När jag igår skulle lyfta upp Sexåringens ryggsäck som hade hamnat under köksbordet (som vanligt, ska sägas), slapp det ur mig ett ack så vuxet ljud:
– HUH-UHFF!
Den vägde nämligen ungefär som Sextonåringens av latin-, geografi- och kemiböcker nedtyngda dåliga samvete. Förlåt, väska menar jag ju.
– Men vad haaaaaar du i väskan? sa jag till ingen, eftersom ingen annan än jag var i köket.
Det var makadam. Makadam är ett roligt ord som man för att roa sig kan kombinera med madam, mamelucker, makramé och muckraker. Men att som Sexåringen samla på just makadam verkar, om inte annat, lite bökigt.
För se, vad jag ur väskan hällde.
Den pyttelilla Sexåringens stora väska och enorma makadamhög.Förutom perioder med Pokémon, tamagotchi, Microstars, jojo, kula, fisselband, studslera och hopprep, har barnen ibland pratat om och önskat sig Gogos. Vabaha?
Gogos kunde jag inte ens stava till för en stund sedan. Men det var det värt – kolla vilken bild jag trillade över istället! Utan att fundera särskilt mycket över vilken leksak som man ska ha ”just nu”, har vi mest ryckt på axlarna och sett hur fort barnen byter favoritleksak på skolgården. Gogos leker man med ungefär som med kulor, och de ser ut så här:
Gogos som man köper. Men som vi alltså inte har köpt. Den lille Sexåringen har på skolgården samlat ihop egna Gogos. Tydligen är han inte ensam om det – flera andra barn har leksaksanalfabeter till föräldrar och ett grustag i skolväskan. Men fram med vattenfärgerna! Här ska fixas Gogosblingbling!
Nytillverkade Gogos på köksgolvet. Den med flaggan är värd mest, men den gröna som är nästan rund kan tydligen slå bäst.
Annons från Blocket. Men finns det någon som vill köpa lite makadam?Minns ni klick-klack? Alltså leksaken (som jag inte heller kan stava till) som förbjöds runt 1973 för att den sades ha haft ihjäl ett barn? Och vart flyger alla modellflygplan när de ska dö? Är det inte dags för rockringarna igen? För att inte tala om bokmärken med glitter!
{ 33 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Gud, finns Gogos än i denna dag? Jag är lite som barnen själva – när de vuxit förbi ett visst stadium tror jag att alla andra också har gjort det. Alltså existerar varken Pokemonkort eller Gogos längre. Men vad listigt att göra egna av makadam!
Kreativt barn! – Detta påminde mej om när vår äldste, då sådär 7-8 år, kom hem med skolväskan full av pennvässar-väss – vad heter det där som blir när man vässar pennor i apparat? Vad ska du ha det till sa vi med matta röster. ”Ifalom jag får en hamster. Den ska ha det här att msya i.” Aldrig att han fick nån hamster, lille vännen. Nu gråter jag snart. Vilken förfärlig barndom han tydligen haft. En Ökenråtta till mor kan ju aldrig uppväga bristen på hamstrar.
Men gud (igen, vad är det med mig idag), Ökenråttan, så där får du ju inte skriva!
Vår hamster har bott i badrummet i natt = kolsvart och fullkomligt tryggt i lilla lilla djurets lilla lilla hjärna, och det har resulterat i en kraftigt ommöblerad bur med själva bo-goset under bar himmel fast halvt under springhjulet. Sanden är borta (?) och i matskålen ligger sågspån.
Ja, vad är det som fascinerar med sten? Äldsta dottern samlade sånt i fickorna för ett par år sedan. Det var inte ens snygga stenar utan just av makadamsorten.
Hade man tur så trillade de ut på hallgolvet. Hade man mindre tur så åkte de med i tvättmaskinen.
Min nioåring var stor dominant i skolans kulgrop ett tag. Hans ryggsäck var så aptung av alla kulor att jag till slut fick inför restriktioner. Man vill ju inte att han ska få diskbråck eller nåt.
Gogos har jag aldrig sett. Måste genast fråga…
Eller nej, förresten. Jag struntar nog i det.
