Hej alla handbollsspelare. Ni kan sluta läsa här och nu, för ni kommer bara att tycka att jag är fjantig eftersom jag är en basketspelare som har varit på handbollsmatch i verkligheten.
Matchbild från igår – med spelarspöke längst till vänster. Guif vann matchen och hemmapubliken i rött var fantastisk och allt var mycket imponerande – men jag ska idag fokusera på något större. Handbollsklistret. Fast visst har jag väl utrett handboll tidigare? Jodå, det ligger mig tydligen varmt om hjärtat:
Skillnaden mellan basket och handboll.
Mitt livs första handbollsmatch på plats.
Lika fascinerande varje gång: spottkoppen strax framför sekretariatet. 
När vi basketspelare stöter på detta gissel som heter handbollsklister, ligger det som svarta streck och klumpar på vår basketplan. Vi fastnar i det när vi sitter, när vi går och när vi trillar. Utanför Sporthallens arena, sitter en tvättautomat (se till vänster) som manar till rengöring. Av händerna. Inte golvet.
Men handbollsklister är, har jag idag förstått, för handbollsspelare som talk för gymnaster, som liniment för hästar och som snuttefilten för Linus i Snobben. De behöver klistret och jag måste inse detta och sluta gnälla.
Handbollsspelare kan inte som jag och mina likasinnade basketspelare sova med sin boll i sängen. De kan heller inte smycka Halloweendukningen med sina bollar. Och stackarna verkar bli lika beroende av att ideligen kleta in bollen eller händerna med klister som alla nässprejssnörvlare som behöver knark mot täppan.
I halvtid byter lagen spelarbänk med varandra, vilket väl har att göra med de flygande bytena som sker en masse. Men förutom att flytta vattenflaskor och uppvärmningströjor och handdukar (eller snuttefiltar?), flyttar man även handbollsklisterburken.
Exhibit A: handbollsklister i burk. Men det är ju gult! Det blir inte svart förrän vi basketspelare stöter på det en dag senare! Wow!
Från denna burk tas det klister konstant under hela matchen. Bollen sitter verkligen som en fastklistrad smäck i handflatan. Den är så klistrig att den inte kan rulla på golvet; den fastnar som en kardborre på ett biljardbord.
Men hur gör man om man spelar en match och plötsligt i ett anfall känner sig oklistrig? Kan man kanske bära med sig lite klister i en höftväska eller be domaren om tillstånd att klistra lite? När jag som bäst stod (ståplats!) och funderade över detta världsmysterium, lade jag märke till att Guifs bjässe Jimmy Jansson (201 cm, 110 kg, skulle ha passat bra som basketspelare) hade trasiga skor.
Trasiga skor? I en SM-semifinal? Det hade aldrig Zlatan accepterat.
Exhibit B: ihoptejpad sko … eller?Men tejpen på skon var inte en lagning. Det var en handbollsklisterhållare! När det bränner till i klistertarmen böjer man sig ner och snuttar lite på klistret där och är fit for fight igen!
(Nu undrar ju vän av ordning varför det på marknaden inte finns handbollsskor med detta inbyggt. Hallå alla produktutvecklare, hallå.)
Även jag vurmar för handbollsklistret nu när jag har förstått dess storhet. Framför allt gjordes ju extremt få turnovers (felpassningar) eftersom bollen sugs fast som av magnetism. Vi hade behövt det, vi basketspelare.
Livet är som en burk med handbollsklister.
Låt dem äta handbollsklister.
Jag ska vara som handbollsklister för dig.
Somliga går med klistriga skor.
Uppdatering
Ni bara måste läsa kommentarerna. Preview från AB:
{ 56 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Det här var ju ROLIGT!
Efter att ha läst kommentaren till föregående inlägg, uttalad 22.09, utdelar jag MEDALJ!
Oj, här öppnades en helt ny värld för mig! Handbollsklister visste jag inte ens att det existerade!
Sport är ganska konstigt.
En mycket enkel kammare innanför advokatbyrån. Till höger en stor tvåmanssäng under omhängen; invid ett fönster. Till vänster en plåtkamin med kokkärl. KRISTIN håller på att klistra innanfönstren. I fonden öppen dörr till byrån; därute synes fattigt folk som väntar på företräde.
KRISTIN.
Jag klistrar, jag klistrar!
DOTTERN
blek och avtärd, sitter vid kaminen.
Du stänger ute luften! Jag kvävs!…
KRISTIN.
