Jag ska iklädd proper blus i kanslistil idag föreläsa om kanslistil.
Nordisk Familjeboks (Ugglans) artikel.Först ska jag berätta om en synnerligen välskriven text till kanslisvenskans försvar – läs på Papperspalatset. Sedan ska jag nooog (man vet ju aldrig vad som händer, ibland tappar jag tråden och börjar hjula eller dra snuskiga historier) filosofera om varför man som varande extremt lättskriven svensktoka faktiskt ibland hemfaller åt meningar som är så vänstertyngda att till och med KPML(r) hade tappat greppet. I exemplet här nedan kommer det finita verbet visserligen redan som tredje ord (tack, Översättarhelena), men lite rolig är den att läsa ändå:
”En tjänsteskrivelse torde lämpligen avfattas på en sådan vedertagen kanslisvenska, inklusive mycket långa ordbildningar och menings-konstruktioner, abstrakta associationer samt inskjutna satser, att tjänstemannens objektivitet icke kan ifrågasättas och bör dessutom passiv form företrädesvis användas.”
(Ur Skriva i tjänsten av Per Stenson. Min pappa alltså.)
Men bäst är ändå artikeln om kanslistil i Bra Böckers gröna lexikon – ni vet, det där uppslagsverket med guldpluppar på ryggarna, olika många beroende på vilken upplaga det är.
Salig Alf Henrikson jobbade extra som korrläsare och redigerare på Bra Böcker på 1970- och 80-talen. Det sägs att han när han hade läst den färdiga artikeln om kanslistil, skrev en liten lustiger kommentar i marginalen. Som alla med korrekturteckensutbildning vet, ringar man in allt som är frågor och undringar som inte ska redigeras in i texten. Men det glömde Alf. Så när inskrivaren hittade den extra lilla kommentaren, lade hon till den efter ett kommatecken allra sist i artikeln.
”… men ämbetsverken skriver inte bättre svenska för det.”Min erfarenhet är att kanslistilen nuförtiden ganska sällan skapar problem, men att illa skrivna texter på ”vanligt” språk gör det. (Nu kliar jag mig eftertänksamt på hakan och tittar snett uppåt, funderandes.)Tyck till!
”Vänstertyngd” betyder alltså (vill ju inte trampa politiskt intresserade på tårna) att verbet kommer sent i meningen. Lite tyskt.
Men Lotten, i just den meningen är ju det finita verbet det tredje ordet. Nu har du visst blandat ihop begreppen lite grann! Kanslisvenska, ja. Inskott, ja. Vänstertyngd, nej, faktiskt inte.
Åh Lotten, åh, Lotten, vilken fantastisk berättelse om Alf Henriksson. Jag är nog nörd, men jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig.
Åh. Översättarhelena. Vad gjorde jag utan dig?
Åh, Skrivkramp. Gå på toa!
Åh, igen — måste bara betona att historien om Alf Henrikson (med ett s, han var benhård på den punkten och svarade inte på felstavade brev) inte har gått att verifiera. Men jag väljer att tro att den är sann.
Kanslistil idag – vad blir det imorgon? Jag skulle vilja föreslå ett ämne som jag är rätt svag för: corporate bullsh*t.
Jag känner att det är viktigt att fokusera på språkproblematiken, ta ett helhetsgrepp och föra upp frågan på agendan för att skapa en dialog med aktörerna på arenan.
Denna typ av prosa döper jag härmed till konsensussvenska. Vi samlas, vi pratar och visar punktlistor på en filmduk, vi vårdar känslan av samhörighet, vi upplever oss som överens, vi lyssnar på en maktfullkomlig skitstövels summering och slutord, vi applåderar honom, vi åker hem för att förbereda nästa möte.
Men jag vill ju veta mera om Kurialstil ju, hur ska jag annars kunna jmfr’a?!
Igår skrev jag de inskjutna bisatsernas mästare – Fredrik Reinfeldt. Märkligt nog landar karln nästan alltid grammatiskt korrekt. Så skiljer man agnarna från vetet!
Ni som undrar vad Cruella menar med att hon ”skrev” en person: hon är (dööööcoolt!) stenograf i riksdagen.
Ninnibeth: Titta här!
Kurialstil (jfr Curia 3), språkv., detsamma
som kanslistil (se d.o.) eller juridisk stil. Genom k. cirk. af 22 mars 1907 ha vissa förenklingar i ämbetsskrifvelsernas uttryckssätt blifvit anbefallda.
R-n B.
Sitter förresten på Centralen, dit jag begav mig för att testa nya restuarangen ”Street Food”. Tji fick jag, den öppnar igen kl. 17.
Nu: mot kanslisterna!
Fy vad dumkokett jag var som slängde mig med interna uttryck så där opåkallat.
Å andra sidan kunde jag ha sagt att jag HADE Fredrik Reinfeldt och då gissar jag att folk verkligen hade börjat undra.
Själv vomerar jag själsligt över en gren av kyrksvenskan, nämligen den som låter:
”Vi måste mötas som subjekt, inte objekt. Människor är subjekt och endast genom närvaro, dialog och med kärlek kan vi mötas. Och när vi möts som subjekt kan vi samtala och då blir det dialog och då föds närvaro, som ger dialog, som visar kärlek, som gör människor till subjekt och inte till objekt…”
Skulle önska att wv var på min sida, men får bara ett återhållsamt yddrn… (men det är kanske en fnys?)
Din pappa skrev predikatet före subjektet i den gamla sköna stilen!
Den djefla mannen:
”…ta ett helhetsgrepp och föra upp frågan på agendan för att skapa en dialog med aktörerna på arenan”…
En arena måste väl vara en cirkus eller en sportanläggning, så aktörerna torde då vara antingen clowner eller t ex gåfortsportare…? 😉
Wv har satt i halsen: qlpjlxl
Lilla My! Jag snor omedelbart ditt exempel till min föreläsning! (Som börjar alldeles strax.)
Om du hinner: varifrån kommer citatet?
Hur vinner jag den här tävlingen?
Nu har JAG ägnat två timmar av mitt återstående korta liv för att länka till 7 personer – och så upptäcker jag att DU inte länkade vidare alls!
Lotten du är diskvalificerad!
PS Alf Henrikson är livets salt.
Jag håller med — när jag blir stor ska jag bli Alf Henrikson.
Den Blyga: oh no! Diskad!
(I själva verket är jag rätt nöjd. Som när man springer snabbast av alla men har stämplat fel. För mig helt ok.)
Lotten: skriver man professionellt är det en fråga om liv eller död (eller åtminstone om trovärdighet) att kunna stava namn rätt.
Själv minns jag när jag stavade Ulrik Neumanns namn rätt i en hel artikel (fast den handlade om Mikael N …).
Men annars – till exempel här i bloggosfären – tycker jag faktiskt att von-ob-riga Henrikssöner (medveten felstavning denna gång) och hans gelikar gott kan ha det. Och den där historien om att han vägrade att öppna brev med felstavat efternamn på utsidan visar väl bara att inte ens genier alla gånger är helt sympatiska personer.
…eller att alla historier inte är sanna? 🙂
Lotten: Bara använd!
Det är dessvärre inget regelrätt citat, utan ett sammankok av vad mina stackars öron har fått höra vid olika tillfällen. Citattecknen indikerar bara att det inte är mina ord och vill snarare fånga innebörden än den exakta ordalydelsen. Men det är inte långt ifrån verkligheten, så du har inte farit med osanning!
Men vad för slags svenska är ”Sörj för god ventilation”? Det hade egentligen räckt med ”Vädra”.
Ååh Cruella är du sådan stenograf, ni var pappas absolut största idoler! Som han har berättat om er så förväntar jag mig minst att du har trikåer och slängkappa som alla andra superhjältar!
Pale green woman! Jag ska jobba på att införa ny dresscode. Jag tycker också det kunde behövas en och annan sidenfodrad slängkappa – lite högre glamfaktor helt enkelt. Din far dras antagligen med illusioner som inte stämmer med verkligheten – låt honom behålla dem:-)
Var det just debattstenografer han swoonade över eller krumelurtanter i största allmänhet?
Ja alltså det där med trikåerna var inte pappas fel, dem la jag till alldeles själv.
Han gillade nog stenografkunniga människor rent allmänt men dina föregångare träffade han på i jobbet, därav entusiasmen.
Aha, vad intressant. Mina föregångare jobbar nog i stor utsträckning fortfarande kvar… det tycks vara ett ställe man lämnar med fötterna först *s*
Törs man fråga var i labyrinten han befann sig, din far?
Låt mig också hylla de stenografkunniga! De kommer liksom på samma imponeringsnivå som morsetelegrafister.
Jadå, det går bra att fråga men inte på blogg kanske, maila mig på minandraadress att yahoo punkt se. Nu var det väldans länge sedan han härjade omkring där han gick hädan för tämligen länge sedan.
Håller med Lotten i senaste kommentaren.
*rodnar missklädsamt* Jag känner mig som värsta dilettanten bland de gamla stenografuvarna som VERKLIGEN KAN! Jag visade mig tämligen motståndskraftig mot dylik lärdom men fuskar mig fram efter bästa förmåga. Som med så mycket här i livet…
Vi har samma utgåva av BBL (1987); dottern (15) fnissade när hon läste artikeln. (Jag förvarnade om att det var en blunder i den.)
Det är så kul att fler än jag tycker att såna här språkligheter är roliga att läsa och skriva om. Keep up the good work!
På min gamla arbetsplats fanns det en bok om hur man inte skulle skriva kanslisvenska eller myndighetsspråk trots att vi jobbade på myndighet för att vi skulle vara begripliga. Det funkade inte något vidare.
Lotten: Hur kan jag ha missat din pappas bok? – efter en snabb googling ger den intryck av att vara rena bibeln – även om bibeln förstås lämpar sig bäst för fri tolkning. Jag tror jag tillfälligt måste frångå min princip att aldrig köpa böcker utgivna av Timbro för att kunna ta del av detta verk. Apropos ”vänstertyngd alltså. Det lutar åt att jag snart länkar dig från <
a href=”http://papperspalatset.blogg.se”
>
papperspalatset
<
/a
>
.
Alf Henrikson: kom tillbaka!
Stellan: som av en händelse skrev jag om <
a href=”http://papperspalatset.blogg.se/1182005771_corporate_bullshit__n.html”
>
corporate bullshit
<
/a
>
tidigare i år – kommentera gärna!
Cruella: jag har aldrig träffat dig men känner spontant att du måste vara en rent gudomlig människa. Är du gift?
Oj, de där länktexterna blev ju inte helt lyckade. Men hur ska en vanlig simpel tjänsteman som jag kunna förstå det där med HTML? Har full respekt för om blogginnehavaren av estetiska skäl väljer att radera ovanstående kommentar.
Ludvig, det enda fel du gjorde med länkarna var att ha kvar mssa radbrytningar. Nu ska vi se:
corporate bullshit
a
(Tillägg till kommentaren ovan.)