Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:
När jag, Broder Jakob och Orangeluvan växte upp i skuggan av det aldrig uppbyggda Stålverk 80, fick vi på nyårsafton sitta med de vuxna och skåla. Vi tre fick dela på en 33-cl-flaska med Grappo. (Grappo må låta som ett namn på en hund, men är alltså besk grapefruktläsk som ser ut som spökvatten.) Pommac? Men neeeeej, då hade det ju varit gott.
Min alldeles egen nämen hej vilken rolig och vild ungdomstid du hade-historia är denna:
Nyårsaftonen när vi gick i nian, var jag och Bästisgrannen i Stockholm. Som de lantlollor från Luleå vi ju var, hamnde vi helt fel i en lägenhet i Alby, där Lidingökillarna – som vi kände sedan språkresan till Eastbourne – halade fram hasch. Knark! Vi, som inte ens hade luktat på glöggen än, kastade oss ut och ner till tunnelbanan igen. Nu är det ju hela 18 stopp från Alby till T-centralen, så det tog sin tid – inte förrän kl. 23:54 var vi framme.
– Vart ska vi? – Till fyrverkerierna! – Vilket håll? – Mot vattnet! – Vattnet? Det här är ju Nordens Venedig! – Spring!
Vi hann ner till en korvkiosk med utsikt mot Djurgården och stod när klockan slog strax bakom en vinglig man som åt på en rå, fryst hamburgare utan bröd. Då och där bestämde vi att det här minsann var en komplett misslyckad nyårsafton. Vilket ju inte är sant idag, när det är en av nyårsaftnarna som jag faktiskt minns.
Jag ska vara rädd om de datorer som inte blir stulna.
Jag ska sträva efter att läsa Tintin högt med olika röster minst en gång i veckan.
Gott slut på er alla och tack för alla kommentarer! ___
Oj. Jag sitter vid en för mig okänd dator av annat märke än jag är van vid. Allt är jättekonstigt och annorlunda och när jag nyss skulle formulera den synnerligen komplicerade avslutningsmeningen ovan, funderade jag tydligen så länge att någon i burkens inre ville hjälpa mig med en stor skylt. ”Om du trycker fem gånger på shifttangenten sätts funktionen ’Tröga Tangenter’ igång.”
I julklapp fick jag två teaterbesök och ett biobesök, två övernattningar på hotell och en frufridag. (Sådana julklappar kan rekommenderas: man skriver bara på ett papper vad man vill ge bort och stoppar det i ett kuvert. Betalningen kan ju ske vid ett senare tillfälle och om man har riktig tur, plockas gåvan aldrig ut av mottagaren.)
Barnen installerades hemma med instruktioner om matlagning och stearinljusförbud, varefter vi gav oss åstad mot en helkväll: 1) Bondfilm Med Hopplös Titel 2) restaurangbesök. Den djefla mannen hade bokat bioplatser i god tid eftersom jag vill sitta bra och långt fram samt i en så stor salong som möjligt. Två skyltar mötte oss på bion:
Gå förbi! Men vart? Till vem?
Ser ni mig?
Alla som ville plocka ut förbeställda biljetter slogs med dem som ville skälla på den trasiga projektorn och alla som bara ville köpa biljetter till en helt annan film. Alla trodde att just de fick gå före i kön.
– Mäh! sa jag. – Bah! sa Den djefla mannen.
Snabbt fattade vi beslutet att hyra en dvd-film och köpa hem dyrpizza för att äta med barnen. Men då hade filmuthyrarbutiken brunnit ner.
Bara ett varningens ord: inom de närmaste dagarna tänker jag besöka Ikea, åka tåg, köpa en kalkon och dessutom klippa håret. Ni andra kan kanske planera utifrån det?
Den lilla tån som klämdes i dörren den 20 november ser ut som ett ägg. Den är lite fin i kanten och vill inte gå på promenader i kyla, för si då lägger den armarna i kors och håller andan tills den tuppar av.
Eller i klarspråk: blodcirkulationen verkar inte vara riktigt ok – den domnar bort.