Nu är det bara en liten springa kvar!
DOTTERN.
Luft, luft, jag kan icke andas!
KRISTIN.
Jag klistrar, jag klistrar!
ADVOKATEN.
Det är rätt, Kristin; värmen är dyr!
DOTTERN.
Å, det är som om du limmade igen munnen på
mig!
Hehe. Kul! Djupspykologisk studie med poetiskt slut!
Ett sådant klister till och jag är förlorad!
Klistret är kastat.
Men om det inte finns bröd, kan de väl äta klister?
Får jag bli ditt tangoklister, blott för några timmar?
Klistret är kastat! Jag dööör!
Ack klister, jag kände dig väl.
Gå i klister, Ofelia!
Here’s looking at klister, kid.
Man skulle nästan kunna ha en tävling – vilket verkligt citat ligger bakom klisteryttrandet?
Nobody puts klister in the corner.
Glue it, Sam.
You must remember, huh,
a glue is just a glue
wv seducier. En seducé eller en som förför?
Men går det att få bollen att lämna handen över huvud taget? Är det därför de måste kasta sig upp i luften och lägga HELA kroppstyngden bakom bollen för att lobba in den i det förhållandevis jättestora målet?
Vilken tur att de inte klistrar fotbollar. Eller tennisbollar. Tänk att se dem stå där och skaka på fötterna eller racketarna för att få loss bollen.
Och tänk när fotbollsspelarna ska ha gruppkram och fastnar i varann! ”Limma på någon” får en helt ny betydelse.
För att inte snacka om när de ska nicka.
I am an Klistrounaut
Strindbergs-klistret var bildat och bra. De gamla gudar klistrar än.
Och ab gick ju igång så det är en fröjd åt det! Vad finns nu mer att tilllägga?
Vad övrigt är, är klister.
(Ni märker väl hur himla bildad jag är? Har rejsar vi genom film- och litteraturkanon!)
Vad händer om två handbollsspelares skoklister skulle få kontakt?
Jag kommer också att tänka på … Buster Keaton? Charlie Chaplin? … som hamnade i en balettsal med något flugpapper eller nåt.
I jakten på den scenen så snubblade jag över den här som jag tror att Astrid Lindgren har sett.
Man ska inte skåda givet klister i munnen.
(Förlåt! Men jag sitter och skriver delvis sorgesamma ting, vilket betyder att 1. Jag behöver ha lite kul, 2. Skallen är alltså redan öppen, så att säga, och saker kommer därutur.)
Seså, inte be om ursäkt, det här är ju hur kul som helst, AB! Själv sitter jag uppallad av mitt eget snor i en sjuksäng och kan inte annat.
Cecilia N: Det där har jag ju bloggat om! (Leta-leta-leta.) Ah. I oktober 2007.
Jag får fortsätta? Lajbans!
Apropå det där knäppa hembiträdet Kristin, vad är det för ett pucko som springer runt och säger att hon klistrar, hon klistrar? Måste vara tjatigt att lyssna på i längden. ”Jag syltar, jag syltar”, ”jag sitter på toa, jag sitter på toa….”
Barndomsnostalgi:
Låt mig sitta i ditt minne,
på en liten, liten pinne.
Men om pinnen brister
- laga den med handbollsklister!
Fast nu handlade det ju om Katthultarna.
Klister, klister –överallt klisterHan kom som ettyrväder en aprilafton med en klistertub i en svångrem om halsen
Ja, jag menade bara detta att ”Astrid nog gick på bio”. (Sicken enorm tand han hade, förresten.)
hahaha! Klistrande!
Tänk att klister kunde vara så kul. Jag börjar förstå den käre makens faiblesse.
Bra med tråkiga arbetsuppgifter, AB! Det har vi andra glädje av.
Här är det remissyttranden som av någon anledning skapar TV-manus …
fast det kanske inte glädjer någon annan än mig.
Lotten: En liten nyansering bara – liniment har inte samma betydelse inom hästsporten. Krya på dig!
Dieva: Lämna oss inte i nyfikenhet! Vilken betydelse HAR liniment inom hästsporten??
Dan innan dopparedan har alla handbollspelare limstuga!
cecilia N: Filmen du far efter måste vara Genom eld och vatten (Bathing beauty) med Esther Williams och Red Skelton – som var den första barntillåtna film som kom till Sverige 1945 I FÄRG!
Jo, viss betydelse har det för att kyla och förebygga skador, men det är inte så att man måste använda det JÄMNT som handbollslirarna med sitt klister. Det senaste året har jag använt liniment två gånger på min häst.
Inom galoppsport och travsport är nog användningen flitigare men ändå inte i klass med klistret.
Men vad gör det, det här var bara ett utslag av Besserwissern i mig!
You want the glue? You can’t handle the glue!
Gluuuuueeee mooooooon!!!!
*sjunger inspirerat*
För att inte tala om det populära dansbandet Lars Klisterz.
Jag ska gå och lägga mig nu va, innan jag spårar ur helt?
Kan man nominera detta kommentatorsbås till någon slags humortävling?
(Det är bra mycket roligare här än i hockey-VM. Vi ligger under mot USA med 5-2.)
Hä bar å klistr.
(Oj, 5-3.)
Jag kom, jag såg, jag klistrade.
Har någon sett Bondrullen Gluefinger?
Konrads kalasklister, nej vänta nu det finns ju redan.
Klister och linement = limement. Används för att hålla fast sadelen på hästen?
”eye of newt, toe of frog”, ja det måste ju ha blivit klister av det med?
- Hör på nu, ja för här behövs klister och styrka.
- Va’ så säker på det, jag är både klistrig och stark!
But I still
got the glue
for you
(En Gibson ylar)
Och så har vi ju alla de gamla klassikerna:
Man ska inte ropa hej förrän man hoppat över klistret.
Tala är kladdigt men tiga är klister.
Bättre ett klister i handen än tio i skogen.
Lite klister stjälper ofta stort lag.
Det börjar med en knappnål och slutar med en klisterburk.
Vilken oändlig skatt vi har att limma ur!
Det kanske är någon som i valet i Eu-parlamentet kan tänka sig att rösta på Klisterdemokraterna?
Utan klister är man inte riktigt klok.
Hade ju varit kul att se klister i basket
Skulle bli ett väldigt hoppande efter bollar i nätet.
Tänk om handbollspelarna spiller klister på bänken! Då blir det spelarna som säger: ”Kom loss nu då!”
wv: supothel.
Kan de inte stava på suphotellet?
Nej nu… wv är aplem….
Släpp fångarna loss det är vår! Det går inte, de är klistrade.
Jag hade nog inte läst inlägget om jag inte sett uppdateringen.. Sport är liksom inte min grej. Så tack för uppdat! Användarvänligt så det förslår!
Vad gör man om man fått punktering? Just pray! God will always have a solution…
Var det förresten nån som åt klisterband till middag? Inte? Men varför gluer ni så konstigt på mig? Jag bara undrade. Limna mig i fred, annars måste jag gå i klisterapi!
Keep ‘em coming!
Pärlbesatt: Det är ju för dig och likasinnade jag skriver om sport. Så nu är jag så nöjd så.
Visste du till exempel att när man som hockeyspelare bara är på mjukträning — där man bara åker omkring och inte gör något egentligen — har man på sig alla skydd, samma som man har under en hård match? Tutti frutti! (Se där nödvändig kunskap som jag fick idag.)
Jag funderar på om man inte kunde använda någon slags tvåkomponentslim istället. En komponent som håller fast och en som släpper.
Där, Widham, har du ju din försörjning resten av livet:
Klistret som klistrar, fast inte.
Klisterapi var det bästa, tack för dagens garv!!
Och du Lottenplottenhäxan, krya på dig! (Jag tror jag ofta låter som du när du är sjuk även när jag är frisk, dessvärre..)
Tänk vad man lär sig av bloggarna! Inte visste jag var klister var…
(för att ta ner citaten lite från de litterära höjderna och ner i svensktoppsdyn)
Kuriosa: Har ett fåtal gånger använt handbollsklister i saden när det varit viktigt att ryttaren satt kvar i sadeln i fälttävlans terrängprov. Inte att rekommendera för sadeln, dock. Däremot sitter ryttaren som klistrad… : -)
Till vardags använder man sadeltvål, som tvärtemot hur det låter gör att man får fäste, om man ”vaxar” in sadeln med hård sadeltvål, mot skinnskodda ridbyxor och stövar. Fast man bör väl undvika hällregn.
Men, Godiva! Du är något stort på spåren! Handbollsspelarnas händer är ju av skinn. Och bollen är ju av skinn.
Tänk om man kunde uppfinna en handbollstvål som är som vax så att hand mot boll funkar som rumpa mot sadel!