De morgnar när jag cyklar så där tidigt så att jag hinner se kossor och ankor på vägen (se det förra ännu oförklarade inlägget), ser jag även annat.
Varje morgon möter jag på exakt samma ställe en kille på racercykel. Han har 317 växlar, den coolaste hjälmen, cykelbyxor med revärer, trampor med fothållare och medvind samt nedförsbacke. När det i vintras var som moddigast på cykelbanan, gjorde jag misstaget att i motvind, uppförsbacke, på sekruttskrotcykeln och iförd potthjälm och täckbyxor samt snor hängande från näsan, cykla i den enda snöfria tiocentmetersremsan. Som ju egentligen om man ska vara rättrådig och köra högertrafik var hans del av cykelbanan.
Jag:
– Flåshås, huff, flås, huff, (cyklandes stående, med blicken i snömodden).
Racercyklisten:
– Huuuuuuuuuuuuuuuuuh!!!
Jag:
– Iiiiiiiiiih! Åååh! Förl… (trill).
Och så var han borta. Jag reste mig upp och borstade av mig. Nästa morgon cyklade jag extremt mycket till höger när vi möttes. Och så log vi mot varandra. Och nästa morgon likadant. Och nästa. Och nästa. Samt nästa. Nu börjar det bli lite jobbigt att möta hans blick. Därför sneglar jag sedan en vecka snett till höger, mot en livsmedelsbutik som öppnar okristligt tidigt – men ändå såpass sent att det är en kvart till öppning när jag och min racercyklist möts.
Och där, utanför butiken, står en ensam tjej varje morgon. Hon vankar fram och tillbaka eller sitter på en slängaskräpcementbytta. Hon ser ut att vara väldigt trött och kanske 23 år. Hennes jacka är helt klart från 1987 (fluffig, vit med mintgröna, lila och rosa trianglar). Och jag kan inte sluta fundera på henne.
– Vad gör du här kvart i sju på morgonen?
– Varför har du den där (i och för sig inom kort säkert jättemoderna) hiskliga jackan?
– Vad ska du handla och varför handlade du inte det igår så att du slapp stå här nu?
– Jobbar du här?
– Ska jag sköta mitt och skita i andra i större utsträckning, tycker du?
Jag har hur som helst bestämt mig för att hon har rest i tiden och att hon för att komma tillbaka till 1987 måste stå precis just där precis just då i väntan på att Michael J. Fox ska dimpa ner.
Gummisulorna måste ha smält.
{ 14 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Men DeLoreanen blev ju överkörd av ett tåg i sista filmen. Kan du inte tala om det för den stackars flickan så att hon inte står där förgäves…
Men … vilket år utspelades del två? Aha: 2015. Och då fanns DeLoreanen. Så att den sedan blev förstörd 1985 kan jag ju inte säga till den stackars flickan.
Jag får helt enkelt säga till henne att vänta i sex år, för Michael kommer kanske inte förrän då.
Eller … finns det någon film som utspelas i framtiden när framtiden heter 2009? Star Trek?
Kanske en blandning av Tillbaka till framtiden och Måndag hela veckan?
”Måndag hela veckan” utspelar sig dessutom på min födelsedag, så då är cirkeln sluten och korven den har två.
För övrigt måste jag rapportera att jag sitter i första klass på väg till Göteborg, bakom en man som snarkar och framför en man som hostar slemspott från längst ner i lungorna och minsann sitter det inte fem fnittrande, vindrickande 50-årstjejer lite längre bort.
Känner mig riktigt hemma.
Och 2001 – ett rymdäventyr utspelade sig också i framtiden eller i den nutida dåtiden…
Det är vackert väder på Västkusten. Välkommen!
Ha! Jag har tagit in på ett sekrutthotell! Imorrn blir det mögelblogg!
Tack, Pseudonaja! Det är 14 °C och kallt som fan! (Ja, det går inte riktigt ihop.) Hotellet har en tom pool och gratis kvällsmat. Men styrketräningslokalen är låst.
Av en konstig anledning som jag inte orkar gå in på just nu sov maken och jag på Park Avenue en natt häromhelgen. (Ja, det ligger i Göteborg, och ja, vi bor i Göteborg.) Det var toppengaloppen, och det är helt klart där du ska bo när du måste sova över i Göteborg! (Utom vid bokmässan förstås, för då bor du ju i min hall.)
Ja, fast … hur mycket bloggade du från Park Hotell, Ö-helena? När just det. *hint hint*
Imorrn kommer det en massa bilder från skumraskhotellet!
(Och till alla som jag inte hälsar på i Göteborg: jag är en asocial typ som inte har tid. Synnerligen viktig karriärist i svängen å så.)
Månbas Alpha utspelades 1999. Fast det var ju för 10 år sedan…
Har du stött på cyklisten, den manliga, som du krockade med en morgon på väg till radion igen? Sedan sa du i radion något om en kraschad cykel och nåt mer och så gick den berömda telefonsvararen igån.
men i den sista filmen kom ett flygande tåg. I tillbaka till framtiden.
Den manliga cyklisten som jag krockade med och som hade oljiga händer och som aaaaaaaaalls inte på några villkor kunde vara bilmekaniker?
Nej, honom har jag inte hört av, Jessika. Kanske ska ta och efterlysa honom på årsdagen ?