Kanske blir det inte så mycket bloggat under detta sportlov. Eller så blir det det. Man vet inte vad som händer när huset fylls av kusiner och kompisar och en del sitter och övar målbrottsröst medan andra leker andra världskriget och åter andra drabbas av oförklarlig städiver. Själv har jag gått i köksstrejk och sitter med armarna i kors. Not.
Jag har alltid tyckt så här mycket om att åka skidor. Detta är 1969.Uppdatering 1:
Koooooolla vad Stationsvakt har hittat på!
Uppdatering 2:
Den där nissen i bakgrunden är Broder Jakob. Perspektivet luras: han hoppar i snöhög, inte på motorhuv.
{ 24 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Har du slutit fred med vintersporter sedan dess?
wv: burspe(l)
Jag gillar det där med köksstrejk. Hoppas att du inte fegar ur.
Mäh, skidor som är så skoj! Glömmer aldrig grannens lilla Martin som blev stående på skidorna, flaxande med armarna som Stenmark på vår platta garageuppfart. Han blev rasande när skidorna inte ”satte fart” som han sett att dom gör på TV. Stenmark behövde minsann inte trampa framåt!
Trevligt sportlov på dig då. Men varför är det ett mycket litet barn som hoppar på eran bil?
Glatt sportlov på’re.
Hoho! Det står en tomtenisse på motorhuven! Ett scoop för Weekly World News.
Nej, jag och skidor funkade aldrig. Jag trodde själv att det var jag som var sämst och tröttast — men jag hade ju bara vanlig astma.
Slalom åker ju alla i Luleå, så även jag. Men i lila slalompjäxor i skinn från 1950-talet, lånade av min farbror. Det gick inte så bra.
Däremot kunde jag åka skridskor ganska bra. Senast var 1979, tror jag. Men det är väl som att cykla?
När jag och Jake Gyllenhaal var med i The Day After Tomorrow, var jag tyvärr lite för ung. Annars hade jag garanterat slätat av honom. (Tack, Stationsvaktsjohnny!)
Strejk i köket, det har jag haft i fyra dar nu.
Är barn mindre värda än direktörer – och så mycket mindre?
Stationsvakts bild fick mig att skratta högt.
Ja, ungefär så där minns jag sextio- och sjuttiotalsvintrarna på skidor. Bängligt att bära, svårt att knyta pjäxorna (isklumpar i skosnörena), omöjligt att spänna bindningarna – och i fjärran försvann klasskamraterna. Och fröken, den enda vuxna som kunde ha rått bot på eländet.
Men! Jag har sent om sider tagit nya tag! Maklig takt i platta spår bland krumma tallar. Fina grejer det.
trust säger wv. Just det.
Jag har i detta nuläge (räkna räkna) nio barn i huset, varav inget på några som helst villkor tänker gå på skidor de närmaste tio åren.
Säger de i min senaste statistiska undersökning. Och jag är sannerligen inget gott föredöme och den som kan ändra på dem.
Baka baka liten kaka!
Jag är av den bestämda uppfattningen att skidor på alla ledder, skridskor, simning och cykling ingår i swänska barns kroppsliga allmänbildning.
Och jag håller med, Cruella. (Men vill inte!)
Jag åkte skridskor på havsis utanför Göteborg ett par gånger i min barndom. Jag tror inte att det kommer att ske någon mer gång.
Varken intresse eller klimatförutsättningar finns längre.
Apropos sportlov och skridskoåkning:
Jag minns mitt första ”officiella” sportlov. Det bör ha varit 1948 eller 1949. Det sammanföll med en av de vintrar då Öresund var tillfruset.
Vi läroverksungdomar fick ordna aktiviteterna själv.
En dag minns jag att vi, som bodde i Helsingborg, åkte buss ut till Viken, snörade på skridskorna och åkte mot söder och i medvind hem. Mellan 1946 och 1952 minns jag ett helfruset sund tre gånger. Då hade ju sjöfarten kommit igång efter kriget – så efter någon dag eller två kom det en isbrytare och gjorde en ränna – en del som åkt skridsko över fick vackert ta färjan hem!
Minnens även
Det blev något fel på länken!
För 200 år sedan var det spännande:
…kriget 1808–09 inte bara utkämpades i det som vi i dag kallar Finland utan också vid de västra och södra gränserna mot arvfienden Danmark, och citerade Tegnér som i ett samtida brev ansåg att Sverige egentligen skulle ha gått under den 2 februari 1809, för då låg Öresund tillfruset och 44000 fientliga soldater stod vid Helsingør. På den svenska sidan fanns då bara 5000 försvarare och ”fältmarskalkens hästar stodo beständigt sadlade, förmodeligen för reträtten”, heter det i brevet.
Jag har inte stått på ett par skidor sedan jag var tio år gammal och gick i fjärde klass. Då var det tvång. Det var så traumatiskt att aldrig mer.
Hur går det med matlagningsstrejken, Lotten?
Köksstrejken är inne i ett förhandlingsskede nu. Strejkvakten i mig håller på att ge strejkbytarlotten tillåtelse att göra spaghetti med köttfärssås till 15 personer ikväll eftersom hon är sugen på att göra det. Med matlagningsvin trots att det är en helt vanligt tisdag.
Vore det inte roligare om 15 personer gjorde sin egen middag?
Plastfarfar: Man skall inte anstränga sig till det yttersta utom i två situationer:
1. När man befinner sig i livsfara
2. När man absolut inte kan låta bli…
med matlagning finns det få saker som kan skänka sådant välbefinnande som att utfordra många personer!
Bara nån annan diskar.
Jessika: Åh, jag håller så med! Folk (=min mamma) brukar titta förundrat och förfärat på mig när jag säger att något av det bästa jag vet på sommaren, när jag är ledig, är att få laga mat till tolv personer varje dag… Nå, ibland drabbas omgivningen av dåligt samvete och puttar bort mig. Då riskerar man köbeködaknudor och det vill jag inte ha.