Hela lördagen gick åt till att jobba på den berömda tävlingen ”Svensktoppen nästa”.
– Vabaha? säger hela bloggläsarkretsen. Svensktoppen vaddå?
Jo, SR har en tävling som slukar enorma resurser och tid, och som går ut på att alla 25 lokalradiokanalerna vaskar fram en musikalisk representant från det egna länet. Dessa 25 utvalda ”vinnare” får vara med i en final på Liseberg för att tävla om ”en chans att komma in på Svensktoppen”.
En chans. Det kan alltså hända att den av de 25 som röstas fram som vinnare sedan inte ens tar sig in på svensktoppslistan utan åker ut direkt.
Men nu läser jag att Shirley Clamp vann motsvarande tävling i SR Sjuhärad 1989 och att Martin Stenmarck gjorde det i SR Örebro 1991. Och att … nej, det var visst inte fler.
Fast vem är väl jag att ha åsikter? Jag fick ju springa omkring på scen och i underjordiska gångar med loger och både lyssna och tafsa på jurymedlemmen Caroline af Ugglas samt fotografera mystiska rum som man knappt kan ta sig in i.
En stor låda med antika tidningar, vita skynken och gigantiska schackpjäser. Inget vet varför.När jag stod i kulisserna och njöt (på scenen, fast utom synhåll för publiken – det närmaste lyckan man kan komma om man inte får vara på själva scenen, män ja ä int’ bitter), fanns det en smal, smal springa till ett bortglömt utrymme som gud och scenvärlden verkade ha glömt. Jag klämde mig in, kisade för att se något och smällde av en blixt med kameran … bara för att finna staplade stolar och inget annat.
Känner ni dammet kittla i näsan?
Bakom fonden (alltså tygsjoket längst bak på scenen) såg det ut som om just denna scens glansdagar hade passerat.
Under scenen. Det är lågt i tak och fullproppat med konstiga saker och slitna dörrar till slitna loger och underbart slitet och spännande.
När hela kalaset var slut, hittade jag min djefla man på detta vis – engagerad som få.
{ 10 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Apropos liggställningen tycker jag den djefla mannen är för spänd i axlarna.
Bekymrad moder…
PS …denna scens glansdagar hade passerat.Se min blogg 26/5!DS
Vilken scen var det?
Har de spelat schack med döden där?
Det var Parken Zoos inomhusscen — som nog inte heter Parken Zoos inomhusscen utan något vackrare.
Ett tag trodde jag nästan att du varit och plåtat på min vind …
Då ska jag planera in en resa upp på din vind, Howdy!
*En kul blogg med massor av humor, och en chans för okända bloggare att synas! Bloggspejaren snokar runt bland bloggarna och rapporterar intressanta saker! Det länkas alltid! Vill du bli spejad på?*
Är det inte alltid där det mest intressanta finns – bakom, bortom och bredvid det som visas upp? Vare sig det gäller utslitna teatrar eller något annat.
Helt korrekt, Niklas! Särskilt den trasiga fonden … som ett konstverk i sig.
Alla teaterar och scener och vindar är fascinerande. Men det är sjutton vad svårt det är att inte gå upp på sagda scen – även när några andra är där just då och håller på.
Tjusigt wv inketsea – ink at sea? Riktigt poetiskt, ju.
Den blyga/den bekymrade modern till den djefla mannen — hans sömn är fantastisk. Dock misstänker jag att axelpartiet ser spänt ut för att det numera är så fullt av muskler.