april 2008

Kemisterna förföljer mig.

1. Min pappa är kemist.
2. Min första på-riktigt-pojkvän var med i Kemiolympiaden 1982.
3. Den djefla mannen är kemist.
4. Den som sammanförde mig och den djefla mannen är kemist.
5. Vår Tioåring här hemma är fullständigt uppslukad av kemi.

Så, vad vet man lite fördomsfullt om kemister? De har förstås foträta skor, vattenkammat hår, närsynta glasögon och periodiska systemet i en rulle under armen och blandar salpeter med svavel så fort de kommer åt. Åh, ett citat, ett citat kommer farande!

Du som för att lugna och trösta oss lidande människodravel
har lärt oss att blanda salpeter med svavel —
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Nåväl, så djupa behöver vi ju inte vara. Det handlar ju bara om lite kemi. I förra veckan kom Tioåringen hem med en läxa som utan att ha med kemi att göra löd:
”Skriv en dialog.” Aha. Man ska tänka på att ha pratminus, citattecken eller gåsfötter (ergo gåsögon) och försöka vara tydlig i vem som säger vad på ett inte alltför stolpigt sätt? Eller hur? Nå, han kommer väl och ber om hjälp om han behöver, tänkte jag och väntade. Men han kom inte.

Jag har svårt att låta bli att övervaka, och när barnen inte visar upp läxorna för att få beröm, brukar jag gräva i deras väskor på kvällskvisten. Mången gång har jag stått där i hallen med stoltheten översvämmande både i hjärta och tårkanaler.

– Åh! Hon kan minus! Som är så trist!
– Nä dra på trissor, en handskriven deckare på tio A4!
– Han har ritat av hela familjen! Jag döööör!
– Vad betyder NH₄NO₃ – hur kan han veta allt detta och dessutom tala latin?
– När lärde han sig att stava till ventriloquist?

Detta var vad jag hittade i Tioåringens läxbok:

Ett kemigräl.

När var mina föräldrar så stolta att de sprack?

{ 23 kommentarer }

– Kolla! Jag blev av en radiokollega indragen i grammofonarkivet!

(Terminologin i mitt museala minne måste ha memorerat fel ord. Det finns ju inga grammofoner där inne. Jag börjar väl om då.)

– Kolla! Jag blev av en radiokollega indragen i skivarkivet!

Det låter fel. Ser nu att jag ju hade rätt – även NE skriver ”grammofonarkivet”. Tredje gången gillt:

– Kolla! Jag blev av en radiokollega indragen i grammofonarkivet!

Hopp! (I nästa ögonblick nådde jag till översta hyllan.)

Det är alltså enorma hyllor som man flyttar genom att snurrvrida på gigantiska rattar på kortsidorna – ljudlöst glider skivhyllorna åt sidan så att dammet yr. För här inne är man inte, aldrig och never längre. Jag tror att jag ska börja jobba över och råååka sitta här inne och glo på gamla planscher med Michael Bolton och Svensktoppssidoler. Och så ska jag bläddra i kartotek som luktar som gamla Follyfootböcker.

Exekutorn Exekutörn har sedan länge slutat att verkställa. (Någon som kan förklara ordet på Dymoremsan?)

Men ok – nu ska jag besvara en ständigt återkommande fråga: vad gör jag när jag inte är i sändning? Jo:

Då sitter jag här och – utan adekvat utbildning – klipper ljud. (Finn fem anakronismer.)

Jag vill se bilder från andra gammaldags arbetsställen som krockar med nutiden. Dokumentera hej vilt gamla räknemaskiner i skrubbar eller datorer med svart skärm och blinkande, gröna bokstäver! Leta fram meterlånga pennvässare och blogga loss! (Eller berätta målande i kommentatorsbåset.)

Anakronistiskt svar: de fyra IBM-kulorna som saknar IBM-maskin och själva datorn: en PC! Jag och en PC funkar lika bra ihop som någonsin … skådespeleri och Björn Nordqvist.

{ 28 kommentarer }

Den djefla mannen har aldrig i sitt liv slängt ens ett tuggummi på marken. Jag skulle aldrig få för mig att gå före någon annan i kön, men ljuger och överdriver gärna som Falstaff, fakir – samtidigt som jag lär barnen att man inte får luras.

Min kollega Zoni berättade att på sjukhuset här i stan finns det i akutens väntsal en barnhörna med blott

1. en dockvagn utan docka
2. ett plastgarage utan leksaksbilar.

För allt stjäls. Inte ens en docka med AKUTEN skrivet med spritpenna i pannan fick vara kvar.

Förr – på stenåldern – lämnade vi alltid kvar våra kläder i omklädningsrummet under basketträningen. När jag var liten låste vi aldrig ytterdörren på dagen. Huset stod alltså tomt och olåst med fem olåsta cyklar på uppfarten. Idag stjäls alla våra cyklar hur låsta de än är.

Huset står dock kvar. Förmodligen för att det är så fult.

De som köper svart arbetskraft ska skämmas och avgå. De som jobbar svart kan däremot skryta om det över en öl. En representant ur den s.k. äldre generationen skäller på långhåriga slynglar som inte reser sig upp på bussen, men kan en stund senare vid sin telefon hota en radiopratare till livet för att han spelar dunka-dunka-musik.

Huh?

Är det ok med fildelning?
Är det ok med fortkörning?
Är det ok med skattefusk?

Hur blev det så här? Eller har det alltid varit så här – är jag plötsligt bara gnällig, gammal och stelbent och borde jag istället ta en funderare över min egen ungdoms synder? (När jag t.ex. snodde 25-öringar ur min pappas kavajfickor och skolkade för att majjen luktade illa?)

Fotnot ur NE:
moras
ORDLED: moras-et
• träskartat område
BET.NYANS: bildligt om svår situation
HIST.: sedan 1556; av lågty. moras med samma bet.

{ 42 kommentarer }

Tillägg den 3 september: Nu har det lilla restlagret av språkpoliströjor dessvärre tagit slut. Men vi återkommer med fler skojiga tävlingar längre fram.

{ 12 kommentarer }

Jag håller på att bli tokig och tittar i den där boken så att jag gör rätt gester när bloggen inte vill samarbeta. Måste bara hitta rätt axelvaddar också.

{ 16 kommentarer }

Detta försökte jag lägga ut på min vanliga blogg, men den verkar ha fått grus i maskineriet. Jag får välan nöja mig med denna dårå.

Jag känner mig som en ellipsligatur, hängande strax efter ett oavslutat verk.

Nej det gör jag inte alls, men det lät så himla bra när jag sa det nyss till mig själv, hängande i den branta källartrappan med alla skorna. Utrensningen av gamla gympadojor var den som inte hade avslutats och jag höll på att ramla i bitar som tre punkter med svaga länkar.

(Jag är så djup så att … ni anar inte.)

De där tre punkterna som åstadkoms genoom att man kombinerar tangenterna ”alt” och ”.” (på Mac) används när man behöver visa att något

• inte avslutats
• har uteslutits
• avbryts.

– Ett trappfall är det som väntar, det känner jag på mig för att … ja.
– De här silversandaletterna fick jag av den berömde skådespelaren […] när han besökte Luleå 1981.
– Hjälp! Här hänger jag på halv stång i källartr… *DUNS!*

Ni ser att det är mellanslag före punkterna i exempel 1 och 2 men inte i 3?

Ok. Tänkte bara att ni ville veta det.

{ 1 kommentar }

Jag vet inte hur många gånger bloggen har fört mig på irrvägar i livet. Och nu menar jag inte de gånger som jag har åkt på till- och utställningar bara för att ha något att skriva om. Nej, under en tid blev jag intervjuad av alla tidningar om sudoku, sedan hamnade jag i ett inredningsreportage och igår ringde de från Lantz i P1 med självaste Annika och en bisittare som visade sig heta Carina Berg. Vi skulle prata om semikolon.

Men jag var inte ensam – för det handlade ju om Översättarhelenas specialområde (eh, svenska), så jag pekade med hela handen och bad P1-redaktionen att ringa även henne. (Företaget hennes heter gubevars Semikolon.) Och så ville de prata med Den djefla mannen, som ju ser ut som ett semikolon. På eget bevåg valde radion även att kalla in Alex Voronenko (jisses så fel jag tänkte) Voronov (heter han ju), en ledarskribent som inte är riktigt villig att nyttja semikolonet som han ju bör. Enligt mig.

Lyssna här, om ni orkar. (Vi kommer in efter 27 minuter.)

Jag hade läst på och formulerat kloka meningar i förväg. Men sade helt andra saker, vilket irriterar mig våldsamt. Vem är det som styr min vilja egentligen?

Under intervjun hann Ö-helena alldeles korrekt (om än lite omständligt) uttala ordet ”omständligt” hela tre gånger. Programledaren hittade däremot på ett nytt ord: ”öppenhjärtlighet”. Jag snackade hockey. Men nu ska jag kliva ner från mina höga hästar och be er om hjälp:

Finns detta även på svenska? Kolla:

Berätta om detta i mina ögon nykomponerade tecken – ett komma plus ett tankstreck? Vabaha? Vofför? När, var och hur?

Och så avslutar vi med ett semikoloncitat. Det är George Bernard Shaw som skriver till T.E. Lawrence:

You practically do not use semicolons at all. This is a symptom of mental defectiveness, probably induced by camp life.

Fler citat här.

Ö-helenas rapport här.

{ 34 kommentarer }

Jag känner sådana som inte skulle åka och handla på Ikea ens under pistolhot.

– Men det finns en kudde som heter Lotten! Och en korkskruv som heter Olle!
– Och köer som heter duga.

Tur då att Bästisgrannen och jag är på samma nivå – dvs. i skärselden utan pengar men med lång önskelista. Jag sticker in näsan genom snurrdörren – och vips! – har jag handlat värmeljus och servetter för femhundra kronor. Min urkassa karaktär har tvingat mig att investera i ett speciellt skåp i källaren … ett skåp som är fullt av servetter, värmeljus, toapappershållare och mystiska gångjärn som kan vara bra att ha.

Nu har vi varit där igen. Och förfasats över samhällets fördärv och Kamprads förfall.

(Nu låter det ju som om jag sätter mig på mina höga renlighetshästar. Men egentligen känner jag mig väl bara hemma.)

Inne på Ikeas toa. Mums.

De här gamla toalettsitssprickorna inne på Ikea nöp mig i låret. Tjugo meter från fem staplar med nya toalettsitsar. Var är väl inredarna när man behöver dem? (Klicka gärna på bilden för äckelgranskning.)

Bara ett tips, Ikea i Västerås:

Fotnot:
Jag äääääär verkligen inte petig med hygien. Men faktum är att när det gäller offentliga miljöer är snusk ett tacksamt bloggämne. Eller … är det bara jag som fascineras?

Uppdatering i ottan:
Hihi, det finns en träbock som heter Håkan!

{ 32 kommentarer }