’Schäkta att jag stör

av Lotten Bergman den 2 december 2008

Men jag – som är en synnerligen upptagen och viktig yrkesquinna just idag – har just klappat Sten Feldreich på axeln (vilket som ni förstår kräver en hel del) och bedyrat honom min basketkärlek.

Ett så här kort inlägg har jag aldrig skrivit förut.

{ 16 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }

Stellan 2 december 2008 kl. 15:22

Ojoj. Nu tänkte jag på BENGT. Ser du stjärnan i det blå, och sånt.

Håkan (hakke) 2 december 2008 kl. 15:27

När min mamma fyllde 50 fick hon ett presentkort på ballongflygning av sina välartade söner. Varje gång hon var i Stockholm de närmaste åren blev turen inställd pga blåst eller regn, men efter fyra år kom hon äntligen iväg. Och hamnade i samma ballong som nämnde Sten. Det såg ganska komiskt ut, min mamma är 160,5 cm (om hon själv får bestämma) och nådde knappt över korgkanten, medan Sten hade huvudet halvvägs upp i ballongen.

Dagens vw = widow. Husåhemskt.

Örjan 2 december 2008 kl. 15:27
PGW 2 december 2008 kl. 15:35

Herregud, hämtade du en stege eller??

Har alltid undrat var han köper jeans och kavajer. Kan du inte fråga? Jag har inte vågat.

Båthuspernilla 2 december 2008 kl. 15:53

Coolt. Får jag peta på dig då, om vi nån gång ses irl? Impad. ;-)

Plastfarfar 2 december 2008 kl. 16:10

…och när gästbloggar Sten i Julkalendern?

Lotten 2 december 2008 kl. 17:51

Ja! Sten måste gästblogga!

Han ska spela veteran-VM i Prag i sommar, sa han. Med Rolle Rahm och grabbarna. Jag känner att jag måste åka dit och kolla på min barndoms hjältar.

Får man dricka öl på läktarna, tror ni?

Hakke: Han var 2,08 m på 70-talet förresten — och banne mig om han inte har vuxit några centimeter sedan dess. Jag stod och kisade mot taklamporna, men hade i alla fall sinnesnärvaro att klämma honom lite grann på armen för att kolla muskelstatus.

Den var helt ok.

Fd FruHatt 2 december 2008 kl. 18:13

Åh, honom har jag serverat på en stor middag en gång. Han var så trevlig!

PGW 2 december 2008 kl. 19:38

Sten är min MAGISTER! Och han är 2,10 säger han.

Lotten 2 december 2008 kl. 20:16

PGW! MAGISTER! JAG DÅÅÅNAR!

Ja, han får gärna vara 2,10, 2,35 eller som jag tror 10,23.

(Nu är frågan hur man som vettig och i alla fall relativt sansad person kan bli så till sig i trasorna av att för första gången på 20 år se en f.d. basketspelare, hur lång han än är.)

Howdy Sailor 2 december 2008 kl. 21:27

Jag läste ”viktig yrkesquinna” som ”yppig virkesquinna”. Behöver jag brillor eller medicin?

wv = coomatous, vilket knappast kunde vara mer passande just nu

Björn 2 december 2008 kl. 22:08

Häftigt! Tänker på snön på granarna – eller det var ju inte granar utan bokar. Fan va mycket snö det kunde ligga på dom. Så ställde man en gullig tjej under boken (trädet) och sparkade till stammen och vips var hon borta.

Björn 2 december 2008 kl. 22:48

När våren kommer, innan vitsipporna blommar möter jag henne igen. Hon står där under boken med staffli och ett knippe penslar och målar. Hon målar våren, kärleken och bryr sig alls inte om att jag tittar på henne.

Lotten 2 december 2008 kl. 23:40

Tänk att en basketspelare triggar Björn till så starka känslor.

Husse 3 december 2008 kl. 00:03

Knappt jag vill störa Björns vackra funderingar. De förtjänade på något vis att vara slutet för kommentarerna, men de var för långt ifrån Sten, inte som Du,Lotten, utan ännu längre.
Hade gärna tryckt hans våffla idag, som Du; vilken hjälte han var, även om Petzi Gunterberg var mera jag, redan på den tiden.

Carin H 3 december 2008 kl. 11:10

På tal om ingenting har du fått ett utmärkelse av mig. Jag tycker nämligen att du är himla bra.

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: