Det här har vi i kommentatorsbåset berört tidigare – det är inte de som ringer som ska ha skäll för att vi hemma i köket inte gillar telefonförsäljare. De gör bara sitt jobb. Men i det här fallet skulle jag vilja få tag på pottsorken som har gett försäljarna det här urkassa manuset och det bedrövliga uppdraget. Eller funkar det på andra kunder?
Ring ring!
– Lotten Bergman.
– Hej, jag söker Olof för en liten marknadsundersökning om klädinköp.
(Varningsklockor dångar igång för fullt: vi kallas som sagt inte Olof och Charlotte som i folkbokföringen utan Olle och Lotten.)
– Han är inte hemma, men kommer vid åttasnåret.
– Ajajaj då. Men … du kanske är sambo med honom? Eller fru?
– Fru … hurså?
– Jamen då kan jag ju fråga dig istället. Om dina inköpsvanor när det gäller kläder.
– Jag svarar gärna på frågor, men det är ju en himla skillnad på oss två – om det nu var min man du sökte. Vi handlar inte alls på samma sätt.
– Men deeeet spelar ingen roll!
– Fast det låter ju himla konstigt om ni sedan ska dra slutsatser av undersökningsresultatet.
– Nejdå. Inte alls. Köper du dina kläder på nätet eller i affär?
– Affär.
– Går du efter kvalitet eller pris?
– Oftast pris.
– Underkläder i affär alltså, är de …
– Stopp och belägg, är det underkläder du frågar om? I så fall köper jag varken på nätet eller i affär utan via min basketklubb där lagen tjänar pengar på att sälj…
– Ajajaj då, jahadu. Du menar så. Men vad tycker du är ett lagom pris på underkläder som inte är bh? Över eller under 100 kronor?
– Underkläder som inte är … men … Alltså jaha, du menar trosor? Men det beror ju på – jag kan inte säga vad ett ”lagom pris” är om jag inte får se passform, utseende och kvalitet. Hur ska jag då kunna bestämma mig för ”över eller under 100 kronor”?
– Eh. Öh. Hm. Så du känner inte till ett märke som heter Tono?
– Tono? Vafförnåge? Men hallå, det här är ju inte alls en marknadsundersökning utan bara reklam!
– Nja, ja, jo. Fast både kanske. Vi har ett erbjudande på ett trepack trosor för 66 kron…
– Stackars dig, du har fått dumma frågor att ställa som om det var en marknadsundersökning och så är det bara reklam … hur många trosor sa du att jag skulle få gratis?
– Nja, det här är ju inte gratis, det kostar 66 kronor för ett trepack.
– Men ska jag köpa trosor som jag inte ens har sett på bild, menar du? Än mindre klämt på?
– Öh. Ja. Hm.
Så skrattade vi lite tillsammans och lade på luren. Det här hade däremot funkat på mig:
– Hej, jag ringer från ett företag som ringer upp folk mitt i maten och vill prångla på dem massa produkter som de inte visste att de behövde. Och nu har turen kommit till dig.
– Öh. Fniss.
– Jag har ett manus här som jag borde följa, men jag går rakt på sak: vill du köpa grisen i säcken för 66 kronor?
– Är det en snygg gris?
– Nöff.
Efter en sådan inledning hade jag – vips – säkert köpt tre osedda trosor.
_________
Favorit i repris:
En telefonförsäljare tror att han har ringt till en brottsplats.
{ 2 trackbacks }
{ 29 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Och se nu alla att jag fortsätter med ”och-trenden” i rubrikerna! (Nu undrar jag bara vad det hela ska betyda.)
Hm.
Men… Vad har egentligen Tono för affärsidé? Frågade han inte efter Olof? Ringer de slumpvis till män och hoppas på att hitta transvestiter? Eller är det så att män förväntas köpa billiga trosor till sina fruar? Jag trodde det var för stora BH:ar män köpte, gärna lite exklusiva, men jag har väl missat någonting.
Och tack för YouTubeklippet!
Det bär mig emot att länka till Tono, men jag undrar detsamma, Niklas. http://www.provea.com/Provea/ProveaFinal/Tono/
Om man ser sig omkring, finns det exklusiva dam-benkläder också. Men … men … Och ”hm”.
Tack för att jag äntligen fick veta hur den moderna mannen ser ut. Jag känner mig hopplöst uråldrig och omodern.
”Är det en snygg gris?”
Hehehehhehehehee
Tack för dagens garv! 
En sån stilig kalsongkarl – särskilt när han lite nonchalant tar av sig sin lilla hallicksko och visar sin piffiga och mondäna strumpa. För övrigt har jag en likadan sixpack, bara det att jag inte går omkring och flashar den på detta vulgära sätt utan döljer den diskret under en plymå av kroppsvävnad.
Jag drabbades också av en sån där låtsasintervju som snart visade sig vilja sälja något. Fast då handlade det om sticktidning. Det kan inte vara lätt att sälja sticktidiningar i dagsläget med så himla mycket stickbeskrivningar på nätet, både såna som är gratis och såna som man får betala för. Köper man en tidning betalar man för hela tidningen. Köper man en beskrivning så köper man Den.
Jag anar att din klubb säljer ett märke som börjar på N. Himla bra grejer.
Var det fler än jag som reagerade på förstabilderna hos tono?
Han satt fullständigt påklädd, sånär som på en sko.
Hon låg i sängen, med bara ”bikini”-delar på sig.
Hade poserna /klädmängden kunnat vara de omvända?
Tur vi aldrig handlat av tono. Då får de inte ringa till oss som har Nix.
Cecilia N: Vi är Nixade och vi har aldrig handlat av Tono. Och ändå …
Om all reklam är bra reklam, gör jag då just nu Tono en tjänst? Hm. Usch, jag vill inte ha en sådan där modern man.
Nu ska jag återuppleva motmanuskriptet – det var några år sedan.
Wow, kolla på Anna V:s kommentar som är helt felklockad! Hur går sådant till? Borde det inte vara min tidsinställning som styr? Klockan är nu 11:01 och Anna V:s kommentar skrivs inte förrän om en dryg timme!
Anna V! Hur är det i framtiden?
GLAD PÅSK!
Har i flera år haft ett lugnt och reklamfritt telefonliv tack vare Nix.
@Anna V: Tack!
Ni har säkert sett den förr, men jag kan inte låta bli att länka till motmanuskriptet för anti-telemarketing. Mycket underhållande.
Sonen satt plötsligt på ett telefonförsäljarjobb med ett två A4-sidors manus som bara var ruffelochbåg alltihop. ”Ett ögonblick ska jag höra med lagret om de har halva kartonger” och så skulle han räkna till 20 och sen säga” Jo, ni har tur det fanns”.
Efter fyra dagar lyckades han sälja en livsförbrukning av rengöringsmedel till en ensamföretagande keramiker på västkusten och fick sån ågren att han aldrig kommer att hämta sig och än mindre gå tilbaka till det jobbet igen.
Hm igen.
Men varför skulle man köpa underkläder man inte sett?? Det är ju verkligen hur konstigt som helst. Fast uppenbarligen måste det ju finnas folk som gör det, annars skulle väl inte företaget kunna leva vidare.
Åh, vad jag gillar din blogg. Ville bara säga det.
/Petra
När ska du öppna nätbutiken för tröjförsäljning?
Petra: Åh, vad glad jag blir!
PK: Men jisses jävlar, varför har jag inte tänkt på det? Nätbutiken måste ju öppna! Hjälp! Hur gör man, vad tänker man på, vem är jag och varför?
Lena Elisabet — min syster (som här heter Orangeluvan och inte har kommenterat idag) arbetar på ett företag som ”tillhandahåller” telefonförsäljare. (Tillhandahåller är mitt ord, vet inte riktigt om det är korrekt.) Jag är så nyfiken på hur det går till när man får ett uppdrag och om man då får klaga och ändra eller om man måste följa den mall som uppdragsgivaren har lämnat, hur dum den än är.
Ska leta efter henne!
Hihi, när jag var telefonintervjuare så hittade jag ofta något knasigt i scriptet. Stackars cheferna på golvet fick jättemånga konstiga frågor om frågor och formuleringar de inte hittat på.
Ibland fattade jag inte inledningen utan satte mig och formulerade om den. Jag kan ju inte vara trovärdig när jag inte fattar hur intonationerna svänger.
Är ett jobb värt att göras (nå, det kan ju iofs ifrågasättas) så är det värt att göras ordentligt.
För några veckor sen ringde de till maken med en undersökning som både jag och dottern suttit på. Det var makens tur att svara. (Det är det största delen av tiden pga hur vi fördelat födelsedagarna under året.) Han fick lagom mycket spunk på frågorna. Som ändå är ganska bra formulerade frågor. Stackars flickan i andra änden fick också spunk tror jag. Dessutom artikulerade hon inte så väl, hälsade maken.
Flickan med sticktidningen fick beröm av mig innan vi slutade. Hon pratade verkligen med Bara Mig och var inte i tankarna inne på nästa samtal. Dessutom talade hon tydligt.
En del, speciellt ynglingar, har en förmåga att tro att de har lika kort om tid som en hockeyrefererare på radion. Men de har inte tillstymmelsen till vig mun, så det blir bara sludder av alltihop.
Som småföretagare drabbas jag ofta av telefonförsäljare.
Speciellt gällande teleabonnemang.
Intressant är att 90 % börjar med kommentaren
”Hej hur står det till” – då vet man.
Men det brukar aldrig bli långa samtal. Är mitt eget Nix.
Just idag var det på sin plats med en pick me up! Tack för klippet, Lotten, och tack för antimanuset, Anna V!
Min bäste telefonförsäljare ringde när jag precis reggat mitt nummer hos NIX. Han sålde telefonabonnemang, och när jag försökte förklara att han inte fick ringa till mig eftersom jag hade NIX telefon så svarade han; Jaså, vad får du för pris hos dom?
Efter mycket trasslande bad jag honom ta en paus och fråga sin chef vad NIX är. Då la han på luren, den stackaren.
Hola, det är jag som är Orangeluvan som tillhandahåller telefonförsäljare. Anledningen till att den häringa försäljaren först påstår att han gör en marknadsundersökning och sedan vill sälja osedda (och kanske osedliga) underkläder är att hans fiffiga arbetsgivare vill klassa samtalet som en marknadsundersökning. Marknadsundersökningar är nämligen undantagna från NIXTelefon, ni vet, där man kan lista sitt nummer för att slippa telefonförsäljare. Så då behöver inte hans uppdragsgivare kolla sin lista med telefonnummer mot NIX-listan. Detta inget som seriösa företag i branschen sysslar med.
Och för att svara på Lottens fråga om man får ändra på manus: Det är inte bara tillåtet utan nödvändigt. Den säljare som följer mallen till punkt och pricka får inget sålt. Den säljare som börjar prata hockey och trädgårdsskötsel med personer som är roade av just detta får mycket sålt. De duktigaste säljarna är de som är mest personliga, som det helt enkelt är kul att snacka med.
Däremot får man inte gå utanför den muntliga avtalstexten som en
försäljning via telefon ofta avslutas med, eftersom det är juridiskt
bindande.
Råkar man på en bokstavstrogen telefonförsäljare så beror det på att a)
han eller hon är ovan och behöver en ledstång att hålla sig vid b) det
företag som står bakom kampanjen inte är vana vid telefonförsäljning och
tror att man kan detaljstyra mänsklig kommunikation.
Ännu bättre när de använder första namnet som inte alls är tilltalsnamnet (brukar hända min man) eller som min arbetskamrat, som ett helt samtal blev kallad båda sina namn, som ett samklingat dubbelnamn, bara att de inte alls passar ihop på det viset och tillslut satt dubbelvikt av skratt, för att det lät så löjligt.
NIX, säger jag bara och Å så glad jag är för vår anslutning dit.
TACK för dagens skratt, underbart blogginlägg.
Oj, så konstig min sista mening blev. Tror det betyder att jag egentligen borde sova nu.
Och här är vi uppe och tramsar istället för att sova! Bloggar är sannerligen ett fördärv.
Det var mig en rolig konversation
Tack för ett underhållande inlägg!