Nu är jag visserligen ingen pumpstjej eller en klackmadam utan snarare en barfotabrud. Men nu är jag less på att som en clown gå omkring i Den djefla mannens militärkängor.
Titta, lite snyggare blir den i svartvitt. (Det finns en nagel, den bara är skymd. Av sin tå.)
Lotusfot är detta nu icke, men inte heller kroppskultur. Ska vi döpa den? Skriva sånger till tåns ära? These feet were made for walking …
Nancy Sinatra i jättebekväma stövlar.
Skratta ni, allt kommer tillbaka, även detta skomode. Själv hoppas jag på mockasininvasion.
(Jajaja, allt är relativt och korven den har två. Låt mig nu få tycka lite illa om 2008.)
Jag jobbade under 2008 som ett jehurelä men fick tioöringar i lön, var ful i håret nästan hela tiden (randig som en zebra eller gul som en polsk … snickare), blev bestulen först av en tjuv, sedan av försäkringsbolaget, kunde pricka av ännu ett år utan utlandsresor men med svinkall sommar, bröt min lilltå som nu trots sex veckors vila ser ut som en häl, renoverade ingenting och ser alltmer ut som John Hurt. Se:
Jag lägger mig snart att sova på en rullbandspelare jag också.
Ur NE:s definition av ett relä:
”Reläet är en mycket robust komponent med lång livslängd och tämligen god tillförlitlighet, men kräver i allmänhet underhåll i form av rengöring etc.”
Uppdatering Ni som undrar vad som kan hända i ett kommentatorsbås, ska klicka här nere och läsa. Ett förvanskat citat kan ta oanade vägar.
Jag ska på facitsajten ikväll lägga ut lösningen till DRT – Den Röda Tråden.
Ända sedan 1 december har ni gissat på den. Flera av er har faktiskt kört i bussfilen och till och med mejlat mig med egna idéer. Några av dem har varit så bra att jag har tänkt ”äh, jag byter DRT”.
Nu tänkte jag bara öppna och låta luckan stå vidöppen i några timmar. För enkelhetens skull får ni en sammanfattning – skapad med stöd av den som hakke gjorde i förrgår.
1: Fay Weldon (En hon-djävuls liv och lustar) 2: Gunilla Wolde (Totte bygger) 3: Herbjørg Wassmo (Huset med den blinda glasverandan) 4: Bert Karlsson (i största allmänhet liksom) 5: Richard Scarry (bl.a. Vad gör folk hela dagarna?) 6: Åke Edwardson (böckerna med Erik Winter) 7: Franz Kafka (Processen) 8: Charles Baudelaire (”Kadavret” ur Ondskans blommor) 9: Alfred Hitchcock (Mysterier & Fåglarna) 10: Steve Jobs (hans fiktiva blogg) 11: Carl-Johan Vallgren (Den vidunderliga kärlekens historia) 12: Stefan Rüdén (Sofia dansar go-go) 13: Aksel Sandemose (Jantelagen ur En flykting korsar sitt spår) 14: Hugh Laurie (en dialog med Bertie Wooster och Dr House) 15: Dante Alighieri (Den gudomliga komedin) 16: Elin Wägner (Kvarteret Korpen) 17: Bamse (av Rune Andréasson) 18: Thérèse Raquin (av Émile Zola) 19: Barbro ”Bang” Alving (aka Käringen mot strömmen) 20: Salman Rushdie (Satansverserna) 21: Astrid Lindgren (Mors lilla lathund) 22: Lasse Granqvist (Sverige-Finland 6-5, hockey-VM 2004) 23: Emily Dickinson (”I’m Nobody! Who Are You?”) 24: Dan Brown & Stieg Larsson (den förre skriver, den senare redigerar)
Ni som vill, kan komma med gissningskommentarer fram till midnatt! Även ni som redan har gjort det på andra håll. (Hjälp, vad har jag jag gjort – gett mig själv ännu en midnattsdeadline?)
Uppdatering Röstningen har varit trasig. (Laryngit?) Nu är den inte det. Dock är själva röstningsförfarandet alls inte lika snyggt som den var på bilden här. Men vad är väl estetik? Klick!
