– Kom hem till oss och ät! säger jag och tänker att nu ska väl ändå toaletterna bli städade.
Utan att överdriva bor vi i ett av de stökigaste husen. (I världen? I Sverige? I bekantskapskretsen? Vet inte. Men det är stökigt.) Det är för många möbler, det är helt omatchade möbler och det är alldeles för få myslampor. Men det är mysigt ändå – det finns hur många sängplatser som helst och 20 personer kan äta samtidigt i köket. De andra 28 kan sitta i vardagsrummet.
Jag har hört massa, massa kompisar, vänner, kolleger och bekanta samt helt obekanta på tåg och bussar berätta att de inför ”bjudningar” ångrar sig och helst vill ligga i soffan och mysa istället. (Vilket jag till fullo förstår egentligen.)
Men nu kan vi väl ändå hjälpa varandra här i bloggessensen? Jag börjar, ni följer efter! Berätta hur man kan börja tycka om att bjuda hem folk.
Om ni blir hembjudna till oss (och nej, ni behöver inte ha med er presenter), ser jag till att
- alla får något att göra så fort de kommer innanför dörren (hacka lök, fotografera gästerna, göra placeringskort, karva loss gamla ljus ur kandelabrarna)
- de som vill får något att dricka och knapra på – om det så bara är kolsyrat vatten med saft i och chips direkt ur påsen
- maten serveras i enorma kastruller direkt från spisen
- det finns mycket och olika sorters vin
- det finns något sött att äta efter maten
- ingen har dåligt samvete för något.
Knaprigt före maten: chips (nej, jag är inte en renlevnadsmänniska, härdade fetter och glutamat är mina bästa vänner) eller salta kex med tapenadeguck. (Om det blir tapenade över kan man dumpa allt i en tomatsås och göra en fusk-puttanesca.)
Mat: spaghetti och köttfärssås, paella, chili con carne och liknande.
Efterrätt: alla gör sin egen strutglass! Eller så gör man äppelsmofs. Eller så äter man bara godis.
Känner ni att detta låter förfärligt? Då kan jag fortsätta med att berätta att toaletten trots mina intentioner inte alltid hinner städas före maten eftersom den som fick uppdraget ”fastnade framför datorn, oj förlåt”. Servetterna är oftast av hushållspapperstyp. Dukningen påminner om en loppmarknad. Och när jag blir trött på er som hälsar på, tar jag bara fram gästboken och pickar i den med pekfingret på ett tomt uppslag för då drabbas ni av prestationsångest och vill gå hem.
——-
Uppdatering
Kommentatorsbåset är nu fullt av likasinnade, en chipsmotståndare och en galenpAnna. Även Matälskaren, Life de Luxe, Ninnibeth, Sandra, Hemliga morsmesserschmitten och Jessika har bloggat om ’et.
{ 55 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Jag kommer gärna!!!!
Det låter oerhört avslappnat och befriat och jag försöker släppa den där känslan av att man måste bjuda trerätters och dessutom på FINPORSLIN och med SERVETTER till. Jag har kommit på att just köttfärssås är superbra bjudmat, alla älskar en vällagad sådan. Annars funkar soppor – linssoppa, borstj och så vidare. Så kör vi. Och en kladdig kaka på det. Tjohej.
Du har helt rätt inställning, vilket jag givetvis säger eftersom min är densamma.
Udda porslin betyder att det är lätt att komplettera. Alltså helt rätt.
Vad gäller maten och festen kan jag meddela att min och makens bröllop hade 138 gäster men kostade 1 400 kronor inklusive klänning och hyra av lokal (vi fick inte plats hemma). Det fick bli knytis istället för presenter och eftersom alla tog med mat till tio hade vi käk i ett halvår efteråt.
Vi ska ju förresten ha en familjedejt så småningom så då kan vi ju jämföra stökighet. Den som städar fuskar!
Tack Lotten! Så befriande.
Precis så där är det hos oss. Förutom att vi bara ryms 6 personer inomhus och därför helst anordnar fester utomhus (sommarhalvåret) – men då kan vi vara 20-100 personer. Ja så har ju grannen fixat ett partykit av porslin, bestick etc., så vi har till ca 30 personer. Fast vi har kompletterat med andra delar. Våra utemöbler brukar vara på turné under sommaren.
(Och varför envisas jag med – när det går bra med ,?)
Jag kommer gärna och karvar ljus eller så om det behövs.
Äsch, jag glömde svara på frågan.
Vi kör helst grillat!
Grytor är trevlig mat, kan göras i förväg, inget och pula med i sista stunden. Och tiramisu för det är min specialare. Inget finporslin och maten äts runt mitt soffbord för jag har inga stolar till köksbordet. Jag har också haft gäster över och då har jag gjort hemgjord pesto. Jag gillar japansk husmanskost – och nej det innebär inte att man skär små löv av morötterna – men så fort folk hör japansk mat så blir alla nervösa. Japaner måste också äta, japanska barn får också tokutbrott pga blodsockerfall. Sushi är inte förhandsvalet. En japansk soppa, en gryta och ris. Tack, det var gott.
Jag skulle gärna bli hembjuden till dig, Lotten! Fast du får gärna laga något till huvudrätt som det inte är tomater i, det är jag så eländigt allergisk emot. Men i övrigt behöver du inte ändra på något alls
, jag kan vika servetter om det behövs 
Har folk fortfarande finporslin? Jag har blandade färger Höganästallrikar, ett gäng Blå Fasan-tallrikar från Gustavsberg från 1900-talets början och framåt som jag använder till allt och sedan ett gäng franska mattallrikar som kan användas i ugnen och sånt, men finporslin… var skulle jag ställa alltihop?
Hurra, vilka trevliga fester vi har!
(Fast jag blev jättenervös av att läsa om japansk husmanskost.)
Låter trivsamt och ganska lättsamt med ett sånt arrangemang som du beskriver, Lotten! Just det där med att engagera gästerna är ju jättebra. Här har det genom åren blivit många många pajer av olika slag. Numera är det lax i ugn eller kycklinggryta – vareviga gång! Undrar om gästerna numera slår vad om vad det blir, kyckling i crème fraiche eller laxfile med crème fraiche? Vin förstås, välj vitt eller rött. Till efterrätt – självklart pannacotta! Jättelätt att förbereda. Och ser proffsigt och välarbetat ut! Här finns inte heller några kristallglas, sådana gör mig jättenervös! Japansk husmanskost är en bagatell i jämförelse!
Hos oss kan det lika gärna serveras rotmos som något mer avancerat, beroende på dagsform, vilka kokböcker jag har råkat läsa på sista tiden m.m. Häromsistens var jag ovanligt ambitiös och bjöd goda vänner på rökt lammrostbiff, eftersom jag hade råkat nämna för dem att jag äger en aburök. Hela tillställningen blev mycket rörig, eftersom alla tre barnen just den dagen bestämde sig för att byta rum med varandra samt måla om i femtonåringens blivande rum, just där balkongen råkar vara belägen. Köttet röktes alltså på balkongen, men i övrigt pågick festen i köket, eftersom balkongen är väldigt liten och det var rätt kallt ute. Under en period av kvällen blockerades dessutom dörren mellan köket och hallen av en kökssoffa (oklart varför), som man fick klättra över. Men det var trevligt ändå.
Låter som hemma hos oss.
Fast bara tapenad, Inga chips INNAN MATEN HERREGUD MÄNNSIKA.
Och toan fixar jag innan maten, annars blir det inte gjort.
Låter som om man aldrig har tråkigt som gäst hos dig. Men jag får nog erkänna att jag hellre fastnar vid datorn än städar dina toaletter …
Bra bjudmat är lax i ugn. Kan varieras på tusen sätt. Häll i gästerna en drink (lite vodka i bubbelvattnet/saften?), mata dem med chips och släck ner så det bara är mysbelsyning. (Oj då, det hade du ju inte … Men Liljeholmens går också bra.)
Att stryka såpa på elementen ger intryck (doft) av att det är städat! Haha!
Lagom styrd knytisbuffé: ”Du tar med något salt och du något sött”.
Brukar bli godaste och roligaste maten någonsin.
Hahaha, Sandra, nu känner jag två chipspoliser!
Lotten: stor gryta till huvudrätt, nån variant på den oslagbara kombinationen fett och socker till efterrätt. Vin. Vatten. (Jag lagar sällan efter recept men kan tipsa om en citronglass som brukar få folk på fall, senast var det Cruella som blev mätt för tre dagar framåt)
Picka med pekfingret! Jättebra uttryck, tack, det stoppar jag i ordgarderoben (det är där man förvarar alla språkdräkter man klär sina översättningar i vettu) — där fanns ett ledigt fack för just picka med pekfingret.
Vad skönt att höra att det finns fler som har vett att slappna av innan en bjudning. Hade en period då jag ville ha det perfekta hemmet och vara den perfekta värdinnan, men det sket sig. Jag har fått inse att mitt hem aldrig kommer bli tipptopp och perfekt, det är funktionellt och det är så jag vill ha det! Den perfekta värdinnan är enligt mig en som är pigg och glad och njuter av sin tid med goda vänner. Inte en som sitter och pustar efter den stora städronden.
