Ja … inte vet jag hur det gick till. Jag skulle bara ta en bild på min kompis där som syns i högerkanten. I bakgrunden ses … Nils Poppe?
Aha. Fredrik Lindström. (Bilden är väldigt beskuren, så här dåligt siktar jag inte.)
Jag har med drygt 300 andra personer skrattat på ”Dialektfrossa” i Språktidningens regi. Ordningsman i klassen var Patrik Hadenius, som fick börja med att plocka bort Margareta Svahns örhänge. Sedan kom Micke Parkvall upp på scenen och stal all uppmärksamhet eftersom han såg ut som ett lejon (se bilden till vänster) och inte hade fått någon mick att prata i. Sedan lyssnade vi på Lena Ekberg, ny chef för Språkrådet och så dundrade Fredrik Lindström upp på scenen och bräkte karismatiskt på gnällbältessvenska.
Tänk att språkforskning kan vara så rolig att man fnissar okontrollerat åt Kellog’s med uttalet [chellogs], hockeyliraren Jonas Bergqvists ängelholmsskånska med dalmålsbrytning, kulturiska (skånska utan skorrande r) samt Gallehushornet och det faktum att man som lingvist helt utan problem skulle kunna offra en kroppsdel för att få svaret på varför man i vissa delar av världen har skorrande r.
(Betänk då att mitt ämne – svenska skrivregler – kan vara precis lika roligt!)
Fredrik Lindström inledde med att tala om att han hade ett blädderblock (inför 300 personer!) eftersom han inte gillar PowerPoint. Bah. Det är ju som att jag inte gillade pösbrallor och var aktiv videobandspelarmotståndare 1978. PowerPoint kan vara förfärligt och tråkigt och trist i händerna på inkompetenta estradörer, men helt underbart när föreläsaren vet vad h*n gör. (Vi måste komma på ett nytt namn på fenomenet ”visa bilder på duk via dator” eftersom [pauerpåjnt] ju är ett varumärke som t.ex. Rollerblades – inlines – och t.ex. jag som är så kompetent ju alls inte använder PP utan Keynote.)
Så skrev Fredrik på blädderblocket. ”4 parametrar”. Sedan bytte han blad och … vi i salongen fick faktiskt aldrig veta vilka de fyra parametrarna var.
Kanske kan vi hitta på parametrarna själva? Kolla, jag kan verka obegriplig helt på egen hand för jag har övat på det, senast i min C-uppsats (1990). Jag sneglar uppåt till vänster, spottar i nävarna och knattrar fram dessa djupa parametrar:
Språk och dialekter (märk väl att man faktiskt kan gräla om definitionen av dessa två ord) definieras med hjälp av de fyra parametrarna 1) Darwins tankar 2) Chomskys tankar 3) isolerade gårdar i Älvdalen 4) diftonger och triftonger.
Oj, nu blev det ju fem parametrar eftersom diftonger och triftonger på inga villkor kan dras över en kam. Men äsch.
En stund senare krympte Fredrik Lindström såpass att jag kunde stoppa ner honom i mitt vinglas och ta med honom hem.
Här på Centralens golv sitter jag min vana trogen och väntar på tåget hemåt. (Om jag hade sponsrats av nöt- eller tefabrikanten hade jag förstås visat upp varumärkena som vore de slalomskidor i en målfålla.)Uppdatering
Förslag på nya PP-namn: ljusbilder eller bildspel. (Kom med fler!)
David kommenterar helt befogat mitt extremt dåliga omdöme när det gäller drycken eftersom Pressbyråns stora temugg kostar betydligt mer än den lilla trots att det är samma tepåse och bara lite mer halvjånket vatten. Jag kan bara hålla med och sparka lite surt med fötterna i gruset/snön samt muttra ”vi tedrickare har det inte lätt”.
Cruella berättar från sitt jobb som stenograf (heter det så?) i Riksdagen:
”I en av gårdagens debatter klämde en folkpartistisk ledamot i med ’Och för det femte …’ just när jag tog över från min kollega. Vid närmare påseende hade det aldrig funnits något första, andra, tredje eller fjärde … Så det var antagligen de försvunna parametrarnas dag. Helt enkelt.”
Alltså: Den 26 mars 2010 firar vi nästa gång ”De försvunna parametrarnas dag”.
Ja himla roligt var det! Framtiden är språkföreläsarnas, det inser man ju nu. Applåder, arvoden och groupies i drivor.
Shit! Jag glömde att jag skulle vara lingvistgroupie!
”Kulturiska” – I början på 1900-talet var det grefvarnas och baronernas, för att inte säga kungahusets dialekt. Det var innan kungabarnen gick i ”vanlig” skola – jag tror det var vår nuvarande Carl XVI som inledde – det diskuterades intensivt i Svensk Damtidning på den tiden.
Den var tydligen i Jan Björklunds anda! Det måste ha varit hotfullt för -68 generationen…
Det är fantastiskt vad man kan hitta på nätet:
Det märkliga är att jämfört med folkskolan hade vi nackdelar. Vi hade enbart kvinnliga lärare. En del var nog utbildade men det fanns nog även ”bildade damer”.
Därmed inte sagt att våra lärarinnor var olämpliga. En mycket charmant dam, fru Broms, var min första ”kärlek”. Jag sände kort på hennes namnsdag, Anna, i årtionden. Hon startade senare Broms skola på Tysta gatan där prins Carl Gustaf gick.
Används inte det gamla användbara ordet bildspel längre?
Pressbyråns stora temugg som kostar betydligt mer än den lilla trots att det är samma tepåse och bara mer av hett vatten?
Ljusbilder!
Inte Nils Poppe på översta bilden … men möjligen en gammal Jag, Claudius.
Mysteriet med de förlorade parametrarna blir ju inte mindre av att vi redan innan föreläsningen började visste att Fredrik L skulle ta upp just PARAMETRAR. Det hade vi tjuvkikat oss till över axeln på Fredrik när han satt på Konditori Chic en kvart innan föreläsningen och tuggade eftertänksamt på en bulle och skrev i sitt stora anteckningsblock. PARAMETRAR, skrev han där, och strök under.
Fyra är Den Magiska Sifffran. Själv använde jag just Fyra bilder på Bokmässan. Upphäktade på ett blädderblock. Hur trendigt kan det bli? – Fast tre f ska det tydligen vara.
Wv dercula – Draculas lillasyster?
Lotten: Jag körde på ett vinglas med dammsugaren. Mitt på mattan stod glaset. ”Krasch!” sa det. Och vet du vad som var så konstigt? Nånting kilade in under soffan! Jag la mig ner och lyssnade och hörde ett litet, litet ljud: ”piip, krafs, plpl …”.
Vad kan det VARA som har gömt sig under soffan?
Jag tror det är 6-åringen!
wv säger emellertid ferret!
Den blyga: Med kungahuset var det väl precis tvärtom, det vill säga de talade uppsvenska fast med skorrande r. Lite som Kalle Stropp (asså Carl bildt dårå).
I en av gårdagens debatter klämde en folkpartistisk ledamot i med ”Och för det femte…”, just när jag tog över från min kollega.
Vid närmare påseende hade det aldrig funnits något första, andra, tredje eller fjärde…
Så det var antagligen de försvunna parametrarnas dag. Helt enkelt.
Bildspel … När hade vi senast ett bildspel på tungan? (Dessa dina svenskfunderingar får en verkligen att klia sig i huvudet, Matilda.)
Men ett bra namn på fenomenet är det ju! Bildspel!
Precis lika bra som Anna Toss’ förslag på nytt namn för ”goodiebag”:
KULPÅSE!
Nu har vi alltså ett uppdrag: att etablera fissla, kulpåse och bildspel via dator.
Cruella: ”De försvunna parametrarnas dag” måste ju nästan firas. Kommer vi att minnas detta om ett år?
Jag hade under 2003 en ovana att jag när jag föreläste stod och visade upp fingrar som om jag sa ”för det första och för det andra och för det tredje” fastän jag bara sa ”man måste tänka på att stava rätt även i informella mejl eftersom man annars kanske vänjer sig vid ett slarvspråk som inte är praktiskt i alla lägen och dessutom kan irritera läsaren i andra änden”.
De som lyssnade … eh … lyssnade inte. De satt bara och stirrade på mina upplyfta fingrar och fattade inte vad siffrorna stod för.
Å andra sidan kanske det är ett stilgrepp? Man säger plötsligt ”och för det femte” och väcker alla åhörare som skäms för att de har missa de första fyra synnerligen viktiga punkterna.
Åh, Parkvall, min gamle magister, så trevligt. 🙂
Nämen ser man på — såg han ut som ett lejon då också?
Kanske är parametrarna bara förrymda? Lägger vi ihop alla påträffade parametrar i de här kommentarerna så är alla parametrar hemma?
Men vad i fridens dagar gör du på GOLVET på centralen Lotten???
Men PGW, man är ju så innerligt cool om man sitter på golvet på en järnvägsstation. Tågluffar-revival!
Parkvall såg väl ut som ett mellanting mellan rocker, övervintrad hippie, punkare och vanlig bira-kille då. Typ. Det jag gillade honom mest för var att delade mitt intresse för kreolspråk och bantu-språk, så vi mejlade lästips till varann under ett tag, även efter att jag slutat på lingvistiken. Snacka nördig gemenskapsskapande bas, jag vet… 😉
Hallå där Lotten, har du verkligen inte bloggat om vardagsrumskonserten/fotbollsdiskussionen än?
Oh dear, Ö-helena, jag har precis kramat Barlach adjö!
(=Ö-helena är en gåhemåsovames, Lotten är en sittauppehelanattencooling.)
Ta två tepåsar till det halvjånkna vattnet när du köper stora muggen på Pressbyrån, så får du åtminstone lite mer valuta för pengarna – och kanske mer smak i teet också.
[…] Förra året var jag på en liknande tillställning och rapporterade om lingvisten som såg ut som ett lejon och den där blonde, blåögde språkjätten från Eskilstuna som jag är avundsjuk på. Men eftersom jag inte är kallad och inte inbjuden till årets kalas, frågade jag om jag inte kunde få komma in som något som katten släpat in, fast mer verbal och utan svans. Jodå, det skulle gå bra, men ”motprestationen är att du redan nu skriver något om Språkforum”. (Min kursivering.) […]