Kommentarer till Låtom oss alla packa våra egna gympapåsar

Av: Cecilia N

Cecilia N — Fri, 26 Oct 2007 22:04:05 +0000

”Korrekt slang”, men det är nog där vi har det.

Jumpa på isflak. Kolliderade med jumpa som förkortning på GYMNAstik. Ergo Gympa som gymnastikslang.

Av: ab

ab — Fri, 26 Oct 2007 20:54:24 +0000

Gymnastik på femtiotalet = jumpa. Minns hur förvånad jag blev när folk började skriva gympa. Tog det som ett nervöst försök att införe korrekt slang.

Varför ska barn inte klä sig och packa sin jUmpapåse själva? och kardborrband för sjuåringar? Är det därför trettioåringar tror att de är arton nuförtiden? *irriterad tantsuck*

Av: Bim H-D

Bim H-D — Fri, 26 Oct 2007 14:20:33 +0000

Ja, idagens läge blir man sällan förvånad… eller heter det att man numera sällan förvånad?
Min ungar fick vara vassego’a och packa sina gympapåsar själva – dock med lite hjälp till en början… Oki, visst kunde det bli fel till en början, men… det kan det ju bli för en vuxen även idag när man åker och tränar… (själv glömde ngn en viss underdel inför hemfärd igår från träning, överlevde ) Hur katten ska de annars klara sig i livet och lära sig ta ansvar över sina saker. Undrar om det ledde till att de blev idrottdårar, båda?
Om deras föräldrar då gör allt åt dem, ansvar för vad själva? Tar de då verkligen hand om sina saker… kommer de att drälla allt på skolan och inte ens packa ihop när de har HAFT gympa… eller hjälper läraren dem där??? Ja, hur går det till där??? Sakerna ska ju hem vid något tillfälle för tvätt, eller?
Må så gott… värmländskan… kramis, ngn som undrar vad detta skulle leda till om man gjorde som man kände för?
(känner inte för att kliva ur sängen idag… känner inte för att ha telefontid i HelpDesk idag… osv…)

Av: Lotten

Lotten — Fri, 26 Oct 2007 09:59:38 +0000

Olsson — jag har letat mer efter jympa-jumpa-gympa-etymologier, men misslyckats. Kanske får vi alla leta i gamla dagböcker?

Av: Olsson

Olsson — Fri, 26 Oct 2007 09:08:18 +0000

Jag tror nog att man på västkusten snarare sade jumpa än jympa när jag växte upp (60-70-talet), men man skrev ju det inte så ofta, så det är svårt att belägga. Kanske måste jag gräva fram gamla dagböcker på vinden?

Så skönt att fler tycker illa om telefoner! Jag har egentligen inget emot att prata i telefon, men att ringa upp. Tror att det är någon slags fobi för att störa. Eller ännu värre – att folk inte ska veta vem jag är.

Av: Agneta

Agneta — Fri, 26 Oct 2007 02:02:30 +0000

Som barn jumpade jag på Vätterns isflak.

I skolan hade vi jympa eller gympa – man kan nämligen använda båda skrivsätten och jag tror att det var jympa vi främst använde på fyrtio- och femtiotalet.

Problem med gympapåsar har jag inget minne av, varken den egna (som mest fanns i skolan och togs hem när man tyckte att gymnastikdräkten behövde tvättas) eller med de fyra sönernas. Kanske att man påminde någon om att de borde var dags att tvätta det hela. Man tvättade absolut mindre förr.

Mer problem var det med våta badkläder eftersom gossarna simmade rätt flitigt och ett par av dem ofta glömde att hänga till tork.

Av: pipopp

pipopp — Thu, 25 Oct 2007 23:05:59 +0000

Jag snuddar vid att vara cynisk.
Ju tidigare barnen lär sig själva att hantera sin vardag ju lättare blir det längre fram. Det är liksom lättare att hantera glömda gymnastikkläder, udda strumpor, en ensam jympasko när man är åtta år än när man är 14. Inte för att det inte gör lite ont, men det är mindre tonårspinsamt. Till slut tycker de ju själva att det är viktigt med rätt saker vid rätt tillfälle. Eller så är det inte lika viktigt för dem som för oss föräldrar. Klart man ska kolla hur just den individ det gäller agerar, jag generaliserar lite.

Min 10-åring är superslarvig. Han är medveten om det och ber oss om hjälp med verktyg (lappar, listor, påminnelser) för att komma runt det, inte hjälp att göra vad-det-nu-kan-vara.
Han är klok, han.
Själv stoppar jag min slarvighet i en säck och glömmer var jag ställt den. Så får min make städa efter min röra.

Av: Ingela

Ingela — Thu, 25 Oct 2007 22:49:44 +0000

Om gympapåsarna håller jag förresten med Lotten. Man biter sej i rumpan om man inte låter barn ta eget ansvar. Rim och reson måste förstås råda som i cruellas exempel.

Varje gång man tar initiativet från barnet och ”hjälper” till med sånt som de klarar utmärkt själva tar man också från dem möjligheten att utveckla sina förmågor.

Av: Ullah

Ullah — Thu, 25 Oct 2007 22:01:43 +0000

Stellan, tack för svar i alla fall! Jag flyttar över min fråga till ORDning-forumet.

Av: Cecilia N

Cecilia N — Thu, 25 Oct 2007 21:47:38 +0000

Men rackarns. Det ringer nån bjällra långt bort i forntiden. Undrar faktiskt om inte dottern (tillsammans med mig) färdigställde en gympapåse där hon hade ritat nåt på med tygfärgkritor. (Alltså kritor gjorda för att rita på tyg.)

14-årsåldern vid ridlägret är förresten konfirmerad. Och att jag aldrig packat någon gympapåse till henne. Iaf inte efter tvåan. Före det minns ingen av oss.