Är det kanske lite lyteskomik att dra fram foton ur gamla kokböcker? Som att sparka på liggande anka? Strunt samma, jag testar – Boken om förrätter av av Lotte Haveman och Margareta Wickman (1980).
Ni ser den råa äggulan på tomaten? Mums.Om det finns någon fotograferingskunnig med erfarenheter från denna tid bland läsarna här: berätta – hur tänkte man då? Eller har matmodet bara förändrats? Mina ögon från 2009 tycker nämligen inte att det här ser gott ut. Inte alls.
Till många av förrätterna i just denna bok, serveras ägghalvor. Detta är ”Blomkål med skinka.”Ett av recepten är ägghalvor där gulan tas bort och ersätts av svart kaviar, varefter man gömmer halvorna under enorma mängder majonnäs och gräddfil. Och naturligtvis smulas gulan sedan över klegget.
Det ser ut som en gräddtårta med parmesan på, men kan nog smaka ok.
”Foreller Italiano.” Såsen görs av gul lök, hackad morot, smör, mjöl, rödvin, vitpeppar, timjan och persilja. Potatis till förrätten är om inte annat … mättande.
”Tomatrand med kycklingsallad.” Tomatranden är tomatjuice som har stelnat med hjälp av gelatin. Dallriga rätter får mig alltid att tänka på den fantastiska Josephine Baker.Jämför nu med en av Lisas förrätter. Ikväll äter jag, iklädd stora skor, förrätt hääär. ”Ge mig vadsomhelst med champagne” ska jag säga.
{ 20 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Behöver om man muntras upp nån gång kan man med fördel ta fram en riktigt gammal kokbok!
Ur: ”Grillgott och spettvett” av Dana Möller, läsar jag: Helstekt falukorvsring ser väl fullkomligt oemotståndlig ut -knubbig, nejlikenubbad och blankskinnad! under en av de få färgbilderna i boken. Jag säger bloggbävningsvarning! Hurra!
Lotta Lavemang kanske hade varit ett mer passande namn på den ena av kokboksförfattarna?
Hälsa folk på Söderkisen, särskilt Sara Lövestam om hon är där. Jag nominerade henne i någon kategori, minns inte vilken.
Jamen ägghalvor är ju gott!
Dessutom mättande och lättlagat – perfekt som pensionärslunchrätt med litet lämpliga tillbehör som ansjovis eller kaviar.
När jag var i din ålder hade man just upptäckt det här med kolesterolet som olämplig ingrediens i blodomloppet.
Eftersom ägg innehåller rikligt med K. blev det plötsligt ”ransonerat”: Det ansågs (felaktigt) farligt att äta för mycket ägg.
Så numera tycker jag att kokt ägg är lyxmat!
Väl bekomme!
Det verkar väldigt vettigt att servera potatis till den där rätten så att det i alla fall finns något som går att äta. Mat ska serveras med förpackningen bortrensad. Att servera orensad fisk med såsen påhälld utanpå skinnet tycker jag mest är oförskämt och att totalt missförstå det man håller på med.
Det får mig att tänka på ”installationen” som Linköpings nya bibliotek begåvats med. Med något sats tanke om att bevara litteratur han någon ”konstnär” kommit på att ställa dit ett rätt stort antal böcker i individuella glasbehållare. Sedan har hen fyllt. var. och. en. av. dem. med. olivolja.
Det känns ungefär lika intelligent som att dekorera en hundutställning med en pekineser spetsad på en påle.
Ja, jag är inte så noga, så ro hit med äggen i alla dess former! Men nog är den intressant, den här uppenbarliga brytningstiden mellan Prinsessornas kokbok (full av aladåber) och en yrvaken medvetenhet, ännu ej fullt realiserad, om andra länders kokkonst…
Å, en barndomsflashback! Min mamma har hela serien!
Inte ser det gott ut inte, men recepten är inte så dumma alla gånger, vill jag minnas.
Under svärföräldrarnas soffbord på landet hittade vi några nummer av Allt om Mat från typ 1976, och sällan har väl några mattidningar varit till sån ohejdad glädje!
Dels framkallade rätterna enorma skrattsalvor, dels var vi mycket glada över att slippa äta maten.
I min mammas flytt har det dykt upp hela årgångar av AoM från 70- och 80-talen. De ska nu tas ut till landet för att skrattas åt.
WV är också inne på matspåret, förresten. Lite sluddrigt sådär: potismsh.
Jag blir mäkta besviken om inte Foreller Italiano finns på Café Giljotin imorgon.
Kan det inte vara modefärgerna orange, snorgrön, brunt och brunt som går igen i kokböckerna från 70- och tidigt 80-tal? Jag har också ett gäng med sådana kokböcker. Funderar på att sälja dem som bantningsböcker. Man är hungrig, tar en titt i dem, bestämmer sig för att hoppa över middagen.
Ha, jag vet vilken författare som inte skrivit den boken… (ett internt jukalenderskämt till)
Någonstans i den serien finns min pappas paradrätt: Lottes biff. Den är god. Sen får den presenteras hur den vill på bild.
Hasse Persson — hälla olivolja på kokböcker? Låter förfärligt.
Eller som något jag gör väldigt ofta.
Alltså, gelatin är slaktavfall, det KAN man ju inte äta (om det inte är agar-agar och liknande). Cruella berättade om tomataladåben och jag rös då. Den såg ännu värre ut på bild än jag tänkt.
Det får mig att tänka på en vän som sa om en tillfällig dambekant att hon hade ”finfina överarmar, som julaladåb”. *rys*
hedis säger wv, är det slang för hedning? Nåt man säger i bibelbältet månne?
Ser jag fel, men serveras forellen med … fingrar???
Grattis till priset! Höll du ett vackert tacktal?
Här väntar man sig sedvanligt direktbloggande från blogg-gala och allt man får är en massa majonnäs?
Ah, du har fått pris? Grattis!
Grattis till priset, nu vill vi ha ett finfint inlägg om hur det gick.
Ja jisses så äckligt det ser ut! Själv slog jag på stort förrförrförra nyårsafton och bjöd gästerna på Urgröpta ananaser fyllda med fruktsallad och toppade med grädde. En gammal 1980-talsklassiker. Gästerna var hänförda och tyckte det var mums! Kanske för att dom tillhör 80-talistgenerationen…
Oo, min mor har hela serien. ”Boken om smörgåsar” är väldigt underhållande!