Det är ett förfärligt rasslande och klingande i dessa bråda dagar. För sällan har så många polletter trillats, tappats och fallit.
Men visst var det väl för enkelt igår? (Vi får skylla på Den djefla mannen, som när han såg texten sa ”den här var ju helt omöjlig, lägg in fler ledtrådar och gör den enklare”. Nu lydde jag honom inte alls, men det måste ju vara hans fel i alla fall, eller hur?)
Efter ivrigt plommonstopsdragande (ända till Stockholm!), drogs en vinnare: Crrly. Hon fick sällskap på prispallen av Fredrik I, som har gjort en fullständigt lysande DRT-sammanfattning som inte alls är samma DRT som jag har, men som är nästan bättre. (Läs facit här och följ länken därifrån till förra luckan om ni vill krångla till det.)
Lucka 17!
________________________________________________
Innan jag i mars månad kom ut till min vän, som jag lite väl negativt kallar Måndag, tvivlade jag på allt som inte är vetenskapligt och självklart. Men där ute på fyren vändes min världsbild på ända och jag förstod gåtan – utan att ta till böcker och skrift. Vi stod uppe i tornet och tittade ut mot vattnet, mot något som inte gick att förklara, något som skrämde och förvånade oss. Jag skulle precis fråga min vän vad det var, när jag med egna ögon såg – och fick mitt svar: det var nån slags dinosaurie! Fyrens mistlur blåste i nästa sekund.
Svaret kom snabbt från monstret. Ett rop trängde över en million år av vatten och dimmor. Ett rop så plågat och ensamt att jag huttrade i huvud och kropp. Mistluren blåste igen. Monstret vrålade igen. Mistluren blåste igen och monstret öppnade sitt väldiga gap och ljudet som kom därifrån var ensamt och väldigt och långt borta. Ett ljud av isolering, av dimhöljt hav, kall natt, väsensskildhet.
För sådant var ljudet. Det var ett mullrande som av en vulkan och så skrämmande att jag än idag är rädd för mörka nätter.
Den kom långsamt och i stort, mörkt majestät simmande ute i det iskalla vattnet, långt borta – men kom plötsligt rusande mot fyren. Och stannade till och blev orörligt. Munnen gapade, det mullrade på nytt, sedan fattade dess gyllene, äppelrunda ögon eld.
»Bara vi inte tänker, tänk inte!«, sade min vän, när monstret stegrade sig och vi hann se gigantiska tassar och fiskhud som glittrade mellan de fingerliknande klorna som klöste tornet i småbitar.
________________________________________________
Låten … Låtom oss … Äh! Kasta polletter omkring er!
Facit kommer nog vid midnatt som sig bör. Lucka 18 ligger och jäser någonstans, så den dyker nog inte upp förrän i ottan.
{ 208 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }