Ska vi ta och rapportera om dem jag igår hoppade på och intervjuade, kanske?
Anders & Måns, Kalle Lind, Erik Blix, Linda Skugge, Mark Levengood, Jonas Hallberg, Martina Haag, Sören Olsson & Anders Jacobsson, Lasse Åberg, Ann Westermark, Charlotta von Zweigbergk, Plura, Patrik Hadenius, Gnesta-Pelle, Glenn Hysén, IT-mamman, Tomas Ledin, Joakim Langer, Alexandra Charles och Gabriel Byström. Men Lasse Brandebys intervju försvann i ett batterihaveri.
Den suddigaste i mitten är Catharina Grünbaum på Park-vimlet! Jag och Anna Toss gjorde vågen och krälade på golvet framför henne och bedyrade hennes kompetens och skicklighet.Två av de påhoppade var rejält berusade, visade det sig när jag väl hade stuckit micken i ansiktet på dem. En av dem hanterade fyllan genom att blicka ut i fjärran och sakta upprepa ordet ”bok”.
– Booook. En booook. Javetinte. Boook? Een bok. En book.
Den andra vinglade till och högg tag i micken och vrålade sedan ett boktips så högt att mina hörlurar flög av mig. Den boktiteln måste jag nog köra genom CSI:s antiskrikfiltreringsmaskin för att kunna tolka.
Eftermiddagsbloggträffen med räkmacka var som vanligt en fascinerande tillställning där gamla bekantingar möter nya ansikten och det alltid visar sig vara snudd på omöjligt att tilltala någon med riktigt namn istället för med bloggalias.
Två besvikelser i räkmackan. Exhibit 1: En stor klump besk mittendel från salladshuvud. Exhibit 2: Grovt bröd med frön som förmodligen ska neutralisera majonnäsen.På kvällen skulle jag dela ut priset för Årets Nättidskrift, men åkte åt fel håll med spårvagnen och sprang sedan halva Göteborg runt för att leta efter en taxi tillsammans med Anna Toss, som på ett mycket underligt (och världsvant) sätt vandrar omkring mitt i trafikerade gator hela tiden. När vi väl kom fram till prisutdelningen hörde jag speakern säga:
– … men prisutdelaren har tyvärr inte kommit än …
Med låtsad pondus kastade jag mig upp på scenen och med en smacktorr mun läste jag upp motiveringen och delade ut priset till Taffel.se. Vinlusen kom och tog emot bukett och diplom, varefter jag föll ihop i en liten svettig, vinsörplande hög.
Med salte Stellan och IT-mamman gjorde vi sedan stan osäker genom att gå mitt i gatan, prata göteborgska, prata med dörrvakter och besviket sucka ”det var bättre förr”. Kändisdensiteten på Park var nämligen 0,23 ‰.
French Uppdatering på lördag eftermiddag
Jag är på väg hem i ett tåg som inte är X2000. Redan efter 45 sekunders resa stod vi stilla och konduktören meddelade att vi både hade signalfel och spårproblem. Men resten är jag faktiskt helt ovan vid i dessa dagar:
- Det finns inga eluttag någonstans. (Jag har nu 13 minuter kvar på batteriet.)
- Det finns inte internetvågor. (Gör ju inget, mitt modem är så bra så.)
- Dörrarna mellan vagnarna kräver tyngdlyftarmuskler som funkar i sidled. (Check.)
- Restaurangvagnen har inget nummer utan är bara ”den mellan 13 och 14”.
- Restaurangvagnen stängde i en halvtimme för personalbyte.
- Restaurangvagnen byggdes 1963, men är ombyggd i sekelskiftesstil.
- Restaurangvagnen har roibuste, grönt te och viagrate (ginseng). Men inget svart te – vilket enligt utsago är en medveten ”miljödrive”.
- På varje station meddelar konduktören att passagerarna i sista vagnen måste gå framåt i tåget för att få kliva av på en plattform. (Jag laddar redan.)
Förutom det där med teet, är allt jättespännande!
Dyrchokladen som jag köpte, var däremot gammal och trist.
Stolarna hör inte riktigt till stilen, va?
{ 1 trackback }
{ 40 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Det heter inte batterihaveri, det hetre göteborgska!
Det heter inte hetre heller.
som foodie undrar jag över matintaget. Kan ni inte ta med er matsäck eller något? Man får väl betala för att titta på en smörgås?
Och en sitta ner måltid av låg rang kostar en förmögenhet. Ni får fundera på saken till nästa år. Ska man äta sallad för 95 spänn eller vad de nu behagar ta så kan man ju ta med sig sallad hemifrån och komma undan med minst hälften.