Jag sitter just nu inte alls och myser åt ett nyskrivet facit. Jag står rödkindad och pustar ut efter tre timmars direktsänd radio. Icke desto mindre har jag en djefla man som lyder order och drar den näst sista vinnaren ur hatten. Att det blev Dieva har jag alltså ingen aning om, eftersom det är den djefla mannen som har stoppat in just det namnet på just den platsen i just denna mening.
Av tidigare år vet jag att gissarna av naturliga stress- och släktskäl är få den 23:e och 24:e. Men ett helt gäng felgissare ramlade förstås in:
Ica:
”Åh! Nån psykopat. Hanibal Lecter!”
Leopardia:
”Min mamma vill iallafall inleda med att säga att hon gissar på samma som Ö-helena kommer att gissa på.”
Bengt:
”Jag har mus i tanken. Och är de två så blir det möss. Fast egentligen den som svarade. Som bloggare.”
God jul – nu kommer sista luckan! Den kommer i två delar, men de hör ihop.
– Hur ska vi någonsin kunna enas? – Vet inte. Varför gick vi med på det här? – Dödsdömt projekt. – Men vänta, där har du något! ”Dödsdömt projekt”. Det påminner mig om en avhandling som vi skulle kunna utgå från och kanske sn… – … Ssccchhh. Jag har förstameningen här: ”Han skrattade bittert.” Nej, vänta, jag har en annan här: ”Jag vill ha dig, sa hon plötsligt med låg röst.” – Nu vet jag. Jag skriver en första version, sedan redigerar du. – Ok. Sedan jobbar vi vidare därifrån.
(Om detta hade varit en film, hade man nu sett en klocka gå jättejättefort: en viss tidsrymd har passerat.)
Klicka på den för att kunna läsa lättare. Klicka en gång till om det fortfarande är svårt att se. Fortfarande svårt? Hämta förstoringsglas!
Facit? Ptja, vid midnatt kanske? Facit till DRT? Tja, lite senare – kanske på juldagen?
Jag har skrivit ett kort facit! Hurra! Jag klara’t! Vinnare blev Plastfarfar, som faktiskt till skillnad från de flesta andra gissarna gissade rätt. Dagens andra vinnare blev Vredens barn, som kämpade sig till ett bragdpris via modem. ”För att ta mig in i Julkalendern alls måste jag trycka bort sjuttiotolv rutor om säker sida samt dansa i en cirkel, tre gånger motsols och be aderton Ave Maria på ett radband av skallerormsskallror för att hela skiten inte bara ska koppla ner mitt i en mening.”
Men nu några felgissare:
Tillerosa:
”Herregud jag har ingen aning men tiden går och knäcken bränns och ungarna slåss och klapparna klämtar och jag gissar på Anders Gernandt.”
Anna:
”Jag gissar på författaren som är sin farfars namne och gift med demonens dotter. Det här är inte riktigt hans tjugonde bok, men nästan.”
Pysseliten:
”De verkliga ledtrådarna i lureriet är att Waterloo är en Abba-låt och att bloggaren följaktligen kommer från Sverige. Slaget handlar egentligen om tre vänner som har fått en kompis med en ilsken pappa på halsen. Den animerade historien handlar om allt som rör tonåringar idag, från skola, grupptryck, förälskelser och pinsamma föräldrar till idrott med den ilskna pappan. Dagens bloggare, som både är animatör och författare, har även skrivit Lisa får en barnvakt, och efter en kväll med barnvakt i huset, kommer man allt som oftast hem till ett slagfält.”
Så himla fel.
Vi tar väl den näst sista?
Jag står här med två flickor framför mig.
Du där, är ingen – vem är du? Och du – Du är ingen du Också. Ni är alltså ett par av Ingenting. – Skvallra Inte! Ni vet att ni i så fall blir Uteslutna båda två! För tänk Så trist Att vara – någon. Och tänk så Trist att hela tiden ses offentligt Påpassad av grodjävlar till fransmän – När jag Nu ska dra ett – namn – denna stund som Är långt som ett Helt liv Och spola ner det andra – ändock beundrat – på muggen.
När det gäller facit till detta och sista luckan är det lite svårt. Jag producerar uppesittarrimstuga i radio 21–24 och julaftonsradio 07–10. Kanske tar jag hjälp av min djefla man, kanske lägger jag ut i sömnen, kanske … vi får se. Jag vet så fort jag vet!
Facit från gårdagen rekommenderas om inte annat så för de vackra bilderna. Plommonstopet valde först Babbsan som vinnare och sedan även Översättarhelena – både t-shirt-lagret och luckorna är nu på upphällningen. Felgissarna samlas däremot i horder:
Ökenråttan:
”Den där Torsten Tegnér(TT) var väl en sån där hurtbulle som hade synpunkter på ungdomens slöhet?”
Suvi:
”Gustaf Fröding! Hjalmar Gullberg! Fritjof Potatis Pommes Frites!”
Leopardia:
”Jag vaknade mitt i natten och var bombsäker på att detta var en tv-serie med en obducent som en av karaktärerna.”
Mot dagens! (Här vill jag lämna brasklappar och ursäkter. Tyst, min mun.)
Lord Uxbridges tunga kavalleri tar sig loss, helt utan uppvaktning, bra, starkt gjort, rider rätt in i d’Erlons kyrassiärer, bara en kvart kvar av omgrupperingen, Somersets och Ponsonbys brigader ser till att fransmännens handlingsfrihet försvinner, Royal Dragoons gör ner allt motstånd från Bourgeois brigad, till vänster skingrar irländarna en av Quoits brigader, djupt ner i fransmännens del av slagfältet manglar Scots Greys Nogues brigad – de har det, de har det, de har örnstandaret, Blücher är på väg, sjunde koalitionen snart fulltalig, Hamilton fortsätter anfallet fram till fransmännens Gran Batterie, sex timmar kvar av slaget, Napoleon ger order om motanfall, tufft för britterna, gamla gardet avvaktar bakom la Belle Alliance, Napoleon kliar sig på magen, 20,03 kvar, koalitionen leder.
Ett förlösande facit kommer vid midnatt. Jag tror att nästa lucka kommer då också.
Många var det som efter att ha läst gårdagens facit sa jahaaaaa med tomma blickar och trötta tangentbordsfingrar. Redan kl. 00:03 fick jag första mejlet med mutförsök. Men vinnarna står kvar: Husse (som googlade på telefonnumret som egentligen var ett datum och fick fram Wilkie, Emmanuel Oritsetimentin) och Citronen (som gissade på Mats Samuelsson). Fler galningar:
Pysseliten:
”Himlen till vänster helvetet till höger. GF= God Father. SC=Sainta Claus. En siffra fattas i telefonnumret, någon kommer inte fram.”
Ingela:
”Det är Christer Lindarw som telefonklottrar. Han är väldigt trött.”
Monica:
”John Pohlman. Mycket riktningar och sånt. Typ det blåser hitåt/ditåt/nedåt.”
Lucka 21, tiddelipom!
En arbetsovillig generation?
Sysselsättningsstatistiken är idag ingen upplyftande läsning. Inte sedan krigsslutet har siffrorna varit så dystra. Avsevärt beklämmande är det att studera statistiken för dem som är födda efter 1995.
Nyligen genomförde Svensk Försörjning en attitydenkät bland ungdomar och fick ett oroväckande resultat. De arbetsovilligas huvudsakliga förmyndare emottog visserligen en försäkran om att arbetsetiken inte skulle komma att försummas. Däremot deklarerade målgruppen att de inte har för avsikt att fullfölja sina åtaganden inom en snar framtid. Några ur den undersökta gruppen ansåg sig dock vara kvalitetssäkrade och ifrågasatte undersökningen. Innan besvärstiden gick ut, lämnade de även en förfrågan om förmyndarnas ståndpunkt i frågan. Resultatet av den har ännu inte redovisats.
Resultaten vittnar alltså om en utbredd ovilja gentemot arbete i kombination med prokrastinering. Likväl hävdar ungdomarna att de inte alls känner sig främmande inför arbetsuppgifterna men att de kräver handlingsfrihet när det gäller tidpunkten för dessas utförande. Genom fortsatta enkäter kommer uppföljningsmaterial att erbjudas berörda instanser. (TT.)
Tralalallalalaaa. Facit vid midnatt, lucka 22 vid åttasnåret på måndag morgon!
Oj, vad mycket ångest i både kommentatorsbås och facit! Trots mejlmutningsförsök och tandagnisslan, drogs ur plommonstopet bara en lapp igår (man har inte kunnat lista ut varför det ena dagen blir två vinnare och andra dagen bara en) – vann gjorde Leopardia. Loppran (det låter på namnen som om de är släkt) förärades hederspriset för idogt rimmande och allmän diskretion. Några röster:
Kronfrun:
”Min första association i dag blev en skådespelerska, blek, lång, smal med rött hår och vars förra man har flaskaxlar och hoppar i soffor.”
Fredrik I har drabbats av IRL-träffslängtan (=bloggöl), vilket hakke (som ju är ingenjör) absolut håller med om :
”Så kan vi sitta där i våra vackra tröjor och prata minnen från finska vinterkriget och revolten i Ungern.”
Nu till dagens:
(Klicka på den om den känns för liten. Klicka på den om den känns obegriplig. Klicka på den om den verkar spännande. Klicka!)
Gårdagens facit borde ha varit längre med tanke på luckans svårighetsgrad. Två bombsäkra gissare lyckades med gemensamma ansträngningar få några av de andra på rätt spår – men inte var det de som vann, inte! Plommonstopet hostade ur sig Studiomannen och Lisa. Därför fick de två rättgissarna – TorpSara och Fredrik I hederspris. (Ja, jag har många t-shirtar kvar.)
Agneta skaldade genom Israel Holmström:
En sulten swarter mager kar har slätta nätter goda daar hwad här tills iag förwerfwa fått har mäst igenom strupen gått
Goblincharlott skrev helt off topic om sina älskade hajar, men gav utan att hon visste det en vink om att hon visste svaret, vilket hon inte alls visste.
… några hajar dog i en bilolycka för några år sen (de var på väg till Universeum i Göteborg när tanken som de fraktades i åkte av lastbilen på autobahn, eller något sånt).
Det handlade helt enkelt bara om hajarna som dog.
Tillerosa får illustrera mången gissares känsla efter denna omväg:
Det viskas om hajar i kommentarsbåset, så jag gissar på Cousteau. Men fråga mig för fanken inte varför.
Rusa mot dagens!
Här på jorden – nere vid gräsrötterna – händer det nästan alltid något som faktiskt gör oss lite yra i mössan. Även om det ser ut att vara ordning på torpet och vi till det yttre är en enda stor familj med mysiga hemmakvällar, klämmer skon lite här och där.
Det kunde förstås vara värre, men jag ser allt som händer som ett sätt att stå ut med tokerierna. Det är lite personligt det jag ska berätta, men samtidigt är det väl mänskligt att då och då få döma andra. Vad jag vill få sagt är att jag inte vill bli omkörd. Jag älskar att resa, men när jag senast besökte Långholmen (nej, det kom aldrig i tidningen trots att det var femte resan) kände jag starkare än någonsin att hemma är bäst – trots att min man ju numera är omgift. Tro’t eller ej!
Tack för ordet, nu ska jag lyssna på Svenne & Lotta ett tag innan jag somnar.
Nu har ni väntat länge på både facit och denna lucka. (Glöm inte att läsa facit, förresten.) Pysselitens karlslok är bitter över att Pysseliten har vunnit t-shirt och inte han, så han ställer sig frågande till både plommonstopshanteringen och Notarius Publicus:
”Kan du inte lägga ut en liten film på där du drar vinnare ur plommonstopet?”
Jag ska försöka att på något sätt dokumentera hela proceduren på fredag eller lördag – vilket ju egentligen inte behöver betyda ett jota. Jag kan ju fuska ändå! Ett tecken på att jag inte fuskar är dock att Görel och Goblincharlott vann gårdagens tröjor utan att ha försökt muta mig över huvud taget.
Sa jag förresten att ni inte får skippa facit? På samma sätt som ni ju inte bör missa gårdagens kommentarer om eventuell kopulering i serievärlden. Översättarhelena:
”Är det inte nästan ännu värre att Fantomen också måste ha gjort det? Nej, tacka vet jag Kalle Anka, där har de minsann bara nevöer och niecer. Inget snusk!”
Nääääästa!
lö 2/2 2008 Alla andra i huset bara sitter och slappar. WTF liksom? Wake up, people!
Du ser dum och rik ut Ok, men om jag är smart och fattig? Jag är smart och fattig Vad gör dig så smart? Jag skulle i alla fall inte ta en fika med dej Ok, men om jag inte tänkte fråga dej då alltså fråga om du ville fika. Ja det är ju det som gör att du är dum.
Tror det är Per Gessle.
må 3/3 2008 Aaaaaagggghhhh!
fr 8/3 2008 Men gaaaaaaah. Han är sjukt boring, han är bara sån nobody! Kärringen är hur nöjd som helst så jag säger inget.
X tycker att jag är ful, jag vet det. JAG VET DET!
lö 27/4 2008 X är bara så helt jävla underbar.
Jag tror du är rädd Och sätter upp en glasvägg så att du inte gör illa dig. Men då slipper du kontakt Det är en risk, eller hur? Jag vågade i alla fall erkänna vad jag kände Någon dag måste du finna modet att erkänna att du bryr dig Jag bryr mig.
(Kanske Winnerbäck.)
lö 2/8 2008 Tjänade tvåtusen. Supasupa!
ti 9/9 2008 Femtusen på två dar. Supasupasupa! Fast den här gången blir det starkare än öl. Ju fler procent per krona desto bättre.
fr 15/11 2008 Han är död för mej, betyder ingenting. Och kärringen är helt fucking lame. Mäh.
Det är alltid lika trevligt när Riksdagens språkbrev droppar in. I nummer 82 skriver språkvårdaren Jonas Bergenfalk lättläst och pedagogiskt om ordbildnings-oklarheter och böjnings-brydsamheter. Till exempel får vi veta varför det är så tokigt att skriva ”avslut” istället för ”avslutning” eller attvarför man bör skriva ”bostadslåntagare” med ettutan foge-e.
Nördigt? Javisst. Vi äro nö-ördiga a-a-a-lla!
Prenumererar gör du genom att skicka ett mejl till jonas.bergenfalk snabel-a riksdagen.se.
Komplettering 7 januari Språkpoliserna fick mejl från Jonas Bergenfalk: ”Jag såg den lilla notisen om Riksdagens språkbrev i din blogg. Trevligt! Tyvärr måste jag ändå resa en liten invändning mot texten såsom den blev formulerad. Jag tycker inte på något vis att det är tokigt att skriva ”bostadslånetagare”. Tvärtom tvekade jag länge om vilken variant jag skulle rekommendera innan jag bestämde mig för varianten utan -e-. Som jag försökte redovisa finns det ju goda skäl för och emot båda stavningarna. Nåväl, det var inte så viktigt; det var hur som helst trevligt att bli omnämnd. ”
Facit skrev sig nästan av sig själv igår eftersom jag fick en massa hjälp av kommentatorn Husse. Som vinnare drogs Aequinoxiaoch Den obildade skåningen (som är ett föredöme för alla som tror att man måste heta Den bildade skåningen för att få gissa).
Damen i texten har givetvis en bror, det brukar damer i texter ha. Hennes faster är hans faster, och det är han som skriver och låtsas vara hon. Han är Povel Ramel.
Fredrik I:
Brage ska givetvis föra tankarna till ett fotbollslag hemmahörande i Borlänge. Borlänges störste son genom alla tider var en ytterst rösttränad person, vars ”darr på stämman” oftast brukar beskrivas som ett imponerande vibrato. Han passar utmärkt in i DRT, eftersom han säkert har sjungit i Rucklarens Väg eller Faust eller liknande klassiska operaföreställningar. – Dagens hemlisbloggare är alltså Jussi Björling.
Jomenvisst!
Nu ni! En svår? Ja! En lätt? Ja!
Johnny Panic, Rainman och jag körde snabbt norrut längs kusten. Vi råkade ständigt ut för hinder som ”häxor” och ”trollkarlar”, men lyckades med samlad list varje gång klara oss ur knipan. Tom och Jerry ville hänga med som vanligt, men de fick stanna hemma med Pusher. Om de bara kunde hålla sams som vi tre andra.
Mr Blonde låg i bakhåll för oss när vi kom till kullarna. Det är ju underligt att han inte byter taktik efter alla misslyckade år på fel sida om lagen. Ibland anar jag att han har en annan – ljusare – sida, men han lyckas ju aldrig stanna kvar på den trots mina pedagogiska försök till självhjälp. Medicinen som Pusher hade packat ner hjälpte mig att hålla skärpan och få Mr Blonde på andra tankar så att vi kunde köra vidare mot havsviken som är vårt hem.
Facit kommer liksom lucka 18 inte förrän kl 06 på torsdag morgon. Allt för min skönhetssömn och BNP.
Gårdagens facit har ni väl läst och memorerat nu? Man kan aldrig så noga veta när de där kunskaperna kan komma till användning. Vinnare blev när plommonstopet fick bestämma inte bara en utan två … som redan har vunnit. (Ja, alla åker i hatten. Kanske bestämmer jag mig plötsligt för att ge någon priset två gånger?) Dem lade jag tillbaka. Till slut plockade jag upp både Saom och Pysseliten, som hade fastnat i varandra.
Åsna blev Columbo i kommentatorsbåset:
”Jag skickar fingeravtrycket på analys och återkommer med svaret imorgon bitti.”
Ingrid satte sig däremot i en associationsgunga:
”Jag tror att det är Jesus som är ute och bloggar, han tackar på förhand för uppvaktningen som kommer den 24:e. Han lär visserligen inte ha hunnit uppnå 35 års ålder, men så petig med ett par år hit eller dit kan man väl inte vara tvåtusen år senare. De skumma typerna är förstås vi jordebor, biodlaren pappa Gud.”
Nu har vi en ny lucka! Och nu är det en sån där stiltrogen ”kan-man-det-så-kan-man-det” igen. Men: här finns det i alla fall ledtrådar. Och villospår. Kanske.
Ingen, som denna dag mötte mig på väg från Spyken, kunde trott om mig annat än att jag var en dam av solida ekonomiska villkor och lyckligt lottad på alla sätt. Med lätta steg gick jag gatan fram i kappa och dyra mockakängor, utan att någon anade att jag haft erfarenheter gemensamma med hustrur till busar.
Min farbror och hans stackars hustru skulle just slå sig ner och äta när jag kom, men bjöd mig till bords. Det förvånade mig inte alls att bli serverad fisksufflé, lammkotletter, tiotalet ostar, käx och bourgogne. Efter en god stunds tal om den hårda, nordliga vinden från Alperna och kära Selma, förde jag med visst obehag in konversationen på kampen för rättvisa och min sjuke brors dilemma.
– Bara för att en är fattig och kvinna ska statsmakterna inte tro det värsta om en. Med lite hjälp och stöd kan jag i min tur hjälpa både min bror och mina systrar. (Icke alldeles utan darr på rösten.) – Jaja. Jag ser vilka medel ni använder för att påverka mig. Det har ni ingenting för. Allt är redan ordnat till det bästa och ni kommer trots era ringa förkunskaper att få rösta i frågan redan nästa vecka. – Ack, kära farbror, sa jag förtvivlat, om jag hade vetat det förr! – Var inte orolig, lugnade min farbror mig.
Jag föll i gråt. Barmhärtiga öde, jag hade av alla män i världen försökt lura Mannen Som Inte Går Att Lura. Min faster, liten som ett stenogram, granskade mig inträngande. – Idun, sa hon, Idun var Brages hustru som inte höll ordning på sina femton äpplen. Glöm inte det. Glöm inte det. Femton äpplen.
Gårdagens vinnare i facit hade visserligen inte en susning om det rätta svaret, men är ändå en värdig segrare med idogt gissande tillsammans med halva släkten: Godiva! Och så En annan Malin, som kämpade tappert men inte nådde fram till målsnöret.
När klockan börjar närma sig midnatt utan att jag har läst en enda diskret rättgissare, ska ni veta att i alla fall jag har kul. Ledtrådar, ledtrådar överallt! Ugh!
”Det är nog Marseljäsen. Slipsen är standaret som är tvättat i blod. Resten av texten passar säkert också in på något subtilt sätt.”
För att inte tala om Dievas, som ju var en utmärkt idé:
”Nu, när jag läser texten på nytt får jag en känsla av att det är en dialog mellan det gamla och det nya året. Men vem hemlisbloggar i så fall? Tiden?”
Nämen hörni. Dagens lucka är nästan som en lucka i en riktig kalender!
Jag tror att lucka 16 kommer att dyka upp vid åttasnåret i morgon. Facit kommer däremot som vanligt vid midnatt.
Lussefacit är borta och glömt, den enväldige vinnaren Pontus är utsedd och nu kommer vi inte att behöva leta efter ljuskronor eller stryka särkar på ett år. En nytillkommen A.G. löste alla knutar och proppar så att vi med gott samvete nu kan rusta oss inför morgondagens kamp mot boksätverna. Bokstäverna.
Niklas funderade så klokt:
”Men var det egentligen pilarna du länkade till?”
Helt rätt: var misstänksam hela, hela tiden.
En av de mer inspirerande felgissarna var igår Gunilla, som liksom embryo har kommit på tricket att först klassa gåtan som simpel och sedan bestämt påstå något. Vad som helst.
”Ha, enkelt! Det är ju Göran Persson och Margareta Winberg som konverserar, någon gång i mitten av 90-talet troligtvis.”
Nä, Görel. Men kanske idag?
I den bästa av världar får jag känna på alla sidor. Tror ni att det här blir bra till den-stora-galan-som-alla-vill-gå-på?
K: Vilken vacker klänning som hänger där borta! D: Ja, men det är inte din. K: Om min klädsmak må man säga mycket, men klänning? Varför skulle den vara min? D: Ptja. För att du har betalat för den. K: Åhå, ja jisses. Jag minns. Om detta inte ger mig en minnesbeta så vet jag inte riktigt vad som skulle kunna ge mig en beta. D: Tänkte väl att det skulle få dig att vakna. Gomorron! K: Men … Hur …? Varför? Du verkar nästan nöjd med min uppenbart chockade reaktion. D: Inte alls, inte alls, jag informerar bara om att din klänning som du naturligtvis aldrig kommer att ha på dig inte är din. Förresten har allt du äger, inklusive dina instrument och manus brunnit upp. Låt mig se … det var … igår vid tretiden. K: Va? Det också? Åh nej. Vad ska jag ta mig till? Men mina minnen har jag väl kvar? D: Var inte så säker på det. I de lugnaste vatten lurar de hemskaste demenssjukdomar. K: Vad? Det du säger är dessvärre omöjligt att begripa. Säger du att jag är sjuk? D: Inte alls. Blodet som rinner ur din näsa accentuerar bara färgen på din slips. K: Va? Näsblod igen! Vad kan det vara? Vad kan det vara? Ge mig något att torka med! D: Du kommer förstås att dö snart. Finns inget att göra. Jag beklagar, men det är nog – vahetterhan – Guds vilja. K: Va? Guds vilja …? I så fall anser jag att Gud borde vilja något mer väluppfostrat än att orsaka min död. D: Javisst. Gud borde klättra upp på Mount Everest, skaffa barn eller åka till Bahamas som vanligt folk.
Denna söndag ber jag er att som vanligt vara diskreta. Jag misstänker nämligen att diskretion inte är rättgissarnas signum idag.
Uppdatering Äsch, jag ser nu i kommentarerna att ni tror att den ena figuren är klädd i klänning. Men det är han inte. Därav det röda tillägget där uppe!
Förra årets tolvslag såg ut så här.
Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:
