Utan det sistnämnda går varje företag överstyr, det kan jag lova dig. Varje enskild projekt också. Så hetsa inte upp dig tycker jag utan var glad över den djefla mannen sätter lite styrsel på tillvaron.

För om du fått bestämma helt själv – ärligt talat – hur hade det sett ut då?

Ha, det där fixade vi spontant i nej-till-sopbergsgruppen i Kårsta, bestående av enbart kvinnor. Vi pratade glatt om utskick, intressanta personliga tilldragelser, formuleringar, graviditeter och annat i en enda röra, och när vi var klara var alla nöjda och tillfredsställda och vi hade fattat beslut och det tog inte längre tid än trista killmöten med agendor.

Den enda som var frustrerad var kvinnan som var med i vänsterpartiet och van vid dagordningar.

Det fanns (finns?) en spexförening i Lund — som till skillnad från alla andra spexföreningar hade enbart tjejer på scenen.

De fick ingen ordning på sina möten. De kallade därför till möte om mötena för att en gång för alla lösa frågan om varför mötena bara var "ett enda bjäbbande".

Den ultimata lösningen visade sig vara en dagordning där varannan punkt var "övriga frågor".

1. Dagordningens godkännande.
2. Nya styrelsen.
3. Övriga frågor.
4. Sexmästeriets rapport.
5. Övriga frågor.
6. Nästa säsongs uppsättning.
7. Övriga frågor.
8. Sponsring.
9. Övriga frågor.

Plötsligt funkade mötena och alla var glada och nöjda …

Nu är det väl ingen kvar här men apropå kvinnligt bjäbbande: Killar vill fatta snabba beslut och sedan ändra när det inte funkar. Kvinnor vill förbereda allting så att när väl saker blir gjorda, funkar de direkt och (helst) för evigt.

Tänk på det, Jack, så blir det mindre obegripligt!

Och TACK för Jätten Jorm! Det var länge sen. Älskar de där ljusa sommarnätterna som finns i filmen. Precis så var det att växa upp i Jämtland.

Vår bror har alltså en kalender i sin iPhone.

Som han använder.

Jag är helt förstummad.

Å andra sidan kanske det är symptomatiskt att den är sönder.

På våra jobbträffar som vi kallar ”Klarspråk” har vi först gnäll och skäll mellan 9-10. Alla rensar luften vad det än gäller. Vi jobbar tätt ihop i projekt och då är det minsann jädrans viktigt att alla är överens. Annars går det käpprätt åt… ja, just det. Det kan hända att det skär sig rejält när männens språk inte stämmer med vad de kvinnliga säger eller menar. Vi menar egentligen samma sak men säger på olika sätt. Det kan skapa irritation och långrandigt tjafs har vi inte tid med. Oftast är vi överens om delmål och mål. Jag blir bara såååå frusterad över det kvinnliga bjäbbandet och då jag är bossen har jag infört en ”Gnälltimme”. Sen löser vi det tillsammans om något skulle vara överjävligt. En gång var uppdragsgivaren på oanmält besök. Oops! Han vände direkt i dörren för då osade det hett mellan vissa hackspettar.

Men skinkmackan smakar alltid bra.

…fast efter en stund hjälper bara en sak; föreställ dig sällskapet utan kläder. Kan bli både komiskt och trevligt.

Olown, säger wv, det lär vara ett jämtländskt olovandes… men man kan ju faktiskt inte förbjuda tankar!

Hur håller man sig vaken på ett tråkigt möte?

Som har gått sönder.

- Kan vi träffas på söndag?
- Jo, få se nu här, jag kanske skulle göra något annat, vad var det nu igen… men det låter bra!

På söndagen, utsatt tid:

- Hallå, skulle vi träffas idag?
- Oj, men jag sitter mitt i en kräftskiva/butiksinventering/tvättstugebokning/fiskeutflykt/svampplockningsexkursion som jag har planerat sedan fleeera veckor tillbaka!

Vår mor har försökt ge honom flera kalendrar, men han tycker inte om dem. Konstigt, eller hur. Undrar så om detta har med någon traumatiskt upplevelse i ungdomen att göra.