem som helst ha förstått hur det låg till. Jag kastade dessa bråkiga sandaler innan vi flyttade hem; vi hade ändå femton och ett halvt kilo övervikt och två (ovägda) handbagage var om vardera 20 kilo. (Tala inte om det för Lufthansa!)

    Mjölkstockning hade jag bara med det sista barnet. Uj, vad det gjorde ont. Och alltid slog det till lagom vid bättre högtider och festligheter, så att jag och den lille fick ligga hemmma och lida i fetvadden, medan fadern och de äldre barnen for iväg på karneval och partaj. (Kan detta vara förklaringen till att gossen senare utvecklades till ett riktigt partylejon? Han vill ta igen det vi missade.)

  8. Min kompis Kicki gav mig ett råd som var lätt att komma ihåg och som gjorde att jag slapp fler mjölkstockningar än en:

    Amma lite men ofta
    Sätt på en varm kofta

    Lägger man till ditt Let it all hang loose så rimmar det inte, men antagligen har man en heltäckande metod mot mjölkstockning.

  9. jenny: Läs moster mjölgumpas kommentar igen! Detta är nämligen ett faktum som ingen iddes delge mig som gravid — precis ALLT annat som man ville och absolut inte ville veta fick man höra, men inte detta: vilken panik man får när den riktiga mjölken rinner till. Första gången jag var med om det kände jag mig som ett ufo och trodde inte att jag skulle överleva. Det var hemskt.

    Andra gången var jag beredd på det; det var inte kul då heller och skulle ha varit lika helvetiskt plågsamt om jag inte hade haft min treåring som jag då fortfarande ammade. Hon tappade av det hysteriska överskottet en gång om dan, vilket gjorde att den nya lilla myggan (som hade svårt nog att få grepp om jättebomberna och vars magsäck rymde ungefär tre teskedar då i början) klarade sin första tid här i livet rätt fint. Eller låt mig säga: att JAG klarade nya lilla myggans första tid etc.

    Mitt råd: Skaffa — redan innan bebisen kommer — mjölkpump så att du kan dra ur det värsta. Jag är medveten om att mjölkproduktionen stimuleras om man mjölkas mycket, men det finns en balans nånstans, och det är vedervärdigt att stå och försöka klämma ut mjölken för hand, herregud, det kommer större tårmängd än mjölkmängd då… Jag har apotekets enklaste modell som jag tycker funkade helt okej. Du får den gärna om du vill, jag slutade amma för sex–åtta veckor sen och är FRI (så kändes det inte med första barnet, som kanske har framgått av denna kommentar).

  10. ab

    Mjölkpumpen och värmelampan… minnen… och morgnarna när brösten var sprickfulla (trots tvillingar) och praktiskt taget exploderade när den första började äta. Underbart! Jag älskade alltihop. Hormonerna for runt som tosingar och man kände sig som Urkvinnan. Lyckliga Lotten som gjort det fem gånger! Även om det var lite störningar där – OK, rejäla störningar – beundrar din envishet!

  11. Ja, Jenny, lyssna på Moster Mjölgumpa och Miss Gillette — ungefär runt tredje dagen har man oavsett storlek enorma, stenhårda basketbollar. Man kan inte ens skratta utan att hakan slår i brösten.

    Dessutom blev jag alltid på tredjedagen extremt nere. Nere i humöret och ståfjong i brösthöjd. Och ett barn! Och släktingar! Och bindor! Och konstiga idéer.

    (Jag skulle göra om’at igen any day.)

  12. Ett litet tips till: Om man inte vill hanga loose till 100 % så finns det (fanns i alla fall för fem år sen när det sist begav sig) en slags BH eller kanske mer BH-top, i mjuk resår. Jag tror att den också används av kvinnor som råkat ut för tråkiga saker, som bandage, men den var suverän att ha som amnings-BH.

  13. cruella

    Den sprängfyllda känslan när den riktiga mjölken är på väg är inte bara mjölk utan en allmän vävnadssvullnad, fick jag lära mig och det lägger sig på någon dag, oavsett hur bebisen äter. Värme, värme, lätt massage och inga bygelbehåar. När hela rasket är igång spränger det som en signal att bebisen är hungrig, oavsett var bebisen är…

    Pumpa var stört omöjligt med första barnet, oavsett pump. Kom inte en droppe. Ingen fara på taket, men ALLT kan bli ett stressmoment. Bara för att alla snackade om att pumpa ur överskottet och skona bröstvårtorna lite genom att pumpa så var jag FÖRTVIVLAD över att det inte funkade. Konstiga tankar, jajamensan.

  14. Johanna

    Så säger Johanna med risk för att bli skjuten…

    Man måste inte amma.
    En del kan inte och man är inte sämre mamma för det.

    Ville bara lägga till det eftersom det är en sån otrolig press på alla att helamma i minst sex månader.

  15. Kära Lotten
    dessa kloka och av livsvisdom fulla råd av alla de slag som här sköljer över en som från ett ymnighetshorn!!! Du bör absolut öppna en allmän Kloka Gumman-blogg – fantastiskt – jag skulle kosnlutera den daglidags!! (hm…det där ordet skulle jag vilja slå upp…”kosnlutera”…vad säger du?)
    Iallafall kan jag nog bara skriva under vad beträffar amningen – efter mina fyra barn kan jag sammanfattningvis säga att jag lät nog det mesta ”hang loose” och hade aldrig tillstymmelse till mjölkstockning – visste knappt att sånt fanns…

  16. Här ska inte skjutas annat än folk på skottkärra möjligtvis, Johanna.

    Man måste inte amma.
    Man måste inte gå med i Facebook.
    Man måste underligt nog inte ens spela basket.

    Men gå på toa måste man förr eller senare.

    *rusar*

  17. jo, kom på en grej till…jag tyckte alltid at de där första mjölksprutningarna – och därefter följande amningarna efter lite för lång väntetid möjligtvis påminde om den manliga utlösningen – liksom så nära man kunde komma den fysiska känslan…vad tycker ni? Är jämförelsen en smula osmaklig?

  18. Matrixa Shamanen – tack. Ymnighetshorn på min ära!

    Ökenråttan – ja, alla problem tillstötte speciellt vid festligheter och kalas. Särskilt till barndop. Barnen var tysta och snälla när vi var i kyrkan … själv stod jag där med feber och ville skrika otrevligheter till prästen och alla släktingar.

  19. Lotten:
    Nere i humöret och ståfjong i brösthöjd. Och ett barn! Och släktingar!
    Flåt
    Du bör absolut öppna en allmän Kloka Gumman-blogg
    Men det har Du ju redan!
    Men gå på toa måste man förr eller senare.
    Vilket får mig att erinra mig nästa fas i en förälders luttrade liv:
    Vår äldste vid ca 2 års ålder vaknade varje morgon med ett ryck, satte sig upp i sängen och deklarerade:
    INTE kissa, Inte bajsa Inte bada

  20. matrixa shamanen: Jag vet inte hur en manslig utlösning känns, i alla fall inte inifrån, så att säga. Nog för att jag tyckte det var mysigt när mjölken rann till, men inte så att känslan var orgasmoid precis.

    Jo jenny, en sak till: Amningsnappar, såna där små hjälpmedel som man sätter över bröstvårtorna om bebisen har svårt att få in dem tillräckligt långt i munnen. Mitt BB är antagligen Sveriges bästa och jag älskar alla där, men ingen nämnde amningsnappar när tvåan hade tvårt att få grepp om matkranarna. Det var en medmamma som tipsade. Och de gjorde susen direkt, bebisen fattade galoppen och allt blev som filmat genom ett vaselinsmort kameraobjektiv.

  21. Emi

    Den där tredjedagsmjölken märkte jag aldrig ens av. Att ha ”flert.” stygn i underredet samt ett potentiellt sjukt nyfött barn som inte vill äta, så man måste halta hit och dit med bebisakvariet mellan ultraljudsrum och mjölkpumpar, överläkarbesök och duschen (tack gode gud för duschen!), det är som sterila kvaddar mot bröstsmärta. Sen löste sig allt, och trots att hon vägrade (/inte kunde?) äta utan amningsnapp de första fyra månaderna blidde allt bara bra. Fast det kanske inte är för sent att få mjölkstockning i alla fall?

  22. Vart var du med dina kloka råd när jag låg i akutrummet intill utrustad med likadan hårtork och en dotter som kom tre v för sent och från dag 1 var vrålhungrig och jag stockade upp all mjölk genom att linda fetvadd runt min överkropp?? Och varför var det ingen som sa att det inte finns deodoranter för den svett man insvept i ull och fetvadd alstrar? Aldrig never again en liten knodd till 😉

  23. Christina: Var jag var? Jag var ju precis i samma situation just då … vi har ju varsin femtonåring idag!

    (Men gissa om jag vill vrida tillbaka tiden och klappa mig själv på kinden 1992 och säga ”Let it all hang loose”.)

  24. Nämen, är det alltså därför jag aldrig har haft mjölkstockning! Jag började inte använda behå förrän jag var trettioett och trebarnsmamma. Nåt slags mjuk topp att stoppa inläggen i hade jag nog under amningsperioderna, men annars var det fritt fall som gällde till dess. Nu minns jag inte riktigt varför jag började med behå egentligen, men har man väl börjat så går det inte sluta. Som med så mycket annat.

  25. Lottens mamma

    Det bästa jag var med om var när vi på BB fick mjölka ur för hand i början, före varje amning, när brösten var hårda och det var svårt för barnet att få det rätta ”greppet”. Inga sår!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.