En plötslig tidsresa

av Lotten Bergman den 20 oktober 2009

Datorstapel i källaren.

Ok, vi har många datorer i huset. Framför allt har vi farligt många ickefungerande datorer. Vi har såpass många döda datorer att de små barnen ibland tar ner sina kompisar i källaren för att visa upp datortjyrkogården.

De gråa som vi har lekt med under sommarspelens gren ”kast med liten dator”.

Stora skattkistan med sladdar som ingen behöver.

Men på fyra ynka dagar har tre av de fem laptopparna klappat ihop, lagt sig att vila och valt att glömma allt som inte har backuppats. Plötsligt måste vi köa, kvotera in oss, ansöka om datortid och samsas som i vanliga familjer. Den enda stationära som går att sparka igång har fått dammas av och uppdateras.

Och allt är jättekrångligt. När jag hör uppmaningar om att ”kolla på www…” så börjar jag gnissla tänder och morra att det minsann inte är så himla lätt som de tror. När jag ska läsa bloggar får jag göra det i expressfart för att en tonåring ju måste få skriva en recension av Doktor Glas. När jag skulle kolla tågtider, valde jag att ringa till SJ istället för att avbryta de tillfälliga datoranvändarna – och det är fan ingen dans på rosor att prata med SJ!

(Ni ser. Jag tar till och med till svordomar. Jag är inte mig själv.)

– Men Lotten. Det här är bra för er, säger någon som påstår sig vara en vän.
– BRA? Lika bra som att leva på bröd och vatten!
– Meen. Ni är nätberoende hela bunten.
– Ja, och vi är stolta över det!
– Ta nu ett djupt andetag och titta på den vackra hösten.
– Snicksnack. Jag går ner i källaren och hyperventilerar.

Källaren är som alla förstår av bilderna ovan en källa till glädje, tankar, meditation och nostalgiska trippar. I morse hittade jag t.ex.vår allra första bärbara dator.

Detta är väskan. Observera gärna det äkta spindelnätet nertill och dammet som yr som en höstdimma.

Blixtlåset som inte har öppnats på minst ett decennium lät som en moppe. Krrpppbrrrrum!

Jag lyfte på väsklocket, flyttade försiktigt på musen (som var av en senare generation), greppade datorn i det ack så bekanta handtaget och drog sakta upp datorn med ett swooosch-ljud. Så vackert!

Kom alla barn och titta! Ser ni vad söt den är? Stopp, stanna, kolla!

Succén uteblev. De datorberövade barnen rusade förbi, prioriterade busstider och frukost framför att gulligulla med vår vän holken. Ljuva 1980-tal. Och när jag lyfte min simmiga blick, såg jag plötsligt mig själv i dåtiden.

Femtonåringen springer omkring i min letter jacket från Dallas 1982, klänningen från 1989 och strumpbyxorna från 1986.

Men tillbaka till nutiden. Ämrans hårddisksförbannelse som har drabbat de jämnåriga datorerna. Kan vi månne prioritera datorinköp framför bilens pajade koppling, badkarets avskavda emalj, kökets sopiga fläkt och barnens filmjölk?
_________
Uppdatering
Ny MacBook Pro med lysande tangentbord är härmed beställd. Nämnde jag att tangentbordet lyser?

{ 33 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }

Jessika 20 oktober 2009 kl. 10:37

Ähum, hur många datorer pajar hemma hos er? Och vad gör ni för att de ska paja i den här oroväckande frekvensen?
Jag ser inget fel med att drabbas av frispel om datorn ger upp andan, snarare räknar man snabbt över finanserna och hur gör vi nu?

Ni kanske kan köpa en liten sån dator för sådär 2000 kr tills pengasituationen stabiliserar sig. Dessvärre är dom pc allihop.

Lotten 20 oktober 2009 kl. 10:44

PC?

*duns*

Plastfarfar 20 oktober 2009 kl. 10:44

Även jag är internetberoende. Vi fick ett kabelfel i somras. Telia ADSL och telefoni skulle vara nere i fem(!) dar.

Efter en av dessa dagar åkte jag iväg och shoppade en liten tiotummare med Tele2-s 3G bara för att upptäcka en grannes oskyddade trådlösa nät när jag kom hem.

Och dagen efter var Telia upp igen…

Miss Gillette 20 oktober 2009 kl. 13:02

Å! Jag hade min första kånkbara i en sjömanssäck som jag hade färgat svart. Svoooschljudet måste ha varit väldigt snarlikt ert.

SJ har gått charmkurs och kan vara aptrevliga att slänga käft med numera. Den jag bokade sovvagnsbiljetter av igår höll jag på att få med mig på resan istället för Maken.

Är hon någe lik dig då, femtonåringen!!!

Cecilia N 20 oktober 2009 kl. 13:16

Jag var in på nån quizsajt häromdagen där man skulle gissa var bilden var tagen. (Jag är helt klart en hemmasittare enligt resultatet …)

I vart fall. Från Paris (inte Rom) fanns en bild av staplade skelettben med en och annan skalle. "Katakomber!" tänkte jag, men hade som sagt inte någon koll på var sådana finns.

Den bilden kom jag att tänka på när jag såg bilden av datortjyrkogården i er källare.

Wv säger något lakoniskt svårtolkat om saken: ingdthy.

Det verkar f ö mer praktiskt med döda laptops än med stora bängliga skärmar som vi har haft ståendes skräpandes både lite här och där. De är inte så stapelbara.

Jessika 20 oktober 2009 kl. 13:55

Nä, jag vill inte heller ha pc. Men är man beroende så är man.

ZKOP 20 oktober 2009 kl. 14:28

Classic. 1993. Första datorn. Nostalgi.

MacBook Pro. Kärlek. Nu.

Plastfarfar 20 oktober 2009 kl. 15:07

Jag brukar säga att Windows är ett operativsystem. Mac är religion.

Lotten 20 oktober 2009 kl. 15:25

Halleluja.

pärlbesatt 20 oktober 2009 kl. 15:36

Skulle du månna vilja avyttra en av de bärbara som bara går att skriva på, när datorhaveriet löst sig så hojta. Jag är i svårt behov av att kunna sitta vid annat än det här tröskverket som tjuter och brummar så snart det varit i gång en stund.

Hoppas det löser sig för er snart, jag vet hur det är att vara utan och hur det är att vara strandsatt utan…

JR 20 oktober 2009 kl. 15:40

Det märkliga är att PC ägare förstår att man måste ta backup lite då och då, men Mac ägare blir helt oförstående den dagen hårddisken går sönder. Va skulle jag ha tagit backup också??? Men PC ägare är väl inte så religösa utan förstår sig mer på teknik och inser att backup måste alla ta (vare sig man har PC eller Mac)
;-)

PGW 20 oktober 2009 kl. 15:51

Lottten UNDERBAR samling. Jag minns min första fågelholk.

JR, sorry, det är tvärtom (jag har supportat blandat nätverk) PC-människorna litar blint på sina datorer, utan back-up. Macfolket vårdar sina burkar ömt med back-up och kärlek.

cruella 20 oktober 2009 kl. 17:14

Mac eller pese är ju bara en fråga om vana. Finns ingen som byter, åt nåt håll.

Miss Gillette 20 oktober 2009 kl. 17:32

cruella: Jag har bytt! Från Mac till PC. Såvida inte det här rosornas skyttegravskrig inte förs mest på skoj så begriper jag inte motsättningen.

Tiila 20 oktober 2009 kl. 17:34

cruella: johodå, det finns det visst!

Jag har haft både Mac och PC och Mac igen. Nu byter jag varje dag från PC på jobbet till Mac hemma.

Men Mac är ändå alltid Mac.

cruella 20 oktober 2009 kl. 17:54

jaja, byte under tvång pga jobb är ju en sak. men att låta hjärtat va me så till den grad liksom. fattart inte. jag vill för mitt liv inte ha mac men det är ju för att det innebär en inlärningströskel som jag inte har tålamod med. precis som i vilket sammanhang som helst.

hannah 20 oktober 2009 kl. 18:27

sedan jag skaffade min iPhone är jag mycket mindre dator beroende, bra! (dock mycket mer telefonberoende och internetberoende… hmm…)
(och nu har jag enligt wv "autat" mig)

hannaH 20 oktober 2009 kl. 18:30

oh no. särskrivningsviruset har satt sig i mina fingrar! illa!
datorberoende ville jag såklart skriva, inget annat.
Ni borde f.ö. lämna in datorerna för elektronikåtervinning, gammal elektronik som ligger och skräpar i folks källare är rena guldgruvan för att bygga nya prylar, så kan man spara lite på våra ändliga resurser.

Lotten 20 oktober 2009 kl. 19:40

Stopp och belägg. Det heter sär skrivnings viruset.

Cecilia N 20 oktober 2009 kl. 20:44

Jag såg! Jag såg! Lysande tangentbord! Ooooo!

Tiila 20 oktober 2009 kl. 22:29

Cruella: Jo, nu är det pga jobbet, men jag har haft båda varianterna även privat. Valde dock Mac nu sist och ångrar mig inte. Men lysande tangenter hade jag velat ha!

en djefla man 21 oktober 2009 kl. 06:52

Hurra! Alla ses i vägkorsningen ute vid Åvävlemossebytorp och så har vi stort drängslagsmål över Windows och Mac OS ända tills Lotten tar fram brandsprutan och återställer ordningen.

ZKOP 21 oktober 2009 kl. 08:47

Eller träffas vi där för att hylla vår gemensamma gud –datorn. Dansar runt totempolen vi byggt av era gamla datorer och välkomnar vi den senaste vars tangentbord lyser i mörkret.

Lotten 21 oktober 2009 kl. 09:05

Idag är en annan dag. Och Femtonåringen har på sig mina lappade jeans från 1985!

(Och jaaaa, Miss Gillette — ungen är vansinnigt vacker.)

Orangeluvan 21 oktober 2009 kl. 09:07

Bilden på Ida är skrämmande lik dig själv!

Lotten 21 oktober 2009 kl. 09:11

Det är ju det jag säger — "vansinnigt vacker".

Stellan 21 oktober 2009 kl. 09:15

Exakt en sån där liten Har jag också. Tioåringen fick syn på den på vinden och ville genast ta ned den till sitt rum. Så nu står den där, som en slags prydnad.

Har ni kollat http://datalanna.se? Där kan man faktiskt hitta en begagnad Mac till skapligt pris.

Folk som pladdrar om nätberoende orkar jag inte argumentera med längre. Jag säger bara att 1900-talet varit slut i snart tio år. Räcker inte det?

Miss Gillette 21 oktober 2009 kl. 09:50

lotten: Precis vad jag menade. ;-)

stellan: Vem är _inte_ nätberoende i Sverige idag? Skillnaden mellan folk och folk i det fallet är väl att vissa inser det och andra inte (och gissa vilka som uttalar sig förklenande om "nätberoende" …)

Båthuspernilla 21 oktober 2009 kl. 10:58

Den må vara gammal men jag bara måste…

Båthuspernilla 21 oktober 2009 kl. 11:02

Hmpf inte funkade länken.
Gör det manuellt i stället http://www.slutet.se

(Vad är det med mig och länkar? Skrev av innehållet i länkskolan men ersatte variablerna med mina och ändå funkar det inte. Fick felmeddelandet att http:// inte var tillåtet och utan det så bluddrar det ju till sig med blogspot bla bla bla framför länkens adress. Ställer mig i kontorshörnet med dumstruten på och funderar.)

Lotten 21 oktober 2009 kl. 11:18

Jamen det var väl bra att länken inte funkade, Båthuspernilla — nu fick du ju anledning att skriva en himla massa trevliga bokstäver här istället för att jobba eller göra något annat nyttigt!

Båthuspernilla 21 oktober 2009 kl. 14:46

Sant. Ska genast byta inställning. Tack för perspektivskiftet :-)

Örjan 21 oktober 2009 kl. 15:13

Har träffat både Lotten och äldsta dottern.
Båda är jättesnygga, så det så.

Äpplet har inte fallit långt ifrån …., där inte.

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: