Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:
När jag, Broder Jakob och Orangeluvan växte upp i skuggan av det aldrig uppbyggda Stålverk 80, fick vi på nyårsafton sitta med de vuxna och skåla. Vi tre fick dela på en 33-cl-flaska med Grappo. (Grappo må låta som ett namn på en hund, men är alltså besk grapefruktläsk som ser ut som spökvatten.) Pommac? Men neeeeej, då hade det ju varit gott.
Min alldeles egen nämen hej vilken rolig och vild ungdomstid du hade-historia är denna:
Nyårsaftonen när vi gick i nian, var jag och Bästisgrannen i Stockholm. Som de lantlollor från Luleå vi ju var, hamnde vi helt fel i en lägenhet i Alby, där Lidingökillarna – som vi kände sedan språkresan till Eastbourne – halade fram hasch. Knark! Vi, som inte ens hade luktat på glöggen än, kastade oss ut och ner till tunnelbanan igen. Nu är det ju hela 18 stopp från Alby till T-centralen, så det tog sin tid – inte förrän kl. 23:54 var vi framme.
– Vart ska vi? – Till fyrverkerierna! – Vilket håll? – Mot vattnet! – Vattnet? Det här är ju Nordens Venedig! – Spring!
Vi hann ner till en korvkiosk med utsikt mot Djurgården och stod när klockan slog strax bakom en vinglig man som åt på en rå, fryst hamburgare utan bröd. Då och där bestämde vi att det här minsann var en komplett misslyckad nyårsafton. Vilket ju inte är sant idag, när det är en av nyårsaftnarna som jag faktiskt minns.
Jag ska vara rädd om de datorer som inte blir stulna.
Jag ska sträva efter att läsa Tintin högt med olika röster minst en gång i veckan.
Gott slut på er alla och tack för alla kommentarer! ___
Oj. Jag sitter vid en för mig okänd dator av annat märke än jag är van vid. Allt är jättekonstigt och annorlunda och när jag nyss skulle formulera den synnerligen komplicerade avslutningsmeningen ovan, funderade jag tydligen så länge att någon i burkens inre ville hjälpa mig med en stor skylt. ”Om du trycker fem gånger på shifttangenten sätts funktionen ’Tröga Tangenter’ igång.”
I julklapp fick jag två teaterbesök och ett biobesök, två övernattningar på hotell och en frufridag. (Sådana julklappar kan rekommenderas: man skriver bara på ett papper vad man vill ge bort och stoppar det i ett kuvert. Betalningen kan ju ske vid ett senare tillfälle och om man har riktig tur, plockas gåvan aldrig ut av mottagaren.)
Barnen installerades hemma med instruktioner om matlagning och stearinljusförbud, varefter vi gav oss åstad mot en helkväll: 1) Bondfilm Med Hopplös Titel 2) restaurangbesök. Den djefla mannen hade bokat bioplatser i god tid eftersom jag vill sitta bra och långt fram samt i en så stor salong som möjligt. Två skyltar mötte oss på bion:
Gå förbi! Men vart? Till vem?
Ser ni mig?
Alla som ville plocka ut förbeställda biljetter slogs med dem som ville skälla på den trasiga projektorn och alla som bara ville köpa biljetter till en helt annan film. Alla trodde att just de fick gå före i kön.
– Mäh! sa jag. – Bah! sa Den djefla mannen.
Snabbt fattade vi beslutet att hyra en dvd-film och köpa hem dyrpizza för att äta med barnen. Men då hade filmuthyrarbutiken brunnit ner.
Bara ett varningens ord: inom de närmaste dagarna tänker jag besöka Ikea, åka tåg, köpa en kalkon och dessutom klippa håret. Ni andra kan kanske planera utifrån det?
Den lilla tån som klämdes i dörren den 20 november ser ut som ett ägg. Den är lite fin i kanten och vill inte gå på promenader i kyla, för si då lägger den armarna i kors och håller andan tills den tuppar av.
Eller i klarspråk: blodcirkulationen verkar inte vara riktigt ok – den domnar bort.
Nu är jag visserligen ingen pumpstjej eller en klackmadam utan snarare en barfotabrud. Men nu är jag less på att som en clown gå omkring i Den djefla mannens militärkängor.
Titta, lite snyggare blir den i svartvitt. (Det finns en nagel, den bara är skymd. Av sin tå.)
Lotusfot är detta nu icke, men inte heller kroppskultur. Ska vi döpa den? Skriva sånger till tåns ära? These feet were made for walking …
Nancy Sinatra i jättebekväma stövlar.
Skratta ni, allt kommer tillbaka, även detta skomode. Själv hoppas jag på mockasininvasion.
(Jajaja, allt är relativt och korven den har två. Låt mig nu få tycka lite illa om 2008.)
Jag jobbade under 2008 som ett jehurelä men fick tioöringar i lön, var ful i håret nästan hela tiden (randig som en zebra eller gul som en polsk … snickare), blev bestulen först av en tjuv, sedan av försäkringsbolaget, kunde pricka av ännu ett år utan utlandsresor men med svinkall sommar, bröt min lilltå som nu trots sex veckors vila ser ut som en häl, renoverade ingenting och ser alltmer ut som John Hurt. Se:
Jag lägger mig snart att sova på en rullbandspelare jag också.
Ur NE:s definition av ett relä:
”Reläet är en mycket robust komponent med lång livslängd och tämligen god tillförlitlighet, men kräver i allmänhet underhåll i form av rengöring etc.”
Uppdatering Ni som undrar vad som kan hända i ett kommentatorsbås, ska klicka här nere och läsa. Ett förvanskat citat kan ta oanade vägar.
Jag ska på facitsajten ikväll lägga ut lösningen till DRT – Den Röda Tråden.
Ända sedan 1 december har ni gissat på den. Flera av er har faktiskt kört i bussfilen och till och med mejlat mig med egna idéer. Några av dem har varit så bra att jag har tänkt ”äh, jag byter DRT”.
Nu tänkte jag bara öppna och låta luckan stå vidöppen i några timmar. För enkelhetens skull får ni en sammanfattning – skapad med stöd av den som hakke gjorde i förrgår.
1: Fay Weldon (En hon-djävuls liv och lustar) 2: Gunilla Wolde (Totte bygger) 3: Herbjørg Wassmo (Huset med den blinda glasverandan) 4: Bert Karlsson (i största allmänhet liksom) 5: Richard Scarry (bl.a. Vad gör folk hela dagarna?) 6: Åke Edwardson (böckerna med Erik Winter) 7: Franz Kafka (Processen) 8: Charles Baudelaire (”Kadavret” ur Ondskans blommor) 9: Alfred Hitchcock (Mysterier & Fåglarna) 10: Steve Jobs (hans fiktiva blogg) 11: Carl-Johan Vallgren (Den vidunderliga kärlekens historia) 12: Stefan Rüdén (Sofia dansar go-go) 13: Aksel Sandemose (Jantelagen ur En flykting korsar sitt spår) 14: Hugh Laurie (en dialog med Bertie Wooster och Dr House) 15: Dante Alighieri (Den gudomliga komedin) 16: Elin Wägner (Kvarteret Korpen) 17: Bamse (av Rune Andréasson) 18: Thérèse Raquin (av Émile Zola) 19: Barbro ”Bang” Alving (aka Käringen mot strömmen) 20: Salman Rushdie (Satansverserna) 21: Astrid Lindgren (Mors lilla lathund) 22: Lasse Granqvist (Sverige-Finland 6-5, hockey-VM 2004) 23: Emily Dickinson (”I’m Nobody! Who Are You?”) 24: Dan Brown & Stieg Larsson (den förre skriver, den senare redigerar)
Ni som vill, kan komma med gissningskommentarer fram till midnatt! Även ni som redan har gjort det på andra håll. (Hjälp, vad har jag jag gjort – gett mig själv ännu en midnattsdeadline?)
Uppdatering Röstningen har varit trasig. (Laryngit?) Nu är den inte det. Dock är själva röstningsförfarandet alls inte lika snyggt som den var på bilden här. Men vad är väl estetik? Klick!
Jag sitter just nu inte alls och myser åt ett nyskrivet facit. Jag står rödkindad och pustar ut efter tre timmars direktsänd radio. Icke desto mindre har jag en djefla man som lyder order och drar den näst sista vinnaren ur hatten. Att det blev Dieva har jag alltså ingen aning om, eftersom det är den djefla mannen som har stoppat in just det namnet på just den platsen i just denna mening.
Av tidigare år vet jag att gissarna av naturliga stress- och släktskäl är få den 23:e och 24:e. Men ett helt gäng felgissare ramlade förstås in:
Ica:
”Åh! Nån psykopat. Hanibal Lecter!”
Leopardia:
”Min mamma vill iallafall inleda med att säga att hon gissar på samma som Ö-helena kommer att gissa på.”
Bengt:
”Jag har mus i tanken. Och är de två så blir det möss. Fast egentligen den som svarade. Som bloggare.”
God jul – nu kommer sista luckan! Den kommer i två delar, men de hör ihop.
– Hur ska vi någonsin kunna enas? – Vet inte. Varför gick vi med på det här? – Dödsdömt projekt. – Men vänta, där har du något! ”Dödsdömt projekt”. Det påminner mig om en avhandling som vi skulle kunna utgå från och kanske sn… – … Ssccchhh. Jag har förstameningen här: ”Han skrattade bittert.” Nej, vänta, jag har en annan här: ”Jag vill ha dig, sa hon plötsligt med låg röst.” – Nu vet jag. Jag skriver en första version, sedan redigerar du. – Ok. Sedan jobbar vi vidare därifrån.
(Om detta hade varit en film, hade man nu sett en klocka gå jättejättefort: en viss tidsrymd har passerat.)
Klicka på den för att kunna läsa lättare. Klicka en gång till om det fortfarande är svårt att se. Fortfarande svårt? Hämta förstoringsglas!
Facit? Ptja, vid midnatt kanske? Facit till DRT? Tja, lite senare – kanske på juldagen?
Jag har skrivit ett kort facit! Hurra! Jag klara’t! Vinnare blev Plastfarfar, som faktiskt till skillnad från de flesta andra gissarna gissade rätt. Dagens andra vinnare blev Vredens barn, som kämpade sig till ett bragdpris via modem. ”För att ta mig in i Julkalendern alls måste jag trycka bort sjuttiotolv rutor om säker sida samt dansa i en cirkel, tre gånger motsols och be aderton Ave Maria på ett radband av skallerormsskallror för att hela skiten inte bara ska koppla ner mitt i en mening.”
Men nu några felgissare:
Tillerosa:
”Herregud jag har ingen aning men tiden går och knäcken bränns och ungarna slåss och klapparna klämtar och jag gissar på Anders Gernandt.”
Anna:
”Jag gissar på författaren som är sin farfars namne och gift med demonens dotter. Det här är inte riktigt hans tjugonde bok, men nästan.”
Pysseliten:
”De verkliga ledtrådarna i lureriet är att Waterloo är en Abba-låt och att bloggaren följaktligen kommer från Sverige. Slaget handlar egentligen om tre vänner som har fått en kompis med en ilsken pappa på halsen. Den animerade historien handlar om allt som rör tonåringar idag, från skola, grupptryck, förälskelser och pinsamma föräldrar till idrott med den ilskna pappan. Dagens bloggare, som både är animatör och författare, har även skrivit Lisa får en barnvakt, och efter en kväll med barnvakt i huset, kommer man allt som oftast hem till ett slagfält.”
Så himla fel.
Vi tar väl den näst sista?
Jag står här med två flickor framför mig.
Du där, är ingen – vem är du? Och du – Du är ingen du Också. Ni är alltså ett par av Ingenting. – Skvallra Inte! Ni vet att ni i så fall blir Uteslutna båda två! För tänk Så trist Att vara – någon. Och tänk så Trist att hela tiden ses offentligt Påpassad av grodjävlar till fransmän – När jag Nu ska dra ett – namn – denna stund som Är långt som ett Helt liv Och spola ner det andra – ändock beundrat – på muggen.
När det gäller facit till detta och sista luckan är det lite svårt. Jag producerar uppesittarrimstuga i radio 21–24 och julaftonsradio 07–10. Kanske tar jag hjälp av min djefla man, kanske lägger jag ut i sömnen, kanske … vi får se. Jag vet så fort jag vet!
Facit från gårdagen rekommenderas om inte annat så för de vackra bilderna. Plommonstopet valde först Babbsan som vinnare och sedan även Översättarhelena – både t-shirt-lagret och luckorna är nu på upphällningen. Felgissarna samlas däremot i horder:
Ökenråttan:
”Den där Torsten Tegnér(TT) var väl en sån där hurtbulle som hade synpunkter på ungdomens slöhet?”
Suvi:
”Gustaf Fröding! Hjalmar Gullberg! Fritjof Potatis Pommes Frites!”
Leopardia:
”Jag vaknade mitt i natten och var bombsäker på att detta var en tv-serie med en obducent som en av karaktärerna.”
Mot dagens! (Här vill jag lämna brasklappar och ursäkter. Tyst, min mun.)
Lord Uxbridges tunga kavalleri tar sig loss, helt utan uppvaktning, bra, starkt gjort, rider rätt in i d’Erlons kyrassiärer, bara en kvart kvar av omgrupperingen, Somersets och Ponsonbys brigader ser till att fransmännens handlingsfrihet försvinner, Royal Dragoons gör ner allt motstånd från Bourgeois brigad, till vänster skingrar irländarna en av Quoits brigader, djupt ner i fransmännens del av slagfältet manglar Scots Greys Nogues brigad – de har det, de har det, de har örnstandaret, Blücher är på väg, sjunde koalitionen snart fulltalig, Hamilton fortsätter anfallet fram till fransmännens Gran Batterie, sex timmar kvar av slaget, Napoleon ger order om motanfall, tufft för britterna, gamla gardet avvaktar bakom la Belle Alliance, Napoleon kliar sig på magen, 20,03 kvar, koalitionen leder.
Ett förlösande facit kommer vid midnatt. Jag tror att nästa lucka kommer då också.
Förra årets tolvslag såg ut så här.
Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:
