I Ukraina’s Got Talent som avgjordes tidigare i år, vann en tjej som transkriberat heter Kseniya Simonova. (Ксения Симонова)
Hon kan inte steppa, inte kasta brinnande facklor omkring sig och inte heller kan hon dra ut rostiga spikar med tänderna. Hon bara ritar i sand på ett upplyst bord.
Men som hon gör det! Klicka! Se! Tolka och associera! (Nej, åtta minuter är inte lång tid. Seså, kolla nu på detta istället för att stressa runt på andra bloggar!)
Konst, konst, konst. Mitt livs största konstnärliga upplevelse var när jag åtta gånger såg Kung Lear på Dramaten. En av de värre upplevelserna var när jag häromdagen råkade höra Darins cover på Viva La Vida. Men jag ska kanske inte klaga – själv kan jag blott rita streckgubbar, dansa haltande vals, spela Paul Ankas ”Diana” på piano och tralla do-re-mi-fa-so-la-ti-do baklänges.
(Mer information om vad Kseniya Simonova ritar här ovan finns här.)
{ 1 trackback }
{ 30 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Jag lipade som ja, jag vet inte vad, fast jag inte ens förstår hälften av kopplingarna… Uj. Det måste jag länka vidare. Tack!
Och så undrar jag förstås var du fick det ifrån. Har du nån hemlig länkleverantör eller är jag bara hopplöst bakom igen?
wv är babilin, det lät lämpligt i sammanhanget tycker jag.
Man ska ju alltid ange källa, Pärlbesatt, men den här gången blev det så här absurt:
Jag skickade en (i sammanhanget ointressant) Youtube-länk till min djefla man, och då är traditionen att han ska skicka något till mig som "klår" det jag skickade till honom. (Han vann denna gång.)
Han hade i sin tur blivit tipsad av en kompiskollega som är krigshistoriker, som hade hittat länken på ett forum för krigsnördar och fältslagsfanatiker.
Den där hemliga länkleverantören hade jag gärna haft sittande på axeln. Vad säger ni om den branschen — "länkuppsnokare"?
Det här är ju fantastiskt! Den åker upp på min blogg med, det är ett som är säkert.
Jag grät också när jag såg den länkad på facebook och har tittat hur många gånger som helst. Några fingerdrag och alltihop ändrades. Helt fantastiskt.
Helt fantastiskt.
När inget annat når ens hjärta, gör konst det.
Fantastiskt! Är det månne hon som har gjort den där trailern för Animal Planet?
Jag bloggar vidare jag med – tack!
Kortaste 8 minuter jag varit med om.
Otroligt
Helt fantastiskt och otroligt imponerande. Även fast jag ser hur hon gör förstår jag inte hur det går till, och jag undrar hur hon kom på att rita i sand på det här viset.
Enligt vad jag läste om henne, blev hon arbetslös och satt på stranden och var ledsen samtidigt som hon ritade förstrött med fingrarna.
Hon hade bara hållit på med sandritning i ett år när hon vann tävlingen …
(Låter nästan för bra, eller hur?)
Många frågar "får jag länka?" och känner sig lite blyga och osäkra. Jag formar händerna till en tratt och vrålar:
- LÄNKA PÅ! THE MORE, THE MERRIER!
Kanske det mest fascinerande jag sett i konstväg! Tack för länkningen och upplevelsen!
"kanske" borde varit "med all säkerhet"
Vad glad jag blir över att ni är glada!
Hoppas att Kseniya googlar sitt namn då och då och vet hur man översätter text från svenska till ukrainska.
Så fint! Jag tittade två gånger.
Wow! Sexton minuter, Åsna!
(Nu har även jag tittat en gång till. Jeeezus, vilken begåvning.)
Och jag som är så stressad! Men det var bra avkoppling i hysterijobbandet.
Jag har tittat mer än två gånger, och även snabbt på hennes övriga videos.
De från tävlingen är bäst, helt utan klipp.
Men även den "orientaliska" är ju helt fascinerande.
En video verkar vara "reklamvideo"
Undran när kommer första varianten på hennes sandarbete i svensk TV?
Wv- vilken otrolig ära
orjacult
Visseligen heter jag Örjan.
Men kult i min ära???
Min sambo som är en otålig blasé "jag-har-sett-allt-man, stod tyst och förstenad (händer allt för sällan) hela tiden ut. och BEUNDRADE!
Så även jag, som har spritt detta vidare.
Stort TACK!!!
Sjukt skickligt, kan man säga. Efemärt är bara förnamnet, dessutom.
Men varför grät folk i publik och kommentarer?
Plastfarfar
Kolla Lottens andra länk, som ger förklaring till konstnärens historiska beättelse.
Missade just ett tåg hem, men det var det värt. WOW!
Hemma ska jag länka vidare. Annars missar jag väl ett tåg till.
Var med min kör och sjöng i St Petersburg häromåret, och där grät majoriteten av publiken när vi sjöng. Män som kvinnor. Väldigt… osvenskt… När gråter svensk publik av några visor framtrallade av en hyfsat bra kör, liksom?
Shit pommes!!
och sen får jag exica som vw på detta!!
Klippet har fått nästan 7 miljoner hittar på Youtube. Här finns några fler animationer av henne.
Tittade när min lilla kom hem, med henne, men hon kunde inte sluta tänka på att brevet inte öppnades…
Skulle vara roligt eller snarare intressant att se den ihop med en ukrainare som kunde förklara.
Jag såg en nätis länka till den på Fejan och frågade om hon sett min länk, läst hos dig eller om HON hade en länkleverantör. Hon kom härifrån hon med.
Och nu har även jag gjort reklam på Fejan.
Undrar förresten om hon har särskilt följsam specialsand. (Det verkar som om jag försöker hitta en anledning till att jag själv inte kan skapa på samma sätt …)
Det är ju löljigt bra. Och tårarna gick inte att hålla borta för mig.
Jag är så nyfiken vad det är för sång i början eftersom det är en historia hon berättar…. verkar vara ngt om Ukrainas krigiska historia…
och att avsluta med en stråkversion av Metallicas Nothing else matters är ju fantastiskt i sammaanhanget.
Tack för länken! helt otroligt.
Tack, Örjan. Jag försökte få ut en berättelse ur det hela, men lyckades inte.
Lotten: Igår var jag in och läste din kommentar om vad du läst om sandflickan och hur det hela började. "Jaha" sa jag då högt för mig själv och surfade vidare. Idag kom jag på att du kanske inte hörde att jag sa "jaha", så nu är jag här och skriver det istället.
Jaha!
(Verifieringen säger däremot addly)
Yvonne: Så skriver en sann bloggkommenterare!
Perfekt!