I radiosändningen i morse sa jag (förstås eftersom allt blir fel hela tiden):
– Tänk, idag är dagen när de delar ut Nobelpriset i litteratur!
Omedelbart sa det plingpling i telefonsvararen. Eftersom man ju inte delar ut det idag. En stund senare ringde en arg kvinna och skrek att vi borde slängas ut ur etern. Hon fortsatte:
– Jag stänger av radion varenda morgon!
Nu var det ju inte det jag skulle berätta. Utan traditionsenligt om årets nobelpristagare.
Det blev:
Var vänliga och lägg märke till att jag aaanade detta och tog en skärmdump innan han offentliggjordes och NE uppdaterade (vilket redaktörerna där gör på tre röda sekunder).
Jean-Marie Le Clézio är alltså en av de där förbaskat begåvade som ”gör en superdebut som 23-åring”. (Jag citerar SVT24.) Han är vidare ”fullständigt närvarande” och ”fullkomlig i sig själv”. Dessutom svarar han ärligt på alla frågor och går i sandaler. Intervjun fortsätter:
– Men vad går han igång på?
– Han tycker om att berätta om sina resor. Och om att berätta om människor som lever på ett utsatt vis. I öknen … fast han säger att man kanske egentligen lever som mest utsatt i de riktigt urbana samhällena.
– Ja, för att vara vit är han väldigt svart. Han är en nomadförfattare.
– Ja, utan hem. Och han är gift med en äkta nomad! En som tar med sig allt överallt, inte som en europeisk nomad som tar med sig bara få ägodelar.
Tänk att vara gift med en nomad. Jisses, att vara gift med en djefla man låter ju som en västanfläkt i jämförelse.
– Det är andra gången som den postkoloniala berättelsen tar ett pris. Är det rätt?
Kommer ni ihåg när Pinter vann och förläggarna grät och stönade i direktsändning? Nu är alla tydligen överens om att den vackre Jean-Marie Le Clézio är ett korrekt val. Trots att även Doris Lessing skrev postkoloniala berättelser.
Uppdatering till Ö-helena:
Novellist? Javisst!
DN läser tydligen bara engelska källor. Torftigt. På franska är ju novell-roman inga false friends som motsvarande ord på engelska.
Vi reser snart till Paris och väntar oss vissa fringies när vi låter folk veta att vi är svenskar. Eller inte. Le Rat du désert
Själv trodde jag på Pynchon, fast övertygad om att Horaces dissning av amerikansk litteratur bara var rökridåer.
Förresten tycker jag det är extremt pinsamt att DN kallar Le Clezio för ”novellist” och hans debutroman för hans ”första novell”. Suck. De behöver en översättare. (Visst har han skrivit noveller, men jag tror inte att det är därför de kallar honom novellist …)
Kolla snabbt innan de hinner ändra!
Novellist – va’ trist.
Jag trodde kanske att utnämningen av tant Doris förra året skulle vara början på en ny era med Nobelpristagare som var liiite mer kända för den liiite breda massan. Det vill säga pöbelaktiga personer som undertecknad.
14.50 har sega DN fortfarande inte ändrat.
SvD har som väntat bättre koll.
Lotten, det vore kul att veta mer om vad folk gastar om när de ringer till radion.
Haha, jag tror en roman av Le Clézio hängde med i en vårutrensning av ”jätteintellektuella-böcker-som-jag-som-ung-djuping-köpt-som-förlagsrest-i-nån-bokkällare-men-aldrig-kommer-att-läsa”. Bonniers Panache-serie, AWE/Gebers ryska mästare etc.
Tacka vet jag Camilla Läckberg. Varför får inte hon nobelpriset? Det luktar härskarteknik! Skärpning, Akademieeeeen!
Den djefla mannen behagar svära i kyrkan.
Jag vet som vanligt inte vem nobelpristagaren är, men den här mannen har en överkomlig mängd konsonanter i sitt namn så jag kanske kan uttala det i alla fall.
Jag är så litterär så. Suck.
Läckberg vore allt en djefla öfverraskning, minst sagt. Men varför inte… Bill Bryson?
Så, nu ska jag gå och tvätta munnen med tvål och vatten.
Vem var egentligen Bo Balderson och varför har inte han fått litteraturpriset?
Det var det mest litterära jag kunde åstadkomma.
Jag hoppade också till inför det där med ”novellist”. I DN?!? Sacre bleu!
F ö låter det kul med en dessert-råtta. Är det en råtta som äter efterrätt eller en som – uh – är en dessert? 😉
Är man i femtioårsåldern om man är född 1940, lotten?
(Nån kommentar vill man ju komma med, så fuskbildad man är, trots att man inte har en aaaning om vem mottagaren av priset är.)
Jag satt för en stund sedan i bilen och lyssnade på radion, och tänkte ”Wow, de har valt en populär författare igen!”.
Bilen och radion befinner sig i Frankrike, liksom jag.
Sedan kommer jag hem och tar del av det svenska informationsflödet via Lotten, och inser att han är totalt okänd åtminstone i Sverige.
Men jag lovar: Le Clezio är världsberömd i hela Frankrike, och har varit det betydligt längre än några timmar. Hans böcker säljs i massor. (Att jag inte har läst dem beror bara på att jag är en obildad svensk invandrare som vältrar sig i det anglosaxiska litteraturträsket).
ab
Nyttja vattnet i öknen (le dèsert) så kan Du bjuda ökenråttan på klassisk afrodiasika från dadelpalmerna
Hela dan har jag rabblat ”Jean-Marie Gustave Le Clézio, Jean-Marie Gustave Le Clézio …” för att kunna imponera på mina arbetskamrater på eftermiddagsfikat. Jag har ju förmånen att ha ett kontor i direkt anslutning till ett bibliotek. Döm om min förvåning när endast en av bibliotekarierna hade läst pristagaren och alla de andra var måttligt intresserade av min fantastiska kunskap. De tyckte det var mer intressant att det växte blandrasäpplen i Rönnäng!
Jag har absolut för mig att jag har läst något av Le Clézio, men kan inte rinra mig vad… Så det är nog bara internt (i mitt eget huvud) skryt.
Massor med beröm finns
här
(testar länkskolan, är skeptisk…)(inte till länkskolan, men till mig själv…)
Hurra!
50-årsåldern – no such thing! Han är född samma år som jag suckar Ökenråttan
Och du Örjan! Le désert ska ha accenten lutandes åt höger!finns ingenting som gör mej så vansinnig som när folk – vanligen jag själv – skriver accenterna åt fel håll i franskan, suckar Ökenråttan
Väldigt vad jag suckar i kväll, säger guess-who-råttan.
Alltså, han var i femtioårsåldern för några år sedan, när bilden togs.
Har inte heller hört talas om Le Clézio. Men det är inte så förvånande. Jag läser nästan aldrig nuförtiden.
Lotten, kan man förvänta sig pristagaren i julkalendern?
Här finns rätt mycket att läsa
om J.M.G. Le Clézio. Jag kände till honom, men har själv inte läst något av honom. Än.
Han ser ut som en chansångare från 60-talet!
Roligast var Hårass dissning av en fransk litteraturkritiker från L’Humanité som tyckte att den här snubben är för traditionell (och, förstår man, lättläst;-) och förordade ett par andra snubbar från Outremären. ”Hrnfs, fnys, tycker man det, då ska man överhuvudtaget inte syssla med litteraturkritik!”
Ökenråttan
Förlåt min dåliga uppmärksamhet, och felskrivning.
Håller med även jag blir mer irriterad på felskrivna/-placerade accenter än andra grammatiska fel.
Värst är nog alla olika stavningar av entrecôte. För att inte tala om uttalet där ju T-et normalt sväljes
Jaa, Örjan. Människor är så pryda … hälsar Entrecôte-Råttan.
Nu fattar jag ingenting. Är Le Clezio och Sulo samma?
Jättelik Peter Strauss, ju! Åh, nu vill jag se De fattiga och de rika igen …
Och snygge, snygge Nick Nolte …
Fast varför ringde hon omhon nu stänger av radion varje morgon?
Och jag har faktiskt läst le Clezio. Första gången någonsin jag har läst en nobelpristagare innan priset presenteras.
[…] som har tråkigt på lunchen kan ju se tillbaka på 2009, 2008, 2007, 2006 och 2005 (fast skrivet två år senare, intressant och väldigt bruten kronologi […]
[…] hjääälp. Jag hade egentligen inget att säga 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 eller 2012 […]
[…] & 2007 (Lessing – två blogginlägg på en och samma dag: det var fan bättre förr), 2008 (Clézio), 2009 (Müller), 2010 (Llosa), 2011 (Tranströmer), 2012 (Yan), 2013 (Munro) […]