Jag försörjer mig på att föreläsa om svenska skrivregler. Allt annat som radioprat, textredigering och artikelskriv ger bara fickpengar. Gamla och nya skrivregler är ett ämne som må låta trist och tråkigt, men det är faktiskt alldeles underbart roligt.
Vad vill jag nu ha sagt med detta? I morgon ska jag till SVT och prata med undertextavdelningen om dessa roliga regler, och det måste jag ju få skryta om här. Men hur funkar en undertextare? Skäll får de om det blir fel (som när ”me too” blev ”jag två”), beröm får de sällan. Allt på remsorna är ju inte översättningar – mycket är textning av svenska, av sångtexter (med eller utan rim och rytm?), av oöversättliga skämt och jag vet inte allt. Dessutom ska ju textremsan inte krocka med viktiga saker på tv-bilden och tittarna ska både hinna läsa och förstå … utan att bli ett dugg irriterade. Enligt Jan-Åke Sääf, som har anlitat mig, är svenskarnas läs- och tittsimultanförmåga fantastisk – och den blir bara bättre och bättre. (Har ni förresten ha en favorit bland textremseskribenterna? Eller tvärtom en som ni undviker?)
Måste man följa skrivreglerna där på textremsan eller får man som ovan stoppa in felaktiga mellanslag? Men vad i hela friden ska man då skriva på textremsan när skådespelaren sluddrar eller har ett för handligen viktigt talfel? (Aha, om jag nu har hittat på ett problem som inte finns, kanske min lycka är gjord. Ha, då kan jag göra en film där huvudpersonens läspning är orsaken till ödesdigra missförstånd.) Eller blir man irriterad om det mitt i textningen dyker upp en förklaring från undertextaren?
”Låter som en drucken.”
”Andas astmatiskt”.
”Sluddrar mystiskt.”
”Öhömmar mellan alla ord.”
”Nyser i slutet av varje mening.”
”Dreglet gör alla r till l.”
”Afatiskt tal.”
Nej, undertextaren ska väl egentligen ska funka som en fotbollsdomare: om man inte lägger märke till domaren, har denne ju gjort ett bra jobb.
Så. Led mig rätt i mina undringar! (Utan kommentatorsbåsen stannar världen.) Tror ni förresten att det finns någon undertext i detta blogginlägg?
{ 108 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
← Äldre kommentarer
Cecilia N: Har det något med läskunnighet att göra?
Någonstans läste jag att det även kan ha att göra med andelen inhemska program i produktionen; dubbningen räknas. Men om det är sant vet jag sannerligen inte.
Nä, nu är det ju fullt i detta kommentatorsbås — undertextinformationen fortsätter i dagens inlägg!
Ang. dubbning har jag hört en teori om att tidigare diktaturer gärna ägnar sig åt filmdubbning. Stämmer ju åtminstone ganska bra på Tyskland, Spanien och Italien. Frankrike är väl en diskussionsfråga i sammanhanget. Hur de gör i Grekland vet jag inte, men dubbar de så verkar det ju inte totalt orimligt åtminstone.
Jag har hört att man i USA också ibland dubbar filmer, till exempel redan engelskspråkiga (fast med skotskt uttal) filmer såsom Gregory’s girl. Är det sant?
Visst har det med läskunnigheten att göra, som Cruella så bra gissade. Så tror jag iaf.
I Sverige fick man tidigare inte gifta sig om man inte var konfirmerad (gäller tydligen fortfarande i Finland). Och man kunde inte konfirmeras om man inte kunde läsa.
Därför var det (sedan 1600-talet?) noga med att mannen i huset såg till att hans familj och hans anställda kunde läsa. Husförhör och sånt …
Detta har att göra med att Luther ville att man skulle kunna läsa Bbeln själv, på sitt eget språk.
Katoliker och ortodoxa hade inte den idén, utan lät prästen förklara allt (muntligen).
Jag trodde det var fästmöarna som fick lära upp sina blivande makar.
This just in, från förlaget Atlas’ Facebookgrupp:
Välkommen till översättarens verkstad!
Hur påverkar sammanhanget och metoden översättandet? Om hantverk och metod, kvalitet och normer inom mycket skilda sorters översättande. Kan vi lära oss något av varandra? Blir bilden av detta svårdefinierade hantverk tydligare om vi betraktar vår verksamhet genom närbesläktade kollegors erfarenheter?
Översättaren och tolken Stefan Ingvarsson samtalar med dataspelslokaliseraren Jan Salomonsson, undertextaren Kristofer Fredriksson och den skönlitterära översättaren Cecilia Franklin.
Tid: Onsdag den 1 april kl. 18.00
Plats: Teater Tribunalen, Hornsgatan 92 (T-bana Zinkensdamm)
Inträde 20 kr.
Samtalet är ett samarbete mellan Översättarcentrum, tidskriften Atlas litterära tillägg och ABF.
← Äldre kommentarer