Skugge gillar jag!
Vad hade hon på hjärtat?
Linda Skugge var vänligheten själv och hade Vulkan på hjärtat (som uttalas precis som den eldsprutande, inte som [vull-kan] som jag alltid säger) och visade upp en i mina ögon absurd bok som var full av sms.
Jessika: Vi som åt räkmacka ville äta räkmacka och var till och med villiga att betala för den! Men man måste ju inte: man kan köpa en slät kopp kaffe om man vill. Matsäck där uppe är inte att rekommendera — de försöker varje år att stoppa in hela mig i garderoben eftersom man inte får ha med sig väsor in och jag i så fall måste packa ur
* datorn
* mobilen
* inspelningsmojängen
* inspelningsmojängens hörlurar
* modemet
* kameran
* kortläsaren till kameran
* en penna
* anteckningsblocket
* plånboken.
Och sedan lämna in en tom och sladdrig ryggsäck till garderoben.
(Vän av ordning:
”Måste hon verkligen ha alla dom där prylarna när hon bara ska äta en räkmacka?”
Svar: Japp!)
Det är ju det här med traditioner. Även om räkmackan mest är en jättehög med lite småsur majonnäs för 165 spänn, så är det en tradition.
På 23:e vånningen – mitt i JÔTTEBÅRRJ!
Så ni hittade rätt spårvagn och kom hem till Ö-Helena välbehållna?! Skönt.
Men att jag finns med i listan över intervjuade personer är väl lite fejkigt? Det var liksom inte på riktigt. Fast det var kul för en liten IT-mamman!
”Inte på riktigt”? Pah, bah och fah på en gång.
Självklart intervjuar jag blott och enbart på riktigt! Du kommer att sändas nästa vecka, så det så. Blev det någon bra bild?
Nu tänkte jag ta tillfället i akt (det kanske blir min enda chans i detta liv) att påpeka ett Lotten stavat felfelfel. Det heter faktiskt mojito.
Och så måste jag ju skriva en kommentar bara för att få skriva följande ordverifiering: otrytt
Ungefär som jag känner mig, trots allt.
Hur kom Tomas Ledin in i sammanhanget förresten, han är väl ingen bok?
Tack, Stellan, jag var lite för fonetisk i stavningen! (Bortförklaringen är språkpolisens bästa vän.)
TPGW: Ledin var nog bara där som en bokläsare, tror jag. (Och uttalade sig väl.)
Var i hela friden hittade du Skugge? Såg inte henne nånstans ju! Och en av de berusade gissar jag på en fotbollsprofil. Han var aningens berusad idag också… och jag saaaaa ju till dig att man skulle vara på Park under torsdagen
Nejmen vänta, han har ju skrivit en bok om sin svärfar, kom jag på nu!
Nejnej,Ica, inga fulla fotbollsspelare!
Det är väl Marie Ledin (dvs Tompas fru) som har ”skrivit” boken om sin far? Och med citationstecknen menar jag att det står ”nedtecknat av Petter Karlsson” på boken.
Se där, Stina. Men då var han väl precis som den gode Glenn ”accompanying person” till de författande fruarna.
Nu är jag hemma. Och det första jag gör är inte att inspektera ägorna utan … att kolla kommentatorsbåset. Man är ju rubbad.
(Ser efter en snabb koll att inte bara Ö-helena har börjat hoppa över preview. Mina nyktra rättstavningsfingrar sluddrar helt obefogat.)
165 kronor för en räkis? det är för väl att jag är allergisk mot skaldjur…
Lotten: Kommer nåt med posten. Bara så att du vet. Annars blir man ju alldeles förtvivlad över tillståndet i landet.
Åh! En räkmacka? Tack i förskott!
Vad Tomas Ledin gjorde där? Han träffade mig!
Nu ska jag galoppera iväg på min höga häst. Hoppla!
Fast du… inte sänder du inslaget med en IT-pedagog som inte hittar orden? Tänker du kräva lösensumma för inspelningen?
Fick du tidningen i huvudet hemma hos Helena i år som du fick förra året?
Nej, Jessika, i år fick Lotten faktiskt sova i min mans säng! För ordningens skull får jag väl tillägga att min man inte sov i den sängen utan i köket. (Man behöver inte tycka synd om honom, för han sover så bra att man skulle kunna lägga honom i hissen om det skulle behövas.)
Ö-helena!
Ser vi ett mönster här: Min djefla och din man
1) snarkar
2) sover på spikmatta om så krävs
3) har valt förnuftiga hustrur.
Förresten — vad gör du uppe så här dags? Gå och lägg dig!
Blev du själv attackerad av någon då, Lotten?
Hur var Mark Levengood? Jag är lite småförälskad i honom fast har aldrig träffat honom. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara höra honom läsa för mig. Tror du han är en sån som skulle kunna tänka sig att göra det? (Alltså generellt sett, inte med mig, fast det är egentligen det jag undrar … åh vad jag svamlar när jag blir lite tuttilurum.)För er som vet att jag är gift kan jag tillägga att min man också är småförälskad i Mark och efter vad jag vet har han nog större chans än jag att komma nån vart.
Jag måste ju vara uppe och se till att Anna kommer i säng!
(Översättarhelena satt alltså uppe kl 01 inatt och vred sina händer eftersom Anna ännu inte hade kommit ”hem” från sitt rumlande på Göteborgs gator.)
Howdy Sailor: Mark Levengood tittade mig i ögonen och levererade utan hummanden eller mumlanden ett boktips upplagt på silverfat. Lång och stilig var han dessutom.
Kistachic: Jag blev inte ett dugg attackerad, men en fantastiskt glad och pratsam Joakim Langer deklarerade stolt att han var min stalker.
Anna kom hem helt orumlad klockan 01:02 och blev bjuden på hemgjord tranbärslikör av Ö-Helena och hennes trevliga man. (Lika trevlig som Ö-Helena, menar jag nu. Båda två, eller alla fem ska jag säga, är helt fantastiskt trevliga och gästvänliga.)
Hej Lotten, härliga du, vill bara hälsa på, knacka på i bloggvärlden också. Nu blir jag din trogne besökare… har redan läst här flera gånger sedan vi sågs. Allt gott, Anne-Marie, som såg på när du petade i bloggräksmörgåsen!
Ah, jag avundas såna som kan somna på ort och ställe. Själv behöver jag diverse som TYST och MÖRKT. JAg avundas nog maken mer än Lotten. Eh, tror jag. Ni har i varje fall utvecklat en stenhård toleransnivå mot konstiga sovprinciper genom åren.
Jag har fortfarande inte förstått Ö-Helenas första kommentar.
En vild tolkning är att Lotten fabulerar när hon säger att intervjun med Lasse brandeby förstördes av batterihaveri och att det istället var Lottens bristande hörförståelse av göteborgska som omintetgjorde det hela.
En annan sak som ingen annan tagit upp är tågvagnsnumreringen. Ryktesvägen finns inte våning tretton på utrikiska höga hotell utan ovanpå tolfte kommer redan fjortonde våningen. SJ(?) har tydligen en alternativ numrering. Är det en standardnumrering för det företaget?
Dessutom har jag för mig att plattfomren satt på tåget och inte var vid sidan av såsom perrongen. Iaf på vagnar från 1963 och tidigare var det nog så.
Wv säger att de numera är dismuw(ed).
Den här glömde jag: ,
Nu vill jag höra att du läste lusen ordentligt av Sören och Anders! De har ju inget existensberättigande, har vi kommit fram till förut. Vill jag minnas.
Ja, det var så jag menade, Cecilia! Lite långsökt, jag vet, men det bjuder jag på.
Visst har tågen vagn med nummer 13.Jag satt i en sån till Göteborg! Till höger hade jag en yngre mansperson som luktade svår bakfylla och snus. Han garderade efter ett tag med att ta av sej skorna, ifall luktandet skulle avta efter hand.
Njae, det var nog mer att restaurangvagnen inte har nåt nummer som jag funderade över. Jag trodde de hade det.
Så underligt att man under hektiska bokmässedagar med jobb och uppdrag hinner sitta vid datorn i flera minuter i stöten … men väl hemma hinner spindlarna bygga bo under entertangenten.
Restaurangvagnen hade inget nummer, varken 13 eller något annat. Och den var såååå pyntad. Jävla stolar till att förstöra helhetsintrycket bara.
Cruella: En var full, den andra himlade med ögonen när jag missförstod honom. (Fast jag är nog bara avundsjuk när allt kommer omkring.)
Välkommen hit, Anne-Marie!
”tandsmycken” – fint ord för nåt som alltid har sån negativ känsla – nu vill man ju nästan bara dricka mojito och äta spenat…
Cecilia N:
På japanska hotell eller i övriga hus finns ibland inte våning fyra. Fyra accocieras nämnligen med döden och så kan vi ju inte ha det. Ordet för döden kan också betyda fem, snacka om dubbel whammy.