Jag stod framför automat med en skylt som skrek att endast kontanter accepterades och att biljetten med gula tåget till Arlanda kostade skjortan.
– Kontanter? sa jag högt till ingen. Kontanter?
En minut senare stannade jag till framför en fullständigt fantastisk plats.
En raggningsruta.Gula tågen har installerat en raggningsruta eftersom det kostar nästan lika mycket att åka två tillsammans som en ensam! Och där stod en karl i raggningsrutan och bara väntade på mig.
– Får jag lov? sa jag?
– Om jag får ragga på dig, svarade han.
Han var en av två keyboardister i bandet Tiamat, som var på väg till Tjeckien efter att nyligen ha spelat på Peace & Love. (Eller som jag så initierat sa: ”Love & Peace”.)
Tre av Tiamatisterna. Vi pladdrade och skojade om hur uppraggad jag var och filosoferade om huruvida vi var tvungna att hångla eller om det räckte med att vi pluggade morgonritualer med varandra. Men plötsligt sa jag fel. Jag gjorde bort mig. Samtalet tystnade och grabbarna vände sig inåt och slutade att berätta om gårdagens öl och morgonens öl och den kommande lunchölen. Jag grävde nämligen fram kameran och deklarerade glatt:
– Vad kul, det här måste jag skriva om!
– Va? Skriva?
– Mhm. Blogga!
And the rest was almost silence.
Nu sitter jag och väntar på att få gå ombord på planet i en förvånansvärt stökig del av Arlanda. Jag har hittat ett eluttag och känner mig därmed som hemma. Jag skulle bara ladda ner en bild från kameran, men måste först tömma den på 1 300 bilder som min djefla man tog i Ukraina. Han tog många bilder på tanter i huckle, kan jag meddela.
Bredvid mig sitter en hippie i kostym och hallickskor och äter vindruvor medan han viftar med en cigarr i metallfodral. Jag hade bestämt mig för att han var en skum amerikan, när han plötsligt började tala dalmål. Jag är verkligen en människokännare.
{ 15 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Det gick inte att kommentera på språkpolissidan, så jag försöker här (angående korrekturtecken):
Det är ju stenografi, vad jag med min synnerligen bristande stenografikunskap anar. DELT, tror jag tecknet bokstavligen blir. Med andra ord en kvarleva från stenografiblockets tid.
Stavfelet är "sorgerligt".
Det jag har lärt mig är att deleaturtecknet är lilla ”d” – antingen i Deutsche Kurrentschrift eller Sütterlin.
Lotten sms:ar: ”Sitter nu på Münchens flygplats och har inte internet och har – vad det verkar – svårt att skicka sms. De fastnar i mobilen. Har ätit apfelstrudel och druckit kaffe för 10 €.”
Nu inser jag att du kanske har annat att göra i utlandet, men jag har en fråga, om du har en minut över… (Det är ju trots allt du som är min port till bloggandet, bloggandets moder, kort sagt: den som vet. Tänker jag helt ärligt, inget smicker…)(Fast om någon annan där ute har en åsikt välkomnar jag även den, såklart!)Jag har startat ett eget litet bloggförsök och undrar nu över vett&etikett – om man vill länka till någon i sin "bloggar-jag-läser-lista" – bör man fråga vederbörande då?
Lycka till på resan! /Lotta
Frågade om länkning gjorde man i förra seklet, Lotta. Nu gör man det, bara. De absolut flesta som blir länkade till blir dessutom smickrade av det hela. Just Do It, alltså.
Annars är jag lite nyfiken på hur Lotten gjorde bort sig på Arlandatåget. Man tystar inte ett rockgäng helt utan vidare.
Lotten rules – that's it!
wv är helt fantastiskt men utanför ämnet: immuntro
Sparad.
Om en bil med dragkrok passerar om ca två veckor – behöver ni fortfarande köra en kärra till sopsorteringen? Är ni hemma?
Pf: Hon tystade väl gänget när hon sa att hon skulle blogga om det hela.
Nu såg jag, Ulla. Tack. (Jag tog det som att hon först gjorde bort sig och sen skulle blogga om saken)
Plastfarfar: tack!
Tjolahopp! Jag har flirtat med en främmande hotellägare som inte alls äger det hotell som jag bor på och faktiskt fått internet!
Men här behöver jag junte göra något — ni sköter er själva med den äran.
Dieva — kom, kom även om det inte har med återvinning att göra! (Det gäller alla.)
Nu ska jag lägga ut några bilder så att ni ser hur hemskt jag har det.
Om Sveriges internet är en stilig karl i sina bästa år, är det grekiska internetet en Catweazle. (Kul men inte så pålitlig.)
Raggarrutan är ju fantastisk! Den borde finnas på fler ställen. Ica så man kan köpa storpack ihop till exempel. För övrigt så finns det alldeles för få företag som vågar driva med sig själva. Eloge till burgar-reklamen som säger att hamburgaren du köper hos oss kommer inte se ut såhär.
Hallickskor? Hur ser sådana ut?
Ewa: hallickskorna får man fantisera fram. Jag har en förfärligt dålig bild som jag kan publicera när jag i framtiden bloggar om t.ex. hallickar. Eller skor.
Kanske har denna min fördom sitt ursprung i amerikanska 70-talsdeckare. Måste utredas!
Hallickskor eller hallick-skor?
Tvingades gå tillbaka till gruntexten för att få förklaring till vad Lotten syftade på.
OK, inser det lär väl även finnas kvinnliga hallickar, men de kallas normalt bordellmammor om jag minns rätt.