Jag tänkte att det hade varit bra att stoppa ner ett par schysta (man kan stava det justa och sjysta också, men allt ser lika knäppt ut) förolämpningar i lämplig hjärnvindling. Så jag har läst på. (Egentligen gillar jag Kapten Haddocks blötdjur och pottsorkar bäst, men ibland måste man vara lite mer verserad.)
Nu gäller det att inte bli specialist på förolämpningar, eftersom man genom att förolämpa på fel sätt eller fel plats kan slängas i fängelse i sex månader. (Brottsbalkens 5 kap. 3 §.) Det handlar om kränkande tillmäle och skymfligt beteende. Åh, tänk vad jag hade varit stolt över att kunna bete mig lite lagom skymfligt! Istället blir det när jag riktigt anstränger mig så här kraftfullt:
– Eh. Ska du säga! Eh.
Om man befinner sig mitt i ett häftigt meningsutbyte men inte finner sig och sin i förväg uttänkta förolämpning, kan man förstås bara lyssna, och i den talande/skrikande/vrålande kontrahentens första bästa paus eller andhämtning rycka till och säga:
– Oj, förlåt, jag satt i tankar. Vad sa du att du sa, sa du?
Om man däremot är som fyndigast i skrift, kan man formulera sig som William Faulkner gjorde om Ernest Hemingway:
– Hemingway has never been known to use a word that might send a reader to the dictionary.
För läsarna ska förstås inte begripa det man skriver. Nu var ju inte Hemingway tappad bakom något annat än ett whiskyglas, så han svarade rappt:
– Poor Faulkner. Does he really think big emotions come from big words?
Hm. Pah. Tsst. De var bara avundsjuka på varandras begåvning. (De brevväxlade och hade sig och Faulkner lär senare ha bett om ursäkt.) Intellektuella förolämpningar som kräver bildning och uppslagsverk verkar inte vara sådana som skickar folk i fängelse i ett halvår.
– Mesar! säger jag härmed så skymfligt jag någonsin kan.
Groucho Marx är en citatmaskin i klass med Oscar Wilde, men kanske roligare – även om det oftast inte var han, utan hans rollkaraktär som fick vara så här slagfärdig:
– I’ve had a perfectly wonderful evening. But this wasn’t it.
Eller som musikern Stephen Bishop fick till det:
– I feel so miserable without you; it’s almost like having you here.
Men hur jag än vrider och vänder på den där senaste förolämpningen kan jag inte få till situationen när någon säger så till någon annan. Eftersom det ju är en rolig mening, blir man väl inte förolämpad utan bara alldeles glad och suktande av åtrå, varpå man förlåter alla oförrätter och kastar sig i famnen på honom, Stephen. Då är det roligare när man får tala illa om en inte närvarande person, som Mae West gör:
– His mother should have thrown him away and kept the stork.
Nu ska jag försöka försätta mig i en situation där jag får tillfälle att eftertänksamt luta mig tillbaka i en fåtölj, puffa lite på en pipa och verserat muttra som Oscar Wilde:
– Some cause happiness wherever they go; others, whenever they go.
{ 18 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Ooooh, jag hittade nu en lista på gamla svenska invektiv!
Haha, du kåsar alltid happiness med dina drapor, Lotten! Och angående ordet i första meningen: alla stavningar du anger ser konstiga ut. Den enda som ser lite mindre knäpp ut är schysst.
Jag fördrar den franska stavningen – juste. Undertecknat Le rat du Désert
Wv föreslår humpaddi idag. Förolämpning? Mjae, kanske.
Juste det, Üllah, schysst är det schüsstaste sättet.
Den här Shakespeare-förolämpningsgeneratorn är inte heller så dum.
Nehe. Då gör vi på det mindre eleganta sättet. Här:
http://www.pangloss.com/seidel/Shaker/
Ohh, vad Hemingways och Faulkners förolämpningar var eleganta. Tack, Lotten! Jag blir så avundsjuk. Jag älskar den typen av nästan aristokratiska uttryckssätt — en illustration till vad en ”stiff upperlip” kan innebära i praktiken.
Snobb!? Who? Me? Näh!
”Le rat de Désert” associerade jag rask till en stor geleråtta
För mej duger ”krabbsaltade tångräka” gott.
Thou odiferous spur-galled wagtail!
(Alltså ni mååååste kolla på Christers länk.)
Thou art baser than a cutpurse!
Och tack för att jag kåsar happiness åt dig, Ullah.
Thou odiferous earth-vexing foot-licker!
(Förlåt, det går inte att slita sig.)
Googlar man på ”insult generator”, så hittar man många sådana. Men Shakespeare rulez.
En av mina döttrar toppade förolämpningslistan när hon svarade en liten kille som påtalat att hon minsann inte hade någon snopp.
- Det har nästan inte du heller.
Nej, Dieva, inte stora geleråttor. Det fanns en godisaffär i Gamla Stan som hade 2 dm (minst) stora geleråttor. De såg väldigt oaptitliga (läs äckliga) ut. Geleråttor skall vara små!
Två fina klassiker:
http://www.youtube.com/watch?v=FWBUl7oT9sA
http://www.youtube.com/watch?v=39axJW7mR6Y
Usch, ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att dom verkliga förolämpningarna har jag fått från någon som omedvetet har sagt något förolämpande och då var det förmodligen inte ens menat som en förolämpning. När någon verkligen vill förolämpa mig medvetet har jag nog förtjänat det eller insett sanningen bakom orden och inte känt mig förolämpad för det, bara rättvist behandlad.
Ex. Jag tog mig tid att träffa en vän med många personliga problem. Egentligen hade jag förfärligt mycket annat att göra. Efter en timmes fikapaus och lyssnande till vederbörande säger hon: ”Jag har ingen att prata med, ingen lyssnar på mig!” Aj, aj! Så mycket ”ingen” har jag aldigt varit som just då, men jag sa inte: ” Säg om det där om du törs, din förnicklade pappskalle!!”
Nej du ska ju säga ”Säg om det där om du törs din krabbsaltade tångräka.”
I Lottens fina invektivlista hittade jag ormsaltare. Översättningen var: illparig människa.
Känner mig inte ett dugg klokare, vad betyder illparig?