Snart fyraåringen här hemma tar hem makadamen i byxfickan. Ibland tömmer vi dem innan de ska tvättas. Oftast så glömmer vi.
Vägbyggaren i mig hävdar att makadam är sexigt. Och mer miljövänligt än naturgrus.
Och så har jag LPn med Gogos.
Båda mina äldsta döttrar har vid något tillfälle samlat makadam, men de hade inte bristen på gogos som ursäkt. Så här i efterhand har jag ingen aning om varför stenarna och gruset åkte med hem.
Rockringar är dock väldigt populära på vår skola.
Bokmärken med glitter!
Plötsligt dyker lyckliga minnen upp från svunna tider. Tänk så oerhört glad man kunde bli över fina glittriga bokmärken.
På Åttaåringens skola är just nu fisslandet mycket utbrett. Jag har förhört henne varje kväll så att hon arbetar in ordet fissla i allas medvetande.
Nä nu Ökenråtta MÅSTE du börja skriva alias.
1. Klicka i lilla ringen ”namn/URL”.
2. Skriv i dit namn, om det så är dansråttan, sabotageråttan eller namnråttan
3. Strunta i att fylla i URL
Go-go-go-go!
Har aldrig sett såna där misslyckade plastpluppar.
När sonen var sisådär 6 år så gjorde han sig en dator. Han fick en pizzakartong på pizzerian och så fällde han upp den och ritade tangentbord på den horisontella delen.
När min syster också var i den åldern hade hon en kulljusstake i form av en gris. Den hade hon i en liten väska och kallade den för hamstern. Granndotterns stora besvikelse är en familjelegend hos oss.
Numera har systern höstinvandrande möss istället. Ibland spelar de kula med hasselnötter på nätterna.
Duktig gosse som lägger makadam i ryggsäcken och inte i jackfickorna! Många jackfickor har jag lagat för att det har forslats makadam i dem. Nej, förresten, det var lögn. Många jackfickor borde jag ha lagat för att det har forslats makadam i dem.
När jag var i tioårsåldern fanns det vad som kallades manicklar. Plastgrejer som man kunde sätta ihop. Vägde i varje fall inte så mycket.
Jo inte helt off topic:
MacAdam var personen som ”uppfann” metoden med mackadam.
Se även Mackintosh och Sandwich. Och sedan har vi ju Mack. Fast de var ju fyra personer.
Verkligen inte off topic!
John Loudon McAdam (1756–1836) var en skotsk vägingenjör och ännu en av alla dessa skottar som uppfann något. Han hade nio syskon, som alla bytte namn från McGregor av politiska skäl.
Sexåringen hade alltså kunnat ha Makgregor i ryggan.
(Förledet Mac och Mc betyder ‘son’, men jag har inte kunnat hitta tillförlitliga källor som bestämmer om det just i detta fall ska vara det ena eller det andra. Jag valde Mc för att spara en tangenttryckning förstås.)
Och den besparingen försvann när du behövde motivera ditt val
(Fredagseftermiddag – näe vaddå)
Är jag den enda som minns klick-klack? För du pratar väl om de där kulorna som hängde i varsitt snöre som skulle svängas runt på något sätt?
Och vi har fortfarande flera plåtburkar fyllda av gogos i någon garderob.
Och pokemonkort, samt en massa figurer och spel (jag har till och med skaffat mig en egen favoritpokemon).
och…
och…
och…
(fyll i vilken skit som helst utom Barbie och Bratz).
Jag samlade på stenar när jag var liten! Allra helst de med kattguld på! De glimmade så fint när man hittade dem. (Lotten, hur är regeln med de och dem? Du har lärt mig den en gång på en föreläsning men nu har jag glömt bort den.)
När vårt hus hade brunnit ner och vi rensade den då sotiga, vattenfyllda källaren hittade vi min gamla stengömma i källaren!
Misswar: Skriv konsekvent DOM om du tvekar!
Men vill du lära dig igen, så kolla hääääär.
Ullah, min Ullah — jag har kvar en hemlig klick-klack som ju är ett dödande vapen. (Den ligger i en låda med andra livsfarligheter som t.ex. nickelfulla örhängen.)
Jo jag minns också klick-klack och det är faktiskt en av de där modeleksakerna som jag faktiskt fick! (Med tanke på mitt bristande minne vet jag inte om jag vågar skriva ”den enda”. Jojo räknar jag som en klassiker.)
Och vart flyger alla modellflygplan när de ska dö?
Åtskilliga har landat i vårt ”lekrum” (=eufemism för skräpkammare)
För att inte tala om bokmärken med glitter!
Även sådana har vi rikligt av liksom sten-och glaskulor.
Sedan krigsåren (1940-45) har dessutom ”den gamle” en reflex att spara på allt stanniolpapper, en bristvara då!
När vi någon gång lyckas kasta 30-40-åriga föremål får vi AKUT behov av dem veckan efter….
Den Blyga: Du får behov av de kastade sakerna bara för att du nyss såg dom, nämligen när du sorterade och kastade. Hade dom legat kvar i källaren eller vindsförrådet och du såg dom senast för 20 år en, då hade du inte haft dom i gott minne och följaktligen inte kunnat sakna dom. Ångra aldrig att du kastade nåt, då blir du bara galen, försäkrar Ökenråttan
Nu testar jag med URL för det vill Lotten.
Våra modellflyplan dog luftpisolsdöden.
Så det är jädrar in i snuset gung i hela Gula Huset
när vår gosse spräcker väskan, full av gogos.
Du är finurlig du, djefla mannen!
Jo … det var tider det. Nu blir det inte så mycket sten i väskan. Men det förekommer fortfarande en del i fickor. Däremot är det ganska vanligt att hitta väskor och påsar med gympa- och badkläder (som borde ha packats up veckor tidigare)och det är ju också ett trevligt inslag i vardagen!
För övrigt sa din djefla man att jag kunde ringa dig så fort jag funderar på om det ska vara liten eller stor bokstav. För din (och min telefonräknings)skull ska jag försöka låta bli det.
oj, måste springa någon gråter hjärtskärande.
Tillbaka. Lilla hade fått schampo i ögonen, men är nu botad och sitter i badet och mässar:
- Aj, mina ögon … aj, mina ögon.
Kanske borde gå dit igen …
Bra nu började hon sjunga i stället!
”Ångra aldrig att du kastade nåt, då blir du bara galen, försäkrar Ökenråttan”
Jag saluterar till den ståtliga ALIAS!
De små barnen släpar in – sten,sax och påse …
Vårt öde blir att dem släpa ut igen.
Ålderdomens lott är trist!
Gogos? Klick-klack? Aldrig hört talas om.
Kan det ha varit synd om mina barn, eller hörde de bara till en mellangeneration tro? Pokemón och sådana däringa kort med monster, arméer etc. – Magic the gathering – hette de visst, hörde till deras generation.
Själv samlade jag sten, dock inte makadam utan runda fina. Slipade av havet. Min pappa blev alldeles vansinnig över all sten (och snäckor) som jag envisades med att packa bilen full med.
Hmm. Måste erkänna, det slinker fortfarande med en och annan sten när jag är ute och reser. Flinta från Mön kan man ju inte låta bli!
Lotten, det är något skumt med fjärde stycken – ingen – har trillat bort ser det ut som. Ser nästan ut som om jag hade skrivit meningen, jag tappar bort ord stup i kvarten.
Vw undrar vad man får om man korsar en skata och en kaja.
Svaret kan skickas med e-post.
”… fjärde stycket …”
Hrmffp!
Nämen tack, Dieva — kan du vara snäll och korrläsa alla mina inlägg i fortsättningen?
Alla: Man får pluspoäng i en guldbok som jag har här i knät när man rättar mig.
jag samlade på allt när jag var liten. MEN när jag började att dra igång med att samla på stenar, stora stenar tyckte min far att det fick vara nog, han ville nog inte att vår lägenhet skulle byta plan i hyreshuset ála gevalia..
Korrläsa – det förutsätter nästan att jag hinner läsa dem tidigt – och det brukar jag inte. Snarare brukar jag vara bland de sista.
Men fortsätta rätta kan jag åta mig!