Med örhängen blir man snyggare i håret (uppdat.)

av Lotten Bergman den 8 april 2009

– Ha! Vad himla ful jag är i håret! sa jag till min spegelbild och funderade sedan på vad jag skulle göra.

  • Tvätta? Nä, det hjälper inte.
  • Rota fram locktången från 1976? Nä, den sprutar gnistor.
  • Klippa lite här och där? Nä, det är en del av problemet.
  • Sätta distraherande fjädrar i håret som för ett år sedan? Ptja, jo, för all del.
  • Beställa tid för klippning och slingning? Ja!

(Alla vet faktiskt inte vad slingor är. Jag känner att jag måste allmänbilda i ämnet: slingor är färgränder som man vill ha i håret för att göra det sådär intressant som 1990-talets svampmålade väggar eller billackering med fartränder.)

Så här såg jag ut i morse. På bilden här ser det alls inte alls så fult ut, hur tänkte jag nu?

I slingmössan är man däremot snygg! (Man trär på en väldigt blank badmössa med små hål i och drar ut slingor med hjälp av virknål och kleggar på färg och serveras sedan kaffe och veckotidningar.)

Det är i frisörskeskedet det är viktigt med örhängen, har jag kommit på.

Om man som jag byter frisörska endast när den gamla verkar har tröttnat, är det vid första dejten viktigt att göra ett gott intryck. Jag lufsar in med gympaskor och jeans, klädd i min sons hoodie och påsar under ögonen. Men! Om jag då har på mig örhängen, ger jag ju sken av att jag bryr mig om mitt yttre. Och blir förstås klippt snyggare än om jag är totallufsig. (Mina vetenskapliga undersökningar av denna typ är svåra att få bekräftade.)

Den nya, helt obekanta frisörskan utexaminerades 1978, hade ont i alla leder och kotor, led av eksem och handdarrningar … och frågade om jag ville ha en svinrygg när hon var färdig! (Svinrygg är inte en diagnos, det är en frisyr. En flott knut, liksom.) Sedan visade hon med extrem yrkesskicklighet hur man gjorde ”förr i tiden” och gjorde mig precis hur vacker som helst. Vilket jag glömde att fotografera.

Men så här ser jag ut just nu när håret är uppsatt för basketträning. Gäsp.

Tillägg:

”Det aktuella hårmodet vid 1950-talets mitt är i sin varierande form nästan idealiskt.” (Husmorslexikon, 1957.)

Grace Kelly i svinrygg (men riktigt nöjd är jag inte – man ser bara att det är snyggt och propert, inte hur det egentligen ser ut). Tack för tipset, Den Blyga! Hon i bakgrunden ser ut som Audrey Hepburn, men är det nog inte. Synd, annars hade jag ju kunnat berätta intressanta saker om henne.

{ 26 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }

Howdy Sailor 8 april 2009 kl 20:35

Min skalle (och hjärna?) är så stor att den inte får plats i en sån där slinghätta, så de får använda en plastpåse istället.

Jessika 8 april 2009 kl 20:41

Och i den där slingmössan och med virknålen, då påminns man om att ska man vara fin får man lida pin och sedan börjar man färga håret snarare än slinga det.

dieva 8 april 2009 kl 20:42

Meeeen, att du vågar! Mooodigt.
Med tanke på förra årets erfarenheter.

loppran 8 april 2009 kl 22:07

När jag var ensam mamma till mina äldsta pojkar, suckade sjuåringen och sa ”Du blir väl aldrig gift igen; du har ju aldrig örhängen”. Han och Lotten måste vara själsfränder.

Ingela 8 april 2009 kl 23:11

Jag är så nöjd med de gratisslingor som åren/barnen/Gud? givit mig.

Ingela 8 april 2009 kl 23:12

Men jag har örhängen ibland. Senast var det nog sistgången jag gifte mig.

örjan 8 april 2009 kl 23:23

Fattar ingenting av dagen inlägg.

Skall Lottten bli ännu snyggare via hjälp av frisören??

ab 9 april 2009 kl 10:00

Vill bara tala om att vid femtiotalets mitt togs i damtidningar det som hade med kvinnors liv att göra – vilket ansågs vara hemmets vård, barn och som synes frisyrer – på största allvar.

Vissa tjocka hemvårdsböcker var närmast vetenskapliga till sin natur. Det fanns inget ”åh asså då va…öh” kring detta. Man skulle vara stolt över sin yrkeskunskap både som hemmafru och yrkesarbetande!

Där tycker jag faktiskt vi har missat något. Mycket annat som fanns på femtiotalet, som byxgördlar och abortförbud och inställningen att fruar på något sätt var annställda av sina äkta män, är man innerligt tacksam för att de försvann. Men man slapp nakenkläder och ingen trodde att vem som helst kunde ta hand om hem och barn bara så där med armbågen, och framför allt inte om man hade ett yrke utom hemmet.

Så låt er inte stressas av att ni inte BÅDE kan vara hundraprocentigt närvarande föräldrar, ha ett skinande rent hem, banta, laga boeuf bourgignonne och samtidigt LE!

Can’t be done! So relax and be happy!

(I hemlighet tror jag att Lotten gör slingor hos en darrhänt frisörska bara för att få något att blogga om. Som grönt hår eller så!)

den blyga 9 april 2009 kl 10:19

Apropos SVINRYGG:
Jag vet besked för jag var med!

ab 9 april 2009 kl 10:44

Det här är svinrygg.

Som man ju har haft hået i, i sin ungdom. Minus prydnad.

(Förra wv: lamphead)

Lotten 9 april 2009 kl 11:18

Jag letade efter en snygg svinryggsbild, men hittade inga. Jag vill ha en från anno dazumal, inte en ny. Farah Diba?

Tack, Örjan. Men idag är jag snyggare än snyggast: risbusken till hår är prydd med femton fjädrar.

ab 9 april 2009 kl 11:32

Farah Diba hade stor tupering uppe på huvudet.

Howdy Sailor 9 april 2009 kl 13:22

När jag bär örhängen säger alltid människor: ”Har DU örhängen?”, vilket jag tolkar som en grov förolämpning och utdelar en omedelbar karatespark (det sista sker för det mesta bara i min tanke).

Orangeluvan 9 april 2009 kl 13:30

Jag tycker du ska chocka alla och ha din naturliga hårfärg, eller möjligen tona det lite mörkare.

den blyga 9 april 2009 kl 14:19

Jag har hittat en tjusig bild på Grace Kelly där svinryggen syns tydligt.
(På den här bloggadressen
http://brollopsideer.blogg.se/)
Efter misslyckade försök att skicka den hit har jag skickat den via mejl!

Ökenråttan 9 april 2009 kl 16:47

Frisörer ska man vara försiktig med. Minns du mitt äventyr hos Sagoprinsen på Riddargatan? Ormtjusad av hans ljuvliga yttre blev jag snaggad innan jag hann säga virknål.

Slingor och färgning suger, tycker jag. Fram för naturens härjningar i testarna.

Wv säjer att repyr ska man särskilt akta sej för att ha i håret.

Lotten 9 april 2009 kl 17:24

Så då tycker du heller inte om mitt idag fjäderprydda hår, Ökenråttan? Helt onaturligt är det …

Jag har fått sju (7!) kramar av helt främmande kram-människor som yyyylade i mitt öra att jag var det finaste de har sett någonsin.

(Själv trodde jag att jag såg ut som en indian.)

Nä, nu ska jag dricka Brown Brothers.

PGW 9 april 2009 kl 18:56

Vaddå svinrygg hade jag fram till häromåret när jag klippte håret aningen kortare. Det är en mycket praktisk frisyr som man kan vrida ihop på sig själv med lite övning.

ab 9 april 2009 kl 19:06

Wv anabarbe – Anna, barbera dig?

ab 9 april 2009 kl 19:13

På tal om Grace Kelly – se ”Rear Window”. Gör det.

(Där har hon f ö också stundom svinrygg.)

den blyga 9 april 2009 kl 23:06

Jo men visst kan det vara Audrey Hepburn! De står på rad på väg att bli presenterade för den engelska drottningen eller?

bengt 10 april 2009 kl 00:00

Fjädrarna är borta. Eftersom ingen verkar kunna garantera att de inte tagits från döda djur. Likt dunskandalen i vintras. Här pyntas varken hår eller ris.

loppran 10 april 2009 kl 15:18

Ingela:
Jag hade inga örhängen när jag
gifte mig
heller! :)

den blyga 10 april 2009 kl 16:11

loppran: Men ett väldigt fint halsband!

Mifflan 10 april 2009 kl 17:55

Fast den där slingmössan hade kunnat bli början till ett nytt basketmode tycker jag!

Ingela 10 april 2009 kl 22:58

Loppran: Det var ett klokt beslut. När man har snygga glasögon ska man inte ha för mycket av andra prydnader. Pärlhalsband till blev helt lagom.

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: