oktober 2009

Skriv ut dokumentet som kommer fram när du klickar på ordet här ovan, dela ut det, drössla med det, blogga om det, länka till det, råka tappa det framför fötterna på dem som behöver den mest och diskutera ämnet där ni kommer åt. (Ni som har ont om tid kan läsa gårdagens blogginlägg, för det är i stort sett samma information om den kollektiva bestraffningen som jag vill eliminera, bara lite mer fokuserat.)

Ni som undrar hur man lägger ut pdf:er på sin blogg kanske kan få svar i kommentatorsbåset? (Själv humpar jag ut den på servern med hjälp av Transmit, men det finns många andra, enkla sätt.)

Och när vi väl har utrotat den kollektiva bestraffningen, vad ska vi ägna oss åt då?

{ 6 kommentarer }

Jag kanske hellre skulle ta och engagera mig i kollektiv som hemlösa barn i Calcutta eller avlyssnade svenskar mot FRA eller varför inte hungriga pensionärer i vårdsvängen?

Men jag väljer idag att slåss mot kollektiv bestraffning inom ungdomsidrotten. (Ok, inom all idrott och överallt i hela samhället förstås, men vi tar en bit i taget.) Så här kan det gå till … förlåt, så här går det till – och det är mycket, mycket vanligt.

– Alla springer fem ruscher med böjda ben!

(En och annan karateinstruktör tänker nu ”aaah, vad skönt, det handlar inte om karate” medan halva läsekretsen tänker ”vad ända in i glödheta är det för idrott när man springer ruscher med böjda ben?”. Inte vet jag. Jag hittar bara på eftersom jag vill att ni ska förstå att det kan handla om vilken idrott som helst. Alltså: se nu framför er hur 15 tolvåringar ruschar allt vad de kan med böjda ben.) Tränaren rynkar pannan och för visselpipan mot munnen.

– Viiiisselpiiiiiiiiiip! Nä, hörni! Ni två – ja just det, ni två – böjde inte på benen tillräckligt! Därför måste ni alla göra 20 armhävningar! Och djupa ska de vara, annars får ni springa igen! Kör!

De tretton som böjde sig tillräckligt bestraffas för att deras två kompisar enligt tränarens omdöme inte ansträngde sig tillräckligt. Tränaren är nämligen av åsikten att

1. de två slökorvarna blir mindre slöa om de bestraffas
2. de tretton som inte slöade sig kan sätta press på slökorvarna
3. alla kan böja lika mycket på sina ben.

Så himla dumt. Och förbjudet enligt fjärde Genèvekonventionen.

Fel:
– Varför är ni så få här idag? Kalle, Lisa, Nisse och Bettan har inte sagt att de inte skulle komma! Morr! Jag blir så förbannad!
Rätt:
– Idag ska vi ha kul! Eftersom ni är så få kommer ni att hinna öva lite extra på detaljerna.

Fel:
– Bedrövligt. Det här var det värsta jag har sett. Alla springer tio gånger uppför trapporna där! NU!
Rätt:
– Jag ser att ni är trötta och okoncentrerade. Men tänk att för varje gång som ni tar i lite extra när ni är som tröttast, förbättras konditionen lite grann! Ser ni trapporna där borta? Försök att springa uppför dem tio gånger – men planera så att ni inte kollapsar efter två gånger! Några frågor?

Fel:
– Jag struntar i om ni förlorar matchen på lördag. Det är ju er förlust. Ni får förlora den bäst ni vill. Ni bryr er ju inte. Så då bryr inte jag mig heller.
Rätt:
– Ironi är när man säger tvärtom vad man menar. Det försöker jag verkligen att undvika. Och om ni någon gång tycker att jag säger konstiga saker som ni inte förstår, ska ni fråga vad jag menar.

Hade det där sista verkligen med kollektiv bestraffning att göra? Jahadå.

Berätta för mig om era erfarenheter och åsikter i kommentatorsbåset eller via mejl. Annars får ni göra 15 armhävningar på fingertopparna allihop! NU!

________
Här finns en pdf som ni kan skriva ut och sätta upp i klubblokalen eller på skolorna eller lägga i fikarum. Klicka!

{ 34 kommentarer }