Jo alltså nu åker jag ju mycket tåg, va. Man får rutin på tidpassning, väsksläpning, snabba perrongbyten och rycket i handtaget i precis rätt sekund (efter ett diskret pfft-ljud i dörrlåset).
Och så upplever man Sveriges väntsalar.
Jag skulle kunna bli till en sådan där tåggalning. Ni vet att det vimlar av dem? Människor som räknar tåg, lär sig 1922 års tidtabell utantill och som kan rabbla alla järnvägsstationer, deras tillkomstår, tillbyggnader och modeller? (Byske, Gnesta, Partilled och Sparreholm. Ja, Partilled.)
I Falun (stationsbyggnad från 1875 om jag har läst rätt), som jag klagade på i måndags, fanns det ett hörn för bagageförvaring (se bild). Sorgligt nog lurades alla på väskor släpande resenärer in i en ödslig cul-de-sac. Alla sa förvånat oj! eller va? eller nämen! följt av ett snabbt:
- Men vad det ekar här! Hoho! (hoohoohoohoo)
Istället hade förvaringens vackra, smäckra, diskret formade samt i miljön insmältande möbel placerats …
… framför ett fönster. (Baksidan som man ju såg genom fönstret utifrån var lika vacker den.)I Katrineholm (av samma sort som stationshusen i Osby, Älmhult, Alvesta och Hallsberg) är den gråa klumpen exakt likadan.
Katrineholms förvaringsboxar. Som ser ut som på stationen i Uddevalla!Och det är nu alla företagsamma ska få snilleblixtar och rusa åstad och starta nya förvaringsboxföretag! Vars produkter är så vackra att även de blir K-märkta om några decennier! Ni vet, det finns många som månar om järnvägen. ”Järnvägsstationerna har en strategisk roll i arbetet med att skapa ett hållbart transportsystem i Sverige med en viktig knutpunktsfunktion som underlättar resandet mellan olika transportslag.”
Gnesta stationshus runt år 1900.
I tidningen står det idag att SJ – för att minska antalet förseningar – har beslutat att från den 1 februari låsa alla tågdörrar 30 sekunder före avfärd. Man kan alltså inte längre kasta sig på tåget i sista sekunden och man kan inte kämpa med biljettautomaten tills tåget ska gå. Avskeden genom fönstren kommer att bli segdragna. Kan man stämma SJ om de låser dörren 31 sekunder före avgång? Och ”signalfelen” då, hur ska man låsa dem ute?
Uppdatering
Ack, så fel jag mindes:
Uddevalla har en miniversion. Fast med imponerande sladdhärva uppepå. Och många telefoner!
{ 49 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Partilled? Jag trodde det var en felskrivning, det ryckte till i rödpennan.
Alla vet la att de hetärr Pattillä, änna.
Förresten (ja, det är jag igen) så finns det väl ingen station i Partille längre?. Jag trror Alexandra Zazzi driver en krog där, under det passande namnet La Stazione. Och med servering i en gammal järnvägsvagn.
Grejen är att förvaringsboxarna i Älmhult fungerar inte. Man får istället lämna sitt bagage bakom disken hos resebyrån i samma byggnad för en smma av 10:-
I dessa tider gäller det att nischa sig:
Min expertis gäller Skåne-Smålands-Järnvägen mellan Helsingborg och Värnamo. Om någon är intresserad kan jag fortfarande räkna upp alla stationerna, trots att den sedan länge är nerlagd!
Partilled gjorde även mig förvirrad, men härmed meddelas vad jag i ett forum fann:
”Man har ju under lång tid haft bry med ortsnamnet och saknat en förklaring till vad det egentligen betyder. Just tanken att det är en led genom porten gjorde att namnet på 1800-talet stavades Partilled. Denna stavning kan väl fortfarande läsas på kyrkskolan? På järnvägsstationen ändrades namnet tillbaka till Partille genom att någon helt enkelt fick i uppgift att knacka bort d:et. varför namnet numera sitter snett.
Vidare spekulationer runt namnet ledde till att den på 60-talet byggda högstadieskolan, idag gymnasium om jag är rätt underrättad, fick namnet Porthälla.” /Markus Holst
I mina *insert valfri färgnyans* tonår kunde man skolka och ta rälsbussen på Inlandsbanan från Brunflo till Svenstavik och spana på killar – oklart varför. Vi hade precis samma urval bonniga stökpellar på vår egen centralskola. Men omväxling förnöjde tydligen ändå.
En vacker dag ska jag ta med dig till Naturhistoriska museet i Göteborg för att titta på deras snygga förvaringsboxar. De har även en uppstoppad blåval.
Men! Jag kanske ska ta mig dit idag? Blåvalen, blåvalen!
Själv har jag spenderat ungefär 15 av mina första år i Partille och kan berätta att det visst finns en station i Partille, för Alingsåspendeln that is. Stationshuset används dock inte som stationshus och har inte varit det på läääänge utan var resturang även när jag var liten, om än inte i Alexandra Zazzis regi. Utan nån som helst kunskap om vad som har hänt med staionshuset på de senaste åren tror jag inte på servering i järnvägsvagn, det verkar å himla onödigt.
Om namnet Partille så var det vi fick lära oss att det kom från Porthälla som mycket riktigt gymnasiet heter och att detta i sin tur kom från ungefär porten mellan hällarna. Detta eftersom Partille ju ligger i Säveåns dalgång och har berg på sidorna. Och bor man i Partille har man därför nästan alltid uppförsbacke hem. Om namnet kan man säkert läsa i den mycket tjocka boken ”Den kluvna hällen” som handlar om orten.
Naturhistoriska har öppet till 17 idag. Plötsligt börjar jag dock tveka om huruvida de snygga förvaringsboxarna finns där eller på Röhsska, men blåvalen är i alla fall på Naturhistoriska. Tyvärr kan man bara titta på dess utsida just nu – det är bara på valdagen vart fjärde år man får gå in i den och sitta på de stoppade sofforna som alla blåvalar har i magen.
Herreguuud (ursäkta franskan) vad glad jag är att jag hittat hit! Vet inte hur och varför, men det är helt ovidkommande. Ett är dock säkert; jag vet hur jag hittar hit IGEN.
Vet ni, jag klev just in i en föreläsningslokal där tiden stannade på ungefär 1948. Kristallkronor i taket och 40-talsjazz i bakgrunden.
Jisses.
Nu sjunger Edith Piaf.
Och, oj, nu sjunger Andrew Sisters.
Kanske är det underligaste av allt att jag faktiskt vet att det är Andrew Sisters. Drinking rum and coca cola, trallala …
Byskemodellen? Den hade jag aldrig hört talas om förut. Mycket fascinerande att man döpte modellen till Byske med tanke på att det är sisådär 6-7 mil mellan Byske och Myrheden där stationen står.
Och än mer fascinerande att wikipedia hävdar att Myrheden ligger i Gagnefs kommun. Det är ju ännu längre dit…
”det är bara på valdagen vart fjärde år man får gå in i den och sitta på de stoppade sofforna som alla blåvalar har i magen.” Sagolikt, tack för det.
Angående tåg-, t-bane-, buss- och spårvagnsnördar: ALLA kan inte bli såna som nästan avfärdar nån som säger ”spendera” om tid, rättar särskrivningar på skyltar i affärn och skriver brev till företag som mejlar en om ”Millenium-triologin”. (Jag skrev till några som ville jag skulle prenumerera på Expo, och sa att de undergrävde sin trovärdighet om de skrev triologi. Har inte fått svar.) Några måste bli besatta av tidtabeller, WWII-slag eller nåt annat…
Tågstationen i Mariestad såg likadan ut som de på bilderna. På den banan (Kinnekulle-banan)kan man få höra det sagolika dubbelutropet Lörschta- Lyrestad. Det där borde jag försökt mig på att transkibera fonetiskt, men då måste jag först skriva det i word och det ids jag inte.
Ha en underbar helg! Varför har wv börjat bölja?
Valdagen? ”Har den en egen dag – vad fint…” Tänkte jag till jag insåg att det är ju GÖTEBORG vi är i, då trillade poletten ner.
SJ kan vara kreativa för att minska sina förseningar, dvs få bättre statistik.
Vår linje mot huvudstaden har haft stora förseningar. Då förlängde de restiden – och blev mycket punktligare.
Å andra sidan förlängdes min högskoleutbildning så allt skulle hinnas med och procenten utexaminerade skulle bli högre.
Fullständigt fascinerande fula förvaringsboxar. Funkar?
Måste bara kolla en grej: Har ni lika roligt på kursen den här gången?
Lotten, så fort jag ser bagageförvaringar..tänker jag alltid på vågen som kunde finnas i stationsbyggnader. Jag älskade den. Man stoppade in en mynt och vägde sig, så spottade den ut en hård papperremsa me vikt på.
I Partille ligger ju Jonsered, de kanske tänkte att det skulle rimma (förutom den fina förklaringen till namnet som vi fick).
Jag har varit i valfiskens buk två gånger, en gång på en valdag och en gång vid något annat specialtillfälle. När jag var liten gick det vilda rykten om valen och forntida caféverksamhet i den och det var en av mina högsta drömmar att få gå in i den.
Vajlan: du är bäst! (gaaah!
)
Lotten, var är du?
Jag är på Waldorf på Viktoriagatan! Men lokalerna invigdes 1967 av den nuvarande ägarens mamma, så det där om 1948 var en anakronism.
I Mumfie – barnfilmen som alla inte alls känner till – medverkar om jag minns rätt en val med inredning och fönster. Inte alls lika slemmigt som för valpassagerarna Gepetto och Noa.
Men allvarligt, FINNS det en valdag vart fjärde år? Jag trodde det var skoj och driv med de andra polardjuren pingvinerna (kostymnissar). Ni får inte skoja med mig så där, jag har svårt för vissa sociala koder… (och en viss dragning åt tidtabeller…;))
Tack Ullah! Ge mig en mejladress så ska du få läsa mer av mig… Om du vill.
wv ser ut som medeltidsfranska- dulxeoy
anne-marie:
.tänker jag alltid på vågen som kunde finnas i stationsbyggnader. Jag älskade den. Man stoppade in en mynt och vägde sig, så spottade den ut en hård papperremsa me vikt på.
Är Du så gammal?
Ett av de barndomsminnen den gamle och jag har älskat att utbyta sedan vi träffades 1954 är just hur UNDERBART det var att gå ned till stationen och få väga sig.
Det kostade ju pengar och man var tvungen att ha någon släkting på spenderhumör med…
HÖGTIDSSTUNDER som ju dagens ungdom aldrig kan avnjuta, hur många resor de företar till Thailand eller Marrakech
Hann bli väldigt konfunderad, för i Byske finns det ju ingen järnväg ens vilket ewa kommenterat om allaredan. Får väl läsa mer om den där Edelsvärd och försöka lista ut varför det heter Byskemodellen.
Apropå café inne i djur: Vad tycks om dessa planer? Kolla in filmen!
Vajlan: jag har skickat ett meddelande till dig på ORDning.
Och ja, valdagen är på RIKTIGT! Kul, va?! Malmska valen heter den, förresten.
Valen heter det, alltså.
Hej,
Här arbetar jag för citytunnlar och dubbelspår när det är förvaringsboxar man ska fokusera på!!
Den vackraste tågstation jag sett är i Toledo, Spanien. Helt otrolig!
Inte var jag på Waldorf! Så fel det kan bli. Det hette Wasahof. Undrar om jag bara tog ett W….f-ord i den röriga massan som är min hjärna.
Sedan åkte jag till Naturhistoriska för att kolla in förvaringsskåpen. Helt vanliga skåjävlar! Men valen var fin.
Jag känner till Mumfie!
Och trots att jag inte varit här på en vecka så har lotten fortfarande de längsta ordverifieringarna.
Pluspoäng hos mig för besök på Naturhistoriska!!
Mumfie tittade mina barn ofta på. Men mitt guldfiskminne är lite osäker på detaljerna men jag tror att den djefla mannen kommer ihåg helt rätt.
Jag tror att vi är för flitiga att kommentera hos Lotten. Därför dessa långa och omöjliga wv.
Jag minns också våg med pappersremsa. Fast jag bara är lite-yngre-än-fyrtio. Remsorna var lite sådär naturpappersfärgade och hade vågig (naggad?) kant.
(Vem hade kunnat tro det, att man skulle säga ”bara” om åren strax innan 40? Inte den jag var när jag var 20 i alla fall.)
Men jag åkte aldrig tåg som liten; var kan jag ha träffat på vågen?
Min barndoms STORA VÅG fanns på Varmbadhusets turkavdelning. Till denna knäpptysta, mjukmattbelagda avdelning fick vi ibland följa med mamma. Villkoret var att vi fyra små skulle vara tysta som möss inne på avdelningen, sedan fick stoja bäst vi ville i barnbassängen. Någon annan måste ha medföljt och sett till oss, för mamma fick massage och satt sedan i fruktansvärt varma bastuar, men hon simmade också i stora bassäng och lekte med oss i den lilla. Senare kom jag själv att tillbringa mycken tid på badhuset och på dess vanliga damavdelning fanns en våg och svart vaxduksklädd anteckningsbok som hängde i ett snöre. Däri skrev man upp sin vikt på sitt eget blad i boken. Även min mamma skrev däri. Under flera år.
Biljett och järnväg får mig att tänka på alla de små barnbiljetter mina egna barn fick på sextio- och sjuttotalet vid våra årliga tågresor till och från landet. De såg ut som forna tiders små rektangulära biljetter. På dem stod det tryckt:
Tiddelipom och tiddelepett,
man ska ju ha en egen biljett.
Under resorna klippte så konduktörerna de små barnbiljetterna med mycken vänlighet och stort allvar.
Biljetterna var av det här stuket.
Agneta, vilken underbar historia!
Vågbiljetten minns jag. Och den var förvillande lik den som man kunde åka tåg för. Alltså en liten hård kartongbiljett. Inte nåt sånt där stort pappersåbäke som nu finns.
(eller får man biljetten på sms nuförtiden som man visar upp för konduktören? Finns konduktören?)
Jo, i somras fanns konduktören. Och pappersbiljett. Men saker ändrar sig ju ibland.
Instämmer med Agnetas biljettbild.
Tågbiljetter får mig genast att tänka på Lord Peter Wimsey och de fem röda strömmingarna. (Vad heter egentligen boken på svenska? Fem … villospår? *googlar* Ja.
Utan att avslöja för mycket av intrigen: tågbiljetter av den mer robusta varianten (som denna, fast inte så gamla då.
Bpvep!
Oj! Två påbörjade parenteser. Ingen avslutad.
Agneta: jag minns de där barnbiljetterna från när jag var liten. Jag älskade dem!
agneta: den gamle minns också vågen i Karlskoga badhus med personlig registrering i en fin inbunden bok!
Med tanke på dagens (o!-)vanor förundrar vi oss nu över att den fick hänga ifred för vandaler år efter år!
Det var bättre förr!
Barnbiljetterna på min tid dvs 70-tal) var små och av kartong. Och med ett tåg med utstickande djurhuvuden på.
Mycket mycket fina.
Jag gjorde min första tågresa till Malmö. Från Båstad är det ca 10 mil och tar ungefär en timma. På vägen hem blev det snöstorm och tog en oändlig tid. Plötsligt var vi i Markaryd. Och det är inte precis på vägen…
Veckan efter var det dags för min lekisgrupp att få prova på tågåkning, men det var inte så spännande som det kunde ha varit…
Cruella är du från Brunflo?! Och så åkte ni till Svenstavik, vilken idé
Vi åkte åtminstone till stan eller hängde vid Nynäsmacken och WK-grillen i hopp om förbipasserande snyggingar.
Det här med väskförvaringar och stationer vi minns är lite kul, jag anar något slags uppslag till bloggstafett här.
Min egen station är just nu ett hål i marken och ständigt försenade tåg.
Men kära blekgröna kvinna – en Brunflobo till!??? Hos Lotten? Spöklikt… Nynäs hängde vi förstås på och på WK redan på den tiden den hette Forsbergs. Gubben Forsberg hade brun kioskkostym med mössa till och försökte pracka på alla Rigi, vad man än handlade i övrigt. Han kanske hade förköpt sig på något jättelager?
Svenstavik var sannerligen inte min idé. Jag höll mig till coola killar, dvs Brunflobor. Duh.
Cruella, Forsberg var före min tid, kunde han ha varit pappa till min gympalärare månntro? Coola killar i Brunflo … hmm … nåja de var coolare än bönderna från Ångsta och Tandsbyn i alla fall. De luktade får. Bönderna från Marieby luktade kossa.
Den blekgröna: Åhå, så du hade Forsberg. Jag hade den kvinnliga motsvarigheten Lax. Fick ni springa intervaller i mördarbacken i Åkre? Få gruppstraff med armhävningar? Bli prickade med hårda basketbollar när ni pratade under genomgång?
Coola killar i Brunflo var så grov ironi att den gick dig förbi;-)
Forsberg var nog betydligt fridsammare än Lax. Jag undrar om jag inte hade henne något år också förresten, jag vill minnas att hon var sträng. Men det kan ha berott på min ovilja för idrott också.
Jamen några av killarna i 9C var faktiskt coola …. lite i alla fall … ibland
Intressant att du jämför Katrineholm och Uddevalla, ja de är lite lika, men K är liksom pampigare.
Kul med telefonerna på stationen i Uddevalla. Nu tycker man det är lustigt med den där raden. Mindre lustigt under de där glappåren då de börjat stänga stationshuset tidigt på kvällen men folk inte hade mobiler. Smög där förtvivlat sökande en inte alltför sen kväll, men dock för sen för att porten till huset ett hundratal meter bort skulle vara låst och ingen längre passera genom den en vanlig vardagskväll, och beskådade genom rutan alla de inlåsta telefonerna. När jag påpekade bristen för han som hade hand om det som inom parentes var farfar till barnet jag skulle besöka, staden är rätt liten, sa han att detta naturligtvis måste åtgärdas. Inte ska passagerare stå där utan ringmöjlighet redan åtta på kvällen, eller kanske var det sju.
Sen i steget har denne släkting alltid varit om han inte hittat någon att delegera åt så dessvärre blev det aldrig åtgärdat. Människor som åkte ofta lärde sig att efter så där sju gick det inte att ringa från Centralen. Vi andra fick oss en läxa. Och nu ser de som sagt riktigt småmysiga ut, alla telefonerna på rad, oinlåsta eller ej.
Annaa M — jag har stått likadant, kisandes in i låsta utrymmen, fulla med telefoner som jag vill ha.
(Nya filmer som handlar om dåtiden innehåller ofelbart några sådana här scener — ”trubbel man hamnade i förr i tiden när man inte hela tiden var nåbar”.)