Nåmen jag trasslade ju in mig totalt och snöade in på helt fel ämne (se rubriken). Men vi börjar från början:
Jenny Eklund har startat bloggen ”Ditt liv på sex ord” efter en amerikansk förlaga.
Hm. Tänk om man skulle ta och hitta på något så att det oftare stod ”efter en svensk förlaga”. Till exempel bloggen ”Mina släktingar är banne mig helt galna” eller bloggen ”Om jag vore ett verktyg” … jasså inte det.
Hemingways kortaste roman lär ligga till grund för idén. Den löd så sorgerligt:
Smith Magazine lyckades (om jag har förstått allt rätt) driva idén ända ut till avdelningen för bästsäljande böcker. Några exempel:
”I still make coffee for two.”
”Business school? Bah! Pop music? Hurrah.”
”Didn’t have a baby. Two times.”
”My Luck. Won Lottery. Lost ticket.”
”Cup half empty? Use different cup.”
”Aimed low, shot myself in foot.”
”Everything, I thought was true, wasn’t.”
Nej, alla de där kan man ju inte säga är romanhandlingar eller fnuttkorta biografier. Men man ska inte vara så petig – när jag själv började klura fastnade jag i ”hjälp jag måste bli odödlig och bäst” och gav upp på tre minuter. Sedan skärpte jag mig och delar nu med mig av mina tre första, som blev lite matematiska, som jag härmed tar patent på:
”Fann en, födde fem, blev sju.”
”Barn + basket + böcker + bokstäver = bra. QED.”
Vågar ni också? Jenny läser säkert i kommentatorsbåset, men låt inte detta faktum hindra er.
Vad säger ni? P-r-e-s-t-a-t-i-o-n-s-å-n-g-e-s-t? Javisst, är det inte underbart?
{ 31 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Oj, vad sen jag är — Expressen skrev om dettta för två veckor sedan!
Man kan verkligen fråga sig om Jenny E verkligen tror att hon är först med idén.
Hennes blogg är anmärkningsvärt tom på credits. BoingBoing hade saken för månader sedan, till exempel.
En av världens tio mest lästa bloggar bör man inte tro att man är ensam läsare av, om man säger.
Kan man skriva en roman på bara sex ord? Blir det inte då en novell?
Och sexordstjafset är ganska ointressant – ett ord är mer utmanande.
Boing boing, bah, romarna var alltid först med allt och det gjorde det ännu bättre; Veni Vini Vici.
Jag väljer att skildra en stor del mitt liv och leverne åt palindromhållet:
Sex – fem = en + fem = sex
Ah, Agneta is back!
Plastfarfar — i Jennys högermarginal finns det ”credits”.
Kom igen, Bengt — vilket är ditt enda ord då? (Mitt enda ord måste vara Överbett.)
Mickey J Barczyk — får jag föreslå att dina sex ord är
Boing boing, bah. Veni Vini Vici …?
Äsch, jag har som sagt aldrig påstått att jag var först med idén. Men bara för att det finns andra här i världen som gjort samma sak, så behöver ju inte det hindra en god idé från att sprida sig! Det vore ju himla trist om allting bara skulle gå att göra en gång – i ett enda land…
(däremot har jag själv jobbat med livsberättelser – av det längre slaget i rätt många år nu – och skrivit en bok i ämnet Skriv ditt liv)
De flesta brukar tycka det är rätt kul att försöka sig på en minivarant när tiden sällan finns att plita ner hela sin livshitoria.
Som sagt – bidra gärna om ni vill!
vänligen, Jenny Eklund
PS: Och som tillägg har flera stora tidningar och radiokanaler gjort tävlingar på samma sexordstema – fast i olika varianter. Men det betyder ju inte heller att någon, varken dom eller jag, har patent på den svenska idén. Det är helt enkelt så intressant att man inte kan låta bli att prova!
Sex ord? Svårt. Så här svårt, ungefär:
”Kan inte vara så kortfattad, faktiskt.”
Eller:
”Sex ord? Inte en chans, kompis.”
Fast det kanske går?
”Har provat det mesta, glad ändå.”
Jag tror sexordsvarianten passar bäst för er mitt i livet!
en minivarant när tiden sällan finns att plita ner hela sin livshistoria.
Eller snarare: genom att tvingas till koncentration få en aha upplevelse, komma till klarhet om vad man egentligen håller på med!
Vi gamlingar har ju TIDEN och behöver MÅNGA ord för att beskriva vad vi egentligen varit med om!
Där kommer en blogg som en skänk från ovan – det blir liksom av.
Sedan är ju detta otvungna chattande över generationsgränserna berikande.
Se t.ex min blogg Novisen vid spisen
Hur länge funderade du över kommateringen i den första av dina tre?
Den blyga: jag har en favorit bland seniorbidragen som skickats in: ”förskrämd som ungdom – modig som pensionär.”
Säger en hel del om ett liv ändå.
Två barn, mycket kärlek, lite tid.
T’exempel. Eller:
Någon hostar i sängen. Ingen sömn.
Eller:
Smulor under foten. Aj. Gott kaffe.
För att beskriva just den här morgonen.
Ha, jag läste att du hade semlor under foten, Malinka. Och förstod inte vari smärtan bestod.
Ö-helena: Hm. Kommatering. Ah. Du vill ha
”Kan utöva, men inte räkna till, sex.”
Eller
”Kan utöva men inte räkna till sex.”
Eller rentav ”Kan utöva – men inte räkna till – sex.”
Nej, jag behåller min variant. Nu ska jag försöka formulera varför. Ööööh.
Förstående
Jag hade säkert inte kommaterat som du, men det jag menade var faktiskt bara att jag skulle ha funderat länge på den kommateringen och att jag misstänkte att du också hade gjort det!
Åh. Så sympatiskt, Bengt!
Jag kontrar raskt med:
Oförstående. (Nästan hela tiden.)
Ö-helena: Klubben för kommateringscirkusens supernördar slår sina (kloka) huvuden ihop! Jag hade faktiskt inte funderat alls på kommateringen. Nu har jag däremot börjat fundera.
Wombater på taket målar huset grönt
I mitt vanliga liv händer inte så mycket, fast i mitt förvirrade huvud händer mycket. Ord, känslor och funderingar far som expresståg genom mig. Alla stationer är indragna och tåget dundrar vidare utan att släppa av mig, så varför inte ”Wombater på taket målar huset grönt”?
Mitt liv brukar jag sammanfatta i tre ord:
Trött men lycklig.
Lotten: Du söker väl chansen att sommarprata i år igen, va?! Då kan du sen skriva
”Ville sommarprata. Fick inte. Försökte igen.”
Ack, Båthuspernilla, huru rätt har du icke.
Ok, nu tror jag att jag närmar mig:
”Ingen rock. Ingen fotboll. Bara jobb.”
Kanske är dags för myteri?
Lat och glad, eremit med familj.
Hittade på närstående sida.
Någon som är tveksam vem det syftar till?
fembarnsmamma, frilansskribent, basketfantast, föreläsare och redaktör
Om jag vore äldre skulle jag skriva nåt som:
gammal som liten, yngre med åren.
Men nu är jag bara 30, dessutom säger det mer om mig och inte mitt liv. Så i livsanda kanske:
upp och ner, fram och tillbaka.
Har ju bott i norr, mellan och söder, utomlands och i två städer i tre omgångar vardera.
Nästan som på Arthur C. Clarkes gravsten, Atahari:
He never grew up; but he never stopped growing.
Ah. Semikolon. Aaah.
”förskrämd som ungdom – modig som pensionär.”
Får mig att tänka på ett uttalande av en vän och kollega född-1910 som 1968 sa´(själv var jag då 33!):”Jag tycks aldrig vara i rätt ålder. När jag var ung skulle man lyssna på de gamle. När jag blev gammal var det i stället ungdomarna som ville bestämma!
Himlen under, och över, autismspektrumparaplyet. Äntligen.
Lever livet som förvirrat melankolisk optimist.
Jag har grunnat hela dagen på en lämplig fras, men fasigen vad det var svårt.
Jag har nu skrivit ett eget inlägg.
Kanske är följande bättre:
Höga ambitioner; räcker inte ända fram!
Livet gick sönder, bygger ett nytt
(dum spiro, spero)