All The Presidents’ rum

av Lotten Bergman den 10 februari 2009

JFK skriver maskin (?) och JFK Jr leker tittut. Själv är jag alltid väldigt jobbfokuserad med barnen i närheten. Not.

Stationsvakt funderade över hur man skulle kunna inreda The Oval Office (på svenska Ovala rummet som om det inte vore ett office alls). Jag undrar om det finns en friggebod som är oval så att jag skulle kunna bygga a room of my own. Sedan undrade jag inget mer på flera minuter eftersom jag hittade en fantastisk sajt med bilder på de olika presidenternas arbetsrum.

President Tafts ovala rum 1909. Minimalism eller home staging? Det rummet brann upp 1929, men det som används nu har exakt samma proportioner.

President Kennedys rum 1963. Pallen under bordet var fotstöd som skulle lindra ryggsmärtorna han hade. Strykbrädan till höger är mystisk och kräver förstås gissningar.

Blicken fastnar på stolarna som står på båda sidorna om skrivbordet. För de står alltid där. Vem ska sitta på dem och varför? En sekreterare borde väl vilja sitta rakt framför skrivbordet?

Detta är otroligt nog ett snap shot från dagen när Martin Luther King sköts. LBJ var president och rummet är utrustat med en smidig tre-tv-möbel.

Bob Hope stör Nixon (som fuskar genom att flytta golfhålet) år 1973, medan stolen står där och Lincoln vaktar skrivbordet.

Clintons rum 1996. Den där mattan byter alla presidenter ut när de börjar regera och den är synnerligen viktig och ska sända meningsfulla budskap till världen. Att Obama då har valt att låta Bushs matta ligga kvar, betyder förstås att allt kommer att vara precis som vanligt under de kommande fyra åren. Nu låter jag ironisk, men är egentligen bara avundsjuk. Jag har ett vardagsrum med 40 m2 blommig plastmatta.

Det där skrivbordet (som är byggt av trä från ett förlist skepp) ser förresten himla bökigt och obekvämt ut. Det var en present från Drottning Victoria till president Hayes 1880 och har använts av alla presidenter utom Lyndon B. Johnson, Richard Nixon och Gerald Ford. Jag har tillsatt en utredning för att bedöma om bättre eller sämre beslut tog under just dessa år, men vi har inte kommit till ett definitivt resultat än.

Nu har jag förstås hittat facit till stolarna! Men vi tar det från början. Nu blir det skrolla av!

1 Skottsäkra glas, insatta under WW2.
2 & 3 Ser man på, de har flaggor där.
4 Den s.k. Gunlock chairen, specialdesignad åt Kennedy Med Ryggen. Hur i hela friden kommer det sig då att alla presidenter efter honom vill använda den? Eller är det så att man bara blir president om man har ett och samma ryggproblem?
5 Bilder på Bushfolk. (Eftersom det är Bush II:s rum på bilden.)
6 The HMS Resolute Desk. (Som har en viktig roll i National Treasure 2.)
7 Panelen på skrivbordet satte FDR in för att ingen skulle se skenorna på hans ben.
8 President Eisenhower-byst.
9 William Koerners målning A Charge To Keep. Symboliskt.
10 Mattan. Just den dag som Kennedys matta lades in, blev han skjuten. (Aha. Nu förstår vi varför Obama inte byter.)
11 Mitten av mattan.
12 Det allra, allra intressantaste: Den Röda Knappen. Som man trycker på när man behöver hjälp. Eller whisky?
13 Stolarna! Nu kommer förklaringen! De har stått här sedan Roosevelts tid och är mycket riktigt för sekreterarna. När presidenten dikterar sina beslut, stenograferar … de … ner allt … med blyertspenna … på randigt papper … Bah. Tror jag vad jag vill om.

Nä. När jag blir president kommer jag att ställa in en schäslong på skrivbordsplatsen och ligga där med datorn i knät.

{ 21 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }

Översättarhelena 10 februari 2009 kl 11:56

Det finns ju roliga lönnfack i det där skrivbordet också, det vet man om man har sett National Treasure (eller om det möjligen var National Treasure 2).

en djefla man 10 februari 2009 kl 12:15

Den röda knappen används naturligtvis när man vill INITIATE TOTAL GLOBAL THERMONUCLEAR ANNIHILATION!

MOHAHAHA!

Pseudonaja 10 februari 2009 kl 12:40

Ja just det! Var är knappen? Eller är det kanske två nycklar som måste vridas om samtidigt?
Är det sant att Nixon hade en brödrost som var kopplad till avfyrningsramperna?

Lotten 10 februari 2009 kl 12:49

När man läser om Den Där Knappen, står det på flera ställen att den installerades för att ”presidenten skulle kunna varnas om hans fru var i antågande”.

Förutom att det var dumt eftersom hon ju var en klok och förnuftig kvinna som säkert bara ville tala om att maten var färdig, förstår jag inte vem som trycker i vilket rum och var den som varnas i så fall skulle befinna sig och så vidare.

Ska man efterkonstruera historien måste man ju göra det med finess.

Lotten 10 februari 2009 kl 12:51

Ö-helena: Var det inte något konstigt med den där scenen? Var inte vakterna mer än olovligt dumma när Cage rotade och rotade? Eller var det något annat som jag minns som irriterande i den där lönnfacksscenen?

Något var det.

Johnny 10 februari 2009 kl 13:28

Kul post .. men jag fastnade liksom lite på captchan. Mailar den till dig.

Översättarhelena 10 februari 2009 kl 13:34

Minns inte om det var något speciellt irriterande med den scenen, fast i allmänhet måste man väl utrusta sig med ett ganska svårirriterat humör när man ska se den där typen av gammalmodiga äventyrsfilmer. Det är ju inte alltid som allt är helt logiskt, om man säger så. Fast jag är ganska svag för lönnfack och skattkartor och hemliga dörrar bakom bokhyllor och sånt.

Lotten 10 februari 2009 kl 13:46

Oj, jag har hittat något. I presidentens skrivb… nej, jag menar i filmen National Trasure:

”Plot hole: The model of the Statue of Liberty was built in 1870. The Resolute [båten alltså] was only retired in 1879. How could the makers of the statue know that the Indian markings would be hidden in desks made of wood from the Resolute 9-10 years in advance? Or were the markings only put there in 1880? That would mean that the diary entry was made 15 years in advance of the clue being put on the Laboulaye Lady.”

Men det var inte alls det jag tänkte på.

Lotten 10 februari 2009 kl 13:47

Treasure menar jag.

Ulla 10 februari 2009 kl 14:55

Det var i National Treasure 2 som Cage var där och rotade och nej, de där filmerna är ju inte riktigt tänkta att vara helt realistiska…

Suvi 10 februari 2009 kl 16:39

Jag hann läsa med spänning ända till slutet tills jag kom på en sak: jag har ju faktiskt gått rundturen i vita huset. Det måste ha varit minnesvärt…

Strykbrädan tycker jag kan vara en flygplansvinge. De felriktade stolarna tillhör förstås presidentens sufflörer! De viskar vad han ska säga så han inte gör bort sig nåt alldeles ofantligt. Den som råkar vara där på besök reagerar förstås inte alls på dem som sitter med ryggen mot.

Lotten 10 februari 2009 kl 18:50

Klart att det är en flygplansvinge!

Men Suvi, berätta något från rundturen, gräv i minnet …

(När jag väl har åkt tågcharter, ska jag åka till Vita Huset.)

Cecilia N 10 februari 2009 kl 19:52

Vems ljusa rum är det som fått alla sifferanvisningarna?
Anar att det är 80-90-tal. Reagan?

Jag läser kurser som bl a handlar om tusenåriga dokument och förfalskningar och giriga antikvitetshandlare och tro mig! Det känns mycket Indiana Jones och National Treasure …

T ex dödahavsrullarna revs i små små bitar av de som hittade dem. Då kunde man få ut pengar många gånger …
Men man kom på detta knep så då började man betala mer för större sjok …

Lotten 10 februari 2009 kl 21:27

Rummet med alla siffror tillhör Bush d.y. Tydligen valde han(s fru) frapperande milda färger, som skapade rubriker.

Orangeluvan 11 februari 2009 kl 08:44

Hur har vi det med grammatiken idag?

Jo, jag förstår, ”All the president’s men”, men ”all syftar” på ”men” som är i pluralis, och det handlar om en president och flera män.

I detta fall verkar det handla om många presidenter och många rum.

Alltså:

”All the presidents’ rooms”

Sannolikt är jag helt ute och cyklar över parafraser, ironier, inbyggda finurligheter och finess, men jag kan inte låta bli att glänsa med min expertis när det gäller genetiv-s på engelska.

Johan 11 februari 2009 kl 09:51

Knappen sa jag!

Heder eller pengar? Vad tycker du?

embryo 11 februari 2009 kl 15:39

släng ut alltihopa och allihopa: dessa gamla grubblare i sina gamla gråtråkiga krossstymer och gamla gråhåriga frityrer och gamla gråhåriga åsikter och

nej här skulle man behöva lite room service: ut med alttihop

och in med: embryo och plattläggaren abuabu och planläggaren sverkcer och varsina borrmaskiner och hamrare

sedan kan presidenten gullra med sin hundvalp och när han blundrat färdigt: ojsan det var oväntat

men var kom indiantältet ifrån det undr jag nu

svar: amerika

Lotten 11 februari 2009 kl 16:30

Ah, long time no see, embryo! Välkommen tillbaka!

Orangeluvan, söstra mi: Min poetiska frihet tillåter mig att
1) blanda språken
2) alludera hej vilt
3) påstå att plural av rum på svenska heter just rum
4) skriva fel
5) erkänna att jag ju har skrivit fel och att det ska vara ”presidents” med fnutt efter s:et.

(Jag ändrar.)

den blyga 11 februari 2009 kl 18:56

President Kennedys rum 1963. Pallen under bordet var fotstöd som skulle lindra ryggsmärtorna han hade. Strykbrädan till höger är mystisk och kräver förstås gissningar.

När jag funderar på ”strykbrädan” och ser Kennedy´s Resolute Desk och Obamas dito 2009 är jag helt övertygad om att strykbrädan är en avställningsbänk för ”saker som är bra att ha”

Så ser ju mitt skrivbord också ut – även om man kan stoppa in en hel del i sin computer måste man ju förvara alla anteckningslappar, referenslitteratur,foton etc någonstans. Undrar hur Obamas desk ser ut efter ett år?
Det bästa är att ha en avställningsbänk på hjul, som man kan rulla ut när det kommer folk…

Henrik Sundström 11 februari 2009 kl 19:35

Surfingbräda? Flygplansvinge? Nänä, det är en massagebänk för onda presidenters ryggar.
Stolarna är för massöser, likt Lewinsky, som snabbt vill komma på knä för den president som plötsligt sittande stå.

Suvi 12 februari 2009 kl 17:00

Jag minns att jag tyckte det var så bisarrt att tusentals människor vällde in i vita huset dagligen, på bild ser det så ensamt och isolerat ut. Hur kan man skydda presidenten med huset fullt av turister från världens alla hörn? Fast detta var förstås för 9/11.
Vi fick sitta på läktare, som om vi var sportpublik, istället för att stå och köa, sen passerade man metalldetektorer. Minns inte om det var förbjudet att fota eller använda blixt, men jag har inga foton därifrån. Det kändes som att gå i ett museum i ett stadshus, inte som ett aktivt residens. Inte som ett maktcentrum. Jag var förvånad att folk inte försökte sno saker som souvernirer, men allt var kanske fastlimmat?

Detta var 20 år sen och sedan dess har jag blivit dement, jag minns inget kul alls, mer än overklighetskänslan.

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: