Klockan är nu 05:45 och jag ska upp och morgonprata i radio. Inte ett dugg nervös är jag, men jag har
- sovit som en sekrutt
- vaknat fem gånger alldeles för tidigt
- drömt mardrömmar om att jag kom för sent och att alla skrek på mig som i amerikanska militärfilmer
- slagit huvudet i ett bord.
Det där sista beror på att jag för att inte störa alla andra och bli väckt av den djefla snarkande mannen (ha, väckte gjorde jag ju effektivt mig själv) låg i ett chambre separet séparée på en madrass.
Nu mot havregrynsgröt, tepotta, tidningsläsning och påklädning, marsch!
Jag är helt lugn.
{ 42 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Jag skyller på blåsten, för det här har inte varit en vanlig natt för mig. Jag kan göra en egen variant av din lista:
Jag har:
* sovit som en sekrutt
* vaknat fyra gånger alldeles för tidigt
* drömt mardrömmar om att bilen fortfarande inte startar och att verkstadskillarna skrek på mig att det var mitt fel
* slagit knät i ett bord.
Coolt, Ewa! Fortsatte din morgon med att du fick lyssna på både Benny Andersson och Friends?
*suck*
Chambre séparée heter det nog om vi ska vara petnoga och det brukar vi ju skulla vara. Lycka till i etern, förresten!
Tack, Översättarhelena, jag bara slängde in det och glömde att kolla!
Nu spelas: hadderi hadderaaaa.
Lycka till! I dina skor hade jag känt mig som på bilden.
Jag har sovit gott men vaknade som en sekrutt.
Jag har lyssnat och lyssnat och när jag väl kom till jobbet, saknar min dator högtalare! Vilket förfall! Å inte hittar jag en endaste radio heller. Men fram till 8.47 gjorde du ett kanonjobb iallafall!
Vad hände 8.48?
Jag har åkt buss i natt, missat hållplatsen och följaktligen även tåget till vart vet jag inte, men jag såg ett rött stationshus.
Busschaffisen försökte sno min resväska, men Anne Wibble (!)stack in skallen i bussen och sade att det var dumt.
Alltså, va, med alla nyheter och djurreportage samt topplistor så blir det ungefär 32 sekunder kvar till mitt prat.
Pratet svämmar över i min hjärna!
*poff*
Och nu har jag ätit en macka med blommig korv. Hela studion luktar rökeri.
Slut!
Jag har hunnit säga tre meningar, känns det som.
Nu ska jag fotograferas. I gomorronfrissa och utan smink. Jahoo.
Min morgon fortsatte utan Benny Andersson och Friends. Däremot så hann jag prata i telefon fem gånger innan klockan var sju! Och innan klockan var åtta så hann jag med 8 telefonsamtal till.Ojoj vad man hinner med när man är tidig på jobbet.
Nu har jag även hämtat bilen, som än så länge fungerar, och verkstadskillarna var så snälla så. Jag fick tom beröm för att bilen var välskött.
Men snart ska jag ut i snöstormen igen. Vad ger jag min in på egentligen?
HaderiAN haddera.
Vän av ordning.
PS Kan man lyssna på dina tre meningar på sr.se?
Fotografering?
Får inte du bli klippdocka?
AB: Men de sjöng hadderi haddera! Alltså, ooorden var hadderi haddera, som ju kanske ingår i begreppet hadderiAN haddera…
Bengt, du är verkligen insatt. (De andra programledarna har blivit klippdockor.)
Ja, man kan lyssna på mina tre meningar. Jag var med 07–10, men t.ex. 08:30–09:00 låg jag bara på golvet och gjorde armhävningar och situps eftersom det låg ett fem-i-toppinslag där.
(… hadderi haddera …)
Nehejdå, pratar vi Snoddas så sjöng han: Hadderian haddera, och vi lade till: Doppa Snoddas i chokla…
OK, MÖJLIGEN haderia haddera, utan n på haderia, men längre sträcker jag mig inte!
I got proof! Snoddas ligger på youtube: http://youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk
OCH han sjunger med n! Haderian minsann!
Och faktiskt, hör jag nu, han har ju fin röst – inte tänkte vi på det på femtiotalet…
Titta, sid-kickan ser ut som en jätte bredvid sina programledare.
AB: nejnejnej, det var inte Snoddas. Det var en helt nytillverkad hitlåt!
*lång i ansiktet*
Va…? Har några ungar snott Snoddas)
Förresten, mycket snygg bild. Men du ser inte ut som DU.
har någon stylist varit framme och mejkat och läppstiftat?
Apropos Snoddas:
Jag var Au pair i England sommaren 1952. På den tiden var det minsann inga pratprogram i radio, man satt stillsamt och läste tidningen till frukosteet.
Min värdinna börjar en morgon läsa högt ur The Times om en GOESTA NOUdghen(hon artikulerade mödosamt) som gjort succé i Sverige.
????
Villrådigt tar jag över tidningen – Jaså SNODDAS!
Men vem av de på bilden är basketspelare? Sånt måste ju synas ju.
Och vem som är SPRÅKPOLIS syns ju också.
Jag råkade hamna på en föreläsning med en man som var med i Språknämnden och insåg att jag inte hade min språkpolis-tröja på mig. Miss.
Äh, för mycket musik och för lite Lotten
Hur många armhävningarna blev det?
Var är du Lotten? Jag står inte ut med smörmusiken och den där tradiga Fredrik…
Vi vill höra Lotten knyppla! (Lyssnat idogt sedan kl 06.00, fast inte i realtid då …)
Hur ska man tolka att Fredrik funderade på konspirationsteorier om din närvaro följdes av ”Jack the Ripper”?
Nejnej, Jovanna, Fredrik är inte tradig. Om han nu skulle råka framstå som tradig, så beror det nog bara på att han bär hela studions alla knappar på sina axlar. Han är inte tradig.
Han blev roligare när du kom. Eller framstod som roligare, det är nog du som är rolig. Borde du förresten inte kallas bisittare?
Nu måste du förtälja vilket radioprogram du medverkar i!
Sorry, Umma — följ länken till bilden i kommentaren här ovan. Då kommer du till Radio P4 Sörmlands morgonprogram. Jag är liksom en Gert Fylking, fast tusen gånger mesigare och utan fräcka vitsar.
Cecilia N: Jag måste nog jobba på knypplandet lite …
AB: Jag tror npg att bilden är softad och liksom fäpplad med. Vi ser hemskt prydliga ut alla tre.
Just denna bilden av skriet, den svartvita (tusch?) letade jag som besatt efter för elva år sedan. Kollade igenom flera konstböcker, var till och med på biblioteket och fick en gammal grånad bibliotekarie att gå ner i arkivet för att leta fler konstböcker utan att jag hittade den. Blyertsversionen och oljan var de enda tillgängliga. Då tittade min dåvarande åttaåring på mig och sade frågande -men pappa, kan du inte hitta den på internet? Du har ju sagt att man kan hitta allt där.
Sagt och gjort. Tio minuter senare satt jag med den svartvita bilden framför mig. Sedan dess vet jag mycket väl i vilken ände jag skall starta sökningar.
Rigg: Och den är SÅ användbar, Skriet-bilden.
Om fem år kommer jag att ha illustrerat följande blogginlägg med just denna tavla:
”Ööööörli in the måååårning”
”Första OS-intervjun”
”Sommarpratare, tammefan”
”Äntligen VM och jag”
”Min långklänning är för liten”
”Jag minns Nobelfesten som igår”
Jag gillar lilla bilden till höger bättre, den ser mer Lotten och mindre fäpplad ut. Kan inte lyssna men det var säkert de bästa tre minuterna på hela dan. God fortsättning!
Jag, som bara har en häxbild från november att jämföra med, tänkte ett kort ögonblick att jag nu kanske skulle ha en chans att känna igen Lotten om våra vägar överraskande skulle korsas. Men nu säger Lotten att bilden är fipplad (lokal variant) med …
Men nu vet jag i alla fall hur du låter (vilket är mer än du kan säga om mig, men det kanske kan ändra sig med tiden!)
Men Dieva, det finns tusen och en lika ickeattraktiva bilder av mig, omkringsusandes i det som kallas internet.
Obs: aldrig någonsin kommenteras mitt utseende i verkliga livet. Endast annars. Jag ser alltså på riktigt ut som en Lotten, punkt. (= Stökigt hår utan frisyr, glosögon och utstående tänder. Men fina benmuskler och ett glatt humör. Varma kläder är bara bonus.)
Ni som inte träffat Lotten: Handviftningar. Hon viftar med händerna.
Okej, okej, jag erkänner, jag har inte gjort någon uttömlig efterforskning.
Fast det är mer spännande så här. Jag tänker mig att jag en dag sitter på ett tåg eller passerar Stockholms (eller möjligen Göteborgs, men det är ovanligare) central och så möter jag en blond kvinna iförd plommonstop.
Vad gör jag?
1. Tänker, det där kan ha varit Lotten Bergman, och inget mer.
X. Stoppar henne och frågar ”Är det du som är Lotten?”.
2. Tänker, det där är nog Lotten och börjar vela om jag ska våga gå fram och hälsa. I slutändan gör jag det inte.
Nu måste jag fylla på vinglaset.
Defenitivt att jag gör ”kryss”! (Fråga min omgivning …)
Fast det beteendet hos mig gäller bara gentemot ”vanligt folk”. Jag går inte fram till såna som räknas som kändisar.
Nu är du väl iofs kändis, men jag ”känner dig” ju.
Klockan 00.06
Får jag vara först
att gratulera på födelsedagen.
Örjan
Åh, tack, Örjan!
Denna föredrar jag, ska ni veta alla:
X. Stoppar henne och frågar ”Är det du som är Lotten?”.
Hittills har det hänt *räkna räkna* EN gång.
Grattis på födelsedagen!
Hurra! Hurra!
Eh, vänta nu. X? Är det mig du menar?
Coolt, i så fall.