När jag och Bästisgrannen var i USA, berättade jag i kilometerlånga inlägg om mataffärerna och min fascination för dem. Nu vill ni förstås veta hur det är i Schweiz? (Jag ställer förresten gärna upp för mataffärskontroller i N.Y., om någon undrar.)
Här i Genève är allt smärtsamt dyrt. Jag köpte ett paket med tepåsar och trodde vid betalningen att de var inpackade i bladguld. Jag gick in i en skoaffär som hade dammiga och omoderna skor på rea för blott 1 200 spänn. Jag köpte på Starbucks mitt livs dyraste kopp te: 50 kr.
Mataffärerna liknar till storlek och hyllsystem Sveriges. Men de har plastmat!
Det fiffiga är att man här får välja mellan helt färdiglagad mat och fantastiska råvaror som aldrig har kommit i närheten av ett plasttråg. Tre meter från potatisarna ovan, fanns köttdisken.
Inne i jätteaffären Globus kom en ilsken styckmästare fram till mig och väste på franska att jag inte fick fotografera sylt juiceburkarna med stickade mössor på locken eftersom Globus hade copyright på alla mina bilder. Jag fnittrade och skojade om andra löjliga sätt att ha copyright på allt eftersom jag trodde att han skojade. Det gjorde han nu inte. Så jag vände på klacken och flydde en hotande stämning, men var efter bara tio meter tvungen att tvärstanna och ta ännu en bild:
Men igår var jag inte bara i mataffärer – jag blev av en av mina fullständigt förtjusande Anna Ankor (en som egentligen heter Anette) bjuden på lunch på ett sådant där perfekt ställe utan turister. (Moi? Turist? Mais non!) Vi pratade i munnen på varandra i tre timmar och var tysta endast när vi åt chokladpraliner.
Dagens underliga upptäckt är varken möglig eller dammig. Det är bara en chokladerias julpyntade skyltfönster.
Kanske har vapnet i skylten att göra med chokladkittlarna (en kittel, flera kittlar, hihi) av choklad alldeles intill, som är en symbol för när en 14-barnsmamma 1602 skrämde fienden på flykten genom att från stadsmuren hälla kokande grönsakssoppa över alla som närmade sig. Detta firar man (L’Escalade) fortfarande i december varje år med att äta chokladkitteln och allt godis som den är fylld med, trots att det egentligen inte alls var sådär det gick till. (Karl Emanuel I av Savoie och hans män slogs tydligen tillbaka av en till tänderna rustad ortsbefolkning, men särskilt många kittlar och soppor sågs inte till.)
Och hur har ni det?
_____________
Uppmaningsuppda
tering. Miss Gillette ville se burkarna med stickade mössor som höll på att kosta mig min copyright eller nåt:
Inte sylt, men juice … väl?
{ 41 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Iiiih, nu kom en städerska in i huset där jag bor. Jag sa på franska att jag inte talar franska, varpå hon på franska svarade att hon inte heller talar franska. Sedan berättade hon sitt livs historia på spanska, som jag ju inte heller behärskar.
Kom hit alla tyskar! Jag kan kan tala tyska!
Låter som om du har det trevligt trots plastmaten i snabbköpet
. Fortsätt så.
Jag bodde i Genève ett halvår och var mycket fascinerad av mataffärerna. Eftersom jag finansierade min vistelse genom svenskt studiemedel så tvingades jag dock oftast inrätta mig efter principen "se, men inte röra". Till vardags handlade jag på Migros och ibland på helgerna unnade jag mig ett besök på Manor för att komplettera med sådant som inte fanns på Migros. Till Globus kom jag enbart som storögd turist (att handla där var uteslutet).
En sak som jag tyckte var väldigt rolig var att alla varor var märkta på såväl franska som tyska och italienska. Jag tog det som en extra språkövning. Jag har fortfarande kvar en förpackning bomullstops inköpta på Migros. Varje gång jag använder en tops så läser jag vad det heter på tyska (wattestäbchen), franska (cotons-tiges) och italienska (bastoncini ovattati). Ovärderlig kunskap, inte sant?
