En video, bara

av Lotten Bergman den 18 augusti 2010

Jag brukar inte göra det enkelt för mig här i mitt lilla hörn. Oftast måste jag leta efter fakta eller hitta en speciell bild eller … ja. Krångla lite. Men inte idag!

Men nu måste jag dela med mig av en video som jag inte har sett förut. Niklas i kommentatorsbåset tipsade om den apropå bloggtofsar och bloggb(l)åsorkestern som vi ska uppträda med i halvtidsvilan under Sveriges nästa landskamp.

(Min favoritdel är när paraplyerna faller.) Gruppen kommer från Chicago och heter OK Go, och är samma gäng som gjorde den här – som AB tipsade om:

Så, nu fick ni nästan lite fredagsfeeling, va?

Uppdatering
Anna hittade en noggrann beskrivning av hur det gick till när videon gjordes hääääär. Kolla:

{ 37 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }

Niklas 18 augusti 2010 kl. 09:06

Tack Anna! Vad kul att få veta lite mer!

ab 18 augusti 2010 kl. 09:09

Tack, Anna! Kul att läsa hela historien – och märkligt att se att deras skivförsäljning inte ökade ett skvatt, trots att miljoners miljoner såg klippet. Jag tycker det är bra låtar.

Och motionsapparatsvideon hittade jag. Yupp.

Lotten Bergman 18 augusti 2010 kl. 10:57

Sorry, ab, ville du också ha credit? Självklart!

TUUUUUUUUUUT! LYSSNEN ALLA!
AB TIPSADE OM DEN OFFICIELLA MOTIONSAPPARATSVIDEON!

(Jag såg den första gången på MTV-gala eller liknande — den vann rättvist något slags pris. Attans att fler gillar deras videor än själva musiken.)

Catharina 18 augusti 2010 kl. 11:48

This too shall pass finns också i en marching band-version med jättesnygga uniformer: http://www.youtube.com/watch?v=UJKythlXAIY

ab 18 augusti 2010 kl. 12:19

Ahum, nu slog det ju nästan lock för öronen. Men oh ja, jag vill ha credit!

Jag tycker att The marching band är roligare än fabriksgrunkan – kan det vara något kvinnligt att tycka så? Men de måste haft attans kul när de räknade ut alltihop med fabriksvideon.

ab 18 augusti 2010 kl. 13:36

Musiken är dessutom live. De hade mikrofoner på sig överallt, säger de.

Plastfarfar 18 augusti 2010 kl. 13:36

Gossarna kanske hade sett den här, som jag nog allt håller före.

Christer 18 augusti 2010 kl. 13:45

Den var fin, Plastfarfar! Men hur 17 fick de hjulen att rulla uppåt vid 0:25!?

Jessika 18 augusti 2010 kl. 14:42

Man får titta flera gånger för att få med alla de små roliga detaljerna. Paraplyerna var kul.

Niklas 18 augusti 2010 kl. 14:47

Christer, hjulen måste ha tyngder inuti däcken. En liten knuff räcker för att de ska tippar över och rulla en bit uppåt.

Christer 18 augusti 2010 kl. 15:01

Jo, men de står alltså i uppförsbacke. Jag säger inte att det är omöjligt, men tänk hur många gånger de måste ha utlöst ”maskinen” av misstag under inspelningen. (Och inte bara där – undrar t.ex. hur många gånger grejen vid 1:30 för att nån har råkat andas.)
Annars var de ålande vindrutetorkarna fina.

Lotten Bergman 18 augusti 2010 kl. 15:08

Exakt vad jag också fastnade vid: de ålande vindrutetorkarna.

Plastfarfar 18 augusti 2010 kl. 15:29

@Christer med flera: Den var i ropet för tre-fyra år sedan och alla inblandade svor på att allt skedde IRL. Antalet omtagningar som behövdes såg jag inget om. Film om görandet av the Honda Cog här.

Luna 18 augusti 2010 kl. 15:47

Honda är lätt en bluff! Bilförsäljare ska man inte lita på, vet ni väl?Men de säger att det tog 606 tagningar.

Garanterat äkta, en spoof av 118 118;

http://www.youtube.com/watch?v=HeANRQBz0Yw&NR=1

Pikoföretagaren 18 augusti 2010 kl. 16:06

Något absolut helt annat men någonstans måste jag få gnälla och var annars än här, bland snälla språknördar.

Expressen kan inte skilja på ringrostig och rimfrostig:
http://www.expressen.se/halsa/1.2101596/har-din-hjarna-annu-semester

(Jfr rubrik, ingress och artikel)

Luna 18 augusti 2010 kl. 16:15

Japp, helt rätt att gnälla här! Fast det var en rätt rolig säjning.

Plastfarfar 18 augusti 2010 kl. 16:27

@Luna: Det där är en parodi –förstås– på den Internet Meme jag lade ut. Annars kör jag själv Honda sedan några år och har inget att anmärka på vare sig kvalitet eller service. Rentav blir min nästa bil av samma märke, vilket inte skett vid något bilbyte hittills. (WV åkte när deras märkesverkstad tätade en luftslang med MASKERINGSTEJP. Renault när de sparade en hundring på att byta bara ett av fyra tändstift. Det var nämligen det enda som hade ROSTAT. Ford -95 när just vita Fordar visade sig extra lättrostade. Min första, en Datsun, a.k.a Nissan numera, rostade ihop medan man tittade på den)

ab 18 augusti 2010 kl. 16:28

Rimfrostig! Det är nog ingen felskrivning, vederbörande har säkert fått för sig att det heter så, och det var väl inte så illa tänkt.

Precis som den unga kvinna som en gång skrev om någon som stod ”blixt stilla”. Hon hade gått genom livet i tron att det är så man säger. Och det var ju egentligen ett lika bra, eller bättre uttryck än ”blick stilla” – tänk er blixten i luften, den ser ut att stå still ett kort ögonblick.

Och varifrån kommer egentligen ”blick” i ”blick stilla”?

Jack 18 augusti 2010 kl. 17:51

@ab – blick som blek i blekstilla för att krångla till det för dig.

ab 18 augusti 2010 kl. 18:09

Stilla som bleke?

Lotten Bergman 18 augusti 2010 kl. 18:49

Jomen, för det heter inte ”blick stilla” utan blickstilla!

NEO:
… sedan 1887; ombildning av blekstilla, till sv. dial. blek ’vindstilla med blank vattenyta’ …

Se på fan, ögonblick hette ”ögnableek”. (Jag tror faktiskt att etymologiska ordböcker är intressantare än till och med läckbergska deckare.)

SAOB:
”Sjön låg nu blickstill.” (Hemsöborna, 1887)

ab 18 augusti 2010 kl. 19:01

Då tycker jag att vi (numera) avancerade språkisar ska börja säga blekstilla igen. Blickstilla är ju tydligen bara folketymologi (det är visserligen allt annat också, men vad då liksom).

Nästa fråga: Nu när vi klarat av bleke, varifrån kommer blek som i vit i ansiktet? Samma ord?

PK 18 augusti 2010 kl. 21:41

*reklam* Lotten, jag har ställt en fråga till dej i min blogg. *slut reklam*

ab 19 augusti 2010 kl. 09:34

Promenadorkestern har blvit en öronmask för mig så kag kunde inte låta bli att lägga ut den i min blogg – med text.

Merci beaucoup Niklas!

Luna 19 augusti 2010 kl. 11:14

Since we are sharing;

Jag är mycket förtjust i Brad Paisley. Han är en supergitarrist och sångare som är görstor bland countrymodernister, och som gör mycket grejor med humor. Det här är en bra låt från början, som handlar om hur mycket coolare man kan vara online. Sedan kom en video med George som hans alter ego och så dyker Will Shatner upp och … och anledningen till att den passar bra kommer i de sista femton sekunderna.

http://www.youtube.com/watch?v=eI2fin4fwN0

Niklas 19 augusti 2010 kl. 12:36

Jätefin! Men den verkliga anledningen att dela den här kommer redan efter 5 sekunder!

Luna 19 augusti 2010 kl. 12:41

Haha, just det, vad du är uppmärksam! Men är du nu så klurig att du skriver jätefin för att vi ska notera ett otippat dubbel-t? I så fall lyfter jag på cowboyhatten, kära du!

När var det London för dig, förresten?

Niklas 19 augusti 2010 kl. 12:55

Tyvärr får du behålla haten på. Jag var bara klantig.
Jag åker 20/9 (och ska se Stephen Fry på Royal Albert Hall på kvällen!) och hem 2/10. Origin är 23/9–29/9.

Luna 19 augusti 2010 kl. 13:55

Okej, då blir det ingen britisk bloggträff. Jag tar Bulgarien först och kanskekanske drar en repa i slutet av oktober. Ska bara beställa ett benbrott på förste dirken så jag får se vännen med pinnen på Covent Garden.

Kul med Stephen Fry!

Niklas 19 augusti 2010 kl. 14:08

Jag är inte säker på att det funkar med benbrott. Så vitt jag vet använder de flesta dirigenter armarna.

Cecilia N 19 augusti 2010 kl. 15:31

(Om Lunas länk)
Den var söt.

Men tanten, hans mamma, känner jag igen. Är det hon som spelar George Constanzas mamma i Seinfeld också?
Det var så länge sen jag såg den serien.

PK 19 augusti 2010 kl. 16:34

Pizza Pitt, är det en slags smaksatt kondom?

Luna 19 augusti 2010 kl. 18:25

Ler gott åt diverse bilder här; dirigent i rullstol, och så den totala överraskningen när man upptäcker att kondomen smakar pizza.

Christer 20 augusti 2010 kl. 14:32

På Vadstenaakademien för en massa år sen var vi tvugna att göra extra plats i det redan knökfulla orkesterdiket för att Alan Hacker skulle kunna köra rakt igenom det med sin rullstol.
Nån hade fått för sig att en musiker tar upp en kvadratmeters yta. Det må vara hänt för småstråk och blås, men inte för kontrabas, och verkligen inte för cemalo!
Trångt var ordet. Tog jag för långa nedstråk smällde jag armbågen rakt i en trappa.

Christer 20 augusti 2010 kl. 14:33

Cembalo heter det ju.

Lotten Bergman 20 augusti 2010 kl. 17:10

Vissa saker måste man lära sig utantill för att kunna dra till med när man behöver svänga sig med uttryck i ovana situationer. Se nu framför er hur jag dinerar med liksom en Mozart. Jag kluddrar lite noter på duken och säger:

– … det påminner mig om världens minsta orkesterdike – tog jag för långa nedstråk for armbågen rakt i triangelspelarens näsa.

(Mozart kommer förmodligen att avslöja mig och påpeka att triangelspelaren sällan står så nära stråkarna.)

Christer 20 augusti 2010 kl. 17:30

Det är lugnt, Lotten. Både kontrabasarna och slagverket brukar stå längst bak någonstans.

Lämna en kommentar

Föregående inlägg:

Nästa inlägg: