Som föreläsare på pyttipannadagar, där folk kommer för att få lyssna på många olika talare som samsas under ett någorlunda enande ämne, möts man av en moderator. Alltså en lektant, coach och reseledare.
Moderatorn inleder och presenterar, sammanfattar och avslutar samt agerar glad spelevink. Jonas Hallberg och Erik Blix är de enda jag själv har mött i moderatorsställning – och nu är jag själv en sådan. Ämnet är hjärnan (pdf) och under dagen ska jag omfamna och berömma hjärnforskare, minnesmästare och inspiratörer.
På min rotvälska till amerikansk engelska med brittisk brytning ska jag dessutom inleda med poesi. I give you Emily Dickinson!
The brain is wider than the sky,
For, put them side by side,
The one the other will include
With ease, and you beside.The brain is deeper than the sea,
For, hold them, blue to blue,
The one the other will absorb,
As sponges, buckets do.The brain is just the weight of God,
For, lift them, pound for pound,
And they will differ, if they do,
As syllable from sound.
Min egen hjärna är som en hink full av blandsvamp, kryddad med en och annan toppig giftspindling. Himla besvärligt i lifvets omelett som steks på alltför hög värme.
Oj, nu ska jag presentera Torkel Klingberg, som har skrivit ”Den översvämmade hjärnan”. (Just den boken skickade kommentatösen Ingrid till mig efter en av mina mer besvärliga dagar.) Nu citerar jag Torkel: ”De som har bra arbetsminne är bra på att sålla bort distraktioner.” (Om ni vill arbeta upp ert arbetsminne kan ni kolla på www.cogmed.com.)
Fortsättning följer – jag ska nämligen distrahera mig med att blogga i pauserna mellan alla föreläsningar eftersom mitt arbetsminne är som en som en häst.
Uppdatering 1 (kl. 11:36)
Nu ska jag strax presentera Mattias Ribbing, minnesmästare från Eskilstuna. Jag gav honom nyss en hel kortlek som han på tio minuter memorerade och rabblade upp helt utan misstag.
Och nu ska ni få lära er!
Allt handlar om kopplingar och associationer. Istället för att tänka på 16 som ”16” eller ”sexton”, ska man tänka på det som en bild. En bild av (nu hittar jag på) en kastrull. En stoooor kastrull!
Kastrull = 16.
Nu säger jag dessutom att 28 är en svart sko. En stoooooor sko!
Svart sko = 28.
När jag nu ska komma ihåg att regalskeppet Vasa sjönk år 1628, ser jag båten framför mig och på däcket står en jättestor kastrull med en gigantisk sko ovanpå. (Mitt förnuft talar förmodligen om för mig att årtalet inte är 2816 om jag skulle bli förvirrad och glömma i vilken ordning siffrorna kommer.)
Mattias har bestämt vad ruter åtta och alla de andra korten motsvaras av för sak, och så staplar han sakerna på varandra som en vision inne i huvudet. En kikare med ett smörpaket på, med en sax med en skrivmaskin med ett segel ovanpå, motsvaras av (nu hittar jag på igen) ruter sju, klöver tre, klöver åtta, ruter kung och spader sju.
När jag träffade Mattias Ribbing i höstas, förändrade han mitt liv. Jag förstod nämligen att man kan minnas om man bara anstränger sig. Tyvärr glömde jag efter bara ett par dagar bort vad han hade sagt.
Uppdatering 2 (kl. 12:25)
Kan man lära sig att lära sig saker bättre? Finns det skolor som använder den här visuella minnestekniken? När jag pluggade inför prov, läste jag och läste och hoppades att fakta skulle fastna automatiskt utan att jag behövde anstränga mig eftersom all ansträngning i tonåren är så jobbig sååå. (Det fanns klasskompisar som läste in fakta på kassettband som spelades upp medan de sov. Jomenvisst, de satte väckarklockan på ringning när bandet skulle vändas.) Jag skrev också frågor till mig själv – frågor var så ingående att jag aldrig hann förhöra mig innan det var dags att sova.
Ropen skalla – studieteknikskunskap till alla! (Redan de gamla grekerna använde sig av den här tekniken. Å andra sidan har de nog glömt den kunskapen med tanke på hur det står till i Grekland just nu.)
Uppdatering 3 (kl. 13:45)
Swooosch, hjälp, nu blev jag omkullsprungen av kreativitetskonsulten Johnny Sundin i en vansinnigt snygg kostym. Allt går så snabbt, orden flödar, bilderna flyger och övningarna aktiverar oss intensivt för att vi ska våga bryta och byta tankemönster. Hur ska jag orka vara kreativ nu?
Uppdatering 4 (kl. 15:20)
Nu kan jag andas igen. Åke Pålshammar pratar lugnt och försiktigt med oss om hjärnans förmåga att hantera stress, onödiga adrenalinpåslag och hur hippocampus och amygdala liksom kramas – och att amygdala kan förstöras av överstimulering.
– Visst blir man nyfiken på det här? Ja, jag blir också jättenyfiken, för jag vet inte riktigt vad jag kommer att säga härnäst, fnissar Åke.
Sedan berättar han om när en liten flicka blev intervjuad av Sven Jerring i radio. Hon svarade inte på frågorna som farbror Sven ställde, hur han än försökte lirka med henne. Till slut frågade han varför hon ville var med i radio när hon faktiskt inte sa något. Då öppnade hon äntligen munnen och sa klart och tydligt så att hela Sverige hörde:
– Mamma har sagt att jag inte får prata med farbröder som luktar sprit.
Alla dagens föreläsare är överens om att man mår bra av att träna – om det så är kropp eller knopp. Men att detta tar tid som inte finns. Och att det blir allt viktigare att kunna söka kunskap är att ha kunskap.
Tänk ändå att så många ändå faktiskt ägnar en hel dag åt att lyssna på föredrag.
Uppdatering 5 (kl. 15:27)
Ett intressant problem har uppstått. Mitt jobb som moderator tar slut 17:15 och planet till London lyfter 18:20. Den stress detta faktum skapar i min hjärna måste jag ta upp med Åke Pålshammar.
Uppdatering 6 (kl. 18:00)
Precis när siste talaren Olof Röhlander berättade om hur han i måndags hade dubbelbokat sig och blev tvungen att hyra ett privatplan från Kävlinge till Åre, smet jag ut ur lokalen och försummade mina plikter å det grövsta. Nu är Olof en erkänt duktig inspiratör som säkerligen klarade allt galant och lysande – men kanske skulle jag istället för att rusa till Arlanda ha bokat ett privatplan?
Nu är jag på plats. Och jag låååååååter:
Förresten kunde jag ha stannat kvar och ställt intressanta frågor och skött mig. Planet är försenat.
Schjysta spiror!
Du kanske vill låna min T-shirt som det står ”Hjärntorget” på? Den är illgrön och på baksidan står det Mänskliga kommunikationer och Göteborgs universitet….jaså inte det.
Vad roligt! Jag fick ett ord av kommunalråd Anders Gäfvert igår; nu får du det av mig: långtrevligt! Jag hoppas hjärndagen blir långrolig och om ditt minne är som den där rejäla hästen är det ju inga problem. Emily D är f.ö. en av mina stora favoriter!
Jag missuppfattade alltihop innan jag kollade med pdf:en. Jag trodde du for till England för att moderera på den där rotvälskeengelskan.
Så du modererar alltså lite sådär i förbifarten?
Långtrevligt var ett fint ord M-T. Har han hittat på det själv?
Jisses, det kostar ju tre loppor att få vara me. Plus Måns.
Korrekt uppfattat, Cecilia N., här modereras det alltså lite sådär i förbifarten. Englandsresan företas i kvällningen. (Och där har det uppstått problem. Mer om det senare.)
[…] Att vara moderator på Hjärndagen […]
Himla besvärligt med omeletter? Jag tycker att du är helt fantastiskt med din egen hjärnas många vindlingar 🙂
Men, PK, nu får du ju liksom vara med på Hjärndagen utan att det kostar annat än din arbetstid!
Jag tycker att en sko i storlek 28 är en väldigt liten sko. Den syns knappt över relingen. Wasa sjönk för länge sedan. Jag tror det var på 1600-talet minst.
Vet inte om han hittat på det själv men jag tror det för han sa att jag kunde få det. Han hade skrivit ”en långtrevlig kväll” på Facebook. Kanske ihopskrivet, kanske egenpåhittat ord.
Den stora frågan tycker jag inte är hur man lär sig memorera en kortlek utan varför man gör det. Kan du inte fråga det, Lotten?
Ö-helena, klockrent.
Lotten, arbetstid har jag gott om så jag slösar gärna lite med den.
När jag träffar många nya människor och kommer ihåg det, använder jag en namnminnsesregel, som jag lärt mig någon gång. Allas namn hängs upp på någon detalj i utseendet. ”Uno med buskiga ögonbryn, som min morbror Uno-Uno!”, ”Kerstin med en likadan klänning som Marias mamma Kerstin, hade på den där festen-Kerstin” osv. Funkar fin fint ända tills jag börjar kalla Kerstin för Maria och Uno för Lennart, som en annan morbror med buskiga ögonbryn heter … Men ofta funkar det riktigt bra!
Det blir roligare om Uno har likadan klänning och Kerstin har buskiga ögonbryn. Undrar också varför man ska memorera en kortlek – det måste finnas långtrevligare partytricks.
Jag hittade nyligen ett sånt där kassettband som jag hade läst in religionsläxan på för att lyssna när jag sov. Det handlade om Jesu liv och jag låter dödligt uttråkad. Man somnar i alla fall fort om man lyssnar på det. Att memorera en kortlek är väl inte det sämsta partytricket man kan tänka sig? Jag tycker det låter som en ganska vettig sysselsättning.
17.25
Då är du På flygplatsen eller på väg dit. Heja!
Jag är på Arlanda! Det är ödsligt, grått och trist och konstigt, liksom inte riktigt färdigbyggt.
Jag luktar i och för sig svett och min väska har ett defekt hjul och jag blev tvungen att rusa från mitt moderatorsuppdrag lite i förväg — men jag bad alla att klaga på mig rejält i utvärderingen.
Plötsligt har jag drabbats av en ordförvillelse: när jag ska säga moderator blir det hela tiden mentor.
Åh, prisa gudarna, jag hittade en banan i väskan!
Lycklig resa!
Den där om Sven Jerring är förvisso en god historia, men med all säkerhet en skröna. Han hade knappast fått behålla jobbet –med tillhörande uppmärksamhet– efter en sån sak. Dessutom har jag hört den om både Sigge Fürst och Pekka Langer(!)…
Oh vad lustigt, Klingbergs bok lånade jag på Cruellas jobb-bibbla, det blev en slags orm som biter sig i svansen där för mig. Och att du skriver om hjärnan och arbetsminne, som är intressen för mig, fick mig ett tag att misstänka att jag klickat fel och hamnat i en annan blogg än din. 😉
Du får sluta upp med att förvara dina begagnade tuggummin på väskhjulen, Lotten.
Det där med inlärning och minne är fascinerande. Jag var en gång en duktig student men är idag antingen förslöad eller förtvinad. Ibland (ganska ofta) är jag helt säker på att jag har uppfattat något på ett visst sätt och ändå visar det sig vara helt fel. Detta är jobbigt både för mig och omgivningen.
Sonen med en diagnos har ett otäckt korrekt minne. Han registrerar dessutom kvartstoner och olika frekvenser och utgår från att omgivningen ska göra detsamma. Men jag får dispens från kunskapen, säger han, för jag är ju ändå hans mamma.
Alltså: kärleken övervinner allt, till och med kort minne.
Tur att du hittade bananen innan du checkade in! Bananer är senaste tillägget till listan av förbjudna föremål på flygplanen. Man kan kväva piloten med en välriktad banan, sägs det.
Skoja ba.
Men i alla fall: tänk om det är det våra skolbarns krympande faktakunskaper har ersatts av? De kanske är fenor på att hitta och värdera information i stället för att kunna den flytande innantill och utantill och by heart?
Alltså, om det är någon som förstår vad jag pratar om så är jag imponerad. Det är förstås inte bananer som våra skolbarns krympande faktakunskaper har ersatts av, även om det är en intressant tanke.
Nu ligger jag här i en säng i Ditchling och begriper allt som ni skriver – fastän det är på svenska och handlar om bananer.
Och än en gång kommer Plastfarfar med trevlig insidesinformation!
Men vad ni inte vet är att jag när jag jobbade som vårdbiträde hade en av de här nämnda radioprofilerna som patient, men tystnadsplikten tvingar mig tyvärr till … ja, tystnad.
Konstigt att ingen har skrivit nåt om hästpitten än.
Rättelse: ”Konstigt att inte PK har skrivit nåt om hästpitten än.”
Jag tänkte också på hästpitten och undrade hur någon kunde alls lägga märke till en blek fläck OVANPÅ hästen.
Men väskan, skulle jag ju säga! Den låter jättetrevlig, precis som en gammaldags skrimaskin. Mys.
Haha! Man ska inte korrläsa MEDAN man skickar iväg kommentaren, utan innan. Förstår jag nu.
Väskan låter alltså inte som en förtvivlad skrimaskin, häst- eller annat, utan som en SKRIVMASKIN.
Orangeluvan: Kan man värdera info utan kunskap? Nej ba, säger jag.
Hm.
PK, om du lite hemligt så där letar efter snusk, har jag ett intressant blogginlägg idag som nästan handlar om en dildo.
På tal om dildosar rekommenderar jag Peter Englunds bok Tystnadens historia och andra essäer. Ett avsnitt handlar om massagestavens historia. Det är inte det roligaste avsnittet dock.