Grillat, alla gånger! Går inte att misslyckas med! Och så någon god potatissallad/gratäng till. Ja, vi fyller år på sommarhalvåret, nästan varenda en.
Tack jag kommer gärna!
Jag brukar plöja upp en väg till toa och se till att det går att ta sig fram till bord och stolar. Jag räknar med att gästerna kommer för att träffa mig och inte för att kontrollera om jag städar – det vet de förresten att jag inte gör.
Maten är enkel och vegetarisk, soppa, quiche, gryta, gratäng – alltid sån’t som kan lagas i förväg och alltid en eller två sallader och nybakat bröd om maten inte är för maffig. Och så något livsfarligt sliskigt efteråt.
Det händer att vi idkar högläsning framför brasan frampå kvällskvisten.
Margaretha
som kan ha en egen morot med sig så värdinnan inte behöver grubbla på vad man bjuder konstiga gäster på.
Men vad konstigt det ser ut att kommentera nu då… hjälp! Nåja. Jag älskar att bli hembjuden till er. Sist fick jag inte mer att göra dock än spela wii med kottarna som uppgift när jag kom in… men då var ju köket å andra sidan överbemannat. Men hackat lök och det där har jag ju gjort… och min egen glasstrut. Inte sett nåt vin dock, men en del öl.
Allt det där omkring som mat och dryck är ju egentligen bara ursäkter för att få träffas.
Med det sagt så skulle nog mina rader i gästboken lyda: ”Tack för festen, jag åt som hästen.”
Haha! Låter precis som det ska, men hos mig blir det ingen städning om det inte kommer gäster så folk måste komma på middag så det blir städat nån gång!
Udda porslin och mycket vin låter bra. Själv har jag svårt att låta gästerna ställa sig vid spisen. Kanske de skulle få städa toaletterna istället? Men det är min sambo å andra sidan rätt så duktig på. Själv brukar jag se framfarten med dammsugaren som ett gympapass (som gör att man med gott samvete kan äta en halv chokladkaka utan att gå upp i vikt).
Ulla P:
Så där anonym hade jag inte tänkt vara, det här var ett märkligt kommentatorsfält
Äh japansk husman kan vara grillad kyckling.
Såna där lockande inlägg kan du ju inte skriva, för då står snart 48 personer på tröskeln och kräver både smofs och vin!
Håhå! Wv föreslår att vi sedan dansar CALYPO! Inte mig emot!
Såna där lockande inlägg kan du ju inte skriva, för då står snart 48 personer på tröskeln och kräver både smofs och vin!
Håhå! Wv föreslår att vi sedan dansar CALYPO! Inte mig emot!
Jag får alltid städnoja när jag ska ha gäster, men har lärt mig att det är rätt enkelt avhjälpt. 1. Skrubba toan. 2. Se till att det inte finns några smittohärdar i köket. 3. Tänd stearinljus och eventuellt en brasa. 4. Släck alla lampor.
Sen blir ju inte gästnojan mindre av vi kanske kan ha fyra gäster om vi sitter på golvet, att köket extraknäcker som hall samt att vi fortfarande inte har någon dörr till toaletten…
Jag nappade! Vi vekar ha väldigt lika partaj! (Partajer?)
Jag har skrivit om våra middagar. Välkomna!
Panikstädning (aka illusionsstädning) brukade vara min paradgren. Gärna medan folk parkerar bilen – ju mer bråttom, desto effektivare. Toaletter städas snabbast genom att man borsta ur toaskålen och putsar allt som ska se blankt ut (kranar och annat i metall). Har man tid över kan man torka ur vasken också, men sen får det räcka. Samma sak i köket. Blänker kromet ser allt mycket renare ut! Stearinljusbelysning är alltid bra. Fluffa till en kudde eller två så ser rum med soffor också mer nystädade ut. Doftljus kanske rent av, annars är ju doften av puttrande köttfärssås och smofs väldigt angenämna.
Dessutom: ju fler gäster desto mer golvyta täcks, så ser man inte damm och fläckar. Eller kan skylla alla fläckarna på att det är så mycket folk som spiller…
Numera bor jag ihop med en städperfektionist, som gärna städar själv. Och då får man ju genast mycket mer tid till att excellera i köket.
Men din fest låter kanon tycker jag. Hade absolut trivts, och inte fått ett dugg prestationsångest av gästboken heller.
// Annika
Jag brukar hyra ett mysigt litet palats mitt inne i stan och sen bjuda på hembakad fasan au chevaux en carriere, hemtryfflad mousse de Gaulle och hemknypplade fikon Macchiavelli. Till det serverar jag en enkel Chateau Halleau 1532. Det hela är väldigt anspråkslöst, sällan mer än 300 gäster och alla har såå roligt och alla får ha små vita hattar med pälsbräm, och barnen får en liten ponny lastad med godis som de kan rida hem på.
Ska vi utlysa tävling i mest ostädade hus? (Fast jag skurade faktiskt toastolen häromdagen för jag inte längre stod ut med hur illa den såg ut.)
Häromdagen fick vi ett il och bjöd sådär ”kom om en kvart” och då fick jag bråttom att moppa med dammråttorna i trappen. Moppen blev ganska stor med tiden. Det var ju en som aldrig varit hos oss tidigare …
(Fast h*n avböjde.)
Bjuds det på middag här tar maken kommandot i köket och så plockar han fram en stek.
Under tiden moppar jag med råttorna. Eller drar rent av (sic!) fram snabeldraken. För precis som hemma hos Kristin så går det nästan åt att hota med gäster för att vi ska städa.
(Blä att man inte kan spara wv-ordet i nuläget.)
Blä, skrev just en lång kommentar. Sen var det så skoj wv-ord så jag försökte spara det, vilket inte går i detta läge. (Dumt.) Och sen tappades jag bort.
Nå.
Undrar vem som skulle vinna en tävling i stökigaste hus, du eller jag, Lotten? (Howdy får vara med på ett hörn också.)
Illusionsstädning är det som gäller om det är tvärbrått: moppning medelst dammråttor i trappen är en av mina paradgrenar som jag är ganska stolt över.
Men får vi ordentligt planerade gäster så städas det grundligare. Och maken ställs i köket och dit tar han med sig en stek.
Att engagera gästerna låter mer som dotterns melodi.
(Varför är det så segt att ens inlägg hamnar på listan?)
Och varför är det utsökt roliga wv-ord när man inte kan spara dem?
Vilket bra vintips, Anna! Vi behöver lite omväxling till vårt vanliga Château Vadeau!
Illussionsstädning är också en låda i en garderob eller i rum som inte används och där hivar man ner allt som inte används för tillfället. sen måste man städa upp den lådan men för stunden funkar det.
Hm vad konstigt det ser ut här då!
Vi har ett sånt ämligt litet kök att några gäster vill jag rakt inte ha där. De mest förekommande bjudningarna hos oss just nu (lider av en kombination av småbarnströttma och oföretagsamhet) är luciabjudningarna för släkten, och eftersom den består av en massa damer 60+ blir det genast knökfullt i köket av folk som ska hjälpa till. Det krävs rätt mycket allt mindre artig försäkran om att man inte vill stjälp innan samtliga jagats ut i vardagsrummet.
Makens släkt är å andra sidan lättimpade. Ett mindre julbord med en blandning av hemgjort (makens inlagda sill och köttbullar), halvgjort (senapssill special), morgjort (skinka och saffransbullar) och helfabrikat (korv och sylta) får dem att vällustigt oja sig genom buffén och försäkra att det är aaalldeles för mycket.
Vad ända in i glödheta, vem har byggt om kommentatorsfunktionen på detta vis?
Tycker inte om!
Däremot inser ni alla — även underbara Anna — att klientelet som borde hänga här inte gör det. Eller finns det någon som läser och inte vågar kommentera? Så här:
- Jag är en slarver som städar kliniskt inför varje ”bjudning”. Jag viker servetterna till Eiffeltorn och blir nervös och stirrig och tappar glace aux fouren i dekolletaget men låtsas som ingenting. Sedan tar det ett halvår innan jag orkar bjuda hem någon igen.
Allt har sin tid!
När man uppnått stadiet une dame d´un certain âge får man ett litet annat perspektiv.
Behovet att se vänner,nära och kära är detsamma. Barnen är dock inte i vägen eller lökhackare utan kära gäster!
Samvaron och det intima samtalet är målet.
För att skapa den rätta behagliga stämningen är det inte fel att tillämpa den skicklighet att framställa god mat som åren beskärt en.
Numera rationaliserar jag på följande vis:
I januari-februari planerar jag ”årets meny” med omsorg.
Sedan bjuder vi FLERA grupper i omgångar på densamma. För varje gång går det lättare att laga, ev. kan man laga dubbelt upp.
Jag har skickat en lång kommentar – och det sades att den skulle publiceras – men icke sa´Nicke…(?)
Det tycks vara någon form av fördröjning – publiceringen kommer efter 10 minuter!
Det där med årets meny lät spännande!
Förra wv var ”consitis” – det låter som något vi skulle kunna lida av.
Men jag fick inte gå tillbaka för att skriva mer. Jag tycker inte heller om denna förändring. Omständligt!
Tyvärr, Lotten. Det är en avsiktlig handling från mupparna på Blogger. Det här håller på att rullas ut till alla nu, vare sig de tycker om det eller inte.
Låter som en alldeles BRILJANT fest, hahaha.
Man får väl nästan skämmas, men det brukar vara både städat och trerätters som tagit låååång tid att laga när vi har gäster. Fast jag skyller på att jag älskar att laga mat, att barnen är stora och inte stökar till (mer än i sina egna rum som man kan stänga dörren till)och att jag har utmärkt äkta make som sköter både dammsugning och disk efteråt
Fast för 10 år sedan nar ungarna var små var hembjudna gäster ett sätt att tvinga sig till städning (även om det blev väldigt mycket som bara slängdes in i förrådet…).
Säg att inte Plastfarfar har rätt! Det här är ju vidrigt.
(Man kan förresten visst spara WV i det här läget. Man får bara sno den när extrarutan kommer upp. Men det går inte att kommentera den i kommentaren, förstås.)
(Jo, det kan man!)
Lotten, hur ser det ut om du gör kommentarsfältet till ett eget fönster?
Blogger kallar det nya kommentarformuläret en förbättring, bland annat för att man inte längre kommenterar i ett nytt fönster. Läs mer här.
Kommentaren publiceras i princip omedelbart, men man kan luras av att sidan i bland behöver uppdateras för att man ska se sin kommentar.
Jag ska bara berätta att jag nu har förstått hur jag ska ändra, men att Bloggerbludder bara påstår att det är fel just nu. Dagens inlägg fastnar även det i sirapen någonstans.
Sådärja. Bara för att jag klagade funkade allt igen.
Off topic, anyone?
Bonus: en förrätt!
Blanda hackad lök och crème fraîche och smeta ut på ett jättefat — men lämna mitten tom. Där häller du en jättepöl med sötsur, stark sås som jag har glömt vad den heter, men den finns i stora, stora flaskor. Sedan får gästerna ta och klegga själva med hjälp av salta kex.
Bacillskräcksmänniskor får äta något annat.
Wv klart som korvspad.
undyins
Amerikanarna har underkläderna närmast inpå kroppen.
Förlåt jag glömde min ursprungliga kommentar.
Bacillskräck?
Minns ett avsnitt av Seinfeldt.
George är på mottagning/coctailparty, där olika guckor/röror serveras med chips/nachos.
Medgäst anklagar George för att doppa en gång, bita av och doppa en gång till.
-You double-dipped!!
-I did not!!
-Yes you did!!
-I did not!
etc etc
med fler och fler personer involverade
Din röra verkar som jättebra ide.
Gissar Du syftar på Sweet Chili i mitten.
Skulle LisaFW vara med är min gissning att hon skulle föreslå klippt koriander (cilantro) på chilisåsen.
Förresten även Din äppelmojs? äppelklofs? enl förra inlägget verkar värt att provas, men jag kommer nog att göra det i runda formar med löstagbar botten.
Återigen trevligt wv
revest
-återvända till USA?
xxxxxxxx
Blogger vill ej accceptera mig under Namn/URL eller var det OpenID?, därför via mitt Google-konto
Fick därför ytterligare wv.
suprell
Borde kunna namnskyddas.
Jag tänker på tvättmedel
Såna kalas är de bästa!
Och jag ska göra äppelsmofs till syjuntan på måndag, tack för receptet!
Nu ska jag städa toaletten!
OK, jag är en av de nojiga. Är övertygad att mitt ostädade hem måste skina, jag måste byta gardiner, tvätta mattor, köpa nya ljuslyktor och lägga in nytt golv för att gäster ska bjudas in. Jag prenumererar på Allt om mat och låter aldrig mina vänner smaka något. Hälften av bekantskapskretsen är allergiska mot något och jag kommer aldrig ihåg vem som är allergisk mot vad. Är övertygad om att jag skulle ta död på halva gänget om jag bjöd hit dem.
Borde jag söka hjälp för det här ..?
Nu hamnade Äppelsmofset även på
Taffel. Bra, det är smofset värt.