Sara: Jag älskar att kasta mig i Europas språkgryta och ligga där och puttra – framförallt gränstrakter eller andra områden där flera språk används parallellt.
Det ohemtrevliga vapnet är en så kallad morgonstjärna. Dom heter så!
Visa nu genast sylten med mössa! Det förstår du ju att du måste!
Alltså, du fick TITTA på syltburkarna då? Låter tveksamt.
Wv aphanst. Låter som om han hette det, den ilskne på Globus.
Skönt att höra att det inte var någon som hade i uppgift att kittla chokladen. Det verkar vara ett meningslöst projekt då jag inte hört talas om att choladen på något sätt kan reagera på dylik behandling.
Intressant det där med mössorna. Så om man på denna hörsägen ("Det finns syltburkar med mössor i Schweiz.") får för sig att göra likadant på en svensk julmarknad med sina egna burkar med varierande innehåll. Då kan man få på moppo för detta?
Och om man kläcker idén själv, går man fri då?
(Nej, jag är inte burkförsäljare.)
Frågan är om wv går fri från det exklusiva märkets stämning idag: mucci. Det ser man ju vad det liknar …
Varför är ingen intresserad av morgonstjärnan? Det är alltså ett medeltida vapen: på ett rätt så stadigt träskaft sitter en järnkedja, inte så lång, och vid kedjan är fästad en järnkula med vassa piggar. När man nalkas fienden svingar man sin lilla morgonstjärna, dunkar fienden i skallen och – ja, ni förstår hur detta vapen har fått sitt namn.
Säj nu inte att dom har godisfyllda plastmorgonstjärnor i Schweiz! Men vad kan man vänta sej av dessa uppfinnare, tillika tillverkare, av "an aggressive sweetie" som vår vän Billy Connolly säger om Tobler*ne.
Wv säjer gorab. Ja ,så hette nog en del av grabbarna som svingade sina morgonstjärnor när det begav sej.
Mataffärer i utlandet är jättespännande! De har annorlunda och ibland konstiga sätt att förpacka matvarorna, de har ibland saker man inte ens tänkt på att man kan eller ens vill äta och så brukar de ha ilskna män som jagar en om man tar bilder inne i affären.
Kanske en och annan kittelflickare var inblandad i striderna och svingade sina stjärnor arla morgon?
Annars är jag avundsjuk på din måltid med pumpasoppa. En granne bjöd på det på allhelgonahelgen – gudomligt gott.
Men det är inte synd om mig – nästa vecka får jag åka till London och kan äta mig äckligt proppmätt på mitt indiska stamhak (och köpa böcker!)
.
Dieva: Khans? Eller har du något annat bra tips? Ska också dit nästa vecka.
Dieva: Att vara proppmätt på Korma och att vältra sig bland förlagsresterna i en bargain bookshop är två av de bästa Londonupplevelserna.
Ökenråttan: Intressant från Wikipedian: ”Stridsgisslet är en variant av spikklubban men har en järnkedja, normalt cirka 30 centimeter lång, mellan skaft och slagkula. Stridsgissel med en eller flera taggbesatta slagkulor förekom. Stridsgisslets fördel är att den inte ger brukaren någon rekyl när den träffar sitt mål vilket spikklubban gör.”
Arga gubbar lever enligt mottot ”Allt som inte är uttryckligen tillåtet är förbjudet.”
Åh, jag älskar också mataffärer uuuutomlaaands, dit jag älskar att åka! Intressant kontast med antingen helt färdiglagat och plastförpackat (fast veggobiffarna du fotat såg godare ut än några veggobiffar i svensk butik) och härliga manuella diskar (något som Sverige tyvärr har allt för få).
Nu vågar jag kommentera, och t.o.m. ha med min bloggadress, modigt va?
PS: wv: predo, förkortning för något känns det som.
Hurra för portvinsosten! Men vad är det för vapen de har dödat hönan med?
Jotack vi har det bra. Jag sitter just nu på toa och funderar över om jag ska tillbringa eftermiddagen med att göra mig oemotståndligt vacker eller sova bort den.
Ökenråttan: Alltså, direkt efter din kommentar googlade jag minsann morgonstjärnan. Liksom givetvis alla andra. Här lämna vi inte intressanta upplysningar vind för våg.
Ozzy: Misstänker att de bränt av fjäderrester på hönan. En kunnig hönstillagare som jag bodde med för länge sedan brukade göra det på gasspisen. Luktade oerhört illa, men var effektivt.
Vad gulligt att tops heter bomullsstjälkar på franska.
Ozzy: Håller med om att ost med inbyggd portvinspipeline är ett intressant koncept. Man kanske skulle ställa en flaska punsch i ärtsoppan?
Niklas: Nej, inte Khans utan Malabar Junction, ett stenkast från British Museum.
ddm: Punschen ska ju serveras varm så en placering i ärtsoppan är väl inte helt fel. Kräver kanske en hävert för kunna servera utan alltför mycket soppspill på bordet.
När jag bloggade från Finland blev kommentatorsbåset fullt av turisttips om Luleå. Nu när jag är i Genève tipsas det om London.
Ljuvliga äro tvärkasten! Särskilt tack idag till Saras språkkurs: wattestäbchen!
På äkta genèveskt manér sitter jag nu på Starbucks och surfar. Det är sanslöst stökigt i luften: alla gäster talar olika språk. Även till varandra.
Nu lägger jag ut bilden med mössorna!
Det oroar mig en smula att du äter anka till lunch. Det var väl inte en av kursdeltagarna?
Jag fattar inte riktigt konceptet med mössjuicen. Juicen heter "innocent" (oskyldigt) och flaskn pryds av en liten smiley med gloria – och så har flaskan en mössa?
Hur är det tänkt? Vad har oskuld, juice, glorior och stickade mössor med varann att göra?
Sa aphanst något om det?
Mössorna har med välgörenhet att göra, titta här. I och för sig en engelsk sida men vad gör man inte när alla turistråd gäller London och wv säger weativer?
Tack Niklas – där har vi en flaskmössa i form av en liten kofta, och en i form av en liten tekanna. Tänka sig!
Såna oskyldiga små mössor. Men söta!
Och en liten oskyldig juiceflaska klädd i klädasam kondommössa.
Så … om man skulle sätta sig och sticka mössor till de där dryckerna här i Sverige så skulle somliga pengar gå till välgörenhet?
Knepigt för en som sitter i Norrland för de säljs tydligen inte så långt från Stockholm.
Men du! Klart han inte ville att du skulle ta kort på mössflaskorna! Enligt flaskornas hemsida ska de förvaras kallt!
För att inte tala om att de även ska serveras kallt. (sic)
Så man tar kyla från de gamlingar som välgörenheten riktar sig till och så her man den i den lokalen som dryckerna serveras. Antagligen.
Nu haver jag bloggat!
Grisfötter?
Snarare grisknän från frambenen, med bortsågade fötter/klövar?
Till framtida Schweinehaxe?
Innocent (med mössorna kör rätt hårt med dem i sin blogg).
De finns i Sverige också – jag hittade en smoothie från dem på ICA där de meddelade att inga trumpeter fanns i den.
Inga trumpeter).
Nu hoppas jag att länkarna fungerar.
Örjan: det är kalvfötter – veau pieds!
Här sitter jag nu på Amsterdams flyplats och ska blogga. Men det trådlösa på Starbucks är inte gratis (!) och det som jag nu betalar för är skakigt.
Hur ska det gå, huuur ska det gå?
Ja. "Flyplats" är det nya svarta: man flyr hals över huvud från sitt brunna hus.
Jag har druckit de där "juicerna" men några har varit smoothies.
Kalvknän till Kalbshaxe.
Ännu bättre!
lotten: Man tackar, väldigt rara korkbonader. Fast man hajar inte riktigt varför schweizergardet ryckte ut — hur lätt kan det vara att hålla mössidén hemlig i all evinnerlighet? Tvärtom borde väl all gratisreklam vara välkommen.
Kan man tycka.